BERGUMS KYRKA

KYRKORUMMET är ljust och luftigt. Det första intrycket domineras av det bemålade taket och korets inredning. Kyrkans medeltida ursprung kan främst avläsas i de kraftiga murarna, det smalare och lägre koret samt i byggnadsvolymen. Anslutningen mellan långhus och kor är inte helt symmetrisk, vilket främst syns i de olika bredderna på långhusets östvägg på ömse sidor om koret. Interiören har dock fått sin främsta karaktär av 1700-talets förändringar med de välvda dekormålade trätaken i långhus och kor, de utvidgade fönsteröppningarna, läktaren och annan inredning såsom altaruppsättningen och predikstolen. Mer sentida tillskott har underordnat sig den äldre karaktären. På väggar, golv och fast inredning dominerar en sammanhållen färgskala i grått och milda kulörer, vilket lyfter fram äldre målerier och inventarier.
GOLVET är belagt med kalksten, bänkkvarteren har ett lackat trägolv.
VÄGGARNA är slätputsade, men har en buktig yta som åskådliggör väggkonstruktionen av natursten. Väggarna är i vitfärgade och har bevarade rester av äldre kalkmålningar i hela kyrkorummets längd. Målningarna på korets och långhusets nord- och sydfasader har renässanskaraktär och anses vara utförda under 1500- eller 1600-talen. De betraktas som mycket ovanliga. Målningarna har ursprungligen visat bibliska motiv i inramade fält ovanför en sammanhängande dekor av blomsterrankor. Rankorna är målade i grått och svart med inslag av blått och rödlila. Ramarna är brunröda i långhuset och grå i koret. På korets östvägg och takfall sitter en delvis rekonstruerad stor draperimålning i rött, gult och grått. Den tillkom samtidigt som takmålningarna vid kyrkans ombyggnad på 1770-talet.
FÖNSTREN sitter i djupa nischer som understryker de kraftiga murarna. Nischerna är rundbågiga och vidgar sig inåt rummet. Fönstrens bågar och karmar är målade i vitt. Innerbågen saknar spröjsindelning.
TAKEN i långhus och kor är tunnvälvda trätak, där långhusets tak är rakt avslutade medan koret har en polygonal avslutning på det östra fallet. Taken är med största sannolikhet uppförda 1775. Innertakens målningar utfördes av Matthias Hasselberg och Markus Hammerdal under senare delen av 1770-talet. Takets mittparti, från koret räknat, visar treenigheten, Kristus kommer till domen, och över läktaren illustreras himlen och helvetet. Nedanför, på ömse sidor om mittpartiets stora målning, framställs olika scener ur Jesu liv. Bottenfärgen är milt blågrön och figurfälten inramas av trompe-l'oeilmålade guldlister. Målningarna togs fram, renoverades och konserverades 1956-1957. I anslutningen mellan vägg och tak löper en bred profilerad list, och tvärs över långhuset går tre grova bjälkar. Över orgelläktaren är bjälken ersatt med ett järnstag. Lister och bjälkar har en enkel marmorering med tunt påförd färg.
Dagens BÄNKINREDNING är från 1956-1957, 10 rader på var sida om mittgången. Invändigt är bänkarna rödbruna, med beige bokstöd. De rödbruna ytorna är lasyrmålade. Gavlarnas ramverk är beige, med speglar som är stöpplingsmålade i ljusblått. Kanten mellan spegel och ram är rödbrun. Överliggarna är blågrå, mot mittgången med en röd profilerad list i underkant. Även golvlisten mot mittgången är blågrå. Under golvet löper varmluftskanaler som utmynnar under bänkarna.
INNERDÖRRARNA i kyrkan är alla gråmålade med speglar som är svampmålade i ljusblått med ramar i mörkare blått. Mellan långhuset och vapenhuset samt in till sakristian sitter pardörrar. De första härrör från renoveringen 1956-1957, de senare från sakristians uppförande 1925.
