LANDALAKAPELLET

Landalakapellet har en sydvästlig-nordostlig sträckning, med torn i sydväst och kor i nordost. Kyrkorummet har en läktare i den sydvästra änden och under läktaren har ett större samlingsrum inretts.
Kyrkorummet är treskeppigt. Sidoskeppen har en lägre takhöjd som understyrks av tätt placerade takbjälkar. Mittskeppet vilar på pelare. Salen är relativt liten, men ljus och luftig. Trä är det dominerande materialet.
Interiörens utformning är till största delen ett verk av arkitekten Sven Brolid. Restaureringen utfördes efter branden 1960.
Interiören är stilren och framhäver de geometriska formerna i rummet. Rummets former accentueras genom att färgsättningen är sammanhållen. Väggarna i ljust grått är indelade i rektangulära fält med breda vita lister, de enkelt utformade bänkkvarteren är vinröda, innertaken är blått. I kyrkorummets nordöstra ände samverkar det tresidigt avslutade koret med mitt- och sidoskepp och skapar ett effektfullt, stramt linjespel.
De spröjsade fönstren i korabsiden, det stora emaljerade korset över altaret och predikstolen får en framträdande plats i den enhetligt utformade interiören. _______________________________________________________________________
GOLVET i kyrkorummet är ett lackat trägolv, lagt i rummets längriktning. På läktaren, i samlingssalen och flera av biutrymmena ligger beige linoleummattor.
VÄGGARNA är indelade i rektangulära fält med släta skivor avgränsade av breda släta lister. Väggarnas utseende, från 1962, är en stilmässig återgång mot kapellets ursprungliga detaljrika träbyggnadsarkitektur, men i ett förenklat utförande och i en samtida färgsättning. Väggfälten är ljust grå och listerna är vitmålade.
LÅNGHUSET är treskeppigt. Väggpartiet som avgränsar mitt- och sidoskepp vilar på vitmålade TRÄPELARE med markerade kapitäl, samt på konsoler på kortväggarna. Kapitäl och konsoler är i utskuret trä och den nedre delen är målad i rött med detaljer i guld. De är sannolikt bevarade sedan tiden innan branden. Färgsättningen framhäver dessa byggnadsdetaljer i kyrkorummet.
Mittskeppets SADELTAK vilar på raka väggpartier som i sin tur vilar på tre par pelare samt konsoler på väggen mot samlingssalen. Över de smalare sidoskeppen finns lägre sadeltak. Innertaken är släta och målade i en mättad blå kulör. Takstolarna är tätt placerade och de synliga nedre bjälkarna är vitmålade.
FÖNSTREN har okopplade träbågar med smäcker spröjsning, likadan i inner- och ytterbågen. Fönstrens överdel är tresidigt avslutad och har dekorativt utformat spröjsverk. De flesta av kapellets fönster är med största sannolikhet ursprungliga sedan 1885. Antikglaset i bågarna härrör sannolikt från renoveringen 1962. Fönsterbågarna och de enkelt utformade omfattningarna är målade med vit linoljefärg.
INNERDÖRRARNA är vitmålade. De flesta av dörrarna är dubbla spegeldörrar med fyra speglar i varje dörrblad. Det förekommer även enkla spegeldörrar (bl.a. till den f.d. sakristian) och släta, moderna dörrar sitter på mindre framträdande ställen.
KORET har en tresidigt avslutad absid åt nordost. Det valmade taket är lägre än långhusets. Huvuddelen av inredningen härrör från 1962.
ALTARET är ett fristående bordsaltare i klarlackerat trä. Det är uppbyggt av tre träskivor och kortsidorna är slutna.
ALTARUPPSATSEN består av ett stort väggmonterat kors, skapat av konstnär Elisabeth Söderberg-Weixlgärtner till återinvigningen år 1962. Det har en nonfigurativ emaljdekor på kopparplåtar som fästs på en trästomme. Emaljen går i grönt, blått och brunt.
ALTARRINGEN är enkelt utformad, tredelad och genombruten i vitmålat trä. Överliggaren sluttar, knäfallet är stoppat och klätt med dovt blå sammet.
