CHRISTINÆ KYRKA

När Gustav II Adolf bestämde sig för att grunda staden Göteborg inspirerades han av de nya kanal- och fästningsstäderna på kontinenten. Detta gjorde att kungen år 1619 bjöd in såväl tyskar som holländare för att bygga Göteborg. År 1623 var antalet tyskar i Göteborg så många att de önskade en egen församling. Från början firades gudstjänsterna hos olika privatpersoner, men från år 1624 höll församlingen till i ett träkapell som flyttades från Nya Lödöse. Byggnaden stod på samma plats som den nuvarande kyrkan och tjänstgjorde i tio år.
År 1633 började den nuvarande kyrkan att byggas. Kyrkan byggdes i flera etapper och trots att den var långt ifrån färdigbyggd invigdes den år 1648. Byggnadsmaterialet var holländskt tegel och den hade ett relativt lågt torn. Kyrkan gavs namnet Christinæ eftersom drottning Kristina hade gett församlingen rätten att hålla gudstjänst på tyska samt utse sin egen präst.
År 1669 drabbades staden av en storbrand som ödelade stora delar av Göteborgs stadskärna. Kyrkan blev svårt skadad, men murarna stod kvar. Christinæ återinvigdes i barockklädnad år 1672, efter en återuppbyggnad ledd av Lars Olofsson (som även byggt Rådhuset) och mäster Hans Schmidt.
Mot öster, i direkt anslutning till kyrkan, lät fältmarskalken och generalguvernören Rutger von Ascheberg bygga ett gravkor för sig och sin familj. Det byggdes av sten och fick en åttakantig form som kröntes av en lanternin med en hög flöjelprydd spira. Koret gavs två våningar, där den nedre våningen under mark utgjordes av själva gravkammaren medan den övre bestod av ett kor med fem höga rektangulära fönster. Gravkoret stod färdigt år 1682-1683 och von Ascheberg begravdes själv där år 1694, under stora högtidligheter.
Tornet, som nu gjordes högre och smäckrare, stod klart först 1699. Det ritades av Paul Ludvig Leyonsparre och byggdes av amiralitetsbyggmästaren H Müller.
I januari år 1746 förstördes även den tredje kyrkan i en våldsam stadsbrand. Murverket stod återigen kvar efter branden och återuppbyggnaden, ledd av den tyske amiralitetsbyggmästaren Johan Anders Reuss, gick till en början fort. 1746 reparerades murverket och tornkroppen, invändigt reparerades bland annat golv, valv, trappor, torninredning och dörrar. Under år 1747 renoverades kyrkans fönster och tre kyrkklockor tillverkades av klockgjutaren Daglieb. Kyrkan återinvigdes, ej helt fullbordad, år 1748.
Fram till 1779 täcktes tornet med ett enkelt brädtak. Detta år inledde byggmästare A U Kirstein en ombyggnad av tornet, efter ritningar av överintendent Carl Fredric Adelcrantz. Måleriarbeten i gallerierna utfördes av Maria Carowski. Tornur, två tornklockor samt två pendyler installerades 1783.
År 1788 fick kyrkan en ny orgel, placerad på en ny och högre läktare som byggdes under 1780-talet. 1797 sattes en ny predikstol in och 1798 invigdes altaret, tillverkad efter ett utkast av Jean-Louis Deprez.
I början av 1800-talet förbjöds begravningar både inne i kyrkan och på kyrkogården. Nu kunde kyrkans brädgolv ersättas med ett stengolv och på den gamla begravningsplatsen planterades träd.
Kyrkan fick sin nuvarande orgel med orgelfasad i nygotisk stil år 1862. Förmodligen genomfördes det en renovering av kyrkan på 1860- och 1870-talen. Kring mitten av 1800-talet såldes flera av kyrkans inventarier, vilket tyder på att kyrkorummet förändrades. Dopfunten från år 1650 och två smidesgrindar från 1693 såldes till grosshandlare Magnus Lundgren som sedan skänkte dem till sin hemförsamling i Getinge, Halland.
