GÖTEBORGS DOMKYRKA

Bakgrund
Ett av de viktigaste projekten i den nygrundande staden var att uppföra en kyrka där den svenska församlingen kunde fira sina gudstjänster. I väntan på att ett värdigt kyrkobygge skulle kunna komma till stånd restes det ett provisoriskt träkapell som kom att kallas Brädekyrkan. Kyrkan uppfördes med största sannolikhet år 1621.

I juni år 1626 lades grundstenen till en permanent storkyrka på Domkyrkoplanen, Gustavi kyrka.
För att finansiera kyrkobyggnadsprojektet anslog kungen den s.k. domkyrkotunnan i Västergötland till uppförandet av göteborgarnas nya kyrka. År 1633 invigdes den nya kyrkan som var en treskeppig basilika uppförd av holländskt tegel på en grundmur av gråsten. Fönstren var spetsbågiga. Koret hade ett fyrsidigt avslut och pryddes av fyra fönster. Kyrkans interiör "strålande av målningar och flerfaldigt utskurna prydnader" (Cederbourg).

År 1665 bildades Göteborgs stift och Zacharias Klingius vigdes till biskop över det nya stiftet. I samband med det blev Gustavi kyrka domkyrka. Göteborgs stift blev omedelbart ett redskap i försvenskningen av västkusten. På prästmötet i Göteborg år 1685 antogs ett program som innebar att prästerna skulle tala svenska, att klockarna skulle undervisa och förhöra på svenska samt att kyrkorna skulle köpa in svenska böcker och använda den svenska kyrkohandboken.

En stadsbrand härjade natten mellan den 14 och 15 april år 1721. Sammanlagt brann det ner 213 byggnader mellan Östra och Västra Hamnkanalen. Gustavi domkyrka var en av de byggnader som eldhärjades svårt, skadorna var omfattande men murverket stod fortfarande kvar. År 1722 var kyrkan provisoriskt reparerad. Domkyrkan fullbordades successivt under åren 1729-1740 i enlighet med Arkitekt Bengt Wilhelm Carlbergs förslag.

Den 20 december 1802 började det åter brinna i stadsdelen och 180 byggnader lades i ruiner, däribland domkyrkan. Under branden lyckades man dock rädda några få lösa inventarier från den brinnande domkyrkan.

Den nuvarande kyrkans byggnadshistorik
Tillkomst
Den nuvarande kyrkan är alltså den fjärde i ordningen på platsen och invigdes år 1815. Stadsarkitekt Carl Wilhelm Carlberg åtog sig själv arbetet att leda kyrkobygget efter egna ritningar. Carlberg ledde projektet fram till februari år 1814, då han på grund av sjukdom avsade sig ansvaret till förmån för majoren J F Weinberg. Den 21 maj år 1815 invigdes den nya domkyrkan, men byggnaden var inte färdig. Först följande år fick kyrkan sin nya orgel som var tillverkad av mästaren Johan Eberhardt. Tornet färdigställdes först år 1827 då ett urverk av mästaren Johan Barkman från Jönköping monterades i domkyrkotornet. När allt var klart invigdes kyrkan en andra gång den 9 september år 1827.

Exteriör
År 1832 fick kyrkan en helt ny fasadbehandling under ledning av stadsarkitekten Jonas Hagberg. Behandlingen bestod av fogstrykning, vilket var mycket vanligt i Göteborg under 1700-talet. Fasaderna oljemålades i en gul ockranyans och förseddes med fogstreckning.

En ganska omfattande restaurering av domkyrkan genomfördes på 1860-talet. Tornmurarnas fasader och taklisterna renoverades. Under år 1904 ledde arkitekten Agi Lindegren en omfattande restaurering. Nuvarande sakristian uppfördes i anslutning till den norra korsarmen. Kyrkans takkonstruktion förstärktes och taken täcktes om med ny kopparplåt.

Domkyrkan fick ett nytt modernt tornur med transparenta urtavlor och elektrisk belysning år 1909. Det gamla uret finns fortfarande kvar i domkyrkan. I samband med renoveringen år 1976 gavs urtavlorna ett nytt utseende.