Det tre KORFÖNSTREN är framträdande i kyrkorummet. De målade blyinfattade fönstren med motivet "Treenigheten" är formgivna av konstnären Gunnar Larsson och tillverkade av Kungsbacka glasmästeri 1962.
PREDIKSTOLEN är placerad i mötet mellan kor och långhus. Den är troligtvis ursprunglig från 1885, men ombyggd. Den är av trä, gråmålad med förgyllda listverk. Korgen är åttakantig och de sex synliga sidorna är dekorerade med speglar, avgränsade av enkelt utformade pilastrar med förgyllning på bas och kapitäl. Längs över- och nederkanterna löper utkragade profilerade lister. Ovansidan är plan och kröns av ett snedställt gråmålat pulpetbord. Korgens undersida smalnar av och vilar på en åttasidig kolonn. Predikstolen saknar ljudtak. Korgen nåddes tidigare från sakristian via en svängd trappa med spegeldekorerad barriär. Den har dock ersatts med en enkelt utformad trappa från nordväst.
DOPFUNTEN består av en stor dopskål i silver på ett smäckert tresidigt och genombrutet stativ av trä och silver. Skålen har en rund form med markerad ytterkant och tillverkades 1962.
LÅNGHUSET har två BÄNKKVARTER. Bänkarna tillverkades 1962 och är enkelt utformade med raka släta gavlar. De är målade i vinrött med grå fotstöd.
ORGELLÄKTAREN i kapellets sydvästra ände har en barriär som löper i mittskeppets bredd. Den är vitmålad, genombruten och utformad som ett kraftigt staket med rytmiskt placerade spjälor. ORGELN är tillverkad av Magnussons orgelbyggeri år 1957 och flyttades till Landala från Domkyrkan 1962. Den är smal och hög, enkelt utformad med raka sidor i ljust gråmålat trä. Spelbordet är omålat och över det sitter vikbara luckor. Fasadens övre del är utkragad och försedd med tre synliga pipfält på rad. Mittfältet är bredast och lägst. Dekoren består av grunda speglar och små vertikala utfrästa spår. Ovansidan är plan.
LÄKTARUNDERBYGGNADEN rymmer samlingssal, arbetsrum och biutrymmen. Den är avskild från kyrkorummet med en slät vikvägg.
ÖVRIGT
Kyrkan har enhetligt utformade LAMPOR i plast och trä. De har en tidstypisk utformning från 1962 som stämmer väl överens med kyrkans invändiga gestaltning. Över långhusets mitt- och sidoskepp är de av en hängande modell, i samlingssalen är de monterade i taket och på läktaren finns en väggmodell. Alla lampor har ett likartat utförande och kommer från samma tillverkare.
VAPENHUSET i tornets bottenvåning fungerar som kapprum. Väggarna är vitmålade och på golvet ligger en linoleummatta. Bakom ett helt glasat vägg/dörrparti i söder finns torntrappan (en spiraltrappa) som leder upp till läktaren och tornet.
I den f.d. sakristian i byggnadens norra ände sitter ett målat, blyinfattat FÖNSTER med motivet "Törnekransen".

KAPELLET PLANLÄGGS OCH UPPFÖRS
Frågan om att bygga ett kapell i Landala väcktes av domprost Anton Rosell år 1883. Anledningen var att antalet församlingsmedlemmar ökat och Domkyrkan kunde inte erbjuda tillfredsställande platser åt alla kyrkobesökare. Det föreslagna kapellet i Landala var i första hand avsett för arbetarbefolkningen i närområdet. Kapellet presenterades av Rosell som en billig och provisorisk lösning, tills man hade möjlighet att bygga en kyrka.
Domkyrkorådet lät arkitekten Carl Fahlström utarbeta ett skissförslag. (Förslaget har inte kunnat återfinnas, men hade enligt beskrivning plats för 500 sittplatser och omkring 400 ståplatser.) Kyrkofullmäktige godkände förslaget i december 1883.
Av allt att döma uppfördes sedan kapellet efter ritningar av arkitekten Carl Möller (1857-1933). Möller kom att bli en välkänd kyrkoarkitekt och senare chef för Överintendentsämbetet (1904-1918) samt Byggnadsstyrelsen (1918-1924). Kapellet placerades centralt i Landala, enligt förslag av domkyrkorådet.
