Vapenhuset har karaktär av foajé. Det är relativt stort och i det närmaste omöblerat. Omedelbart till vänster om entrén leder en trätrappa upp till ett körutrymme på andra våningen. Bottenvåningen har golv av kalksten, putsade väggar målade med vit silikatfärg och tak i svagt grönbetsad träpanel. Till höger finns något slags samlingsrum samt toalett. På andra våningen är alla ytor klädda med trä: taket är likt bottenvåningens, väggarna har svagt vitbetsad panel och på golven ligger träplankor. Innerdörrar och fönster är i princip kopior av äldre byggnadsdetaljer.
Långhuset har läktare med orgel i väster. Läktaren bygger ut över entrén och nås via trätrappor som finns placerade under läktaren innanför ingången från vapenhuset.
Golvet är täckt med kalkstensplattor, i bänkkvarteren ligger ett oljat trägolv. Hela kyrkorummet har samma golvnivå. Väggarna är putsade och färgade vita med kalkfärg, i bänkkvarteren är den nedre delen målade med en falsk bröstning i en gröngrå kulör. På den norra väggen finns framtagna och konserverade kalkmålningar daterade till 1200-talet. I koret finns även en draperimålning som sannolikt är från 1700-talet. Väggarna avslutas mot taket med en bred profilerad list och tvärs över långhuset går sex grova bjälkar, allt målat i ljusgrått med marmoreringar.
Taket är av masonit, välvt med en vitmålad mittsektion. Runt långhuset löper en särpräglad takmålning utförd av Göteborgskonstnären Kristian Lundstedt år 1954. Motivet illustrerar frälsningshistorien med skapelseberättelsen över orgelläktaren. Syndafallet illustreras längs långsidorna med krigsmotiv (bland annat soldater, taggtråd och en tank) och över koret finns den öppna Fadersfamnen. Målningen är utförd i oljetempera och har en färgskala som anpassades till funna fragment av 1740-talets takmålning.
Fönstren är sju till antalet, vitmålade och med bevarat äldre fönsterglas. De sitter djupt in i sina avfasade nischer vilket bidrar till att accentuera de kraftiga ytterväggarna. Rummet har tre dörröppningar: en dubbeldörr från vapenhuset samt enklare dörrar på korets norra och södra sida. De är spegeldörrar som är målade med alkydoljebaserad lasyr i två gröngrå nyanser med en rödbrun ram kring speglarna. Bänkkvarteren är lasyrmålad i gröngrått med rödbruna detaljer och på gavlarna finns marmorerade fält i rött, gult och brunt mot en beige botten. De flesta av de invändiga snickerierna härrör från 1914.
Koret är tresidigt med fönster mot nordost och sydost. Vid den norra väggen står predikstolen som inköptes 1669 men som har dateras till 1600-talets början. Den är rikt utsmyckad med sniderier och målningar föreställande bl.a. evangelisterna. Predikstolen har en baldakin som sannolikt är yngre, mer samtida med inköpstillfället. Dopfunten av täljsten står vid predikstolens fot. Den har tillskrivits mästaren Thorkillus och anses vara tillverkad under 1200-talet. Altarprydnaden skänktes 1687 och består av två oljemålningar inramade av klassiska tempelmotiv, bladslingor och evangelistskulpturer. Överst på krönet står Jesus med segerfana. Altarringen är en fyrkantig träbalustrad med svarvade dockor och stoppad överliggare samt knäfall. Altaret är marmoreringsmålat likt altarprydnadens kolonner och med ett guldmålat strålmönster på framsidan.
Läktaren vilar på tolv pelare med fyrkantiga skaft och enkla kapitäl. Den har en bröstning med tretton fält dekorerade med målningar av Kristus och de tolv apostlarna, utförda 1740 av Göteborgskonstnären Lars Holm. Orgeln byggdes 1852 av J N Söderling i Göteborg och fasaden ritades av A R Petterson. Orgelverket är renoverat i flera omgångar. Fronten är ursprunglig och målad i grått med detaljer i guld. På läktaren finns några äldre bänkar och modernare lösa stolar. Golvet täcks av en ljust lila heltäckningsmatta.
Sakristian uppfördes 1914. Den har trägolv, putsade vitmålade väggar och rödbrun träpanel i taket. Vid norra och västra väggen finns skåpsinredning som färgsatts som innerdörrarna. Vid östra väggen finns en piscina av koppar.
Bland övriga inventarier i kyrkan bör nämnas ett stort polykromt epitafium på södra väggen (Erik Andersson, Hovgården, 1670), en basunängel (1752), ett votivskepp (1842, ersatte ett äldre), en fattigstock (1636, förvaras i sakristian) samt ett väggskåp med medeltida skulpturer från ett äldre altarskåp som placerats på långhusets sydfasad.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
