REJMYRE KAPELL (REJMYRE KYRKA)

Historiken kompletterad vid inventeringen 2005:

KYRKOBYGGNADEN
Kyrkan uppfördes ursprungligen som brukskapell vid Rejmyre glasbruk, avsedd för bruksbefolkningens behov. Glasbruket anlades 1810 och byn expanderade snabbt till ett betydande brukssamhälle. De första åren hölls predikningar i glashyttan någon gång om året. Den dåvarande ägaren kapten Gustaf Erik von Post ansåg dock att ett särskilt kapell borde uppföras. År 1837 erhölls tillstånd från Kungl. Maj:t och ett timrat kapell uppfördes.
Rejmyre är även en av få kyrkor som uppfördes av trä vid den här tiden, eftersom en Kunglig förordning från 1776 påbjöd att kyrkobyggnader skulle byggas av sten. Den ursprungliga byggnaden bestod av det nuvarande långhuset med en ganska spartansk inredning med bl a altarpredikstol. Altarpredikstolen var ett uttryck för en strävan att koncentrera prästens hela insats till koret och hade sin storhetsperiod runt skelskiftet 1800. Redan på 1830-talet avråddes dock församlingarna från att uppföra altarpredikstolar. Idag finns endast få altarpredikstolar bevarade i Östergötland, varav en i Björsäters kyrka. Redan 1841 tillbyggdes kapellet med korsarmar och två år senare tillkom lanterninen över korsmitten. Förebilden var sannolikt Skedevi kyrka, som hade ombyggts i början av 1800-talet med ett nytt nyklassicistiskt korparti med korsarmar och en lanternin över korsmitten. Den säregna utformningen stod arkitekt Olof Tempelman för. I Rejmyre kallades den norra korsarmen för bondkapellet, eftersom bönder och torpare från Rejmyres omgivningar satt där. Fasaderna bestod ursprungligen av liggande timmer, som var rödfärgat. I slutet av1800-talet eller omkring sekelskiftet 1900 renoverades kyrkan och fasaderna vitputsades och sannolikt insattes samtidigt nya fönster. Klockorna flyttades in i lanterninen från en klockstapel, som varit placerad norr om kyrkan.

I slutet av 1930-talet renoverades interiören under ledning av arkitekt Ottar Hökerberg i Stockholm. Hökerberg (1882-1960) var från 1913 arkitekt vid Överintendentsämbetet och har bl a utfört ritningarna till gravkapellet och församlingshemmet vid Skedevi kyrka. Rejmyre kyrka försågs med nya bänkar, vilka enligt uppgift ersatte väldigt enkla träbänkar. Interiören ommålades i sin nuvarande färgställning med gröna väggfält och marmorerade lister. Målningsarbetet utfördes av konstnären Yngve Lundström i Stockholm. Han medverkade även i utsmyckningen av församlingshemmet vid Skedevi kyrka. Där utförde han två stora väggmålningar föreställande Skedevi på 1870-talet i den stora samlingssalen. Nästa renovering ägde rum 1952 efter ritningar av Kurt von Schmalensee, som var stadsarkitekt i Norrköping. Korpartiet förändrades och altarpredikstolen ersattes av en enkel talarstol och dörren till förstugan eller sakristian i öster sattes igen. En altartavla från 1700-talet, som hade skänkts till kapellet, placerades i en ny omfattning ritad av Kurt von Schmalensee. En ny sakristia inrättades i den norra delen av norra korsarmen. Därefter har exteriören renoverats vid olika tillfällen då bl a fasaderna putsats om och taket försetts med förbehandlad svarmålad plåt.

Exteriör beskrivning
Kyrkan är orienterad i öst-västlig riktning med korsformad plan och rakslutet korparti samt en öppen lanternin över korsmitten. Kyrkan är uppförd av timmer med vita slätputsade fasader, inklädda knutar eller lisener. Sockeln är brunmålad. Kyrkan är täckt av sadeltak som sedan 1992 är belagt med förbehandlad svartmålad skivtäckt plåt med förskjutna skarvar, ståndrännor samt stuprör med "mjuka knän". Även lanterninens huv är plåtklädd. Huvudingången är förlagd till södra korsarmens gavel, som är försedd med ett skärmtak med en tempelgavel som bärs upp av pilastrar. Dörrarna består av grönmålade pardörrar med ett enkelt utförande. Vid korets östra sida finns en liten utbyggnad, som sannolikt ursprungligen innehöll sakristia med direktingång till altarpredikstolen. Den har en ingång från söder med en enkeldörr klädd med liggande grönmålad panel. Det är sannolikt den ursprungliga dörren. På norra korsarmens östra sida finns en sekundärt upptagen ingång med grönmålade pardörrar med ett enkelt utförande och med ett överliggande lunettfönster. Det har sannolikt ursprungligen varit platsen för en fönsteröppning. Fönsteröppningarna är rundbågiga och symmetriskt placerade med grönmålade, sidohängda småspröjsade träfönster. I samtliga gavelrösten finns lunettfönster. Fönsterbågar och karmar har sannolikt tillkommit i början av 1900-talet.