Landalakapellet invigdes söndagen den 11 oktober år 1885. Det färdiga kapellet var "enkelt och prydligt" utformat. Det hade sittplatser för något mer än fem hundra personer. Vid invigningen sägs det ha varit så nymålat att färgen inte hunnit torka, vilket medförde att de flesta av besökarna fick sina kläder förstörda.
Fasadernas panelklädnad gavs ett tidstypiskt livfullt uttryck med omväxlande stående, liggande och diagonalställd panel och delar av tornfasaderna var klädda med spån. De olika fälten avdelades i sektioner med släta lister. Under det kraftiga taksprånget sattes figursågade taktassar. Tornhuven (sadeltak med takryttare) täcktes med fjällplåt (små kvadratiska diagonalställda takplåtar). Mitt på takryttaren fanns en träsektion med listverk som antydde ett (tilltänkt?) tornur.
SAKRISTIA 1907
Efter ritningar av F.O. Peterson och söner uppfördes en sakristia i byggnadens norra hörn. Utformningen underordnade sig det ursprungliga kapellet med spegeldörr, trekantigt avslutade fönster och en panelsättning som efterliknade kapellets.
FÖRSAMLINGSDELNING 1908
Domkyrkoförsamlingen delades och kapellet hamnade i Vasa församling. Landalakapellet var ensam församlingskyrka fram till Vasakyrkans invigning år 1909.
KAPELLET FLYTTAS 1919
Förloppet som ledde till att Landalakapellet flyttades från sin ursprungliga plats startades egentligen av den intilliggande Gibraltars fattigvårdsanstalt (nuvarande Vasa sjukhus). Anstalten behövde expandera och Göteborgs stad hade givit ett löfte om att de skulle få ta över hyresfastigheten N:o 22 i Landala. Hyresgästerna anhöll dock om att få bo kvar och staden önskade nu ta tillbaka löftet till Gibraltar. Fattigvårdsstyrelsen kunde, med hänsyn till den rådande bostadsbristen, tänka sig att avstå från den berörda fastigheten om man kunde lösa utrymmesbristen på annat sätt.
En lösning var att man flyttade Landalakapellet till en plats inom Gibraltars område. På så sätt kunde fattigvårdsanstaltens egen predikolokal omvandlas till välbehövliga vårdplatser och anstaltens gudstjänster kunde flyttas till kapellet.
Det fanns även andra orsaker till att flytta kapellet. Det låg placerat på mark som tillhörde Göteborgs stad och den nya stadsplanen från 1912 aviserade att marken på sikt skulle bebyggas med bostadshus.
Flytten av kapellet genomfördes år 1919. Den initierades, projekterades, genomfördes och bekostades av Göteborgs stad. Ritningar och arbetsbeskrivning upprättades av arkitekten Gerdt Stendahl vid Drätselkammarens andra avdelning (nuvarande Göteborgs fastighetskontor).
Arbetet inleddes i maj 1919. I samband med flyttningen genomfördes ganska stora förändringar, i synnerhet utvändigt, i syfte att ge kapellet ett mer samtida uttryck. Den ursprungliga fasadbeklädnaden ersattes med ohyvlad fjällpanel, mörkt målad med slamfärg. Tornhuven fick ny täckning med rakskuren grå skiffer av små dimensioner och det krönande korset ersattes med en kyrktupp. Taket över långhuset och koret täcktes med enkupigt tegel. Ingången på baksidan av korabsiden togs bort, ingångarna på långsidan förändrades och fick nya tak. Kyrkans inre behölls i ungefär samma utformning som tidigare. Den gamla panelklädseln sattes upp igen, i ett något förändrat utförande. Kyrkans interiör oljemålades i gulvitt och blågrönt, med altare i rött, vitt och guld. Altaret hämtades från fattigvårdsanstalten Gibraltars predikolokal. Kyrkans 14-stämmiga orgel byggdes 1920 av Gebrüden Rieger i Jägerndorf, Österrike.
