STEFANSKYRKAN

Kyrkan är placerad i nord-sydlig riktning med koret i norr. Den är tvåskeppig med ett brett huvudskepp och ett betydligt lägre och smalare sidoskepp i väster. I sydväst ligger klocktornet och i öster finns en utbyggnad för en kyrksal, sedermera kallad Herdens kapell. Huvudentrén är placerad i tornet i väster men det finns även ingångar i öster och på kyrksalens nordsida. I söder finns en entré till källarvåningens f d gravkor. Kyrkans stomme är av tegel.

Ovan granitsockeln, som i söder är mycket hög på grund av att terrängen sluttar så kraftigt, är fasaderna klädda med tuktad närkessandsten. Stenen, som numera är något nedsmutsad, var ursprungligen mycket ljusare än den är idag. Stora fönster med flacka spetsbågar av kalksten och masverk i sengotisk stil finns i alla väderstreck. Mot norr är korfönstret dock igenmurat från insidan. En trappa av granit leder upp till huvudentrén i väster. Den har en utbyggd halvcirkelformad plattform med barriär och sittbänk av sten framför portalen. Dess omfattning är huggen i sten med tympanon med dekor i form av bl a rosor och överst i relief motivet med pelikanen som föder sina ungar med sitt eget blod. Entrén i öster är placerad i en liten utbyggnad i en korsvirkesliknande konstruktion med spåntak. Dörrarna är av betsat trä förutom porten till det f d gravkoret som är kopparklädd. Högt uppe på södra gaveln finns en krucifixframställning i sten, utförd av skulptören Carl Eldh. Långhusets och sidoskeppets tak är skifferklädda medan kyrksalsutbyggnaden är kopparklätt med en takryttare, också i koppar. Det fyrkantiga, tämligen låga tornet har en huv av koppar och urtavlor i samtliga väderstreck. Tornet kröns av ett smitt kors.

Stefanskyrkan uppfördes 190104 och invigdes på Kristi Himmelsfärdsdag 1904. Kyrkans arkitekt är Carl Möller (18571933). Möller var chef för överintendentsämbetet och under några decennier flitigt anlitad av Johannes församling. För denna ritade han utöver Stefanskyrkan både Johannes kyrka (188490) och Johannes folkskola (189091) vid Norrtull. Han har även ritat Gustaf Adolfskyrkan i Stockholm (189192), som i likhet med Johannes kyrka är en tegelkyrka i nygotik men i betydligt mindre skala. Möller ritade också ett antal mindre tegelkyrkor ute i landet.

Stefanskyrkan är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen.

HISTORIK
Stefanskyrkans föregångare var ett litet kapell beläget i hörnet av Frej- och Tulegatorna. Det var Sällskapet för främjande av kyrklig själavård som år 1899 hyrde en tomt här och genast lät uppföra ett kapell av trä med namnet S:t Stefanskapellet, invigt 1900.

Kapellet var tänkt som ett provisorium och var därför mycket enkelt. Sällskapet för främjande av kyrklig själavård uppförde vid denna tid flera kapell i snabbt expanderande delar av staden som saknade en egen kyrka, företrädesvis i områden där befolkningen var fattig och behovet av själavård ansågs stort. Så var fallet i t ex denna del av Norrmalm och Vasastaden som på grund av sitt läge i stadens absoluta utkant och invånarnas nöd kom att kallas Sibirien.

Stefanskapellet och Stefanskyrkan är för övrigt uppkallade efter Sankt Stefan, den förste kristne martyren, som fungerade som en slags diakon i den första kristna församlingen i Jerusalem. De usla sociala förhållandena i Sibirien med stora diakonala behov gjorde att man tyckte att det var lämpligt att uppkalla kapellet just efter en diakon.

Redan 1901 signerades ritningarna till en permanent kyrka, som placerades inte långt från det lilla träkapellet. När den nya kyrkan stod klar 1904 revs detta och flyttades till Aspudden, där det numera ligger i skuggan av Essingeleden. Där fick det namnet S:t Sigfrids kapell.

När Stefanskyrkan, som länge gick under namnet S:t Stefans kapell, invigdes ingick den nordligaste delen av Norrmalm ännu i S:t Jacobs församling. 1907 delades denna i två och S:t Johannes församling tillkom, varvid Stefanskyrkan tillföll den senare. Redan 192526 genomfördes en första ombyggnad av Stefanskyrkans kyrkorum under ledning av arkitekten Gustaf Clason (18931964).

På slutet av 1950-talet ägde nästa stora ombyggnad rum. Arkitekt var då Jan Wahlman (190691).

