KISA KYRKA

Historiken kompletterad vid inventeringen 2004.
Kyrkans medeltida byggnadshistoria är inte helt klarlagd. Vid en omfattande renovering 1959 knackades putsen ner och på södra långhusväggen upptäcktes en igenmurad sydportal av romansk karaktär. Denna skulle kunna datera den första kyrkan till tidig medeltid, d v s före 1200-talets mitt. Vidare kunde man konstatera att det befintliga långhusets västra del med större delen av såväl norra som södra väggen hade medeltida murverk. Kyrkan måste därigenom haft en, för medeltida kyrkor, betydande bredd och storlek. Den medeltida kyrkan är uppförd av sten och har varit försedd med ett smalare rakslutet korparti.

Kyrkans nuvarande utformning med rektangulärt långhus med rakslutet korparti, sakristia i norr och torn i väster tillkom vid en omfattande om- och tillbyggnad 1754 och 1772-1774. Den första etappen uppfördes under byggmästare Ferners ledning och i den andra etappen uppfördes tornet av Olof murmästare. Kyrkan fick ett för sin tid ganska typiskt utseende. Exteriören försågs med symmetriskt placerade fönsteröppningar. De stora rundbågiga fönsteröppningarna har dock sannolikt förstorats under 1800-talets första hälft. Fönstren är mycket välbevarade och har ett ålderdomligt utförande med spikade bågar av trä med blyspröjs och stormjärn. Fasaderna är vitputsade och det branta sadeltaket, som är valmat i öster, var ursprungligen spåntäckt, men är sedan slutet av 1800-talet täckt med kopparplåt. Tornet kröns av en karnissvängd huv försedd med tornur och med en lanternin med blindfönster. Ingången är via tornet i väster och en koringång finns på södra sidan.

Även interiören präglas av den omfattande ombyggnaden 1754 med ett för tiden karakteristiskt ljust och luftigt kyrkorum. Taket är täckt av ett tunnvalv av trä som avslutas nedåt med en illusionsmålad tandsnittslist. Orgeln är tillverkad 1757 av orgelbyggaren Jonas Wistenius i Linköping. Orgeln har förändrats vid ett flertal tillfällen och endast delar av fasaden är kvar från den ursprungliga anläggningen. Predikstolen tillkom 1762 och har ursprungligen haft uppgång från sakristian. Den är tillverkad av bildhuggaren och målaren Jonas Berggren. Berggren (1715-1800) var bosatt i Målilla i Kalmar län och hade en omfattande produktion av främst predikstolar, men även altaruppsatser. Koret domineras av altaruppsatsen med altartavla målad av Per Hörberg. Målaren, tecknaren, grafikern och skulptören Per Hörberg (1746-1816) var sin tids mest anlitade kyrkomålare. Han har målat 87 altartavlor varav 57 i Östergötland. Altartavlan målades ursprungligen 1814 för Skärstads kyrka i Småland, men fick sin nuvarande placering 1820. Den omges av en nyklassicistisk omramning med pilastrar och tempelgavel. Den grå marmoreringsmålningen är sannolikt till vissa delar originalfärgsättningen. Altarringen tillhör sannolikt även originalinredningen från 1700-talets mitt.

Interiörens nuvarande utseende präglas även av ett flertal ombyggnader under 1900-talet. Den mest genomgripande renoveringen utfördes 1908 i en återhållen jugend efter ritningar utförda av arkitekt Fredrik Falkenberg. Falkenberg (1865-1924) har ritat ett flertal kyrkor och kyrkoombyggnader samt profan bebyggelse i den runt sekelskiftet 1900 så populära jugendstilen. Vapenhuset försågs med ett nytt kalkstensgolv och kyrkorummet med nytt trägolv. Den äldre bänkinredningen ersattes enligt tidens ideal av en öppen bänkinredning i två kvarter. Falkenberg ritade även om orgelfasaden och i samband med att orgeln fick ett nytt verk av Åkerman & Lund byggdes även läktaren om. Predikstolen flyttades närmare koret och sänktes något. Den försågs även med en ny trappa. Vid detta tillfälle om- eller nybyggdes sannolikt även altarbordet, som är av trä och sedan några år tillbaka framflyttat i koret. Kyrkorummet färgsattes i en ljus, grå marmorering med bänkar och dörrar målade i träimitation och övrig inredning i vitt och guld. Sakristian indelades i flera mindre rum med bl a plats för den nya värmeanläggningen för lågtrycksånga och en ny dörr togs upp i sakristians norra vägg. År 1916 tillkom de målade glasfönstren i koret genom en donation. De är utförda av Neumann & Vogel i Stockholm.

Nästa större renovering utfördes under åren 1937 och 1938. Denna gång under ledning av arkitekt Johannes Dahl i Tranås. Under 1930-talet hade funktionalismen etablerat sig som den rådande stilen inom arkitekturen. Sekelskiftets böljande jugendstil var helt passé och föraktades bland arkitekterna. En stor del av Falkenbergs tillägg från 1908 avlägsnades. Bänkinredningen ombyggdes och dess jugenddekor togs bort. Kyrkorummet färgsattes nu i en grågrön färgskala. Sakristian ombyggdes ytterligare och en ny dörr togs upp på västra sidan till "apparatrummet".

De bakre bänkarna borttogs 1974-75, då en ny ombyggnad utfördes efter ritningar av ingenjör Ture Jangvik i Linköping. När färgen på innertakets trätunnvalv skulle skrapas bort inför ommålningen upptäcktes äldre takmålningar. De härrörde från ett plant undertak, som funnits i kyrkan före ombyggnaden 1754. Målningarna är utförda år 1715 av målaren Olof Raam. Tre av de påträffade målningarna; Gravläggningen, Uppståndelsen och Förklaringsundret sattes efter konserveringen upp under orgelläktaren.

Under 1980-talet ändrades korgolvet och två korbänkar borttogs. I slutet av 1990-talet ändrades vapenhuset genom inbyggnader under trapporna på södra och norra sidan, inrymmande handikapps-WC och förråd.

Dopfunten är av slipad kalksten och skänktes till kyrkan så sent som 1970. Bland kyrkans övriga inventarier finns en rik uppsättning begravningsvapen. Vid utgrävningarna i samband med renoveringen 1959 påträffades gravar under koret. Den Winterska graven är belägen vid ingången till sakristian. Värt att notera är även att stora träbingar för förvaring av spannmål finns bevarade i tornet.