VÄSTRA HUSBY KYRKA

Historiken kompletterad vid inventeringen 2005:

KYRKOBYGGNADEN
År 1977 förstörde en häftig brand Västra Husby kyrka som var byggd 1816-1817. Innan kyrkans återuppbyggande gjordes en arkeologisk utgrävning av lämningarna från den medeltida kyrka som tidigare fanns på platsen. Under medeltidskyrkans golvlager påträffades en koncentrerad stenpackning som tolkas som grunden till en träkyrka som följaktligen har föregått stenkyrkan från 1100-talet. C F Broccman uppger i sin Östgötabeskrivning från 1760, att biskop Kol skall ha invigt Västra Husby kyrka år 1186, helgad åt S:t Olof. Uppgiften styrks av flera källor och även murlämningarnas karaktär stödjer en datering till 1100-talet. Det finns också en sägen nedtecknad på 1600-talet förbunden med biskop Kol och kyrkans anläggande. Kyrkan byggdes i sten och hade ett rektangulärt långhus med smalare, rakslutet kor. Under 1300-talet eller vid 1400-talets början byggdes tornet. Under senare delen av 1300-talet förlängdes koret i öster. En inskrift angav att kyrkan valvslogs 1485. Sakristians murverk dateras till slutet av 1400-talet eller 1500-talet. Under senmedeltiden uppfördes också ett timrat vapenhus i söder som ersattes av ett murat 1767. Släkten von Osten genant Sacken uppförde ett gravkor på långhusets norra sida 1669, dock rivet redan 1785. Vid mitten av 1700-talet var tornet i dåligt skick, och 1761 togs tornets övre delar ned och försågs med en klockvåning samt en ny tornöverbyggnad.

Vid en sockenstämma 1788 väcktes frågan om uppförandet av en ny kyrka emedan den gamla kyrkan var för trång. Anskaffandet av material gick emellertid trögt och först 1807 engagerades byggmästare Sundström som lämnade två snarlika ritningsförslag. Den gamla kyrkan revs föutom det medeltida tornet som sparades. Av obekant anledning lämnades dock uppgiften över till länsbyggmästare Johan Holmberg som påbörjade byggnationen 1816 efter ritningar av Olof Tempelman, arkitekt vid Överintendentsämbetet i Stockholm. Tempelman, som var född i Östergötland, var en av Sveriges ledande arkitekter och ritade byggnader bl a åt Gustav III. Ritningarna tycks delvis ha utgått från Sundströms förslag. Det var en rymlig och ljus kyrka i nyklassicistisk stil enligt tidens ideal. Det bevarade tornet gavs en ny avslutning med en lanternin, och östgaveln framhävdes av ett formspråk i nyantik stil Östgavelns utformning togs upp i gestaltningen av kyrkorummets pilasterindelade korabsid med tre nischer prydda med träfigurer föreställande de tre teologiska dygderna, Tron, Hoppet och Kärleken. Det ovala altaret pryddes av ett kors med törnekrans och svepeduk och en halvcirkelformad altarring fortsatte absidnischens cirkelbåge ut i kyrkorummet. Bakom koret fanns två små utrymmen innehållande sakristia och ett gravkor för släkten Strömfelt.

Vid en renovering under senare delen av 1800-talet tillkom nya fönster med dekorativ gjutjärnsspröjsning och inslag av färgade glas. År 1902 utfördes en omfattande renovering av arkitekten Carl Möller med bl a ett rikt interiört dekormåleri i jugendstil. Korset avlägsnades och ersattes av en altaruppsats i nyrenässans med en kopia av Thorvaldsens Kristus i centrum. När arkitekten Johannes Dahl anlitades för en exteriör och interiör renovering 1939 avlägsnades många av Möllers tillägg, såsom dekormåleriet. Dahls ambition var att återgå till vad man uppfattade som ursprungligt genom att avlägsna det sena 1800-talets och sekelskiftets tillägg. År 1973 gick man vidare på denna linje och avlägsnade 1902 års altaruppsats och satte in ett gyllne kors på dess plats.

