ÖSTRA RYDS KYRKA

Historiken kompletterad vid inventeringen 2005:

KYRKOBYGGNADEN
En kyrka omtalas första gången 1297 då det fanns en kyrkoherde i socknen, men om det rör sig om den nuvarande kyrkan är ovisst då dess äldre byggnadshistoria är mycket osäker. Det finns en tradition som gör gällande att en träkyrka uppfördes i äldre tider i Östra Ryd. Enligt Carl Fredrik Broccman var den förlagd till Vibys ägor c:a en km norr om kyrkan där en stengrund fanns synlig på 1700-talet, uppgifter som dock aldrig har blivit vederlagda . Den nuvarande kyrkan är byggd av gråsten som en salkyrka, en rektangulär kyrka som inom sina murar rymmer både församlingsdel och kor. Denna kyrkobyggnadstyp uppträdde under 1200-talets senare del och under den resterande delen av medeltiden. Drothems kyrka i Söderköping är en av de få kyrkorna i Östergötland som uppfördes som salkyrka, de flesta var romanska kyrkor som blivit förlängda i öster. Östra Ryds kyrka saknade torn och ingången var ursprungligen placerad i sydväst. Spår av valvslagning visar att kyrkorummet har varit avdelat i två skepp med en rad stödjande mittpelare. Kyrkorummet blev dekorerat med kalkmåleri på 1500-talet, och troligen tillkom sakristian under samma århundrade. Bemålade plankor med grisaillemåleri av barockkaraktär som finns återanvända i tornet, visar att kyrkan blev försedd med dekormåleri även under 1600-talet, möjligen delar av läktarens undertak. Valven tryckte hårt mot yttermurarna och för att motverka östgavelns kraftiga lutning och sprickbildning byggdes på 1600-talet ett bastant, massivt murstöd som ännu står kvar. Problemen med valven kvarstod dock och det bedömdes vara riskabelt för prästen att stå inför altaret.

Församlingen ökade, det blev brist på utrymme och frågan om en ombyggnad kom upp i början på 1700-talet. Beslutet sköts emellertid på framtiden sannolikt pga den skrala kyrkkassan. År 1774 lämnade stiftsmurmästare Måns Månsson och stiftsbyggmästaren Petter Andersson från Linköping ett ombyggnadsförslag. Året därpå nedtogs valven och pelarna och ersattes av ett tunnvalv av trä, det nya brutna takfallet kläddes med spån, och i väster byggdes ett torn till vilket ingången förlades. Ytterväggarna behölls och ingår i den nuvarande kyrkan. Väggen mellan torn och långhus öppnades upp varmed gudstjänsten även kunde följas från tornets bottenvåning som försågs med bänkar. Troligen byggdes ett vapenhus av trä framför västingången samt en utvändig panelinklädd trätrappa till tornets första tornkammare. Snickaren Peter Berggren tillverkade en ny bänkinredning samt en ny läktare. Några år tidigare, 1761, hade kyrkans patronus Anders Rålamb på Björkvik skänkt en altaruppsats som enligt traditionen sägs vara målad av konstnären David Swartz (1678-1729). Swartz har målat altartavlor till flera östgötska kyrkor. En tillhörande altarring tillkom 1760. En ny predikstol anskaffades av Carl Fredrik Beurling under 1700-talets senare del, förmodligen i anslutning till ombyggnaden. Beurling (1755-1837?) var verksam i Norrköping som bildhuggare, förgyllare och spegelmakare. Han har tillverkat ett 10-tal predikstolar i länet, och anlitades även till andra inredningsarbeten i kyrkor. Predikstolen som tidigare varit placerad vid mittradens främre pelare, flyttades till norra långsidan med ingång från sakristian. Predikstolstrappan förlades i själva muren, motiverat av att denna lösning tog minst utrymme i anspråk, vilket fick till följd att en utbyggnad utanpå långhuset krävdes. Även tornet hade ett utvändigt trapphus av trä. En ny orgel från 1777 av orgelbyggare Lars Strömblad från Ödeshög ersatte en 1600-talsorgel. Strömblad var en föregångare till 1800-talets bygdeorgelbyggare och orgeln i Östra Ryd är den enda kvarvarande orgeln av Strömblad. Redan 1788 fick orgelbyggare Pehr Schiörlin i uppdrag att reparera orgeln. År 1782 fick målarmästare Jacob David Bauman från Söderköping i uppdrag att utföra måleriarbeten i kyrkan och enligt en inskrift på en av läktarbarriärens tavlor skall även dess tolv porträtt ha målats av Bauman. Viss osäkerhet råder dock kring denna uppgift.