År 1879 fick församlingen två bemålade glasfönster, föreställde apostlarna Petrus och Paulus. I början av 1880-talet byggdes innertaket om och försågs med kassettindelning. År 1899 restaurerades det Aschebergska gravkoret och fem blyspröjsade fönster tillverkades. De föreställde landskapsvapnen i Dalsland, Halland, Göteborg, Skåne och Bohuslän. År 1901 tillkom ytterligare sex fönster, motiven var evangelisterna samt profeten Jesaja och kung David. Alla fönster formgavs av konstnären Reinhold Callmander.
1896 blev kyrkan var den första byggnaden i Göteborg som fick elektrisk belysning. År 1912 installerades även centralvärme, tolv varmvattenradiatorer.
1918-1923 genomgick kyrkan en större renovering. Den största förändringen var tillbyggnaden med en sakristia vid korets norra sida år 1923. Koppartaket på tornet och långskeppets norra sida lades om 1918-1922. Över hundra gravar hade återfunnits under kyrkogolvet vid en byggnadsundersökning år 1915 och år 1923 täcktes de med ett bjälklag av armerad betong. Samma år tillverkades nya bänkar till hela långhuset, det gamla kalkstensgolvet i kor och långhus byttes ut, brädgolv lades under bänkkvarteren och ekparkett innanför altarringen. Kyrkan målades även om invändigt och elektrisk klockringning installerades.
Orgelläktarens barriärer höjdes 1927. Mellan 1935-36 inrättades ett toalettutrymme i kyrkans källare, efter ritningar av byggmästaren Leander Johansson. År 1939 lades kopparplåten på långskeppets södra takfall om.
År 1951 genomgick det Aschebergska gravkoret en genomgripande invändig renovering, med ommålning och konservering av inventarier. Under perioden 1955-59 genomfördes en invändig ommålning av tak och pelare utifrån äldre färgställningar i kyrkan. Även andra underhållsarbeten genomfördes, inne och ute.
1961 installerades en klockspelsanläggning om totalt 42 gjutna malmklockor i ett tornrum. Det var tillverkat av Törebodafirman Westerstrand med klockor från Bergholtz klockgjuteri i Sigtuna. Två år senare fick klockspelet förstärkning med hjälp av högtalare.
De två äldsta dekorerade glasfönstren restaurerades år 1962. Samma år tillverkades det även nya ytterdörrar av ek till kyrkan. 1969 restaurerades taket på det Aschebergska gravkoret, rötskadat virke och skadade kopparplåtar ersattes. Sakristian restaurerades in- och utvändigt år 1972. Vid samma tillfälle reparerades även tornfasaden och ett körrum inreddes i ett befintligt utrymme bakom orgelläktaren.
1978 skadades sju av de blyinfattade glasmålningarna i ett sabotage, då en bomb detonerade vid Rådhuset. Ytterligare ett fönster utsattes för skadegörelse en kort tid senare. Fönstren transporterades till firman N P Ringströms AB i Stockholm där de lagades och rekonstruerades. Under 1980-talet kompletterades fönstren med skyddande ytterbågar, försedda med fönsterglas med sprängfilm.
1985 lades plåten på den övre delen av det södra takfallet om och flera mindre skador över hela taket åtgärdades. En fasadrenovering genomfördes 1992, där bl a skadade tegelstenar i tornfasaderna byttes ut, några smidesdekorationer ersattes och putspartier på långhuset och gravkoret lagades. 1993 blev styrutrustning till klockspelet datorbaserad. 1998 lades kopparplåten på kyrkans övre takfall om.