Fasaden renoverades år 1976 då taket lades om. Takutsmyckningar som tornkors och urnor omförgylldes. Fasaden rengjordes, skadat fasadtegel byttes ut och fogar reparerades. Sandstenen reparerades och rengjordes. Komplettering av sandsten gjordes med sten från ett nedlagt sandstensbrott i Aberdour, Skottland, varifrån den ursprungliga stenen importerats år 1807.

Altaruppsatsen
När domkyrkan senaste gången blev offer för lågornas rov år 1802, lyckades två keruber från altaruppsatsen räddas ur den brinnande kyrkan. Altaruppsatsen var tillverkad år 1755 och var ritat av Överintendenten Carl Hårleman. När den nya kyrkan skulle inredas gjorde arkitekt J. F. Weinberg ritningar till en ny altaruppsats efter förebild från den tidigare uppsatsen, utifrån vilka hovbildhuggaren A. M. Fahlcrantz tillverkade en ny altaruppsats. Fahlcrantz lagade de två keruberna och tillverkade ett kors som han arrangerade till en altaruppsats som har stora likheter med den Hårlemans komposition.

Färgsättning
Från början var innerväggarna målade i en ganska mörkt gråviolett färg med marmoreringar i smaragdgrönt, engelskt rött och ljusgrått enligt ett kraftfullt manér. Kolonnerna var utförda i en gulröd nyans och laserade med så kallad piskteknik. På 1860-talet målades kyrkan om invändigt. I samband med restaureringen år 1904 fick domkyrka en ljusare färgskala. Väggarna marmorerades vita med varma ådror och kolonnerna marmorerades vita med kalla ådror. Golvsockeln gråmarmorerades. När domkyrkan restaurerades på 1950-talet ändrades färgsättningen i kyrkorummet till att åter gå i grått och gråblått. Äldre förgyllningar rengjordes och kolonnbaser fick ny ljusare bemålning. Vid renoveringen år 1983-1985 försökt man återskapa kyrkans ursprungliga utseende vad gäller både arkitektur och färgsättningen i dess rena klassicistiska stil. Arkitekt Roni Wallin gjorde en ny färgsättning som utgick från J. F. Weinbergs akvareller av domkyrkans interiör från början av 1800-talet. Väggarna i kyrkorummet målades ljust gulbeige med en alkydoljefärg och kolonnerna marmorerades i en varmt röd ton. Kyrkbänkarnas ursprungliga färgsättningen kan fortfarande återfinnas på en del av kyrkbänken på norra läktaren och på baksidan av en pelare.

Bänkarna
År 1904 tillverkades helt nya bänkar till domkyrkan. De nya bänkarna var öppna och gavlarna rikt skulpterade i en volutform. Samma år togs även präst- och biskopsbänken från början av 1800-talet bort och ersattes med lösa bänkar i koret och längs långhusväggarna. Detta väckte så starka protester bland församlingsborna att arkitekt Sigfrid Ericson gjorde ett förslag till nya präst- och biskopsbänkar med i det närmaste samma utformning som originalbänkarna. Dessa kom på plats år 1916. I samband med den invändiga restaureringen som gjordes av domkyrkan på 1950-talet byggdes kyrkbänkarna i långhuset om så att de blev bekvämare och de utsirade gavelpartierna ersattes med raka sidostycken. På sidoläktarna fick emellertid de äldre bänkarna vara kvar. Kyrkbänkarna är idag mahognyimitationsmålade med specialblandad linoljefärg, vilket genomfördes år 1984 av dekorationsmålare Lars och Tony Sandahl från Vårgårda.

