SANKT NICOLAI KYRKA

Vapenhuset täcks av ett plant trätak av handhyvlade bräder, målade med oljefärg. Gravhällar upptar norra och södra väggarna. Ett glasat dörrparti från 1994-95 leder vidare inåt.

Kyrkorummet är indelat i mitt- och sidoskepp, avdelade med sex fristående pelare. Över mittskeppet har tre stjärnvalv slagits med grovt murade ribbor, mer avancerade former i de två främre. Sidoskeppens valv är något lägre. Koret täcks av ett så kallat klostervalv. Fragment av medeltida muralmålningar, i ljust gröna och mörkröda nyanser, har restaurerats i södra sidoskeppets främsta travé och i det västligaste valvet. Fönstrens inre bågar tillverkades 1951 av stål och valsat glas. Golvets utseende varierar: De kvadratiska gråbruna kalkstensplattorna söder om högkoret är från 1800-talet. I mittgång och sidogångar ligger polerade kalkstensplattor av klinkerstorlek lagda 1904-05 i bänkkvarteren och i norra sidoskeppet ligger oljade brädgolv. Tre gravhällar ligger kvar i koret.

Bänkinredningen är sluten, med fasader av grått laserade ramstycken, fyllningar marmorerade i ljust ockragul och rödockra nyans, samt förgyllda ramlister. Bänkarna innanför är målade i en kraftig, röd nyans. En predikstol från 1788 sitter infäst på norra långväggen, med murad uppgång från sakristian. Korgen är fyrsidig, målad i en grågrön nyans, pärlfärg, smyckad med rikt förgyllda bildhuggeriarbeten.
Läktaren i väster ligger helt inom kyrkorummet, med uppgång från sidan. Läktarpelare, barriär och orgelfasad från 1862 går i nygotik, målad i grågrön nyans med förgyllda faser. Bakom läktaren är en spetsbågig valvöppning mot det tunnvälvda tornrummet ovanför vapenhuset.

Norra sidoskeppets bakre del avskärmas av ett rikt dekorerat skrank från 1628, ursprungligen ett korskrank. Framför iordningställdes 1994-95 ett sidokapell med lösa stolar och ett litet altarbord i trä. I södra sidoskeppet är en kororgel, invigd 1970, med lackat orgelskåp.

Koret i öster och Posses gravkor i sydost ligger tre steg ovanför övriga kyrkorummet. En spegelindelad och grönmarmorerad altarring av trä har byggts runt ett murat altare som är podium för ett stort, medeltida altarskåp. Gravkoret inramas av ett högt, svartmålat järnräcke. Utrymmet används sedan 1995 som utställningslokal.

På korets norra sida leder en spetsbågig muröppning mot sakristian. Dörren dit är av trä, indelad med åtta fyllningar, målad i ockragul nyans. Sakristian täcks av ett flackt kryssvalv med svagt avtecknade ribbor. Golvet består av oljade bräder och i östra väggen sitter ett gallerförsett fönster. En trappa av stål leder ner till en tunnvälvd källare, byggd som panncentral 1904-05, numera personalrum.
, Gissningsvis är taklaget från tidigt 1500 att döma av knutpunkter, flaggmarkeringar samt den fina behuggningen. Virkesbearbetningen och hophuggningen är systematisk och professionell, vilket tyder på skråväsende. Långhusets norra sida har inre högben med ingående delar och långstol som hör till en äldre fas jämfört med yttre högben. Virket är furu, tätvuxet, väl bearbetat, i smäckra dimensioner. Eventuellt har en saxslipad bila med överställt skaft använts. Timmermannen har arbetat sig framåt. De äldsta delarna är dymlade och yngre delar spikade. Timmermärkning finns på norra sidan som kryssmarkeringar och linje med urhuggna jack. Södra sidan har kryss och flaggmarkeringar.
Östra delen, öster om murstocken, har inga kungsstoplar och hel del yngre delar. I dem finns också en del timmermansmärken.

Åren 1994-95 blev kyrkan återigen renoverad invändigt. Man bytte t ex ut ljud- och ljusanläggningen. , Kyrkan uppfördes förmodligen en kort tid före stadens grundande. Sedan stadsrättigheter utfärdats på 1200-talet blev kyrkan församlingskyrka både för stad och omgivande landsbygd. Från början bestod den av ett enskeppigt långhus med vapenhus i söder. Strax efter att långhuset stod färdigt tillbyggdes västtornet, ursprungligen krönt med huv och smal spets. I mitten av 1300-talet utbyggdes koret och norra sidoskeppet, vilka stod färdiga 1358. Grundläggningen på en bergnära tomt har borgat för stabilare murverk än de i stadens nedre kyrka, Heliga Trefaldighet nära Arbogaån.