Den första predikan kunde hållas den 21 september 1919. De tre tomter som frigjordes på den gamla kapelltomten (Vasastaden 24:6 8) bebyggdes i början av 1920-talet med hus ritade av arkitekten Nils Olsson. Kapellplatsen och Kapellgatan i Landala har kvar sina gamla namn och minner om kapellets ursprungliga läge.
Vid en inspektion av kapellet år 1920 konstaterade byggmästare C. F. Eberling att det fanns sättningsskador vid kyrkorummets pelare, synligt då läktarbarriären var sned och golvet inte låg i våg. Huruvida detta åtgärdades framgår inte.
Gibraltar och församlingen samverkade i kapellet fram till 1935, då en predikolokal åter ställdes i ordning på sjukhuset.
FÖRSAMLINGSDELNING 1929
När Vasa församling delades år 1929 kom kapellet att tillhöra Johannebergs församling. Fram till 1940 var kapellet ensam församlingskyrka i Johanneberg.
RENOVERING 1947
Kapellets interiör genomgick en renovering 1947 efter ritningar av arkitekt Erik Holmdal. Väggarna kläddes in med träfiberplattor, de öppna takstolarna byggdes in med ett undertak av panel och masonit. Förslaget till renovering innehåller även stora omdaningar av koret, inklusive skapande av en triumfbåge, flyttning av altare och predikstol samt ombyggnad av bänkarna. Det framgår dock inte om dessa åtgärder genomfördes.
Troligtvis fick kyrkan en ny färgsättning i samband med renoveringen. 1961 beskrivs kyrkans färgsättning som "olika nyanser av blått med en mörk valör i koret och ljusare toner i taket övergående i vitt på väggarna". För färgsättning hade teaterdekoratrisen Birgit Afzelius-Wärnlöf anlitats.
BRAND 1960
Natten till den 22 oktober 1960 eldhärjades kapellet. Det var en våldsam brand som helt förstörde tornet, medan kyrksalen klarade sig med svåra rök- och vattenskador. Det vidtogs omedelbart åtgärder för att återställa kapellet och i juni 1961 togs formellt beslut om återuppförande.
Ritningar och arbetsbeskrivning upprättades av arkitekten Sven Brolid. Stora delar av den skadade byggnaden fick rivas, bl.a. resterna av tornet, det mesta av långhusets västparti, läktarbjälklaget och entrépartiet mot söder.
Vissa förändringar genomfördes vid återuppbyggnaden. Invändigt togs mittskeppets undertak bort och väggarnas fältindelning återställdes. Orgelläktaren gjordes djupare än tidigare. En vikvägg monterades under läktaren i rummets hela bredd, vilket skapade en samlingssal under läktaren. Man planerade också att flytta huvudentrén till den norra långsidan, för att kyrkobesökarna inte skulle behöva gå igenom den nytillkomna "församlingshemsbetonade" delen. Entrén mot söder sattes igen.
ÅTGÄRDER EFTER 1962
År 1999 genomfördes en omläggning och justering av tornets skiffertak.
Under 2002 gjordes en omfattande fasadrenovering. Delar av panelen var rötskadad och många av spikarna i panelen hade rostat av. Fasaden var också bättringsmålad vid åtskilliga tillfällen och med olika typer av färg. Det beslutades därför att all fasadpanel samt sockelbrädor och vindskivor skulle bytas ut. Den nya fjällpanelen ströks med Faluröd slamfärg. Fönster och dörrar var i bra skick, men oljefärgen var övermålad med en latexbaserad färg. Latexfärgen togs bort innan ommålning med linoljefärg. Takpannor justerades och kompletterades, plåt och smide behandlades och målades. Arbetena planerades av DEFYRA Arkitekter.
Under 2003 utfördes en interiör ombyggnad i kapellets västra del, efter ritningar av White arkitekter. Mot den norra väggen byggdes ett kontor och skrudrum, toaletten flyttades och tillgänglighetsanpassades, pentryt byggdes om till kök.
I samband med dessa arbeten byggdes även predikstolen om (den fick en ny enklare trappa) och altaret byttes ut mot ett fristående bordsaltare i lackerat trä.