I mitten av den del av kyrktorget som arkitekten kallade det yttre, men som således nu är överglasat, står en stenkantad åttkantig brunn med rinnande vatten och botten av glasbetong. Golvet är satt med smågatsten. Stensättningen fortsätter in i den omgång med väggar av glas som löper runt det runda kyrktorget och som också är att betrakta som en del av detta. Kyrktorget fungerar som vapenhus, väntrum och en förbindelselänk mellan anläggningens många delar. Från omgången leder spiraltrappor både ner till kolumbariet och de nedre församlingsdelarna och upp till orgelläktaren. Expedition, prästrum m m nås också från den runda omgången som har väggar i gult tegel och tak av vitmålad betong med försänkta glödlampor som belysning.
Från kyrktorget leds man in i kyrkorummet genom en ganska trång och dunkel passage med tak i form av den tunna betongskiva som utgör orgelläktarens golv och samtidigt är en fortsättning på det inre kyrktorgets tak. Betongskivan ligger som en entresolering som skjuter in i kyrkorummet men lämnar den mittersta delen helt öppen ända upp till taket. Över orgelläktaren och runt hela kyrkorummet löper en något tjockare betongskiva, utformad som stora vingar som omsluter rummet och bildar en stor oval öppning mitt i rummet. Predikstolen, altaret och dopfunten markeras särskilt genom att betongskivan här bildar små baldakiner med nonfigurativa reliefer med symboler för Fadern, Sonen respektive Den Helige Ande. Kyrkorummet har en korsform, som dock kan vara svår att uppfatta när man står i kyrkorummet. När de på norra och södra sidan, som sidoskepp belägna, små samlingssalarna har sina avskiljande vikväggar av furu fördragna blir korsformen som tydligast med de små sidokapellen som korsarmar. Den betongskiva som utgör orgelläktarens golv fortsätter som tak över de två sidoställda samlingssalarna. Ett stort ovalt hål i vardera tak och en ljusramp gör att dessa rum i rummet upplevs som ljusare och större än de egentligen är.
Kyrkorummet som helhet präglas av en väldig rymd. Konstnären Ralph Bergholtz´ höga fönster av tjockt, hugget färgglas ingjutet i betong med motiv från Uppenbarelsebokens mystiska symbolvärld, totalt ca 240 kvm, dominerar rummet totalt. Blickarna dras till korväggen som i princip är helt glasad men även övriga väggar är uppbrutna av höga glasfönster. Med fönstren, som i huvudsak går i blått och gult med inslag av rött, orange och lila, skapas en intensiv färg- och ljusupplevelse. Sjutalet återkommer här både i antalet korfönster och pelare på var sida i kyrkorummet.
Det ganska flacka sadeltaket är klätt med träpanel som är tunt laserat i ljusgrått. Väggarna är av genomfärgad vit puts. Orgelläktaren i väster utgörs av en del av den tunna betongskiva som skjuter in i rummet. Dess lätthet betonas ytterligare av läktarbarriärens veckade skärm av tunna metallstavar med skivor emellan. Kyrkorummets golv är belagt med kalksten förutom i mittgången och korpartiet där en korsform bildas av det gula teglet.
Koret ligger något högre än resten av rummet med tre breda steg som leder upp till altaret. Utformad som en stor monolit i ljus granit är altaret placerat långt tillbakadraget i koret. Dopfunten av mörk granit står under den södra vingen i korpartiet. Vid golvet har funten en kvadratisk form men bildar högre upp en oktogon. Ursprungligen fylldes den ständigt på med rinnande vatten och de mångfärgde glasfönstren speglade sig i vattenytan. På motsatta sidan står predikstolen. Med sitt ramverk av tunna metallstavar med infattade tunna skivor av mörk granit ger det ett betydligt lättare uttryck än dopfunten.
Orgeln är placerad precis ovan entrén i väster, mittemot altaret. Orgelfasaden är ritad av Olivegren och tillverkad av Olof Hammarberg, Göteborg. Den har 19 stämmor. Kororgeln är samtida och också byggd av Hammarberg. Den har fem stämmor och är placerad i det södra sidokapellet. Kyrkstolarna visar släktskap med både predikstolen och läktarbarriären genom sin lätta metallkonstruktion. Samtliga stolar i anläggningen är stapelbara och var ursprungligen klädda med samma klädsel, ett något gråskimrande tyg, för att de skulle passa in överallt. De enda armaturerna i kyrkorummet är små vägglampetter med nakna glödlampor och i de sidoställda samlingssalarna ljusringar med dito. I rummet härskar en långt driven symmetri både när det gäller planen, den fasta inredningen och stolarnas ordnande i två kvarter på ömse sidor om mittgången. Arkitekten Johannes Olivegren har ritat i princip allt i kyrkorummet förutom glasfönstren och relieferna i betongskivan.
Sakristian i norr har gula tegelväggar och på ena kortsidan en sekundär glasvägg. Originalinredningen för förvaring är endast delvis bevarad. Det enkla lilla altaret i form av en svart granitskiva vilande på konsoler är ursprungligt.
Övriga inventarier
Flera mässhakar, predikstolskläden m m är från byggnadstiden, signerade bl a Margareta Treutiger, Libraria 1961. Krucifix, ljusstakar och vaser av silver på huvudaltaret är utformade av Ture Jerkeman medan Sigurd Persson har signerat nattvardssilvret. I sakristian hänger ovanför det lilla altaret en vävnad med Det apokalyptiska korset som motiv av konstnären Lennart Rodhe. Den är vävd hos Handarbetets Vänner.
Uppgifterna är sammanställda av Stockholms stadsmuseum 2007.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