Under 2000-2001 genomfördes en omfattande renovering. Skadade tegelstenar och fogar ersattes, putsade fasader lagades och målades om, solbänkar av kalksten lagades eller byttes ut, sandstendekorationer vid entréportalerna gjordes rena. Stora delar av kopparplåten på taket, inklusive tornhuven, lades om, torndekorationer som urnor och kapitäl renoverades, hängrännor och stuprör nytillverkades lika befintliga. Kyrkans dörrar och fönster lagades och renoverades, en öppningsbar fönsterbåge återskapades i den övre delen av långhusets samtliga fönster. Invändigt utfördes rengöring och ommålning av golv, väggar och tak. Den främre samt de två bakersta bänkraderna togs bort, liksom samtliga väggfasta bänkar, övriga målades om. Predikstolen, altaret och altaruppsatsen med altarringen återställdes i ursprungligt skick. Bl a dopfunten och läktarbarriären sågs över av konservator. I gravkoret restaurerades smidet, utöver golv, väggar och tak. Toalett- och duschutrymmen byggdes i sop- och pannrummet, ett pentry inreddes i det f.d. museirummet i kyrkans sydvästra del och inredningen i sakristian förändrades.

Christinæ kyrka är en salskyrka med ett ljust och rymligt kyrkorum. Korinredningen, läktaren, orgelfronten och ett flertal andra inventarier har ett sammanhållet formspråk och en gemensam färgsättning - ljust pärlgrått med förgyllda detaljer. Detta låter de polykromt bemålade fönstren i kyrkans östra del samt de talrika vapensköldarna i kor och gravkor dra till sig den första uppmärksamheten.
Kyrkan har omsorgsfullt utformade och påkostade inventarier, majoriteten i nyklassicism från årtiondena innan sekelskiftet 1800. Nygotiska inslag, såsom orgelfronten och flera innerdörrar, ansluter till den gemensamma färgskalan. Inventarierna är dekorerade med förgyllda träsniderier av hög klass.
Det tillbyggda gravkoret ger kyrkorummet ytterligare känsla av rymd, då ljus från öster strömmar in i koret genom två höga valv.
KORET ligger i öster. ALTARET (altarbord och altaruppsats) tillverkades 1798. ALTARUPPSATSEN är skulpterad i trä, spetsbågig i formen och sträcker sig upp till taklisten. Uppsatsen är tillverkad av bildhuggare Mattias Wingmarck, med utgångspunkt i den akvarellskiss till en oljemålning som framställts av konstnären Jean Louis Desprez 1795. Per Estenberg, elev till Desprez, utformade omfattningen år 1796. Snickeriarbetet utfördes av C G Rosenbrock. ALTARTAVLAN framställer den lidande Kristus. Den korsfäste Kristusfiguren, en flod av ljusstrålar och några ljungande blixtar är förgyllda, medan det omgivande klipp- och stadslandskapet (Jerusalem) är hållet i grå nyanser. Altartavlans omfattning är ljusare grå med förgyllda detaljer. På vardera sidan om altarmotivet reser sig kannelerade pilastrar med joniska kapitäl och nedanför krucifixet står bibelordet "Det är fullkomnadt". I spetsbågen slingrar vinrankor. ALTARBORDET är försett med spegeldekorer i form av och förgyllda lister. På framsidan återfinns fyra rikt snidade och förgyllda änglaansikten som sammanbinds av vinrankor och flankeras av horisontella sädesaxknippen. Sidospeglarna är prydda med förgyllda kransar av vindruvsrankor och sädesax. Den tresidiga ALTARRINGEN är 0,9 m hög och är utförd i snidat trä i from av balusterdockor och spegelpartier med förgylld utsmyckning. Den är sannolikt tillverkad år 1817.
DOPFUNTEN är av trä, vit med förgyllda detaljer, har åttakantig cuppa och två änglar vid basen. Dopfunten tillkom 1932 men formspråk och färgsättning är tydligt inspirerad av äldre inredning.
