MOTALA KYRKA

Historiken kompletterad vid inventeringen 2006:

Kyrkobyggnaden
Den äldsta kända kyrkan på platsen uppfördes av sten sannolikt under 1200-talets första hälft. Dess ursprungliga utformning är inte helt känd. Vid de byggnadsarkeologiska undersökningar som utfördes i samband med en omfattande renovering av kyrkan 1952-53 framkom intressanta uppgifter om kyrkans tidigare utformning. Kyrkan bestod av ett rektangulärt långhus med smalare korabsid. Fynd av formtegel indikerar även att kyrkan varit välvd. Kyrkans utseende under 1600-talet är känt tack vare en teckning, utförd 1669 av tecknaren och fornforskaren Elias Brenner. Avbildningen visar kyrkan med en säregen utformning. Den medeltida absiden har rivits och ersatts av en rektangulär byggnadskropp av samma höjd som långhuset och däremellan finns det medeltida lägre och smalare koret. Över långhusets östra del reser sig en takryttare och längst åt väster finns ett murat vapenhus. Bilden visar att byggnadsarbeten pågår för fullt med att färdigställa en tresidig koravslutning, som även har tolkats som det Kugelhielmska gravkoret. Det stora nybyggda koret som Brenner avbildar invigdes 1674 och bekostades av överste Claes Kugelhielm på gården Karshult. Under korgolvet inrättades släktens gravkor. Några år senare byggde även överste Hieronymus Lindeberg på Lindenäs ett gravkor på södra sidan med utrymme för "herrskapsläktare" och underliggande gravvalv. Ungefär samtidigt höjdes det lägre medeltida kortaket och murlivet breddades i likhet med långhusväggarna.

Kyrkan blev dock, som många andra kyrkor vid den här tiden, för trång för den växande befolkningen. Under 1730-talet planerades att utöka bänkutrymmet genom att förse kyrkan med korsarmar. Planerna skrinlades dock och 1770 lades grunden till en ny kyrka, där den äldre södra muren ingick. Församlingen saknade tillstånd, men ville inte invänta beslut från högre ort. År 1774 beslutade församlingen att låta byggmästaren Peter Östberg från Skänninge uppföra en ny kyrka, sannolik efter egna ritningar. När Överintendentsämbetet på hösten 1774 hade utarbetat en ritning med hjälp av arkitekt Jean Eric Rehn var kyrkan i stort sett färdig. Den äldre kyrkans södra mur och den sydligaste delen av den östra väggen bibehölls. Koret bekostades av släkten Gyllenram, vars gravvalv finns under koret. En grund lades även för ett planerat torn, som dock inte kom till utförande förrän på 1840-talet. Interiören fick en tidstypisk utformning med ett ljust och öppet kyrkorum med ett trätunnvalv. En del av kyrkans äldre inventarier och inredning flyttades över till den nya kyrkan. Altaruppsatsen som skänktes till den gamla kyrkan 1724 av överste Clas Gustaff von Delwig målades 1778 av "directeur" Falk i Motala. Han utförde samtidigt även en draperimålning på korets östra vägg runt altaruppsatsen. En orgel byggd av Johan Åhrman 1697 var i bruk till 1798-1800, då orgelbyggaren Per Schiörlin i Linköping fick i uppdrag att bygga en ny orgel.

Kyrkan har kontinuerligt förändrats under 1800- och 1900-talen. På 1840-1850-talen genomfördes en genomgripande om- och nybyggnad av kyrkan. Det planerade tornbygget färdigställdes 1846. Tornet uppfördes i en utpräglad nygotik med en järnspira, som bekostades och tillverkades vid Motala verkstad. Ritningen till tornet utfördes av byggmästaren Abraham Nyström med vissa justeringar av arkitekt Carl Gustaf Blom Carlsson vid Överintendentsämbetet. I Nyströmsarkivet på Östergötlands länsmuseum finns ritningar till torn, predikstol och altaruppsats. Abraham Nyström (1789-1849) var tillsammans med sina söner August (1814-1886) och Johan Robert (1817-1890) storbyggmästarna i Östergötland under 1800-talet. Mellan åren 1836 och 1851 stod de för sju nybyggen av kyrkor och nio kyrkoombyggnader samt talrika uppdrag för profan bebyggelse. Samtidigt med att tornet byggdes förändrades sannolikt även långhuset och försågs med spetsbågiga fönsteröppningar i likhet med tornets nygotiska formspråk. Även interiören förändrades med ny predikstol, altare, altarring och en ny altartavla med omramning ritad av Nyström. Den nya altartavlan framställde Jesu uppståndelse ur graven och målades av Johan Zacharias Blackstadius i Stockholm. Sannolikt försågs även orgelfasaden med de för Abraham Nyström typiska blomornamenten. Abraham Nyström avled 1849 och sönerna övertog helt byggnadsverksamheten.