De två vapenhusen i väster resp öster har båda en enkel utformning med grå kalkstensgolv, vitkalkade väggar och valv med ribbor av krysshamrad sten. Mörkbetsade pardörrar leder in till en förhall under orgelläktaren. En sekundär vägg av trä och glas skärmar av kyrkorummet från förhallen, som upplevs som något mörk och trång p g a den låga takhöjden och det mörkbetsade kassettaket.

Desto högre är kyrkorummet med sin öppna takstolskonstruktion med skuren dekor i trä. På vardera av de fyra stöd som takstolarna vilar på står skulpterade och bemålade änglafigurer, skurna av Anna Petrus 1926. Taken i såväl huvudskepp, sidoskepp och kor är laserade och ådringsmålade i grågrönt. Hela kyrkorummet inklusive förhallen har kalkade väggar, brutet i svagt gulvitt, och omålat trägolv. En radiatorinklädnad av vitlaserad ek är placerad längs väggarna som en hög bröstpanel. Huvudskepp och sidoskepp förenas av en arkad med tre spetsbågar som vilar på kraftiga sandstenspelare. Merparten fönster har masverk av sten, är blyspröjsade och försedda med klart s k katedralglas med inslag av färgat glas. Orgelläktaren i söder med sin barriär av ek har en sidoställd Åkerman & Lund-orgel från 1960 med 19 stämmor. Den öppna bänkinredningen i ek har blåklädd sits och öppen rygg. Huvudskeppets bänkar är formerade i två kvarter med en mittgång som leder rakt fram till koret. Påpekas kan att kyrkan ursprungligen saknade mittgång, vilket även Möllers två tidigare kyrkor här i Stockholm, S:t Johannes och Gustaf Adolfskyrkan, gjorde. Sex ljuskronor i mässing utgör tillsammans med sidoskeppets och korets mässingslampetter kyrkorummets belysning.

Det rakt avslutade koret ligger några steg högre än kyrkorummet och är skilt från detta genom en hög korbåge. Koret har grått kalkstensgolv, väggar och tak som resten av kyrkorummet. Ovanpå altaret av trä står ett altarskåp i form av en triptyk med totalt tio målningar utförda 1926 av konstnären Einar Forseth (1892-1988). Mittbilden, corpus, skildrar Jesu uppståndelse, de övriga Jesu lidande historia och himmelsfärden. Ramverket är målat i rött och förgyllt. Altarringen är av vitlaserad ek med knäfall i blått. Predikstolen av omålat trä är placerad väster om koret och har ett ljudtak i form av en kupol med en förgylld duva, som svävar under detsamma. Dopfunten står strax nedanför de kalkstenssteg som leder upp till Herdens kapell, öster om huvudskeppet.

En ekbladsdekorerad sandstenskolonn står mitt i den breda öppning som förbinder kyrkorummet med Herdens kapell. Här är väggarna också kalkade medan golvet är klätt med linoleum. Taket är panelklätt och spegelvälvt, laserat i rödbrunt med dekormåleri i form av bl a textband. Rummet används numera för förvaring av textilier och som förråd men framförallt för kyrkkaffe och samvaro kring fyra runda bord med plats för uppemot 20 personer. Några äldre stolar står uppradade kring väggarna och mitt på östväggen sitter en altarskiva i sten sedan rummet användes som kapell. En sekundär vikvägg kan skilja de två rummen åt. Sakristian, som numera har sin placering strax öster om koret, har en mycket enkel utformning med trägolv och vitmålade väggar och tak, helt utan dekor. Längs med ena långväggen finns platsbyggda skåp för antependier m m.

Inventarier
Nattvardsservisen är av förgyllt silver från kyrkans tillkomst, 1904, och tillverkat av K Andersson. Samtliga ingående pjäser är dekorerade med pelikanmotivet, som också återfinns i reliefen ovanför huvudportalen. Dopfunten är av mörkbetsat trä med förgyllning och en dopskål av mässing. Dopkannan är i silver är från 1960-talet. Libraria och Licium har på 1930-, 60- och 70-talen tillverkat merparten av kyrkans mässhakar medan Libraria stått för antependierna från 1950-talet. Några mässhakar av röd sammet med guldbroderier är i vissa delar från 1700-talets slut och hörde ursprungligen till Johannes kyrka. De överfördes hit i samband med renoveringen 1926. I tornet finns två kyrkklockor; den stora klockan som har en inskription från 1743 och är hitflyttad från Johannes kyrka 1903 samt den lilla klockan, gjuten 1904 av K G Bergholtz.
Uppgifterna är sammanställda av Stockholms stadsmuseum 2007.