SÄVE KYRKA (SANKT OLOVS KYRKA)

Säve kyrka är en enskeppig salkyrka med ett ljust och luftigt kyrkorum. Det första intrycket domineras av det bemålade tunnvälvda taket och korets inredning. Kyrkans medeltida ursprung kan främst avläsas i de kraftiga murarna. Interiören har dock fått sin främsta karaktär av 1600- och 1700-talets förändringar med det välvda dekormålade trätaken altaruppsättningen, predikstolen det nya fullbreda koret och de utvidgade fönsteröppningarna.
Mer sentida tillskott har underordnat sig den äldre karaktären.

LÅNGHUS OCH KOR
GOLVET i långhusets mittgång är belagd med grå kalksten. Troligen är det samma golv som nämns i handlingar från 1736. Bänkkvarterens brädgolv är nya sedan 1934. Vid samma tillfälle byttes även läktarens brädgolv och belades 1984 med en grå-grön linoleummatta. Korgolvet byttes 1934 till finhyvlad grå kalksten. Golvnivån höjdes och ligger idag ungefär 0,25 m högre än långhusets. Vid 1984 års renovering förstorades koret ungefär 0,75 m mot väster, genom att en bänkrad togs bort. Korgolvet kompletterades med nya kalkstensplattor. På sydsidan finns en ramp vars bredd motsvarar en bänkrad. Rampen och den främsta bänkraden på norrsidan har nya fronter mot koret.

VÄGGARNA i långhus, kor och vapenhus fick sin nuvarande mycket släta putsyta 1902.
Efter 1902 års renovering har interiören målats om vid ett flertal tillfällen. Idag är väggarna helt vita. Vid de invändiga putslagningar som utfördes 1984 användes troligen ett hydrauliskt kalkbruk.

I långhusets murade väggar sitter sex FÖNSTER av äldre datum, de är rundbågiga korspostfönster av trä med fyra lufter som har separata ytter- och innerbågar. Bågarna är indelade med träspröjsar. I kyrkans kor sitter ett fönster på var sida om altaruppsatsen. När koret murades om 1902 sattes nya fönster in med blyinfattade glasmålningar av konstnären K R Callmander från Göteborg föreställande "Den sjunkande Petrus" samt "Den gode herden". Fönstren består av en yttre och en inre ram av järn. De är inte öppningsbara. Glasmålningarna sitter i den inre ramen. I korets östvägg, rakt bakom altaret finns en nisch.

TAKET i långhus och kor är ett tunnvälvt innertak av trä. Takets äldsta del, som från väster räknat sträcker sig ungefär fram till tredje långhusfönstret, byggdes 1696. Den resterande delen byggdes 1734. Det äldre valvet försågs 1704 med målningar av mäster Christian von Schönfeldt. Schönfeldt var under 1700-talets förra del västkustens mest kände kyrkomålare. Hans målningssvit i Säve kyrka beskrivs av Riksantikvarieämbetet som en av de mest värdefulla i landet från barocktiden. Det nyare valvet målades 1737 av göteborgsmålaren mäster Johan Ross. Det fullbordade taket är indelat i tolv fyrkanter och två större gavelfält - ett i öster och ett i väster. Målningarna är anordnade i scener mitt emot varandra, gammaltestamentliga mot söder och nytestamentliga mot norr. De åtta första scenerna anses vara utförda av Christan von Schönfeldt, de övriga av Johan Ross. Förlagorna till målningarna 3-8 och 14 har hämtats från en tysk bibel tryckt 1672 i Lüneburg.

I anslutningen mellan vägg och tak löper en bred profilerad list, och tvärs över långhuset, från långsida till långsida, går fyra grova bjälkar. Listen och bjälkarna är försedda med ornamentalt måleri. Alla fyra bjälkarna är placerade i kyrkans nyare östra del. Men i listen syns tydliga spår efter fyra bjälkar även i den västra delen.
Längs åt väster, bakom orgeln, finns på läktarvåningen ett plant innertak av trä.

Läktarens undersida är klädd med slätpanel. Brädorna ser ut att vara lika gamla som själva läktaren, från 1853. 1984 målades ytan vit, troligen med samma färgtyp som paneltaket bakom orgeln.

INREDNING
Kyrkans ALTARUPPSATS är från 1671 och tillskrivs Hans Schwantz (Hans Swant) från Göteborg. Den är enligt inskription målad 1675 och den målades första gången i svart och rött. Sedan har färgsättningen varierat över tid, vid 1800-talets början var altaruppsatsen målad i vitt och guld, vilket ändrades 1892 till brunt och guld. Nuvarande färgsättning är en tillbakagång till 1761. Överstycket med en ovalrelief som återger uppståndelsen inramas av tre skulpturer föreställande Moses, Aron och en basunängel. I (corpus) mittfältet omger statyetter av evangelisterna parvis altartavlan. Altartavlan föreställer nattvarden med Kristus iförd en prästkrage av svensk typ.

