LJUNGS KYRKA

Historiken kompletterad vid inventeringen 2005:

KYRKOBYGGNADEN
Den första kända kyrkan på platsen var sannolikt uppförd av kalksten under medeltiden. Dess ursprungliga utformning är okänd. Den 13 oktober 1646 skadades kyrkan i en omfattande brand. Carl Fredrik Broocman återger förloppet i sin beskrivning över Östergötland från 1760; "Åfwannämnde wådeld upkom then 13 Okt. 1646 uti en byggning, som Öfwersten Hugo Hamilton låtit upsättja intill kyrkogårdsmuren, hwaraf Kyrkan, med Tak, Torn, Altare, Predikstol, Dörrar och alt öfrigt innanrede; Klockstapeln med bägge klockorna, Kyrkogårdsmuren och Portarna, samt alla Likkorsen på Grafwarna, tillika med Prestegården och hela Byn ömkeligen i aska lades." Kyrkan återuppbyggdes därefter, men ansågs i mitten av 1700-talet för liten för den växande församlingen. En korsarm uppfördes på södra sidan, men utrymmet var ändå inte tillräckligt. Genom Broocmans tidigare nämnda beskrivning framgår att kyrkan är byggd av kalksten med torn, "af huggen kalksten är hon upmurad med ett högt torn." I slutet av 1700-talet togs problemet med platsbristen åter upp. Fältmarskalken, riksrådet och greven Axel von Fersen, som var nybliven ägare till Ljungs säteri föreslog nybyggnad. Det nya slottet hade uppförts efter ritningar utförda av arkitekten Jean Eric Rehn. Rehn (1717-1793) tillhörde de stora arkitekterna under rokokon och arbetade under en lång period för Gustav III. Anna Greta Wahlberg skriver i sin bok om Jean Eric Rehn att även kyrkan var ett verk av honom. Ritningarna till den nya kyrkan i Ljung är dock signerade av arkitekt Olof Tempelman vid Överintendentsämbetet. Efter Gustav III:s resa till Italien 1783 blev klassicismen stilen på modet och andra yngre arkitekter anlitades istället, däribland Olof Tempelman. Tempelman (1745-1816) var anställd vid Överintendentsämbetet och var professor i arkitektur vid Konstakademien. Han var uppvuxen i Östergötland och engagerade sig i flera kyrkobyggen i länet. Även murmästaren Nils Törnberg, som hade uppfört Ljungs slott, har framhållits som den som utfört den ursprungliga ritningen och att Tempelman granskade och bearbetade den.

Den nya kyrkans läge förändrades något och lades med västpartiet mot herrgårdsanläggningen, vilka förbands genom en allé. Riksrådet Axel von Fersen d ä som hade varit initiativtagare till kyrkobygget avled 1794 och hans son Axel von Fersen d y tog över. År 1810 lynchades han till döds i Stockholm och begravdes sedermera i Ljungs kyrka. Stiftsbyggmästare Casper Seurling anlitades som byggmästare och uppförde kyrkan och den grevliga ätten von Fersens gravkor under koret. Kyrkan uppfördes av tegel som kom från ett tegelbruk på Ljungs ägor. Redan efter några år, 1807, antändes kyrkan åter av åskeld. Taket och tornspiran samt stora delar av inredningen förstördes. Även denna gång bekostade von Fersen stora delar av återuppbyggandet, bl a teglet till taket. Arbetena stod Casper Seurlings bror byggmästare Johan Seurling för. Inredningen gjordes av snickaren Anders Thunström. Kyrkan fick ett rektangulärt långhus med rakslutet kor av samma bredd med en mindre rektangulär korabsid i öster, som pendang i väster fortsatte långhuset i en nisch i tornet. Interiören fick en tidstypisk utformning med tunnvalv och stora rundbågiga fönsteröppningar som ger ett ljust och luftigt kyrkorum. Pehr Hörberg fick i uppdrag att måla en altartavla, vars motiv "Kristi förklaring" är en kopia av Rafaels "Transfiguration". Målningen var klar 1804 och skadades i branden, varvid den ommålades av Hörberg 1809. Målaren, tecknaren, grafikern och skulptören Pehr Hörberg (1746-1816) var sin tids mest anlitade kyrkomålare. Han har målat 87 altartavlor varav 57 i Östergötland.

På 1890-talet renoverades kyrkan, enligt uppgift efter ritningar utförda av arkitekt Fredrik Liljeqvist. Kyrkorummet försågs då, enligt tidens ideal, med öppna bänkar och en ny färgsättning med bl a målade bibelord på väggarna. I mitten av 1930-talet förändrades kyrkorummet åter, denna gång under ledning av arkitekt Johannes Dahl i Tranås. Renoveringen innebar i stort sett att Fredrik Liljeqvists tillägg i kyrkorummet avlägsnades. De öppna bänkarna byggdes om med raka gavlar och interiören målades om i grågröna nyanser. Drygt 30 år senare ändrades kyrkorummet åter efter tidens nya krav, vilket bl a innebar läktarunderbyggnader och en ny modern färgsättning i blått. Putsnedfall från tunnvalvet ledde även till att en ny träpanel spikade på valvet. Arbetena leddes av Plananders Byggkonsult i Linköping.