Under 1800- och 1900-talet har flera förändringar skett, dock inget genomgripande. År 1818 försågs koret med två fönster. På 1850-talet jämnades det sluttande golvet ut och en ny altarring tillkom 1851. År 1851 anskaffades en altartavla målad av konstnären Gustaf Adolf Engman föreställande Jesusbarnets frambärande vilken ersatte 1761 års altaruppsats. Engman (1791-1858) arbetade i konstnären Pehr Hörbergs tradition och gjorde arbeten till flera kyrkor i Linköpings stift och Södermanland, t ex Askeby, Ödeshög och Västra Tollstad. Under senare delen av 1800-talet, troligen på 1860-talet, utfördes en ommålning av interiören då bl a predikstol, altaruppsats och orgelläktaren målades i vitt. Vid 1900-talets början behövdes inte längre sittplatserna i tornets bottenvåning som anordnades till vapenhus genom att en vägg sattes upp mellan långhus och tornets bottenvåning, vilket utfördes av arkitekten Sven Torgersrud. År 1924 avlägsnades ett litet vapenhus framför västingången samt tornets utvändiga trätrappa. Arkitekten K Martin Westerberg anlitades för en interiör renovering 1928 som bl a innebar en ny färgsättning av inredningen efter förebild av den magasinerade bänkinredningen. På 1950-talet ombyggdes orgelläktaren och läktartrapporna av arkitekten Johannes Dahl. Nästa större restaurering utfördes 1976 av arkitekten Torsten Leon-Nilsson som bl a återinsatte altarringen från 1760, avlägsnade en läktartrappa för att ge plats åt ett samlingsrum samt moderniserade bänkarna. Den tidigare grå och grågröna färgsättningen ommålades i färger som anslöt till de ursprungliga färgerna i svart, gult och grönt. Fragment av kalkmåleri påträffades på flera ställen, framförallt på norra väggen mellan predikstolen och ingången till sakristian, vilka daterades till sent 1500-tal. I det nyinredda samlingsrummet sparades några dekorativa slingor av renässanskaraktär men i övrigt bedömdes måleriet vara alltför fragmentariskt varför det överkalkades. Även en högt placerad rundbågig, igenmurad muröppning framkom ovanför ingången till sakristian. I Åtvids gamla kyrka finns en liknande öppning mellan sakristia och långhus som tros vara spår efter en sk gapskulle, dvs en läktare för kör och orgel.

Exteriör beskrivning
Kyrkan är orienterad i öst-västlig riktning med ett rektangulärt långhus med rakslutet korparti och torn i väster. Sakristian ligger på den norra sidan. Ett kraftigt murstöd, även det vitputsat, stödjer den östra gaveln sedan 1600-talet. Intill sakristian på den norra muren syns en utbyggnad för predikstolens trappa som tillkom 1776. Kyrkan och tornet är uppförda av sten med vita, spritputsade fasader med släta hörn på torn och långhus samt släta omfattningar kring fönster och dörrar. Sockeln är ej markerad. Långhuset är täckt med ett brutet tak valmat i öster. Takfoten är inklädd. Tornet är täckt med en fyrsidig svängd huv krönt av en åttkantig lanternin med panelinklädnad målad i svart och vitt. Samtliga takfall är täckta med förzinkad, fabrikslackerad svart plåt med jämna falsar, omlagt 1989. Tornet har en profilerad taklist. Fönsteröppningarna är stickbågiga med röda träbågar med antikglas i blyspröjs. Även sakristian och vapenhuset har liknande fönster. Tornets första våning har i väster ett runt fönster med en glasmålning. Den andra våningen har en stickbågig öppning i väster försedd med en trälucka samt smala muröppningar år norr och söder. Ljudluckorna är svagt stickbågiga, svarta och av trä. Huvudingången är placerad i tornet i väster och utgörs av en rundbågig avtrappad öppning med en massiv dubbeldörr av trä klädd med diagonalställd, umbragrön panel, troligen ursprunglig. Ovan porten finns en inskriftstavla av sten som berättar om ombyggnaden och tornets uppförande 1775-76. På södra långsidan finns en korportal med en stickbågig enkeldörr klädd med diagonalställd, umbragrön panel i en avtrappad nisch. Ovan porten finns ett stickbågigt fönster. Dörrarna är sannolikt från ombyggnaden 1776. Kalkstenar utgör trappsteg.