KORET ligger två steg över långhuset. Visuellt domineras det av altaruppsatsen och predikstolen i rokoko, takmålningarna och den rekonstruerade draperimålningen. ALTARET är masonitinklätt med en överliggande träskiva, allt målat i ljust blått. ALTARRINGEN är cirkelformad med en öppning mot väster, i linje med kyrkans mittgång. Knäfall och överliggare är stoppade och klädda med ett rött tyg. Själva barriären utgörs av balusterdockor av trä, skickligt ådringsmålade för att efterlikna sten, ljusare i balusterdockorna och mörkare i sockel och överliggare. Altaret är infällt i altarringens östra ände. ALTARUPPSATSEN är hög, överstycket sträcker sig upp över taklisten. Den förgyllda omfattningen, pelarna och tavlan med Kristus på korset dominerar uttrycket. Uppsatsens centrala figur- och textfält, eventuellt även stommen, bedöms vara från tidigt 1700-tal. Övriga delar har tillkommit under senare delen av 1700-talet, kärven och druvklasen i den yttre orneringen samt boken och lagtavlorna i överstycket tillkom på 1800-talet. PREDIKSTOLEN i rokoko, tidstypisk i form och dekor, är byggd av Matthias Hasselberg 1796. Den är placerad vid den södra väggen, i mötet mellan långhus och kor. Den är målad i två blå nyanser, rött och guld. I ljudtaket sitter det allseende ögat och på krönet ett stort kors. Korgen har en ny rundad underdel av trä, stödd på ett smalt järnrör. DOPFUNTEN är placerad i den norra delen av koret, nära mötet mellan kor och långhus. Cuppan av täljsten bär årtalet 1689. Till ÖVRIGA INVENTARIER i koret hör kormattan, tillverkad av Anna Maria Hoke, en förvaringskista med inskriptionen "Till Bergjums Kyrka 1836" samt ett golvur, skänkt till kyrkan år 1801. Uret bär en datering från 1632, urverket är signerat A. Andersson, Brauhult.
LÄKTAREN uppfördes vid 1770-talets renovering och byggdes om 1886, men vid renoveringen 1956-1957 sökte man sig tillbaka mot det ursprungliga utseendet. Läktaren vilar på tolv träpelare, varav en anses vara ursprunglig. Pelarna har beige bas och topp, medan det snidade mittpartiet är stöpplingsmålat ljusblått, med rödbrun övergång mot topp och botten. Balkarna och trätaket under läktaren är målade i brutet vitt. Trappan är placerad på den norra sidan, mot den västra väggen. På LÄKTARBRÖSTNINGEN sitter målningar av Jesus och de 12 apostlarna. Tillsammans med en del andra inventarier hade bilderna sålts omkring 1903, men i samband med renoveringen 1956-1957 lyckades man spåra och köpa tillbaka 12 av de 13 bilderna. De var oskadade och kunde sättas upp i befintligt skick. Den 13:e bilden är målad av konservator Thorbjörn Engblad. Ramverket runt bilderna är beige med blågrå lister. I bröstningens underkant bryts ytan av två lister, en blågrå och en rödbrun, som löper från yttervägg till yttervägg. Läktarbarriärens baksida är ådringsmålad i rödbrunt med beige stolpar. Överliggaren är blågrå, med en tunn rödbrun linje i underkant på framsidan. På läktaren finns endast en bänk, placerad på norrsidan. ORGELN är byggd av Molander och Eriksson från Göteborg, senast ombyggd av orgelfirman Olof Hammarberg. Fasaden är sannolikt från 1886. Den är tredelad med ett högre mittparti, har en ren utformning med kolonnetter som främsta motiv samt snidade växtslingor på krönet. Fronten är målad i två blågrå nyanser med gulddetaljer, ornamentiken är i guld och rött. Arkitekten är okänd. En LÄKTARUNDERBYGGNAD byggdes 1995 för att hysa städutrymme och toalett. Väggarna är klädda med enkel brädpanel målade i en bruten vit kulör. Dörrarna är målade samma kulör och utförda med frästa spår i ytan för att efterlikna ramverksdörrar.
SAKRISTIAN, tillbyggd på korets norra sida, uppfördes 1925. Den har ett litet förrum med brun heltäckningsmatta. Från förrummet nås entrén i den östra fasaden. Entrén har ett inre och ett yttre dörrpar. Dörrarna, inklusive insidan av ytterdörren, är målade i likhet med kyrkans övriga innerdörrar. Väggarna är putsade, taket är ett brädtak, målat i en beige kulör. Själva sakristian har vita oljemålade väggar och ett gråmålat trätak. Golvet är beklätt med heltäckande räfflad matta i beige ton. Vid sakristians västra vägg finns en fast skåpsinredning med luckor av ek, tillkommen 1975.