PREDIKSTOLEN och PRÄSTESTOLEN vid den norra väggen tillverkades av snickaren Carsten G Rosenbrock, murarmästare Joh. Jansson och bildhuggare Mattias Wingmarck år 1798. De är sammanbyggda, väggfasta och utförda i snidat trä. Predikstolens ljust gråmålade korg är tvåsidig med raka sidor som är försedda med förgylld dekor. Ovanför korgen finns ett spetsbågigt väggparti i snidat trä som inramas av två kannelerade pilastrar med joniska kapitäl. Pilastrarna bär en fyrsidig baldakin som kröns av en rikt snidad och förgylld triangel samt två puttis. En snidad blå mantel med förgyllda fransar bildar fond under baldakinen. Predikstolens trappa leder ner till den så kallade prästestolen - en äldre form av sakristia som förr var vanlig i de västra delarna av Sverige. Den har fem runda fönsteröppningar mot koret och en dörr mot öster.
Kyrkans FÖNSTER sätter stor prägel på kyrkorummet då de är många, stora och de flesta har glasmålningar. Fönstren i kor och långhus har masverksinspirerade träspröjsar. De sex innerfönstren i den västra änden av kyrkan har diagonalställda små blyinfattade rutor. I kyrkans östra ända samt i det anslutande gravkoret har alla innerfönster glasmosaikmålningar från 1879-1901. De är utformade av konstnären Reinhold Callmander och tillverkade av blyglasmästaren C. F. Eberling. De föreställer apostlarna Petrus och Paulus, landskapsvapnen i Dalsland, Halland, Göteborg, Skåne och Bohuslän samt evangelisterna och profeten Jesaja.
GRAVKORET som ansluter till koret i öster. På var sida om altaruppsatsen, innanför altarringen, leder trätrappor upp till smidesgrindar satta i spetsbågiga muröppningar. Öppningarna når nästan upp till taklisten. De släpper in ljus och skänker koret en ytterligare känsla av rymd. Genom muröppningarna syns delar av gravkorets inredning i form av målade fönster, skulpturer i nischer och en stor samling vapensköldar. Aschebergs kista av metall står på en katafalk från 1871. Vid långväggen står en marmorsarkofag från 1762, tillhörig en fröken Hamilton. Det är okänt varför den flyttats dit. Aschebergs kista kan bara skymtas från kyrkorummet då den är dold av muren bakom altaruppsatsen.
LÄKTAREN sträcker sig utefter långhusets västvägg och har två flyglar som sträcker sig längs långsidorna, fram till entréerna i vindfången. Grundfärgen är ljust pärlgrå. Den vilar på tolv kolonner, fyra fyrkantiga och åtta runda. De har kannelering med förgyllning. De runda kolonnerna har förgyllda joniska kapitäl, de fyrkantiga är enklare utformade och troligtvis äldre. Läktarfronten är nyklassiskt utformad med formelement som spegelfält och tandstensmönster. Framför orgeln är barriären prydd med genombrutna, förgyllda sniderier. Golvet är av trä och läktarens undersida är enkelt indelad med profilerade lister. Läktaren fick sitt nuvarande utseende åren 1786-1788, i samband med ett orgelbyte. Arbetet utfördes bl.a. av mäster Lohman, snickaren Carsten G Rosenbrock, bildhuggaren Peter Sacco, snickaremästaren Bengt Carlberg och målare/förgyllare Anders Bruhn.
ORGELN är byggd år 1864 av den danska firman Marcussen & Søn. Den är placerad på läktaren, vid västväggen. Orgelfasaden är uppbyggd med inspiration från en gotisk trappstegsgavel och uppvisar spetsbågar, fialer, fyrpass och stilelement från rosettfönster. Fasaden är mycket stor och utgör ett imponerande blickfång på läktaren. Färgen är bruten vit, som läktaren, med förgyllda detaljer.
VÄGGARNA i kyrkorummet och de flesta av kyrkans övriga utrymmen är putsade med ett hydrauliskt kalkbruk. Efter renoveringen år 2000-2001 är väggarna målade med linoljefärg i en ljust gulvit nyans.
