SANKTA BIRGITTAS KAPELL

KAPELLETS TILLKOMST

S:ta Birgittas kapell invigdes 1857 av den nyutnämnde domprosten Peter Wieselgren. Kapellet uppfördes av Carnegiska bruket och var ämnad för bruksbefolkningen. Ägarna hade ett stort religiöst, socialt och filantropiskt intresse och hela stadsdelen Klippan byggdes successivt upp efter brittiska förebilder kring sockerbruket och porterbryggeriet. Förutom kyrkan lade bruksledningen ned stora summor på goda arbetarbostäder samt sociala inrättningar av olika slag såsom skola, sjukkassa, sparbank och badhus.

Ritningarna utfördes av A W Edelsvärd efter en skiss av bruksägaren Carnegie. Inspirationen var de medeltida små kyrkor som fanns i Skottland. Kapellet uppkallades efter det irländsk-skotska helgonet Brigida - den latinska namnformen för Birgitta. Byggmästare för alla Carnegiebrukets byggnader var Daniel Gabrielson. Grundstenen lades den 21 maj 1856. Tomtmarken köptes av Göteborgs stad.

Kyrkan blev trots sin anspråkslösa storlek väl synlig genom den medvetna placeringen högt upp på en bergkulle, den s.k. Skinnareklippan som har givit området dess namn, nära brukens huvudentré.

S:ta Birgittas kapell fick fasader av rött fogstruket tegel med detaljer av gul "klinkert" på en fotmur av granit och taket täcktes med skiffer. Kyrkorummets tak lades på öppna, spetsbågiga trätakstolar, väggarna blev ljust finputsade och golvet lades med breda träplank. Inredningen och snickerier var brunmålade. Kyrkbänkarna, främst avsedda för brukets arbetare, saknade störande och gnisslande dörrar. Detta var en modern idé, som Edelsvärd ansåg hade med demokrati att göra. Byggnaden var en enkelt och sparsamt dekorerad, den främsta utsmyckningen var de dyrbara målade glasfönstren i koret och på västra gaveln, vilka tillverkats i Skottland.

FÖRÄNDRINGAR UNDER 1800-TALET

Mycket lite är känt om de förändringar och åtgärder som vidtogs i S:ta Birgittas kapell under 1800-talet. Eftersom byggnaden var privatägd och inte ingick i den kyrkliga samfälligheten är inte utförda arbeten dokumenterade i samma utsträckning som Göteborgs övriga kyrkobyggnader.
År 1880 försågs långhusets väggnischer med målningar av de fyra evangelisterna i helfigur, utförda av Gotthard Adolf Werner. Kring sekelskiftet målades kyrkorummet om, väggarna och innertaket försågs med enkla schablonmålningar.

S:TA BIRGITTAS KAPELL UNDER 1900-TALET

År 1919 överlämnades kapellet till Carl Johans församling för en tid av 25 år. I samband med överlåtelsen genomgick det en grundlig renovering och ommålning. Albert Eldh stod för den konstnärliga utsmyckningen. Det installerades även en centralvärmeledning med varmvatten och gjutna radiatorer samt elektriskt ljus med nya armaturer. Renoveringen omfattade även exteriöra arbeten. Skiffertaket och tegelfasaderna reparerades. Kyrkans fönster försågs med dubbelglas. Trapporna, terrassmurarna och trästaketet kring kyrkan ställdes i ordning.

1926 renoverades kyrkans orgelharmonium och den mekaniska bälgdriften ersattes av en elektrisk motor. Men problemen med den gamla orgeln fortsatte och 1931 införskaffades en ny elektrisk pedalorgel med 12 stämmor från J P Nyströms orgel- och pianofabrik i Karlstad.

Sommaren 1937 påbörjades en omfattande renovering ledd av arkitekten Ragnar Ossian Swensson. Det största arbetet var omläggningen av golvet med ett nytt bjälklag av armerad betong, men under arbetets gång visade sig att även takets trästomme var så rötskadad att takbotten måste bytas och nytt skiffer läggas.
I samband med kyrkans renovering utförde konstnärinnan Saga Walli en altartavla. Altaret sköts tillbaka mot korväggen och sakristian som förr var belägen bakom altarskranket placerades nu nedanför predikstolen. De målade fönstren i koret flyttades till västgaveln och i hela kyrkorummet sattes nya fönster med antikglas in. Kyrkans färgsättning ändrades till en ljusare skala. Bänkarna målades om i grått och brunt och de förut gråa väggarna vitmenades. Även taket, som tidigare var brunt, målades vitt. Dessutom hängdes två nya ljuskronor upp. Vidare reparerades tegelfasaderna och utvändig plåt sågs över. Terrassmuren förstärktes med stödpelare av betong.

