STORA KYRKAN (ÅTVIDS NYA KYRKA)

Historiken kompletterad vid inventeringen 2004:

ÅTVIDS STORA KYRKA: Diskussionerna om att uppföra en ny rymligare kyrka var i full gång i mitten av 1800-talet. Patronatssystemt hade vid den här tiden spelat ut sin roll i Östergötland. Endast tre kyrkor som uppfördes efter 1860 lydde under jus patronatus, nämligen Trehörna, Blåvik och Åtvid. Störst inflytande över det nya kyrkobygget hade baron Adelswärd i Åtvidaberg. Erik Seth Adelswärd på baroniet Adelsnäs hade samarbetat med arkitekten Fredrik Wilhelm Scholander vid uppförandet av den nya kyrkan i Gärdserum. Nu fick Scholander i uppdrag att rita en ny kyrka för Åtvid. Under 1850-och 1860-talen gjordes de mest fantastiska och storslagna förslag till en landsortskatedral. Det var sannolikt kostnaderna som bidrog till att de storvulna planerna aldrig förverkligades. Det dröjde till 1884 innan en ny kyrka stod färdig. Den kom att uppföras efter ritningar av arkitekten Adolf Emil Melander. Melander (1845-1933) bedrev en omfattande verksamhet under det sena 1800-talet. Han ritade villor, offentliga byggnader och kyrkor i en för tiden typisk stilarkitektur. Hans utbildning i bl a Skottland påverkade den arkitektoniska utformningen, vilket även är tydligt i Åtvids stora kyrka, som uppfördes i en engelskinspirerad gotik. Den är uppförd av en lokal gråblå skifferlik kalksten, s k Bäckfallsten, med fönstervalv och lister av fogstruket tegel. Den är en av de mest konsekvent utförda stenbyggnaderna under den här tiden, även spiran är helmurad i kalksten och dess tak är belagt med skiffer. Den är även en av de första kyrkorna i Östergötland som inte putsades. Kyrkan består av ett rektangulärt långhus med polygont korutsprång, som innefattar en med skrank avdelad sakristia. Kyrkans ingångar finns i tornet i väster samt via två mindre vapenhus på långhusets nord- och sydsida. Samtliga fönster är av gjutjärn med färgat glas med olika kyrkliga motiv i överdelen. Över syd- och nordportalen återfinns symbolen för koppar utformat i tegel. Långhuset är försett med ett sadeltak, som är täckt av ett brunmålat plåttak med mötande falsar.

Kyrkorummet täcks av ett ovanligt utformat trätunnvalv buret av kraftigt snidade sidokonsoler. Takets träkonstruktioner är troligen lokalt tillverkade vid någon av Adelswärds snickerifabriker. Golvet består av ett obehandlat trägolv och bänkinredningen av öppna bänkar i fyra kvarter. Inredningen är samtida med kyrkan och altaruppsats, predikstol, orgelfasad och dopfunt är utförda efter ritningar av arkitekt Gustaf Petterson. Predikstolen, altaret och dess nygotiska triptyk av ek är tillverkade av bildhuggaren O L Mellin, Stockholm. Dopfunten är också tillverkad av ek med sniderier i form av vinrankor. Predikstolen är placerad på östväggen med direkt uppgång från den bakomliggande sakristian.

Orgeln är tillverkad av Åkerman & Lund, Stockholm. Den rikliga uppsättningen av ljuskronor och lampetter av mässing utgör ett väsentligt inslag i kyrkorummet. De är skänkta av friherre Theodor Adelswärd och lär även vara formgivna och tillverkade av honom. Den stora oljemålningen på kyrkans östvägg är utförd av Pehr Hörberg 1812.

I vapenhuset finns två gravhällar från 1600-talet uppsatta på väggarna. På den södra sidan finns gravhällen över guvernören Nils Assersson Mannersköld och hans maka. I den gamla kyrkan fanns före uppförandet av det Fockianska gravkoret en "Näs-grav" vid korets sydmur. Gravhällen ska ursprungligen ha täckt ingången till detta gravkor. När kistorna flyttades över till Fockianska gravkoret placerades gravstenen på korets södra vägg. I samband med att den gamla kyrkan planerades att rivas flyttades de till sin nuvarande plats. Den andra gravstenen, tillhörande befallningsmannen Johan Persson Hane till Nynäs, död år 1623, har också flyttats från den gamla kyrka.

Klockorna kom aldrig att flyttas över från klockstapeln till den nya kyrkans torn. Sannolikt tvivlade man på tornets hållbarhet. I tornet förvaras delar till den gamla orgelläktaren, troligen det som blev över efter återuppbyggnaden av gamla kyrkan 1957 samt trädelar, som eventuellt hört till korbänkar med årtalet 1749 samt monogram krönt av en krona.

Kyrkorummet har i stort sett endast förändrats vid ett tillfälle, vid en renovering 1928-1929 under ledning av arkitekt Anders Fredrik (Figge) Wetterqvist. Läktaren utvidgades något och interiören ommålades. Altarprydnad försågs 1931 med målningar av Carin Adelswärd. År 2001 omgjordes altarringen för att möjliggöra ett flexiblare användning av kyrkorummet. Redan under 1940-talet upptäcktes det att tegelpartier på tornet höll på att vittra sönder och dessa täcktes in med kopparplåt. För övrigt har exteriören endast förändrats i samband med att ingångspartiet till sakristian byggdes ut.