HÄLLESTADS KYRKA

Exteriör beskrivning
Kyrkan är orienterad i öst - västlig riktning och har en korsformad plan med ett polygonalt korutsprång i öster, sakristia i norr och torn i väster. Fasaderna består av röda tegelmurar med rytmiskt placerade strävpelare och sockel av skråkantad granit. Sadeltaket, spiran, strävpelarna och solbänkarna är täckta av kopparplåt. Fönsteröppningarna är spetsbågiga med masverk av kalksten. Fönsterbågarna är av gjutjärn med färgat glas i blyspröjs. Huvudingången är via tornet i väster, men ingångar finns även på korsarmarnas södra och norra sidor. Omfattningarna är rikt dekorerade i kalksten. Portarna är av ek med nationalromantiskt smide. Över samtliga tre portar finns rosettfönster. Över den västra ingången återfinns texten; UPPLÅTEN EDER I PORTAR ATT HÄRLIGHETENS KONUNG MÅ DRAGA HÄRIN. I sydöst finns en nedgång till källaren och pannrummet, vilken omkringgärdas av ett dekorativt utformat smidesgaller med grind. Sakristian är utvidgad mot norr och täcks av ett pulpettak.

Historiken kompletterad vid inventeringen 2005:

KYRKOBYGGNADEN
Söndagen den 23 januari 1893 brann Hällestads medeltida kyrka ner. Den var uppförd av sten, sannolikt i slutet av 1200-talet. En del inventarier lyckades räddas ur lågorna, däribland en dopfunt av mässing. Kyrkan hade en klockstapel, som efter branden 1893 skänktes till Skansen. Den är uppförd 1732 och är 40,5 meter hög och därigenom Sveriges högsta klockstapel.

Den nya kyrkan uppfördes på klockstapelns plats, något söder om den medeltida kyrkplatsen. Den uppfördes av rött maskinslaget tegel 1893-1895 efter ritningar av arkitekt Gustaf Petterson. Det finns även uppgifter om att arkitekt Hjalmar Kumlien skulle vara upphovsman till kyrkobyggnaden. Ritningar är dock signerade av Petterson och äldre samtida källor uppger Petterson som kyrkans arkitekt. Gustaf Petterson (1855-1933) var arkitekt vid Överintendentsämbetet och ansvarade bl a för restaureringen av Vadstena klosterkyrka 1892-1898 samt Visby domkyrka 1890-1892. Kyrkan uppfördes av tegel med tidstypiska detaljer som strävpelare och spetsbågiga fönsteröppningar med dekorativa fönster i gjutjärn med färgat glas. Taket hade ursprungligen skifferbeläggning, som var lagd i ett dekorativt mönster. Kyrkan uppfördes inte med den traditionella långhusplanen utan med en latinsk korsplan. Planen är lite ovanlig då korsarmarna stegvis avtrappas mot korpartiet. Interiören försågs med originellt utformade korsande trätunnvalv och korets stjärnvalv målades av konstnären Johan Krouthén. Krouthén (1858-1932) var framför allt porträtt- och landskapsmålare och kom att bli landskapet Östergötlands skildrare. Han har endast dekorerat ett fåtal kyrkor, bl a i Kärna och Vånga kyrka. Bänkinredning, orgel med tillhörande läktarbarriär, predikstol och altarring m m tillverkades av ek i nygotik. Kyrkan som helhet fick en för tiden typisk utformning i nygotik och vittnar genom sin storlek om den framtidsoptimism och befolkningstillväxt som fanns i Hällestad i slutet av 1800-talet. Kyrkan har stora likheter med de "stadskatedraler" som uppfördes i slutet av 1800-talet i den då mycket populära nygotiken. I Kungl Majt:s Femårsberättelser beskrivs den nybyggda kyrkan som storslagen; "och torde inom riket finnas få landskyrkor, som i ädel stilfullhet och måttfull enkelhet öfverträffa ifrågavarande tempelbyggnad."

Redan några år efter att kyrkan invigts uppstod tekniska problem, teglet vittrade sönder och takets skifferplattor trillade ner. Kyrkans uppvärmningsanordning slukade ved och värmen uppgick ändå inte till mer än 8-11 grader. Under 1900-talets första hälft skedde kontinuerliga underhållsåtgärder. På 1930-talet diskuterades ommålning av kyrkorummet. Konservator O Hellström uppgjorde 1938 på uppdrag av församlingen två förslag till invändig ommålning av kyrkorummet. Byggnadsstyrelsen var dock inte helt nöjd med skissförslagen, men "med hänsyn till det jämförelsevis ringa konstnärliga och kulturhistoriska värde, som kyrkan i fråga representerar, medgiver att färgsättningen i kyrkan utföres av Hellström utan ingivande av nya skisser. " Vid nästa större renovering hade förståelsen för det sena 1800-talets kyrkobyggnader i nygotik ökat och riksantikvarieämbetet yttrar sig då: "Den är ett stort och omsorgsfullt genomarbetat byggnadsverk med betydande rymdverkan i interiören. Kyrkans målningsutsmyckning är karakteristisk för sin tid och bör bibehållas, blott med nödiga reparationer och med grundlig rengöring av putsytorna."
Kyrkans trägolv var svårt angripet av hussvamp 1956 och arkitekt Erik Lundberg fick i uppdrag att genomföra en större renovering av kyrkan. Lundberg (1895-1969) var arkitekt och antikvarie vid Riksantikvarieämbetet samt professor i arkitekturhistoria vid Kungliga Tekniska Högskolan. Han var en av förgrundsgestalterna inom kyrkorestaureringskonsten under några decennier innan och runt 1950-talet. I Östergötland har han medverkat i ett flertal restaureringar, däribland återuppbyggandet av Åtvids gamla kyrka 1954-1957. Hans förslag innebar att kyrkorummet omgestaltades med bl a förändringar av bänkkvarteren, nya läktare i väster och nya skåpsanordningar i korsarmarna. Koret omdisponerades och försågs med nytt altarbord och altarring, predikstolen omgjordes m m. I enlighet med ny liturgi flyttade Lundberg fram altaret för att möjliggöra mässa med prästen vänd mot församlingen. Typiska för Lundberg är fristående altarbord och bänkinredningen i rena, funktionalistiska former och klara färger, samt armatur i mässing i fri formgivning, allt i material och hantverk av yppersta kvalitet. Nytilläggen laserades i en för Erik Lundberg typisk färgsättning och den befintliga sakristian utvidgades genom en tillbyggnad.

Kyrkan har därefter, med undantag av läktarunderbyggnader som tillkom 1996, endast varit föremål för vård - och underhållsarbeten.