Under 1400-talets senare hälft utvidgades kyrkan med ett sidoskepp i söder och sakristia i norr. Södra utbyggnaden medförde att vapenhuset till det yttre förenades med sidoskeppet (fast till det inre var vapenhuset av murar åtskilt från kyrkorummet fram till 1600-talet). Valv på murade pelare slogs över mittskeppet, medan södra sidoskeppets valv förankrades i de samtidigt tillkomna väggarna. Troligen dekorerades kyrkorummets valv och väggar med muralmålningar, varav fragment återstår. Tornet förhöjdes med tegelmurar, prydda med blinderingar.

Någon gång under 1500-talets första decennier anskaffades det storslagna, ännu använda altarskåpet, troligen tillverkat i Lübeck. När Arboga stads- och landsförsamlingar skildes åt 1527 överlät Gustav Vasa den tidigare klosterkyrkan Heliga Trefaldighet åt staden och Nicolai tillföll landsförsamlingen. Reformationen som genomfördes vid samma tid innebar att kyrkorummet utrustades med bänkinredning och predikstol. Vid en biskopsvisitation 1625 redovisades bänkinredningen som ny. Ett korskrank med avancerade snickerier uppsattes 1628 och en predikstol i samma stil tillverkades 1631 av den kände Johan Matzon.

På 1640-talet förlängdes södra sidoskeppet österut, för att rymma ett gravkor åt riksrådet Posse. Valv och väggar vitlimmades 1646 och därmed doldes förmodligen de medeltida målningarna. Istället täcktes väggarna i allt större utsträckning av begravningsvapen och alltfler gravhällar försänktes i golven. 1649-50 förenades vapenhuset med resten av kyrkorummet sedan inre murar rivits. Västra gavelns två portaler ersattes med en enda, större portal med fönster ovanför. Koret förstorades än en gång och fick då sin polygonform. En högre, spetsig tornspira restes åren 1650-52 av den kände Anders Tornresare från Jäders bruk. Tornets inre trappuppgång murades 1682.

Den 26/2 1750 svepte en västlig storm över staden och bröt kyrkans tornspira. Byggmästare Johan Höllén tillkallades och gick mitt under stormen upp i tornet och fäste spiran provisoriskt vid murkrönet. Efteråt genomfördes en större reparation, men stormskadorna hade försvagat hela konstruktionen för gott.

Vid samma tid höggs kyrkans fönsteröppningar upp till dagens form och storlek. Den förut fönsterlösa sakristian fick också fönster. I kyrkorummet borttogs korskranket, för att återanvändas runt en dopplats. Korets golv höjdes och en spegelindelad altarring kom på plats. 1781 års inventariebeskrivning redovisade att såväl altarring som bänkinredning marmorerats i blå nyanser. En ny predikstol beställdes 1785 av bildhuggare Jonas Holmin och invigdes 1788.

Fönstren fick 1817 sina nuvarande blyinfattade rutor, fast ramarna av smidesjärn från Jäders bruk tycks ha behållits. Kyrkorummets nuvarande läktarorgel, av E A Setterquist, installerades 1862 på en för ändamålet nybyggd läktare. Vid omläggning 1887-88 byttes yttertakets spån mot falsad järnplåt.

Den 25/1 1889 drabbades kyrkan åter av en förödande storm. Denna gång nedstörtade tornets spetsiga spira helt och en stor del av långhusets nylagda plåttak skadades. Istället för spiran uppfördes den pyramidformiga huven, som utseendemässigt antas ligga närmare den som fanns på medeltiden.

Både vid 1886 och 1899 års visitationer påtalades att interiören var svårt eftersatt. Finansiella medel saknades länge, men 1904-05 blev en upprustning äntligen av. Handlingarna hade upprättats av Lektor Källström från Örebro och arkitekt Fredrik Falkenberg. Det gamla ojämna golvet av tegel och gravhällar borttogs. Ett kalkstengolv lades in på cementunderlag. Gravhällarna uppsattes istället på kyrkans väggar. 1600- och 1700-talens slutna bänkkvarter ersattes med en öppen bänkinredning. Inre dörrsnickerier nytillverkades och centralvärme infördes.

Vid arkitekt Ove Leijonhufvuds omgestaltning 1949-51 spårades vad som fanns kvar av medeltida målningar under lagren av vit kalkfärg. De fåtaliga fragmenten i norra och södra sidoskeppen restaurerades, jämte återfunna konsekrationskors i koret. Sluten bänkinredning byggdes med spegelindelade, marmorerade fasader för att efterlikna den som funnits före 1904-05. Altare och predikstol marmorerades i grågrön nyans.

