S:T JOHANNESKYRKAN

Kyrkan är uppförd 1866 med rött tegel i en nygotiskstil med sparsam utsmyckning. Arkitekt var J A Westerberg. Koret är femsidigt och smalare än långhuset. Långhuset har ett tvärskepp med vindfång, i nordvästra hörnet finns en rikt artikulerad tornbyggnad asymmetriskt placerad. Taket är täckt med grön plåt.

Sockeln av huggen granit har olika höjd beroende på marklutningen avslutas uppåt med en fotlist av kalksten.

Fasaden är murad med rött tegel i kryssförband med strävpelare och fönsterbågar som enda fasadutsmyckning. Strävpelarnas murverk skyddas på ovansidan av skifferplattor. Takfoten är uppbruten och bildar gavelfält över de spetsbågiga fönstren. Dessa står som pendanger till korsarmarnas bredare gavelfält som i sin tur förstärks genom vindfångens mindre och lägre gavlar. I koret syns en igenmurad dörröppning.

Kyrkans fönster är spetsbågiga eller runda, och är placerade med en avtrappning in i muren - tresprång. Fönsterbågarna är rödmålade. Koret har parställda höga och smala spetbågiga fönster medan långhuset har ett runt och ett brett spetsbågigt fönster på var sida om korsarmen. Korsarmarna har ett brett spetsbågigt fönster i gavlarna och ett mindre i sidoväggarna. Ytterbågarna i långhuset har ett listverk, närmast i form av bladmotiv.

Dörrarna är av stående panel och brunmålade med rikt dekorerade smidesbeslag och överljusfönster med en bred spetsbågsform.

Tornet är sidoställt i nordväst med en kvadratisk bas och en åttasidig övre del. Hörnen på basens avslutning uppåt vid långhusets takfot är utformade med trekvarts kolonner. Den åttasidiga övre delen har öppningar i väster, norr och öster.

S:t Johanneskyrkan byggdes år 1866, arkitekt var J A Westerberg och byggmästare A Krüger. Stora privata givarna var bl. a. Simon Ahrenberg, Oscar Ekman, James och Robert Dickson. Initiativet togs av domprosten Peter Wieselgren som ville bygga en kyrka åt den fattiga befolkningen i stadsdelen Masthugget, en kyrka inom domkyrkoförsamlingen med 900 platser. Kyrkan byggdes vid den plats där Masthuggets båda vägar Breda vägen och Smala vägen gick samman. (Tredje och Första långgatorna). Tanken var att uppföra en "frikyrka" där inga bänkhyror skulle få förekomma. Kyrkan uppfördes därför med öppna bänkkvarter utan numrering och man har aldrig kunnat hyra platser i S:t Johanneskyrkan. Kyrkan invigdes av domprosten Peter Wieselgren den 8 juli 1866 och invigningstalade gjorde Peter Fjellstedt. Året där på, 1867, höll i S:t Johanneskyrkan, Carl-Olof Rosenius sin sista predikan.

Sjöfartslivet präglade starkt stadsdelarna Majorna och Masthugget och när S:t Johanneskyrkan efter tolv år får sin första fast anställda predikant bestäms att han också skulle svara för sjömansvården i Göteborg. Magnus Wieselgren, son till domprosten Peter Wieselgrens blev 1878 kyrkans förste predikant.

S:t Johanneskyrkan överläts 1985 av stiftelsen Sjömanskyrkan i Göteborg till Göteborgs Kyrkliga Samfällighet. Kyrkan har därefter hyrts ut i perioder till olika kristna församlingar i Göteborg. Sedan 1996 hyr Göteborgs Kyrkliga Stadsmission S:t Johanneskyrkan.

Flera stora renoveringar har åtgärdat tak och fasader. Torntaket har varit täkt med skiffer men är nu plåtklätt liksom resten av kyrktaket. Fasad och yttertak har åtgärdats vid flera tillfällen bl a 1922, 1964, 1974 och 2003. Kyrkan har haft problem med svampangrepp i grundkonstruktionen och i de bärande bjälkar vilket har åtgärdats åren1964 och 2003.

Kortaket fick sin dekoration 1922 genom konstnären Albert Eldhs målning. Albert Eldh dekorerade också predikstolen. De sex korfönstren av Joel Mila med motivet "Havet" kom till kyrkan 1967.

Ett av de fysiska uttryck som domprosten Peter Wieselgrens tankar om en "frikyrka" tog sig var de öppna bänkarna utan numrering. Vid flera tillfällen har bänkar tagits bort och 1974 försvann mittkvarteret i kyrkan. Resterande bänkar har byggts om men behållit originalgavlar och överliggare.