Den nuvarande orgeln installerades 1957 och i samband med detta uppfördes orgelläktaren vid kapellets västra kortända. Under läktaren blev plats för ny sakristia, kapprum och toalett. Samtidigt målades hela kyrkorummet om i en äggskalsvit färgton, bänkarna i "bohusblått" och altartavlan fick en ny inramning.

1968 ersattes skifferklädseln på takryttaren med kopparplåt på ett nytt undertak. Tornet och pannskorstenen murades delvis upp på nytt, krönkorset reparerades. Fogar i fasader och granitmurar sågs över. Utvändig galvaniserad plåt (hängrännor, stuprör, lister, vindskivor m.m.) byttes till koppar. Vidare sattes nya fönsterbågar av tryckimpregnerat virke in. Det trärena golvet i kapellet ytbehandlades och bänkarna målningsbättrades. Göta Coldinuorden placerade ett ordenskors på terrassen vid kapellets västgavel.

Omkring 1969 anlades en ny entréväg upp till kapellet och en grind togs åter upp mot Klippgatan. Gångvägen fram till torningången belades med stenplattor.

1976 belades gångvägen med plattor och muren försågs med ett nytt skyddsräcke.

Kapellets klockstapel invigdes 1977. Egentligen var takryttaren ursprungligen avsedd att bära upp en kyrkklocka, men den klarade inte tyngden.

1978 ersattes de två träkorsen över södra sidoingången och koret. Taknocken, gavelbeslagen och ränndalarna över sidoentrén kläddes med kopparplåt. Ny ytterbelysning sattes upp. Några år senare sattes ett nytt nätstaket upp på terrassmuren och en ny gångväg lades ut på kyrkoplanen.

Mellan 1983 och 1984 renoverades kapellets interiör. Hela kyrkorummet med inredning och tillhörande sidoutrymmen målades om. Korpartiet förändrades med ett nytt altare och kors; en rekonstruktion av den gamla altarprydnaden. Orgeln byggdes om och fick en ny fasad. Bänkarna byggdes om och avståndet mellan dem ökades. Läktaren förstorades något och underbyggnaden fick ny inredning, bl.a. en handikappanpassad toalett. Arbetena omfattade även renovering av golv, fönster och dörrar, komplettering av kyrkorummets belysning och inbyggnad av skåpsinredning i vapenhuset.

Endast mindre arbeten har utförts sedan den stora restaureringen i mitten på 1980-talet. Reparation av tegelfasaderna har skett kontinuerligt. År 1987 försågs klockstapeln med en plattform för att underlätta tillsyn av klockan. 1988 utbyttes nödutgångsskyltarna i kapellet. 1993 utfördes en översyn av orgeln vilket innefattade omintonation av en stämma, kontroll av stämningen och tekniska funktioner i orgeln. Samma år renoverades ordenskorset utanför kapellet.

För en utförligare materialgenomgång hänvisas till "Inventering av Göteborgs kyrkobyggnader, Rapport 14, S:ta Birgittas kapell", Göteborgs kyrkoförvaltning, 2002.

Kyrkan är enskeppig med ett vapenhus på södra långsidan. Det rakt avslutade koret är lägre och smalare än långhuset och avskiljs från detta genom en stor gotisk triumfbåge med stiliserade knippepelare. Kyrkorummet har en öppen takstolskonstruktion och vitmålade väggar. Kapellet är enkelt och ändamålsenligt utformat. Takstolskonstruktionen, de spetsbågade fönstren och glasmålningarna sätter störst prägel på interiören.