INNERTAKET i kyrkan är tvådelat, bestående av en högre tunnvälvd mittsektion och ett lägre, lätt välvt ytterparti som möts över koret. Det är i grunden ett paneltak som putsats och målats vitt. I mötet mellan väggar och tak samt mellan de två taksektionerna löper kraftiga profilerade lister som målats grå. I mittsektionen löper tre gråmålade bjälkar tvärs över långhuset.
GOLVET i långhusets gångytor, koret, sakristian och vapenhusen är belagda med gråbruna kalkstensplattor. I bänkkvarteren ligger ett brädgolv som är ljust gråmålat med linoljefärg. Området innanför altarringen utgörs av ekparkett. Korets golv ligger ett steg över långhuset.
INNERDÖRRARNA till vindfången och vapenhuset i tornet är målade i ljust grått. De sitter i spetsbågade öppningar och har nygotisk dekor. Sakristians dörr är troligtvis från 1923, en spegeldörr med enklare dekor.
KYRKBÄNKARNA tillverkades sannolikt 1862 men har byggts om sedan dess. De är placerade i fyra kvarter, öppna med enkla spegelmotiv. De är laserade i en rödbrun kulör. En bänkrad framme vid koret och två i den bakre delen av kyrkan har tagits bort. Längst bak, på den södra sidan, står tre bord och lösa stolar. På den norra sidan visas flera av kyrkans äldre tillhörigheter, de flesta i glasmontrar.
I passagen till tornet finns två små LÄKTARUNDERBYGGNADER, ljust gråmålade och enkelt utformade med väggar i stående slät panel.
SAKRISTIAN ligger vid korets norra sida och tillkom 1923. Den har putsade väggar, kopplade fönster i träbågar och stengolv.
Kyrkans egentliga VAPENHUS ligger i bottenvåningen på TORNET. Rummet är högt i tak och tre fönster högt upp på väggen släpper in ljus ovanför den mjukt spetsbågiga porten. En gråmålad trätrappa med svarvat räcke leder upp i tornet.
Kyrkan har en stor mängd ÖVRIGA INVENTARIER som samverkar till helhetskaraktären av påkostad stadskyrka med lång tradition. Då församlingen genom tiderna haft prominenta medlemmar äger kyrkan ett stort antal donerade föremål av högt konstnärligt, historiskt, lokalhistoriskt och personhistoriskt värde. GOLVURET är tillverkat av Anders Andersson år 1711 och har skänkt till kyrkan av släkten Tham. Över uret hänger den Hamiltonska vapenskölden, på motstående vägg kansler Fehmans vapen och i gravkoret finns en större samling sköldar. Kyrkan har haft betydligt fler vapensköldar och epitafier, men många har förstörts i bränderna. Två stora KANDELABRAR av bronserat gjutjärn flankerar altarringen. De är tillverkade 1887 på Götaverken, efter ritningar av Y Rasmussen. NUMMERTAVLORNA tillverkades samtidigt som bl.a. predikstol och altaruppsats 1797-1798. Den flerfärgade KORMATTAN, tillverkad av Agda Österberg, har ett non-figurativt mönster som samspelar med glasmålningarna. I långhusets nordvästra hörn visas flera äldre inventarier, bland annat en KOLLEKTKISTA med tillhörande skylt från 1600-talet, en INSAMLINGSSKÅL från kyrkans första tid, den AKVARELL som framställts för kyrkan av Jean Louis Desprez samt flera äldre BIBLAR och andra dokument. Tre stora MÄSSINGSKRONOR hänger i mittgången. En skänktes till kyrkan 1656 och två 1684. Två mindre kronor hänger under läktaren och längs väggarna sitter lampetter av mässing och glas.

För en utförligare materialgenomgång hänvisas till "Inventering av Göteborgs kyrkobyggnader, Rapport 2, Christinae kyrka", Göteborgs kyrkoförvaltning, 2002.