Pumphus

Lindholmen hörde länge till Hägerstens säteri. I januari 1776 bildades det hemliga sällskapet Augusti-Bröderna som stöd för Gustav III. Centralgestalten i sällskapet var Bellman och man hade olika mötesplatser. Sommartid var dessa ofta förlagda utanför staden och 1778 höll man till på Lindholmen som kungen till ära döptes om till Wasaholmen. Augusti-Bröderna upplöstes 1808 efter Gustaf IV avsättning. 20 år senare kom ett nytt ordenssällskap till Wasaholmen; Svea Orden grundad 1793. Holmen blev ett omtyckt utflyktsmål för ordern och 1836 fick de arrendera ön på 50 år av Hägerstens säteri. I samband med detta döptes ön om till Sveaholmen. Den sista ordensfesten firades på ön 1877, vilket den ännu stående ordensfanan vittnar om.

Sveaholmen gick tillbaka till Hägerstens säteri och tre år senare dök en ny spekulant upp. Han hette John G. Linderoth och var hovurmakare. Hans far hade grundat firman G.W. Linderoth med lokaler på Drottninggatan 28 och sonen tog över firman 1871. John G. Linderoth drömde om "en egen klippa där han kunde tillbringa somrarna i ro och lugn". År 1880 köpte han in Sveaholmen och ön döptes åter om. Det gamla namnet Lindholmen återtogs, eftersom det passade så bra med den nya ägarens namn. De små intilliggande kobbarna döptes till E-holmen och Rot-holmen efter honom själv.

I april 1880 började villorna på Lindholmen att uppföras. Det sägs att Linderoth lät plantera ett träd av varje art i Sverige på holmen. I takt med Linderoths växande välstånd blomstrade ön och de stora och påkostade festerna var vida omtalade.

Linderoth deltog med en monter i Allmänna Konst- och industriutställningen i Stockholm 1897 och enligt hörsägen ska några av byggnaderna på Lindholmen ha flyttats från denna utställning till ön. Dettar är dock inte belagt, förutom det avträde som fram till 1980-talet stod på öns östra udde. Avträdet bestod av delar av Linderoths monter på utställningen, vilket fotografier från utställningen och senare tagana fotografiera redovisar. Tyvärr brann avträdet ner till grunden på 1980-talet.

Med tiden växte Linderoths välstånd och han kunde köpa sig ett nytt sommarställe utanför staden och intresset för Lindholmen svalnade. Bebyggelsen och trädgården förföll. År 1924 dog Linderoth och tio år senare lät änkan och adoptivsonen arrendera ut ön till Stockholms frisksportklubb. Klubben hade startat sin verksamhet 1933 och medlemmarna bestod i huvudsak av arbetargrabbar. Ön blev populär bland klubbmedlemmarna och man ordnade fester med dans och övade gymnastik, akrobatik och viktträning.

År 1937 sålde änkan Linderoth ön till Nitro Nobel som kom att fortsätta att hyra ut till Stockholms frisksportklubb. Under 1950- och 60-talen minskade verksamheten, men på 70-talet hade klubben ett nytt uppsving. Husen rustades upp och aktiviteterna omfattade nyheter som windsurfing. År 1973 köpte Stockholms stad hela Vinterviksområdet och därmed även Lindholmen. År 1989 sades klubben upp med syftet att ön skulle bli mer tillgänglig för allmänheten. Numera äger Föreningen Fridtidsgården Klubbensborg husen på Lindholmen och är ansvarig för förvaltningen av ön. Sedan 2005 hyr S:t Klara kyrka byggnaderna av Klubbensborg och har för avsikt att rusta upp byggnaderna.

Källor: Stockholms stadsmuseum, inventering Lindholmen 1987. Lindholmen - ingen vanlig liten ö, Jim Lundin, 2005.