På 1970-talet var kyrkan i stort behov av renovering, och då predikstolens ljudtak lossnade i samband med en storm 1976 beslutades det omgående om en restaurering. Ingenjör Ture Jangvik, K-konsult, fick uppdraget. Av den anledningen var en stor del av de lösa inventarierna borttagna ur kyrkan varför dessa klarade sig undan branden som bröt ut en marsnatt 1977. Kyrkorummet ödelades, och fast inredning såsom altare, bänkinredning, predikstol, orgel och orgelläktare förstördes. Kyrkklockorna rasade ned genom tornvåningarnas träbjälklag och en av kyrkans klenoder, en klocka från 1300-talet, gick därmed om intet. Jangviks uppdrag växte från en ordinär restaurering till återuppbyggnaden av en hel kyrka. Yttermurarna och dess ytor, t ex listverk, var så väl bibehållna efter branden att kyrkan utvändigt i stort sett kunde återställas till det utseende den hade 1817. Tornets överbyggnad höjdes för att skapa bättre proportioner. Invändigt fick kyrkan dock en ny utformning som svarade mot församlingens önskemål om ett mindre kyrkorum samt fler och större biutrymmen. Det tidigare mycket stora kyrkorummet förminskades genom tillkomsten av biutrymmen både i öster och väster med plats för kapprum, väntrum, skrudrum, barnverksamhet mm. På så sätt kunde även de tidigare problemen med horisontalkrafter från takstolarna elimineras menade Jangvik. Han gav kyrkorummet en enkel och flexibel utformning, och ritade själv nya bänkar, läktare, predikstol samt vapenhusets takkrona. Koret pryds av en mosaik representativ för det sena 1900-talets kyrkokonst. Den är utförd av munken och konstnären Bengt Olof Kälde, efter en 1700-talsbeskrivning av den altartavla som fanns i den medeltida kyrkan. Orgeln tillverkades 1979 vid Hammarbergs orgelbyggeri i Göteborg. En stor del av de äldre inventarierna har funnit sin plats i den nya kyrkan, såsom ljuskronor, begravningsvapen, epitafium och dopfunten i kolmårdsmarmor från 1957.

Exteriör beskrivning
Kyrkan är orienterad i öst-västlig riktning med ett rektangulärt långhus med rakslutet korparti och torn i väster. Emedan murarna klarade branden kunde den ursprungliga exteriören återställas, dock med nya tillägg såsom dörrar och takmaterial. Kyrkan och tornet är uppförda av sten med vita, spritputsade fasader med släta hörn på tornet och långhusets hörnpilastrar samt omfattningar kring fönster och dörrar. Även den kraftigt framspringande taklisten runt kyrkan har en slät puts. Sockeln är oputsad. Den östra gaveln är utformad som entréfasad men huvudentrén ligger i väster. Östgaveln är uppbyggd som en tempelgavel uppburen av släta pilastrar med en mittplacerad portal flankerad av rundbågiga nischer. Ett litet lunettfönster med färgat glas finns ovan porten och ett större lunettfönster i tympanonfältet över detta. Långhusets sadeltak är täckt med falsad kopparplåt. Tornet har en kraftigt utkragande takfot på konsoler av trä. Tornet har ett flackt, kopparplåtstäckt tak med en öppen, vit trälanternin som omges av ett balkongräcke. Lanterninen förhöjdes vid återuppbyggnaden efter branden. Klockvåningen är försedd med rundbågiga, svarta ljudluckor i trä i fyra väderstreck. Tornets västsida har ett runt, spröjsat fönster i första våningen och ett spröjsat lunettfönster i andra våningen. På tornets södra sida finns ett igensatt runt fönster i bottenvåningen. Fönsteröppningarna är rundbågiga och försedda med klarglas i gjutjärnsbågar med spröjsverk i gotisk stil. Gjutjärnsbågarna som är från 1800-talets senare del, kunde återanvändas efter branden. Solbänkarna är kopparplåtsklädda. Huvudingången som är placerad i tornet i väster har en rundbågig öppning med en rundbågig, blå dubbeldörr med spegelindelning. På tornets södra sida syns även en igensatt, ursprunglig dörröppning som framkom efter branden 1977. Östgavelns portal fungerar som personalingång och utgörs av en rak, blå dubbeldörr med spegelindelning. En inskriftsplatta av röd marmor finns ovan dörren och berättar att kyrkan uppfördes 1817. En stentrappa leder upp till dörren.