VAPENHUSET uppfördes 1775. Golvet är täckt med oregelbundet formade granithällar, fogade med cementbruk. Väggarna är vitputsade. Brädtaket har blottade bjälkar och är målat i brutet vitt. Portens insida har lackad ekpanel i diamantmönster och svartmålade järnbeslag. I öster leder en pardörr in till kyrkorummet. Ekbänkar är fästa i norra och södra väggarna. Fönstren vetter mot norr och söder och ligger djupt in i muren. Bland övriga inventarier märks en offerstock tillverkad av ekstockar tillvaratagna vid restaureringen 1956.
För en utförligare materialgenomgång hänvisas till "Inventering av Göteborgs kyrkobyggnader, Rapport 7, Bergums kyrka", Göteborgs kyrkoförvaltning, 2000.

Källmaterial om kyrkan och kyrkogården finns från 1773, men genom moderna undersökningar och äldre källor som behandlar Bergumstrakten kan man få fram ytterligare information.
Redan på 1100-talet var trakten kristnad och sockenorganisationen genomförd. Valet av kyrkans placering gjordes med tanke på att så många som möjligt i socknen lätt skulle kunna ta sig till gudstjänsterna. För att kyrkan skulle synas och höras bra byggdes den på en höjd. Socknen fick sitt namn efter den by där kyrkan var placerad, d v s Bergum. Att socknens kyrka hela tiden legat på samma ställe styrks av att man omkring förra sekelskiftet, troligen i samband med 1886 års ombyggnadsarbeten, fann ett medeltida oljekärl i schaktjord från kyrkan. Kärlet är ett s k chrismatorium och är en tredelad behållare av gulmetall där man förvarat vigd olja, bl a för den sista smörjelsen. En kopia av kärlet förvaras i sakristian.
Långhusets plan är anmärkningsvärt skev. Koret har en mer regelbunden form, vilket setts som ett tecken på att denna byggnadsdel kan ha uppförts senare än långhuset. En undersökning i samband med renoveringen 1956-57 avslöjade att de båda byggnadsdelarnas murverk inte ligger i förband.
Att såväl långhusets som korets murar har ett medeltida ursprung stöds av de spår av dörr- och fönsteröppningar som upptäcktes 1956. Långhuset hade ursprungligen haft en portal i sydväggen nära västgaveln, vilket överensstämmer med byggnadstraditionen för romanska sockenkyrkor. Man fann också ett litet fönster i koret, placerat mellan det nuvarande fönstret och östgaveln.
Bergumsböndernas gårdar hörde till Älvsborgs fästning i samband med Älvsborgs lösen 1570 och 1613. Av handelsekonomiska skäl var fästningen intressant för såväl Sverige, Norge och Danmark. Maktkampen dem emellan kom att drabba Bergumstrakten hårt. Vid ett par tillfällen avlägsnade och förstörde soldater all kyrkans inredning och den fick tjänstgöra som stall och magasin. År 1999 gjordes en dendrokronologisk undersökning (årsringsdatering) av remstycket i långhusets västparti. Det bedömdes att trädet fällts någon gång från mitten av 1560-talet fram till 1580-talet. En rimlig slutsats av detta är att danskarna under det nordiska sjuårskriget gick så hårt åt kyrkan att församlingen tvingades att byta hela takkonstruktionen.
På korets och långhusets väggar finns kalkmålningar i renässansstil som antas vara utförda under 1500- eller 1600-talet. Målningarna upptäcktes vid en ommålning 1916, men frilades först 1956-1957. Draperimålningen på korets östvägg tillkom samtidigt som takmålningarna vid kyrkans ombyggnad på 1770-talet.
Vid en inspektion 1772 befann sig kyrkan i ett mycket dåligt skick. Man konstaterade att kyrkans inredning förstörts av svamp. Vidare berättar protokollet bl a att bjälkarna var så dåliga att de "sänkt sig ned i Kyrkian". Reparations- och ombyggnadsarbetet kom till stånd 1775. Utöver reparationer av murar och tak förändrades kyrkan på flera sätt.