ALTARRINGEN från 1984, är femsidig med rundbågade öppningar. Knäfall och överliggare är klädda med rött tyg.

ALTARET med skiva av marmor är murat och putsat lika kyrkans väggar.

Ett GOLVUR inköpt till kyrkan 1761 signerat Nils Rising, Göteborg, står vid korets norrvägg öster om dörren till sakristian.

En KORORGEL står vid korets sydvägg. Den är till sin utformning harmonierande med läktarorgeln med inramade synliga pipor och med orgelfasaden målad i vitt och guld.

PREDIKSTOLEN är placerad på norra sidan i övergången mellan kor och långhus och antas vara från omkring 1700. Den är skulpterad och marmorerad i grågrön kulör och består av korg, baldakin och trappa. Korg och baldakin har sexsidig plan med fyra sidor ut mot kyrkorummet. Korgen står på en svarvad fot. Korgens sidopartier pryds av inramade rundbågiga nischer med statyetter föreställande "Johannes, Christus, Petrus och Jakobus". Sidorna avgränsas av släta kolonner. Johannes avviker tydligt i utförande. Korgens undersida är smyckad med akantusornament. Baldakinen är smyckad med bladornament och invändigt är den blåmålad med molnmassor och en hängande skulpterad duva. Christian von Schönfeldt målade predikstolen 1704. Ett timglas av grönaktigt glas i ställning av förgyllt trä och järnsmide är fäst i predikstolen. Trappräcket är ett enkelt skrank som avslutas vid koret av en manshög portal med ett bågformat krön.

DOPFUNTEN är placerad i koret på mittgångens södra sida. Den är av täljsten och huggen i tre block, cuppa, skaft och fot. Cuppan pryds av en ranka i låg relief. Uttömningshål saknas i cuppan medan det i foten finns en ornamenterad utkragning med uttömningshål. Dopfunten dateras till 1230-50 och anses tillhöra Thorkillusgruppen.

Stommen till dagens BÄNKAR är från 1902. De ritades av arkitekten Erik Lallerstedt. 1934 byggdes bänkarna om efter ritningar av arkitekten Axel Forssén. De är lasyrmålade, invändigt i en varm rödbrun färg och utvändigt i gråa toner. Kulörvalet och målningsbehandlingen utgick från det färgskikt, sannolikt påfört 1761, som 1934 skrapades fram på predikstol och altaruppsats. Vid 1984 års renovering tog man bort samtliga bänkar på läktaren. Under läktaren tog man bort sju bänkrader, på båda sidor om mittgången. Framme vid koret tog man bort en bänkrad på nordsidan och två på sydsidan. Bänkarnas sittbrädor breddades något och gavlarna försågs med profillister. I dag står en korbänk på var sida i koret.
Kyrkans DÖRRAR mot vapenhuset är dubbeldörrar med tre speglar i varje dörrblad. Dörrarna har självstängande gångjärn. Kyrkans entré mot söder har dubbla pardörrar. De inre dörrbladen är från 1934. De är byggda som ramverksdörrar, med tre speglar per dörrblad. Dörrarna är målad i två grå kulörer.

Vid kyrkans restaurering 1984 inreddes två små rum under orgelläktaren. LÄKTARUNDERBYGGNADERNA sträcker sig fram till den första pelaren på båda sidorna av mittgången. Väggarna är byggda av gipsskivor på träregelstomme, mot långhuset är väggarna putsade med bröstningspanel av trä. Väggarna är vitmålade. Dörrarna mot långhuset är utförda med "falska" speglar av dekorationslister. I det norra rummet finns ett städutrymme, en elcentral och en nybyggd trappa till orgelläktaren. Rummet mot söder används som stolförråd.

LÄKTAREN i sin nuvarande form är byggd 1853. Den har framspringande flyglar längs yttermurarna. Läktarbröstningen är indelad i 17 spegelfält med målningar av apostlar och profeter. Målningarna behandlades av konservator Sven Gustafsson 1934. Enligt Gustafssons rapport från 1935 hade samtliga figurer blivit mer eller mindre påmålade 1892. Han lät dock dessa påmålningar vara kvar, och nöjde sig med att fylla i skador.

Kyrkans ORGEL byggdes 1853 av J. N. Söderling i Göteborg. Fasaden är ritad av A. Nyström. Den har byggts om vid flera tillfällen och omfattar idag 20 stämmor. Orgeln har kvar sin ursprungliga utformning från 1853. Den är tre delad och har ett klassicistiskt uttryck med pilastrar som omsluter tre pipfält. Den mittersta rundbågiga delen kröns av ett tympanonfält och flankeras av rakt avslutande fält som kröns av snidad dekor med harpor. Orgelfronten är målad i vitt och guld.