I slutet av 1800-talet ändrades kyrkan åter, då ersattes bl a de slutna bänkarna enligt tidens ideal med öppna bänkar. Ytterligare en omfattande renovering genomfördes under åren 1901 -1906 efter ritningar av arkitekt Agi Lindegren. Agi Lindegren (1858-1927) var en av sekelskiftets mer framträdande arkitekter. Han var bl a slottsarkitekt vid Drottningholm och har svarat för ombyggnader och restaureringar av ett stort antal kyrkor. Det var framför allt interiören som omdanades. Taket försågs med en kassettindelning i stuckdekor och väggarna målades i kvaderfält. Läktaren byggdes ut och barriären förändrades. På samma sätt förändrade han Mjölby kyrka och S:t Lars i Linköping. Arkitekt Agi Lindegren har, enligt uppgift, dekorerat fjorton stadskyrkor, tre domkyrkor och bortåt tjugo landsbygdskyrkor. Av hans dekorationsarbeten och övriga arkitektoniska alster har få överlevt 1900-talets smakrestaureringar. Mycket av hans tillägg i kyrkorummen har med några undantag i stort sett raderats ut under 1900-talets senare förändringar. Det skedde även i Motala kyrka vid nästa renovering, som ägde rum 1952-53 under ledning av arkitekt Kurt von Schmalensee i Norrköping. Renoveringen blev mycket omfattande. Renoveringsförslagets princip var att återgå till den klassicistiska interiören. Det blev dock en mycket godtycklig återgång. I stort sett samtliga av Agi Lindegrens tillägg från restaurering 1901-06 togs bort. Den gamla altaruppsatsen från 1724 placerades på ett nymurat altare och Blackstadius altartavla placerades på långhusets norra vägg. Von Schmalensee uppförde en konstruktion med en murad vägg med en triumfbåge flankerad av dörröppningar mellan kor och långhus. Han beskriver själv anledningen till korbågen: "Denna båge eller omfattning visade sig nödvändig, då altaruppsatsen i annat fall skulle ha blivit för liten i förhållande till den stora yta, som korväggen upptar." Schmalensee ersatte även tornets nygotiska avslutning med en hög smal kopparklädd spira. Riksantikvarieämbetet hade inget att erinra angående förslaget om ombyggnad av tornet eller nybyggnad av korbågen. Därefter har ytterligare förändringar skett, bl a 1981-82 under ledning av byggnadsingenjör Gunnar Tengdelius, då nya utvidgade läktarunderbyggnader tillkom.

Exteriör beskrivning
Kyrkan är orienterad med tornet i väster och består av ett rektangulärt långhus med ett i öster något smalare femsidigt kor och sakristia på norra sidan. Kyrkan är uppförd av granit, kalksten och tegel. Fasaderna är tunt putsade och kvastade samt avfärgade i bruten vit. På södra sidan finns ritsningar i putsen efter äldre fönsteröppningar och eventuella skarvar. Årtalet 1774 i smidda siffror är placerat under taklisten. Korets östra vägg har spår efter lisenindelning. Sockeln är putsad och ofärgad. Tornet är dekorativt utformat med bl a spetsbågiga blinderingar. Långhuset täcks av ett brutet sadeltak med två avsatser som är valmade över koret. Sakristian täcks av ett högt valmat tak. Samtliga tak och tornets höga spira är kopparplåtsklädda. Även ståndrännor och stuprör är av kopparplåt. De stora spetsbågiga fönsteröppningarna är symmetriskt placerade och försedda med stålbågar med färgat antikglas, tillkomna i samband med renoveringen 1952-53. Sakristians fönster har dock träbågar. Fönsterblecken är av kopparplåt. Ljudöppningarna är spetsbågiga och även de klädda med kopparplåt. Över sockeln på koret finns tre järnluckor till ett gravkor för släkten Gyllenram. Huvudingången är via tornet i väster. Portalen är spetsbågig i nygotik och flankeras av fialer av vitmålat gjutjärn. Pardörrarna är klädda med kopparplåt och tillkom 1952-53. Över porten finns en kalkstenstavla med årtalet MDCCCXLVI. En koringång finns på södra sidan. Dörrbladen är av samma typ som till västportalen. Över dörren finns en spetsbågig fönsteröppning med metallbåge och därinnanför någon typ av ventilationsanordning. En dörr finns även på sakristians östra sida. Dörrbladet är kopparplåtsklädd med överljusfönster med antikglas i blyspröjs. Väster om sakristian finns en nedgång till ett pannrum under sakristian. Dörren är klädd med liggande blågrå panel.