ALLHELGONAKYRKAN

Allhelgonakyrkan byggdes och invigdes 1918. Ritningarna utfördes av arkitekten Joel Norborg (18801971), som i Stockholm bl a har ritat fasaden till huset på Kungsgatan 410 och två kvarnbyggnader vid Saltsjökvarn.

Kyrkan är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen.

År 1893 började Sällskapet för främjandet av kyrklig själavård i Stockholm att arbeta för att få fram gudstjänstlokaler i Stockholms utkanter och anställa präster där. År 1900 bildades i sällskapet en Katarina-krets för att hjälpa de fattiga, gamla och sjuka som bodde kring nuvarande Helgalunden och för vilka det var för långt att ta sig till Katarina kyrka.

Gudstjänster hölls i olika hyrda lokaler och mellan 190717 i en källarlokal som ägdes av Sällskapet. Efter begäran fick Sällskapet en tomt av Stockholms stadsfullmäktige i Helgalunden mot en symbolisk hyra och villkoret att en gudstjänstbyggnad skulle byggas där. En insamling, där Katarina församlings bidrag var störst efter Sällskapets egen insats, gjorde det möjligt att börja byggnationen.

Kyrkan avsåg att likna en svensk landsortskyrka från 1700-talet. Den invigdes av ärkebiskop Nathan Söderblom som gav den namnet Allhelgonakyrkan. Helgalunden är däremot uppkallad efter en väderkvarn, Helgan, som legat i närheten. Sällskapet för främjandet av kyrklig själavård skänkte kyrkan 1958 till föreningen Allhelgonakyrkans Vänner. Kyrkan hade då sedan 1929 bedrivit sin verksamhet med mycket knappa medel och stora ideella insatser eftersom Katarina församling då inte längre ville stå för driftskostnaderna. Allhelgonakyrkans Vänner överlämnade kyrkan 1972 till Katarina församling.

Kyrkan, med en stomme av trä, är enskeppig och orienterad i nord-sydlig riktning. Koret i söder är rakt avslutat och något smalare än långhuset. Tornet med huvudingång ligger i norr. På östra och västra sidan om koret ligger f d sakristian och ett vindfång som envåniga utbyggnader. Tornet är något smalare än långhuset.

Kyrkans panelade fasader vilar på en putsad sockel som är mycket låg, utom i söder där en källarvåning ryms med runda fönster. Fasaden är tjärad med långsidorna uppdelade av panelklädda strävpelare mellan vilka de rundbågiga och spröjsade träfönstren sitter, målade i brunt. Små utbyggnader i väster och öster om koret har egna entréer med trädörrar målade i samma kulör som fönstren. Huvudingången pryds av ett gavelfält dekorerat med en duva i relief. Tornet har en karnissvängd huv och en spetsig spira, allt klätt i koppar. Kyrkans valmade sadeltak är täckt med tegel.