VAPENHUSET byggdes 1746 i sten som en tillbyggnad vid kyrkans västra gavel. Det byggdes på med ett trätorn 1750. När tornet byggdes vågade man inte lita på bärigheten i vapenhusets murade ytterväggar. Som en extra säkerhet lät man stötta bjälklaget med grova träpelare längs murarnas insidor. Rummet har sex pelare, tre vid den norra och tre vid den södra väggen. Vapenhuset hade ursprungligen portaler mot norr och söder. Den södra öppningen murades igen före 1885 och den norra 1902 när västportalen iordningställdes, dessa öppningar är väl synliga som nischer i muren. Ovan de ursprungliga portalerna är konstruktionen förstärkt med krysstag. Hela den gamla träkonstruktionen är vitmålad. VÄGGARNA är putsade som övriga kyrkan. GOLVETS nuvarande beläggning av Tjuvkilsskiffer lades 1934. INNERTAKET är klätt med slätspontpanel och är målat i en ljusgrå kulör. Taket under vapenhusets balkong är vitt.

Vapenhusets BALKONG byggdes 1902. Det fanns då två trappor, dessa ersattes 1934 av den nuvarande trappan längs norra ytterväggen. Samtidigt byggdes ett nytt räcke av slätspontade brädor. Räcket är idag vitmålat. Överliggaren och balkongens förhöjning av rör, från 1984, är målade i en blågrå kulör. WC iordningsställdes under trappa till balkongen i vapenhuset 1966. Inredningen, golv, väggar och dörr är från 1984.

Vapenhuset har två öppningar mot långhuset, en på bottenplanet och en på läktarplanet. DÖRRARNA är dubbeldörrar med tre speglar i varje dörrblad. Hos läktarplanets dörrblad har de översta speglarna ersatts av glas. Dörrarna har självstängande gångjärn. Läktarplanets dörr är sannolikt från 1902. Läktarplanets dörr till tornets övre våningar är från 1934. Den är utförd som en ramverksdörr med endast en stor spegel. 1902 iordningställdes kyrkans västportal. Dörren är från 1934 med äldre överljusfönster. Dörrbladen är ramverksdörrar i ek med fyra speglar.

SAKRISTIA
Kyrkans sakristia byggdes som en tillbyggnad vid korets norrsida 1934 efter ritning av arkitekten Axel Forssén.
GOLVET är lagt med rött tegel med en golvnivå som ligger c:a 0,10 cm högre än korets.
Sakristians murade VÄGGAR är putsade och vitmålade. Golvsocklarna är grå.
TAKET utgörs av slät spontpanel. Tak och taklister är målade i en ljust grå kulör.
Sakristirummets tre DÖRRAR från 1934 är utförda som ramverksdörrar. Dörrarna till kapprum och skrudkammare har en tidstypisk enkel utformning, med endast en stor spegel. Dörren till koret har två stora och ett mindre spegelfält. Samtliga dörrar är målade i två grå kulörer.

Säve kyrka ligger i Kvillebäckens dalgång inte långt från Nordre älv och är ett landmärke från söder och väster. Fornlämningsbilden vid Nordre älv tyder på en omfattande befolkning i området under yngre järnålder (500-1050 e kr). Inom ett större område kring Säve är förekomsten av gravfält från denna tid en av de tätaste i landet. Arkeologiska undersökningar av ett område omedelbart norr om Kvillens utlopp i Nordre älv visar att man där troligen ägnat sig åt handel och reparation av båtar. Älven utanför spärrades av genom en pålspärr på 1000-talet e.Kr. Säve blev svenskt 1658. Omedelbart norr om kyrkogården låg Säve Kyrkebys bebyggelse samlad runt en bergsknalle. Vid lagaskiftet flyttades flera gårdar ut och idag är inte bybildningen lika tydlig.

Säve kyrka nämns första gången i biskop Eysteins jordebok från 1388, där anges att kyrkan var helgad åt S:t Olof. I Säve socknen, Bönered, finns också en källa helgad åt S:t Olof. Under medeltiden var Säve ett självständigt pastorat, men efter reformationen utgjorde hela norska Hisingen ett prästgäll. Säve församling omfattade fram till 1658 även det område som nu utgörs av Rödbo socken. Torslanda, Säve och Björlanda förenades till ett pastorat 1928. Säve församling införlivades 1967 i Göteborgs kyrkliga samfällighet.

KYRKANS TIDIGA UTFORMNING
Säve kyrka har en komplicerad byggnadshistoria. Den har om- och tillbyggts i flera etapper. De äldsta murpartierna (långhusets västra del) antas vara från tidig medeltid. Kyrka hade under medeltiden ett rektangulärt långhus och ett lägre och smalare rakt avslutat kor i öster av den typ som var vanlig under 1100-talet och början av 1200-talet. Dagens kyrkorum fick sin huvudsakliga form under 1700-talet och har intressant träinredning från1600-talet.