Orgeln
Den nya orgeln var på plats i domkyrkan till kyrkoinvigningen den 21 maj år 1815, men blev färdig året där på och beskrivs i Bexells Herdaminne med följande ord: "Orgelwerket, förfärdigadt af Johan Eberhard&Det består af ett Soubassement och deröfwer 6 st. Joniske Pilastrar med förgyllde Baser, capiteler och canelurer, mellan hwilke fälten äro fyllde med synnlige wäl polerade pipor af Engelskt tenn. Öfwer Pilastrarne är ett rikt skulpteradt, och med förgyllningar orneradt listwerk, som öfwer nedersta pipfältet formerar en half cirkelbåge. Öfwerst och på sidorne om denna båge äro 2:e Colossala förgyllde Lyror med kransar och ornamenter anbragte."
På 1950-talet skadades orgelverket i samband med grundförstärkningen av domkyrkan. Därför fick kyrkan en ny orgeln år 1962, tillverkad av orgelbyggaren Magnussons. Orgeln bestod av tre manualer och ett pedalverk med sammanlagt 45 stämmor. Den gamla orgelfasaden bibehölls, bortsett från några mindre justeringar.

Kyrkklockor
I Gustavi domkyrka finns det sex kyrkklockor, fyra stora klockor samt två mindre slagklockor. Tillsammans väger de 13 ton, vilket är den största sammanlagda vikten kyrkklockor som finns i ett och samma kyrktorn i Sverige. De fyra stora klockorna tillverkades år 1815 och år 1816 av Charles Apelquist på Kungliga styckgjuteriet Marieberg i Stockholm. De levererades till domkyrkan år 1817. Den största av klockorna sprack under själaringningen för konung Oscar II år 1907 och omgöts därför av Bergholtz klockgjuteri år 1912. När den omgjutna klockan hängdes upp i domkyrkan insåg man att det var något fel på klockan. Den defekta klockan såldes till Götaverken och ny storklocka från M&O Ohlssons klockgjuteri i Ystad köptes in. Den nya klockan hängdes upp i tornet år 1923, men redan nästa år upptäcktes en spricka i klockan. År 1925 göts ytterligare en ny storklocka till domkyrkan som utformades exakt som den föregående, varför det angivna gjutningsåret är 1923 och inte det korrekta årtalet som är 1925. Storklockan är cirka två meter hög och två meter bred. Den väger 5,5 ton

Norra kapellet
Kyrkans nordvästra utrymme, som tidigare fungerat som en samlingssal, gjordes om till ett andaktsrum, Norra kapellet år 1956. Det fick ett nytt fönster med färgat glas av konstnärerna Randi Fisher och Ralph Bergholtz år 1960.

Invändigt består kyrkan av ett enskeppigt kyrkorum med två korsarmar som är hållet i en stram klassicistisk stil med mycket enkla dekorationer. Gudstjänstrummet är ljust och öppet, det är högt till det svagt välvda taket. Rummet är gestaltat med en stor skala där altaruppsatsen når rumshöjd. Koret accentueras av röda kolonner som bär taklisten och som står i kontrast till de ljusgrå kolonnerna som bär de tre läktarna. Kyrkans fasta inredning är nästan uteslutande från 1900-talet. Endast altaret, predikstolen samt några lösa inventarier är från 1800-talets början. Färgsättningen går i vitt och guld.

Det nuvarande GOLVET lades in år 1984 och består av rektangulära kalkstensplattor. Under golvet i kor, långhus och torn återfinns 83 gravplatser av varierande storlek. I bänkkvarteren är ett plankgolv inlagt.

VÄGGARNA är putsade och målades ljust beige med en alkydoljefärg och kolonnerna i koret är marmorerade i en varmt röd ton medan kolonnerna under läktarna är målade med en kall ljusgråmarmorering. I tornet kalkfärgades väggarna.

INNERTAKET utgörs av en vitmålad vävspänd brädpanel. Taket har en svag välvning. Korets tak har en något tydligare välvning och ligger något lägre än långhusets. Runt rummet löper en kraftig list som artikuleras med tandsnitt. I långhuset syns FÖNSTERGRUPPEN, det rektangulära fönstret med det runda fönstret över, i koret syns bara det rektangulära fönstret då det runda hamnar över taknivån.

INNERDÖRRARNA är huvudsakligen tillverkade år 1904, då de flesta dörrarna nytillverkades i furuträ. Det är halvfranska fyllningsdörrar som är placerade i par och har genomgående tre speglar på respektive dörrblad. Sidoarmarnas dörrpartier är ordnade så att två mindre och enklare dörrar flankerar den betydligt högre parställda dörren.