Sakristian har genom åren varit placerad på tre olika platser. Först bakom altaret i koret med en ingång i öster, därefter 1934 flyttades sakristian till en inbyggnad på norra sidan av långhuset och utrymmet bakom altaret användes som skrudkammare. 1974 revs skärmväggen bakom altaret och kordörren murades igen. Sakristian vid norrväggen revs också och en läktarunderbyggnad under norra läktaren iordningställs som sakristia. 1989 får kyrkan ytterliggare en läktarunderbyggnad när ett samlingsrum iordningställs under orgelläktaren.

På 1990-talet iordningställdes kyrkans västra halva så att den fungerar som kafé och samlingsrum.

S:t Johanneskyrkan är en salskyrka med korsarmar och korabsid. Kyrkan har en öppen takstol. Korsarmarna var ursprungligen försedda med läktare som nu är underbyggda med väggar och glasade upp till tak. Kyrkorummet avgränsas ungefär mitt för korsarmarna av en ca 220 cm hög vägg med öppningar i norra och södra delen och med en vikdörr i mitten. Den östra delen av kyrkan används för gudstjänster och den västra delen används som kafé. Kyrkorummet är ljust och öppet med en väl sammanhållen färgsättning och sparsamt med dekorationer.

Golvet är av ljusa breda brädor. Korgolvet ligger fyra steg högre än långhusets golv.

Kyrkorummet har slätputsade ljust orangefärgade väggar som avslutas uppåt med en bred gråmålad hålkärlslist mot taket. Runt väggarna bär gråmålade halvkolonner de synliga takstolarna. Kapitälen är utformade med blomstermotiv som målats i rött, blått och guld. Korväggens nedre del under fönsternivå täcks av en träpanel med ett enkelt nygotiskt motiv där speglarna är blå med röd list och vit omfattning.

Taket är putsat och målat i en bruten vit kulör och de öppna takstolarna är tegelröda. Kortaket är putsat och välvt och bemålat av Albert Eldh med ett bladmotiv i grått, orange och rött.

Långhuset har både runda och spetsbågiga fönster med smårutsindelat pastellfärgat glas. Koret har parställda höga och smala spetsbågiga fönster där de tre mittparen har glasmålningar i starka färger av Joel Mila från 1960-talet med motivet "havet". De övriga har smårutsindelade pastellfärgade glas.

Altaret är av trä och sidorna har samma motiv som korväggens panel. Bordsskivan är utkragad.

Altarprydnaden är en replik i marmor av Thorvaldsens Kristus från Köpenhamns domkyrka.

Altarringen är ca 85 cm hög och närmast fyrpassformad. Den är utförd i snidat trä och genombruten med kolonetter som sammanbinds av spetsbågar med rödmålade undersidor.
Knäfall och överliggare är inklädda med orangerött tyg.

Dopfunten från 1935 är av snidat och gråmålat trä med röda detaljer.

Predikstolen har en för kyrkan rik detaljutformning. Korgen är rund och står på en grövre mittpelare som omges av tolv parställda kolonner med förgylda detaljer och växtdekorerade kapitäl som sammanbinds av spetsbågar. Korgens mitt pryds av åtta försänkta cirklar med målningar föreställande de fyra evangelisternas attribut och en duva, två fiskar samt en lilja. Predikstolen kröns av en rundad baldakin/ljudtak som vilar på en av långhusets halvkolonner. Från kapitälet utvidgar sig baldakinen som avslutas uppåt med tandsnitt. Undersidan har ett spetsbågigt listverk i grått mot blå botten. Trappan är i trä och flankeras av två genombrutna trappräcken i form av smala kolonnetter. Dekorationsmåleriet är utfört av konstnären Albert Eldh.

I långhusets mitt står lösa stolar av grå plast uppställda i sex rader. Bänkarna står ställda längs långhusets väggar i tre rader på var sida. Bänkarnas sidostycken och överliggare är sannolikt original från byggnadstiden. Bänkarna har grå sits och överliggare med rött ryggstöd. I kafédelen finns lösa bord och stolar, ett kök med spisar, kyl och frys och serveringsdisk mm.

Läktarbarriärerna har liknande motiv som korväggen och knyter genom små kolonetter också an till altarringen. Sidoläktarna är underbyggda med väggar och över läktarbarriären avdelar en glasvägg rummet. Orgelläktaren är öppen mot långhuset och har ett framskjutande mittparti. Barriären är förhöjd med en slät vägg ca 40 - 100 cm hög, lägre i mitten och högre på sidorna.

Orgelfasaden, mörkgrå med förgyllda detaljer är av snidat och ådringsmålat trä och klassicistiskt utformat och tredelad genom synliga pipfält. Fälten skiljs åt genom pilastrar med växtdekorerade kapitäl och mittdelen formar en spetsbåge.