Murarmästaren Pär Lidström utförde murningsarbeten på kyrkan. Det största ingreppet gjordes i den södra långhusväggen. Enligt konservator Thorbjörn Engblad (restaureringen 1956-57) har man murat om denna vägg från ungefär halva höjden, vilket är anledningen till att den övre delen av väggen saknar motivmålningar. Lidström fick även ersättning för lagning av övrigt murverk, invändig rappning, altarfotens murning och grundlägging under vapenhuset. Byggmästaren Anders Börjesson utförde bl a takresning och inredning. Av allt att döma byttes hela takkonstruktionen, utom remstyckena. Glasmästaren Olof Welander gjorde kyrkans nya fönster.
1778 fick Matthias Hasselberg och Markus Hammerdal betalt för att ha försett det nya innertaket med målningar. 1796 fick Hasselberg ersättning för att ha tillverkat en ny predikstol samt renoverat den gamla altaruppsatsen.
1886 målades innertakets bildframställning över. Bänkinredningen byttes ut och läktarbarriärens front byggdes om, varvid 13 apostlabilder utgick. En s.k. dopängel som hängt ovanför altarringen togs bort, tillsammans med vissa av altaruppsatsens och predikstolens statyer och figurer. Altare och predikstol målades om. Läktarens träpelare ersattes av gjutjärnspelare. Kyrkan fick också en ny orgel med åtta stämmor, byggd av Molander & Eriksson. Den ersatte kyrkans första orgeln från 1866.
Nästa invändiga renovering utfördes 1916. Kyrkans väggar kalkades om invändigt. Innertak, predikstol, fönster och dörrar målades om. Man målade även skranket till sakristian (som före 1925 var inredd vid södra korväggen inne i kyrkan). Vapenhusets golv av gråstenshällar justerades, tak och väggar målades om.
1925 byggdes sakristian vid korets norra sida. Kyrkan fick också en värmeanläggning, placerad i sakristians källare. Det träskrank som tidigare avdelat en del av koret till sakristia revs. Predikstolen fick en ny trappa, med samma utförande som korgen. Predikstolen försågs med en ny murad sockel. En stor ventilationsöppning togs upp ovanför sakristians dörr i koret. Kyrkan fick elektrisk belysning.
1956-57 restaurerades kyrkans interiör. Takmålningarna från 1778 och väggarnas äldre kalkmålningar skrapades fram och konserverades. Draperimålningen konserverades och rekonstruerades delvis. Konservator Torbjörna Engblad tog även fram och återskapade ursprunglig färgsättning på altaruppsats och predikstol. Bänkinredningen på bottenplanet byttes ut. Läktarens barriär och centralt placerade utbyggnad revs. Tolv av de tretton apostlabilder som togs bort 1886 och såldes omkring 1903 återskaffades och placerades på den nya barriären. Den 13:e bilden, visande Simon, målades av Thorbjörn Engblad. Gjutjärnspelarna under läktaren ersattes med träpelare, varav en var från tiden före 1886. Vapenhusets trappa till läktaren revs och ersattes med en ny trappa inne i långhuset. Ytterdörren från vapenhuset och dörren mellan vapenhuset och långhuset byttes ut. Långhusets och korets fönster byttes ut. Mycket av golvbeläggningen ersattes.
1995 målades i princip alla invändiga ytor om, med undantag för de som var dekor- eller motivmålade. Predikstol, altare, golvur, nummertavlor mm behandlades av konservator. En läktarunderbyggnad med städutrymme och toalettrum byggdes under läktaren, varvid en bänkrad på norrsidan och två på södersidan utgick. Predikstolens murade fundament revs. Korgens underdel kompletterades.
1999 målades alla utvändiga tidigare målade ytor och detaljer om. Omkr. 10 m² puts lagades. Fönstrens kittning kompletterades. Skorstenen fogades om. Sakristians nockplåtar byttes ut. Fyra stuprör löddes om.

Socknen inkorporerades med Göteborg år 1967. Församlingen utgör ett pastorat tillsammans med moderförsamlingen Angered.
För en utförligare materialgenomgång hänvisas till "Inventering av Göteborgs kyrkobyggnader, Rapport 7, Bergums kyrka", Göteborgs kyrkoförvaltning, 2000.