Kapellets VÄGGAR är invändigt putsade och vitmålade. Långsidornas väggytor är uppdelade i sektioner med lisener och taklist som är utkragade ur murverket. Väggarna mot väster och i koret är slätputsade. Den öppna TAKSTOLSKONSTRUKTIONEN är av trä. Den övre delen av takstolen stöder sig mot murverkets överkant och ligger tätt an mot det branta taket. Den inre delen av takstolen har en luftig, mjukt spetsbågig form som sträcker sig ner till halva innerväggens höjd. Avslutningen nedåt har en enkelt skulpterad utformning. Innertaket är indelat i kassetter med enkla ribbor. På takstolarna vilar spåntad panel. Korets innertak liknar långhusets, men är något lägre. Taket är färgsatt med mörkbruna takstolar, ribbor i beige och blå takpanel.

KORET är enkelt inrett. Triumfbågeöppningen och de tre fönstren mot öster dominerar uttrycket.
ALTARET har ett fristående altarbord i ek med genombrutna sidor, som nedtill är dekorsnidade i form av spetsbågar. Det är tillverkat 1984 och står på en upphöjd plattform innanför altarringen. Plattformen är täckt med en gråblå heltäckningsmatta. Ovan altaret hänger ett genombrutet klöverbladskors i snidad ek från 1984, som till form och utförande ansluter till kapellets utsmyckning i äldre tid. ALTARRINGEN är i snidat och beigemålat trä. Den är tresidig med rundade hörn. Den genombrutna dekoren består av fyrsidiga fält på rad. Ovansidan och knäfallet är klädda med blå sammet. Altarringen är troligtvis ursprunglig. Koret och kortrappan har ekparkettgolv.

KYRKORUMMET har ett golv av lackerat trä på ett underliggande bjälklag av armerad betong. KYRKBÄNKARNA är ursprungliga, men ryggar och sitsar är ombyggda. Gavlarna är enkla utan några orneringar, ryggar och bänkskärmar är spegelindelade. Bänkarna byggdes utan dörrar, vilket var en modernitet i mitten på 1800-talet. Antalet bänkar har också reducerats, från 400 till dagens 200 sittplatser. De ordnade i två kvarter på ömse sidor om mittgången och färgsatta i en röd kulör.

PREDIKSTOLEN är placerad i långhusets nordöstra del och är förmodligen ursprunglig. Den är sammanbyggd med en hög SKÄRMVÄGG som döljer trappan, ett förvaringsutrymme och kapellets norra entré. Entrén har en enkel brunmålad INNERDÖRR. Skärmväggen är beigemålad och har försänkta speglar med spetsbåge-, tre- och fyrpassdekorationer. Skärmen var ursprungligen placerad bakom altaret och har inrymt sakristian. Predikstolens korg är åttakantig, men tre av sidorna är inbyggda i skärmväggen. De fem fristående sidorna har försänkta rektangulära fält med dekor lik skärmväggens. Korgens nederkant är dekorerad med en snidad bladfris, överkanten med en blomfris och ett snidat änglahuvud som tidigare hängt på väggen bakom predikstolen. Korgen vilar på en relativt låg pelare och ljudtak saknas, enligt engelskt manér. Den är målad i brunt med detaljer i beige och blått.

DOPFUNTEN i långhusets sydöstra hörn är från 1873. Den är tillverkad av brunmålad zinkplåt med detaljer i beige och blått. Foten är åttasidig, skaftet har försänkta rundbågar och den åttasidiga cuppan har rik pressad bladdekor, ett rundbågefält och ett förhöjt textband på ovansidan. Den inköptes till Carl Johans kyrka men överfördes till S:ta Birgittas kapell då kyrkan fick en ny år 1928.
Kapellets ALTARTAVLA har flyttats till sydväggen över dopfunten. Tavlan är en triptyk i olja på masonit målad av Saga Walli 1937. Motivet är hämtat från Johannesevangeliets 21 kap och föreställer den uppståndne Kristus som visar sig för lärjungarna vid Tiberias sjö. Mittpartiet avbildar Kristi samtal med Petrus. De lägre flyglarna framställer sex av lärjungarna, vända mot mittscenen.