Södra sidoskeppets kororgel installerades 1969-70. Vid omläggning av yttertaket 1978 ersattes de då 90-åriga järnplåtarna med koppar.

Den senaste stora upprustningen skedde 1994-95 efter arkitekt Jerk Altons program. Då lagades fasadernas breda fogar med rent kalkbruk och avfärgades i vitockra nyans. Järnfönstren målades med svart linoljefärg och kyrkportarna engelskröda. I kyrkorummet ommålades bänkinredningen med tempera i avsevärt varmare toner än förut. Under orgelläktaren borttogs bänkar för att få ett öppet kyrktorg. Norra sidoskeppet nyinreddes till sidokapell med lösa stolar och ett flyttbart bordsaltare. Bakom kapellet placerades det före detta korskranket från 1628, som avskärmning runt ett litet väntrum. Ny belysning med mässingsskärmar sattes upp under orgelläktaren.

Källor och litteratur
Riksantikvarieämbetets antikvarisk-topografiska arkiv (ATA)
Ihrfors, Eric: Westmannia sacra, handskrift färdigställd 1899-1902, baserad på församlingsarkivens handlingar från äldsta tid fram till omkring 1900
Ritningar inför 1904-05 års ombyggnad, av arkitekt Fredrik Falkenberg
Skriftväxling angående byte från järnplåt till kopparplåt på yttertaket, 410/79

Västmanlands läns museums arkiv (VLM)
Gravvårdsdokumentation Sankt Nicolai kyrkogård, redovisad i december 1997 av antikvarie Eiwor Sandberg
Rapport om byte från järnplåt till kopparplåt på kyrkans yttertak, 17/79, 1979-01-22
Program inför 1994-95 års renovering, Alton arkitekter 1994-03-21, 1994-11-17
Antikvarisk kontrollrapport om 1994-95 års renovering, 1995-11-20

Västerås stifts arkiv (VS)
Västerås domkapitel E IV A: 1A, inventarium 9/11 1752
Västerås domkapitel E IV A: 1 B, inventarium 1799
Västerås domkapitel E V A: 11, ämbetsberättelse 1892
Västerås domkapitel E V A, 11, ämbetsberättelse 1954
Västerås domkapitel F III A: 11, protokoll från biskopsvisitation 1671
Västerås domkapitel F III A: 29; inventarium i maj 1781
Västerås domkapitel F III A: 35, inventarium 23/8 1878
Västerås domkapitel F III A: 36, protokoll från visitation den 8-9/5 1886
Västerås domkapitel F III A: 39, visitation 1/7 1899

Litteratur
Bergström, G: Arboga krönika, del II Nyare tiden, Köping 1909, s 120-123
Bjurén, Gunnar: Heliga Trefaldighets kyrka 700 år/Hembygdsföreningen Arboga Minne - årsbok 1985, s 102-118/ Arboga 1985
Björsell, E O: S:t Nicolai kyrka i Arboga/Västerås stiftsbok 1951
Boström, Erik: Medeltida kalkmålningar i Västmanlands län - en inventering
/Västmanlands fornminnesförening och Västmanlands läns museum - Årsskrift 1984/
Dahlin, Otto: Konsekrationskorsen i Arbogas kyrkor/Hembygdsföreningen Arboga minne Årsbok 1962, s 15-17/Arboga 1962
Golvlager och gravar i S:t Nicolai kyrka, av Anna Arnegård och Johan Anund Riksantikvarieämbetet UV Uppsala rapport 1996:30
Hansson, Ernst: Arboga sockens historia Köping 1953
Kilström, Bengt Ingmar: Sankt Nicolai kyrka i Arboga - Västerås stifts kyrkobeskrivningskommitté 1997
Lohmann, Jacob Benjamin: Arboga känning ursprungligen tryckt hos Peter Jöransson Nyström 1737, överförd till modernt typsnitt av Rolf Liljhammar, Götlunda hembygdsförening 2001-07-03

Övriga tryckta källor
Artikel om undervisningslokal, införd i Västmanlands läns tidning (VLT) 1967-03-02
Artiklar om ny orgel i koret, införda i Folket 1969-09-06 1970-06-12
Artikel om 1994-95 års renovering, införd i Bärgslagsbladet (BB) 1995-04-05
Artikel om 2005 års orgelrestaurering, införd i Nerikes Allehanda (NA) 2005-02-01