Ungefär två tredjedelar av Säve kyrkas långhus är medeltida. Vid grävningar på kyrkans nord- och sydsida har påträffats grundstenar 14,10 respektive 14,90 m från långhusets västgavel. Medeltidskyrkan hade varken vapenhus, torn eller sakristia. Mot öster låg ett smalt kor. I det kontrakt som skrevs med murarmästaren inför 1729 års ombyggnad omnämns koret som "mörkt, trångt, förfallet". Långhuset hade före förlängningen två fönsteröppningar mot söder. Då man inte funnit några spår efter portaler på långhusets långsidor kan slutsatsen dras att ingången var placerad mot väster, redan innan tornet byggdes.

Inga målningar på kyrkans innerväggar har påträffades vid de invändiga putsarbeten som gjorts under åren. Dopfunten är troligen utförd av mästaren Thorkillus som var verksam under 1200-talets första hälft. Altaruppsatsen tillverkades och bemålades 1671-1675 av Hans Schwants från Göteborg

Av de handlingar som upprättades i samband med att långhuset fick ett trätunnvalv 1696, byggt av timmermannen Erich Sifverson, framgår att yttertaket vid denna tid var belagt med tegel som undertill var struket med kalkbruk. Uppgiften visar att pannorna låg på öppen läkt. Ett rimligt antagande är därför att långhuset hade ett plant innertak innan tunnvalvet byggdes. Valvet försågs 1704 med målningar av mäster Christian von Schönfeldt. Schönfeldt var under 1700-talets förra del västkustens mest kände kyrkomålare. Hans målningssvit i Säve kyrka beskrivs av Riksantikvarieämbetet som en av de mest värdefulla i landet från barocktiden.

KYRKAN FÅR SIN NUVARANDE PLANFORM
1729-1730 förlängdes kyrkan åt öster och fick sin nuvarande form med ett fullbrett tresidigt avslutat kor. Delar av kyrkans välvda trätak byggdes i samband med detta om av timmermannen Sifwer Erichsson och målades 1734 och 1737 av Göteborgs målaren mäster Johan Ross.

Kyrkans takstolar är från två skilda byggnadsetapper. Takstolarna över långhusets medeltida del är sammanfogade med trätappar, medan takstolarna från kyrkans förlängning 1729-1730 är spikade. Takstolarna i kyrkans äldre del kan vara medeltida.

Den tidigaste uppgiften om kyrkans golvbeläggning är från 1730, då trägolv lades in "överallt". Men redan i handlingar från 1736 nämns stengolv. Troligen är det samma golv som fortfarande finns kvar i mittgången.

Vapenhuset med portaler i norr och söder byggdes 1746, den södra portalen murades igen 1885 och den norra 1902 när västportalen iordningställdes. 1750 uppfördes tornet av trä över vapenhuset. Tornets karnisformade huv uppfördes sannolikt 1859-60 och var från början täckt med ekspån men fick 1902 en täckning av zinkplåt.

Koret grundförstärktes och murades om 1902, enligt arbetsbeskrivningen av "sprängd eller bruten gråsten i goda förband samt med kalkbruk". I samband med att koret murades om sattes nya fönster med blyinfattade glasmålningar in. 1904 togs ett fönster upp i korets östvägg, rakt bakom altaret. Tidigare hade det funnits en nisch i detta läge. Fönstret murades igen 1934.

SENARE RENOVERINGAR
1934 genomfördes en större renovering av kyrkan under ledning av arkitekt Axel Forssén.
Sakristian byggdes vid detta tillfälle efter ritningar av samme arkitekt.
Tak, bjälkar och lister behandlades av konservatorn Sven Gustafsson från Göteborg. Ovanpå den ursprungliga färgen fanns först ett helt vitt färgskikt detta hade troligen påförts under gustaviansk eller empiretid (ungefär 1780-1830). 1892 hade man utan att först ta bort den vita färgen utfört en rekonstruktion av det understa färgskiktet. Båda dessa lager togs bort vid 1934 års renovering. Altarringen byttes mot en ny altarring ritad av Axel Forssén. Kyrkans alla ytskikt behandlades så väl utvändigt som invändigt.

Långhusets takbeläggning av tegel byttes ut mot skiffer1945.

Den första bänkraden närmast koret togs bort 1984 för att ge plats för en ramp i övergången mellan kor och långhus på södra sidan.

I samband med att orgeln byggdes om 1986 flyttades den fram c:a 30 cm för att frilägga Christian von Schönfeldts målningar av skapelsen och syndafallet. Målningarna åtgärdades av konservator Anders Darwall.

2005 utfördes konservatorsarbeten på dekormålade ytor på tak, altaruppsats och predikstol.