Kapellet har fjorton FÖNSTER, fem i koret, fyra i västväggen och fem i långhuset. De är satta i djupa nischer som vidgar sig inåt rummet. Fönstren har brunmålade innerbågar av tryckimpregnerat virke är från 1968. Gavelfönstren sitter i grupper om tre och är något högre och smalare än de i långhuset.
I västfasaden sitter kapellets fyra GLASMÅLADE fönster. De är en del av den ursprungliga inredningen och inköptes från Watson & Co i Dunfermline, Skottland. De tre nedre fönstren satt ursprungligen i koret men flyttades till nuvarande plats vid restaureringen 1937. En liten bild av helgonet Brigida har placerats i svickeln i det mellersta fönstret. Fönstren har i övrigt mönster av romber och cirklar i rött, blått och gult glas mot mer genomskinligt glas i grisaille. I kanterna syns växtornament och korsformationer. Västra gavelns ROSETTFÖNSTER med inbrända glasmålningar föreställer ett gotiskt livsträdsmönster. Det har skyddsglas även invändigt.
Långhusets och korets fönster är smårutsindelade med diagonalställda blyinfattade rutor av svagt färgat antikglas. De tillkom 1937. I svicklarna på långsidornas fönster sitter små glasmålningar.

I norr- och sydväggarna finns fyra spetsbågiga VÄGGNISCHER i fönstrens storlek. De rymmer målningar från 1880 av Gotthard Werner (1837-1903) föreställande evangelisterna i helfigur. Målningarna, som idag är mycket dunkla, var förmodligen ljusare i färgen när de målades.

Mellan kyrkorummet och vapenhuset på södra långsidan sitter en PARDÖRR med tre fyllningar i varje dörrblad. Dörren är spetsbågig med draghandtag och till sin uppbyggnad lik ytterdörren. Ovan dörröppningen finns en liten muralmålning i grått och rött med växtornamentik i gotisk stil. Dörrbladen är brunmålade. VAPENHUSET vid sydfasaden har en golvbeläggning av bruna sintrade plattor på ett undergolv av spånskivor. Väggarna är putsade och vitfärgade, det branta taket är, i likhet med långhuset, klätt med blå spåntad panel indelat i kassetter med beige ribbor.

LÄKTAREN i långhusets västra ände tillkom 1957, samtidigt som kapellet fick sin nuvarande orgel. Läktaren utökades något vid restaureringen 1983-84 och fick den nuvarande färgsättningen i beige och brunt. Läktarbröstningen är i sin övre del genombruten i en bågfris och försedd med en mässingsöverliggare. Fronten är tillverkad i furu liksom bjälklaget. Sidopartiernas listverk är av liknande karaktär med fyllningar av masonit. LÄKTARUNDERBYGGNADENS vägg mot kyrkorummet är uppglasad i form av ett masverk med omväxlande klart och mattetsat glas. Den inrymmer ett enklare VAPENHUS i anslutning till västingången, samt kapprum, sakristia med textilförvaring, toalett och städ. Västra entrén sitter djupt inne i en segmentbågig muröppning.

ORGELN konstruerades av A Magnussons orgelbyggeri i Göteborg och omfattar 12 stämmor fördelade på två manualer och pedal. Orgeln har helmekanisk konstruktion och ett svällverk med rörliga luckor ovanför spelbordet. Fasaden med sitt barockinfluerade krön är från 1984. Orgeln kan sägas ha två fasader; den ena försedd med spelbord och den andra med ljudande fasadpipor, vars nedre del är spetsbågedekorerad. Nya delar i fasad och orgelhus är tillverkade av furu. Orgeln har en färgsättning i beige och vitt.

NUMMERTAVLAN i form av en spetsbåge med vitt nummerfält och beigemålad ram är sannolikt från 1800-talet. TAKKRONORNA i mässing med imitationsljus är från 1921 (den större) respektive 1937 (2 st mindre). De tvåarmade LAMPETTERNA med glasglober är också från 1921. Armaturerna byggdes om och försågs med nya ljuskällor 1984. KYRKSKEPPET är en modell av fullriggaren Örnen från 1857, som har haft sin hemmahamn vid Klippan. Det överlämnades 1998 till Carl Johans församling. AMBON liksom PISCINAN av koppar i koret tillkom 1984.

För en utförligare materialgenomgång hänvisas till "Inventering av Göteborgs kyrkobyggnader, Rapport 14, S:ta Birgittas kapell", Göteborgs kyrkoförvaltning, 2002.