ÖSTRA NY KYRKA

Historiken kompletterad vid inventeringen 2005:

KYRKOBYGGNADEN
Det är mycket litet känt om Östra Nys medeltida kyrka. Den var uppförd av sten, men dess utformning är inte klarlagd. Kyrkan hade dock ett flertal högkvalitativa medeltida inventarier, däribland en S:t Olovsskulptur. Den har daterats till tiden 1310-20 genom dendrokronologi, d v s årsringsdatering. Den har stilistiska likheter med skulpturer i Linköpings domkyrka och anses ha tillverkats i samma verkstad och med anknytning till domkyrkohyttan. I kyrkan finns också ett altarskåp från 1400-talet med en sällsynt rik skulptural framställning och
anses vara tillverkat i Lübeck eller i en av tyska hantverkare bildad verkstad i Östergötland. Motivet är sällsynt och föreställer S:t Annalegenden. Bland inventarierna finns delar av en medeltida dopfunt av grå kalksten. Delarna påträffades i en stensamling på prästgårdens tomt 1927. Lillklockan är gjuten 1522 av klockgjutaren Ulf Sonason i Skänninge.

Det är oklart om den medeltida kyrkan ursprungligen hade ett torn eller om det tillbyggdes senare. Enligt en uppgift i Sveriges Bebyggelse nedtogs en klockstapel 1743. Några år senare, 1747, ombyggdes eller nybyggdes tornet och fick i stort sett den utformning det har idag. Det uppfördes av tegel från Stegeborgs slottsruin. I bottenvåningen i tornets södra del iordningställdes en gravkammare. "Vid tornets byggande gjordes äfven en hvälfd benkista, der en mängd dödas ben inlades." Detta skedde under prästen Lars Schenmarks tid. Han utsåg även sin gravplats där och begravdes 1773 i tornets gravkor. Det igenmurades vid kyrkans ombyggnad 1822 och markeras med en kalkstensplatta med text.

Det är även väldigt lite känt om de diskussioner som måste ha föregått den omfattande om- och nybyggnaden, som utfördes 1821-1822. Det finns bevarade ritningar från 1809 som är utförda av arkitekt Axel Almfelt vid Överintendentsämbetet. Ritningen visar en tidstypisk nyklassicistisk kyrkobyggnad med högt torn med lågt pyramidtak och öppen lanterninhuv. Förslaget på tornets utformning genomfördes aldrig, utan tornet har bevarat sin prägel från 1700-talets mitt. Långhuset fick i stort sett samma utformning som återges på ritningen med ett rektangulärt kyrkorum med bakomliggande halvcirkelformad sakristia. Sannolikt ingår delar av det medeltida långhuset i de västra och norra murarna och eventuellt även i söder. Fasaderna är putsade med symmetriskt placerade rundbågiga fönsteröppningar och ett relativt flackt sadeltak, som ursprungligen var spåntäckt. Det försågs redan 1867 med skiffer.

Interiören fick även ett för tiden tidstypiskt utseende med ett ljust och luftigt kyrkorum som täcks av ett relativt högt tunnvalv. Koret försågs med en altarpredikstol. Altarpredikstolen var ett uttryck för en strävan att koncentrera prästens hela insats till koret och hade sin storhetsperiod runt skelskiftet 1800. Redan på 1830-talet avråddes dock församlingarna från att uppföra altarpredikstolar. Idag finns endast en altarpredikstol bevarad i Östergötland, nämligen i Björsäters kyrka. Den äldre orgeln från 1700-talet användes fram till 1865, då en ny orgel byggd av Erik Nordström i Flisby tillkom. Fasaden ritades av arkitekten Abraham Pettersson vid Överintendentsämbetet.

En omfattande renovering utfördes 1879 efter ritningar av arkitekt Hugo Hammarskjöld. Hammarskjöld (1845-1937) var förutom arkitekt även ecklesiastikminister och innehade Tuna gård i Kalmar län. Han har medverkat i ett flertal nybyggnader och ombyggnader av kyrkor i framför allt Kalmar län. Interiören omdanades helt i den för tiden så populära nygotiska arkitekturstilen. Altarpredikstolen ersattes med en ny predikstol i nygotik, som placerades på den norra väggen. Korväggen pryddes med en boasering med arkadmotiv och däröver målade språkband. Altare och altarring nygjordes och altaret försågs med ett enkelt kors. Även bänkinredning, läktarbarriär, innerdörrar och taklist nytillverkades.
Interiörens nuvarande utformning härstammar fortfarande till en viss del från den omfattande ombyggnaden, som utfördes av Hugo Hammarskjöld. Den modifierades dock vid nästa renovering, som utfördes 1940-1941 efter ritningar av arkitekt Kurt von Schmalensee, som var stadsarkitekt i Norrköping. En stor del av 1879 års tillägg avlägsnades. Korväggens boasering och målningar togs bort och interiören målades vit. Altarkorset ersattes av det medeltida altarskåpet, som efter om- och nybyggnaden 1821-1822 hade varit placerat på sakristievinden. Det togs ner och restaurerades av konservator Sven Sundbaum i Linköping. Bänkar, altarring och läktarbarriär inkläddes med plywood och fanér och fick sin nuvarande utformning. Inredningens nuvarande färgsättning i grått med inslag av rött och svart tillkom.

Vid en färgundersökning som gjordes i samband med en utvändig putsrenovering på 1970-talet framkom fyra lager med rosa färgskikt. Nyanserna har varierat något och den äldsta nyansen är något mera brun i tonen än den yngsta.

Bland kyrkans övriga inventarier finns en dopfunt av kolmårdsmarmor. Den skänktes 1871 av kyrkoherde Thure Gustaf Een, som även försåg Rönö kyrka med en liknande dopfunt.

Exteriör beskrivning
Östra Ny kyrka består av ett rektangulärt långhus med rakslutet korparti av långhusets bredd. Sakristian är halvcirkelformad och utbyggd på östra gaveln. Tornet, som är beläget i väster, har en nästan kubisk form med en grund avtrappning, små fönsteröppningar, rundbågig västportal och tornhuv med spetsig spira. Ljudöppningarna är kopplade och spetsbågiga. Tornet har synliga ankarslut som på den västra fasaden är formade till årtalet 1747.
Kyrkan är uppförd av marksten och tegel och fasaderna är spritputsade i en rosa ton med vita slätputsade omfattningar. Sockeln består av fogad gråsten och putsen "hänger över". Kyrkans relativt flacka sadeltak och sakristians tak är täckta med skifferplattor och tornet är täckt med kopparplåt. Kyrkans fönsteröppningar är rundbågiga och fönstren har bågar och spröjsverk av gjutjärn. Huvudingången är via tornet i väster, men en ingång finns även centralt på södra sidan. Portarna består av brunmålade dubbeldörrar med dekorativt utformade speglar, sannolikt tillkomna vid ombyggnaden 1879. Över den södra portalen finns en kalkstenplatta med texten UNDER KONUNG CARL XIV JOHANS REGERING BLEF DENNA KYRKA UTVIDGAD AF ÖSTRA NY FÖRSAMLING ÅR 1821. En enkeldörr till sakristian är placerad mitt på östra fasaden.