ALTARUPPSATSEN är en rekonstruktion av altaret i den gamla kyrkan, i förgyllt trä. Motivet är uppståndelsekorset. Det tomma korset som omgärdas av strålar, format av grova trädstammar draperas av Jesu svepning. Två förgyllda änglar flankerar korset. De två rokokoänglarna är skulpterade av Jacques Adrien Masreliez 1755, ritad av Carl Hårleman.

ALTARET av trä är målat i vitt med snidade förgyllda dekorationer. Altarets mittfält pryds av treenighetens symbol, triangeln mot en bakgrund av förgyllda strålar och altarskivan bärs av svängda rikt dekorerade konsoler.

ALTARRINGEN är nästan rektangulär till sin form och är uppbyggd med vita ballusterdockor med förgyllda detaljer. Mitt fram och i hörnen finns dekorativa fält med kransar och blad i guld. Överliggaren och knäfallet är stoppade med blått tyg.

Den nuvarande PREDIKSTOLEN är tillverkad av hovbildhuggare A. M. Fahlcrantz i början av 1800-talet i empirstil och utförd i trä med snidade och förgyllda detaljer. Predikstolen består av en tvåsidig korg som är placerad på ett fyrsidigt podium. På korgens södra sida finns skulpturer föreställande evangelisternas symboler (lejon, människa, oxe och örn, alla bevingade) mot en bakgrund av strålar och stentavlor. På den västra sidan framställs korset, boken och kalken. Korgen kröns av en tresidig baldakin och partiet mellan korg och baldakin utgörs av två kannelerade joniska pilastrar som flankerar en målad tygdrapering.

VÄGGURET, från år 1751 är tillverkat av urmakare Olof Rising, Göteborg (1718-1783). Vägguret är placerat mellan koret och den södra korsarmen.

DOPFUNTEN är utförd år 1963 i grön marmor. Den är sexsidig där en sida accentueras med ett infällt kors.

BÄNKARNA (1904) är öppna med raka sidostycken och ådermålade i en mahognyimitation. På sidoläktarna fick emellertid de äldre bänkarna med rikt skulpterade gavlarna i en volutform vara kvar. Kopior av de bortrivna präst- och biskopsbänkarna (1916) är placerade på var sida i koret, för biskopen (södra sidan), och prästerskapet (norra sidan). De är i det närmaste identiska och helt inbyggda med väggarna uppbrutna av flera fönster, mitt på långsidorna och i gavlarna finns dörrar. De är vita med detaljer i guld. Idag finns ett samtalsrum för enskilda samtal på södra sidan medan motstående sida är en del av sakristian.

År 1962 kunde den nya ORGELN invigas. Orgeln har av tre manualer och ett pedalverk med sammanlagt 45 stämmor och är byggd av Magnussons orgelbyggeri. Den gamla orgelfasaden från år 1802 bibehölls, bortsett från några mindre justeringar. Orgelfasaden är indelad i fem partier som inramas av joniska kannelerade pilastrar med förgyllda baser och kapitäl. Pilastrarna bär ett rikt skulpterat och med förgyllningar ornerat listverk som avslutas uppåt av en båge. Bågen flankeras av två stora förgyllda lyror. Mellan pilastrarna är utrymmena fyllda med synliga pipor.

LÄKTARBARRIÄRERNA har en ljus marmorering och är indelade i spegelfält med förgyllda lister. Mitt på korsarmarnas barriärer sitter en enkel svart nummertavla som kröns av ett gavelfält. Den västra läktaren (orgelläktaren) har en utskjutande rundad mitt sektion.

Kyrkans nordvästra utrymme, som tidigare fungerat som en samlingssal, gjordes om till ett andaktsrum, NORRA KAPELLET år 1956. Det fick ett nytt fönster med färgat glas av konstnärerna Randi Fisher och Ralph Bergholtz år 1960. SÖDRA KAPELLET används idag under sommaren som café.