STYRSTADS KYRKA

Exteriör beskrivning
Kyrkan har öst-västlig orientering och består av ett rektangulärt långhus med rakt avslutat korparti och sakristia mitt på norra fasaden. Stommen består av marksten som är spritputsad och avfärgad i brutet vitt, sockel saknas. Kyrkan liksom sakristian har ett svart, plåttäckt, valmat sadeltak, och tornet en spåntäckt huv med en fyrsidig lanternin med vit och svart plåtinklädnad. Lanterninen kröns av ett förgyllt klot och kors. Långhuset har en enkelt profilerad taklist medan tornets taklist är kraftigare profilerad. Stuprör och takränna är av svart plåt. Ingångar finns i väster, via tornets bottenvåning, samt mitt på långhusets sydsida. Huvudingången i väster består av en stickbågig portal med en enkeldörr i svart trä med fiskbensmönstrad panel. Som dörrstolpar har använts röd sandsten med inskrift, troligen en delad gravsten. Trappa i ett steg av grovhuggen kalksten. Sydportalen är centralt placerad och består av en rundbågig nisch med ett överliggande fönster i samma utförande som övriga fönster. Porten är en rak plåtklädd dubbeldörr med dekorativa smidesbeslag och ett trappsteg av kalksten. Fönstren är symmetriskt placerade och består av höga rundbågiga öppningar med grönmålade bågar med spröjsverk i trä. Sakristians fönster är stickbågigt med gröna träbågar och blyspröjs. Solbänkarna är täckta med svart plåt. Tornet har svarta rundbågiga ljudluckor i trä i fyra väderstreck samt ett runt fönster mot väster. Ovan västportalen finns en stentavla med inskriften "ÅR 1782 DÅ KONUNG GUSTAF DEN III REGERADE ÄR DETTA TEMPEL UPPSATT GUDI TILL ÄRA FÖRSAMLINGEN TILL HEDER NYTTA OCH GLÄDJE UNDER PASTOR B TORENSTEDT".

Historiken kompletterad vid inventeringen 2005

KYRKOBYGGNADEN
På 1100-talet byggdes en stenkyrka med samma placering som den nuvarande kyrkan. Dess ursprungliga planform är okänd, men troligt är att den i likhet med andra samtida kyrkor hade ett rektangulärt långhus med smalare kor i öster. Längre fram under medeltiden försågs kyrkan med ett rakslutet korparti av kyrkans bredd, ett torn i väster, en sakristia på korpartiets nordsida, en korsarm på långhusets nordsida samt ett vapenhus framför sydportalen. Kyrkorummet försågs med tegelvalv dekorerade med kalkmåleri som enligt uppgifter vid 1600-talet var daterade år 1430, bl a med en framställning av de sju dödssynderna. I en genomgripande renovering på 1670-talet överkalkades måleriet, och på 1740-talet förstorades en del fönster. I mitten av 1700-talet påbörjades diskussioner om att utvidga kyrkan emedan den började bli alltför trång för att rymma församlingen. Flera förslag utarbetades, bl a av stiftsbyggmästare Anders Hansson i Kärna och stiftsmurmästare Måns Månsson i Linköping. När kyrkobygget påbörjades 1782 rörde det sig emellertid närmast om nybyggnation. Så gott som hela kyrkan revs förutom delar av långhuset och koret som ingår i sydmuren, och partier av den norra korsarmens murverk som ingår i nordmuren. Arbetet utfördes av byggmästarna Johan F Fehmer och Carl Abraham Pousette från Norrköping under verksgesällen Boströms ledning. Ritningen uppgjordes möjligen inom Överintendentsämbetet.

Kyrkan uppfördes med en stomme av marksten med vita spritputsade fasader och valmat spåntäckt sadeltak. Taket blev senare belagda med plåt, eventuellt vid en utvändig upprustning 1858-59. Interiören blev typisk för den gustavianska salkyrkan med ett ursprungligen oputsat flackt trätunnvalv och stora rundbågiga fönsteröppningar. Bänkar, predikstol, läktarbarriär, orgel och dopfunt flyttades med från den rivna kyrkan. Läktarbarriären är sammansatt av delar av korläktaren och västläktaren och har målningar föreställande Nattvarden och evangelisterna från 1600-talets slut, möjligen av norrköpingsmålaren Måns Grijs. Korläktare var ett ovanligt inslag i kyrkorummet och det är intressant att denna uppgift finns bevarad. 1797 skänkte en bryggare Sandberg i Norrköping en altartavla från 1760-talet som tidigare funnits i S:t Olai kyrka i Norrköping. Den täckte hela väggen mellan korfönstren upp till taklisten där den kröntes av en snidad strålkrans. Orgeln fick sitt nuvarande utseende 1828 då Anders Jonsson i Ringarum byggde en ny orgel, alternativt byggde om den gamla orgeln från 1641, oklart vilket. Verket byttes ut senast 1971 av A Magnussons Orgelbygggeri.

1895-96 skedde en större interiör ombyggnad då bänkinredningen byggdes om till öppna bänkar med de äldre bänkdörrarna från 1600-talets bänkinredning som gavlar. Predikstolen, från 1707 av bildhuggare Jonas Lind, flyttades närmare koret, fick nytt fotstycke och ytterligare en uppgång. En svagt rundad gråvitmarmorerad altarring ersatte den förra som var fyrkantig med avfasade hörn. Väggarna försågs med slät, mörkmarmorerad bröstpanel som redan på 1910-talet målades över i vitt. Inredningen målades om, bänkinredning, dörrar och läktarpelare i ekimitation, läktarbarriär och predikstol gråvitmarmorerades. Det är troligt att de järnspröjsade fönstren tillkom nu. 1916 blev innertakets trätunnvalv putsat.

Nästa större renovering genomfördes av 1927-31 av arkitekterna K Nordenskiöld och Björn Lönegren. Utöver sedvanligt exteriört underhållsarbete försågs sydportalens dörr med dekorativt smide. Invändigt tillkom innanfönster, läktarbänkarna togs bort, läktarens tidiga färgsättning togs fram och inredningen målades om i grå nyanser vilket återgick på den ursprungliga färgsättningen. Altartavlan från 1760 magasinerades, och ersattes av ett medeltida krucifix.

På 1940-talet utfördes en del tekniska installationer som elektrisk belysning, uppvärmning med radiatorer och ett pannrum under marknivå.

Arkitekten Kurt von Schmalensee ansvarade för de renoveringar som utfördes på 1950- och 60-talen. 1958 gjordes en yttre översyn med omputsning och avfärgning av murarna, ommålning av snickerier samt förstärkning av tornets konstruktion med betong. 1965-67 innebar en inre renovering, bl a bröts det murkna trägolvet upp för att ersättas av kalkstensgolv. I samband med detta gjordes en byggnadsarkeologisk undersökning av den gamla kyrkans grundmurar. Två gravhällar från 1600-talet påträffades och placerades i korgolvet. Koret utvidgades och den medeltida dopfunten placerades här med ett omslutande podium. Predikstolens korg fick en ny stenfot och dess båda trappor ersattes med en enda. De bakre bänkraderna och de väggfasta bänkarna avlägsnades, likaså väggarnas bröstpanel.

1986 tillkom kyrkans läktarunderbyggnad innehållande toalett, städskrubb och kapprum vilket utfördes av byggnadsingenjör Owe Axelsson. Det senaste arbetet gjordes 2004 av arkitektkontoret GKAK, då det murade altaret och altarringen avlägsnades och ersattes av ett nytillverkat altarbord i syfte att bereda mer plats i koret.