VIBY KYRKA

Exteriör beskrivning
Kyrkan har ett brett långhus med rakslutet kor. Korets nord- och sydvägg är vinklade och ger ett konkavt intryck. Torn i väster med en låg tillbyggnad i norr och i söder. Långhuset är uppfört 1776-77. Delar av den gamla kyrkans sakristia ingår i norra långhusväggens västra del. Troligen är även tornets norra tillbyggnad kvar från den äldre kyrkan. Det medeltida tornet är huvudsakligen uppfört i kalksten med inslag av gråsten och långhuset liksom torntillbyggnaderna är byggda av gråsten. Kyrkans sockel visar delvis olika byggnadsetapper. Till större delen är sockeln idag slätputsad och gråmålad. På norra väggen är sockeln avvikande på platsen för den gamla sakristian. Tornets sockel är av oputsad kalksten. Långhusets och korets fasader har en slevdragen puts, avfärgad i brutet vitt och tornet med tillbyggnaderna har en ljust brun kvastad slamning. Långhuset och koret täcks av ett högt brutet tak, valmat över koret. Taket är täckt med stavspån. Takfoten av trä är profilerad och tjärad. Tornets tillbyggnader täcks av svagt svängda pulpettak som är spåntäckta. Själva tornet kröns av en hög och smal spira med mönsterlagd spån. Långhuset har tre fönsteraxlar på var sida och i koret finns det ett fönster i norr, ett i söder och två på östra väggen. Fönsteröppningarna är rundbågiga med gjutjärnsfönster med diagonalt spröjsverk. Överst i fönstren utgör spröjsen en halv blomma med färgat glas i mitten. Fönsterbänkarna är av galvad plåt. I östväggens två fönster sitter färgat antikglas. I väster finns ett runt fönster på var sida om tornet. De ger ljus till orgelläktaren. I tornet sitter ett smalt rundbågigt fönster en trappa upp i väster. Två trappor upp är det något större rundbågiga fönster i söder, väster och norr. Den östra öppningen leder ut på vinden till 1700-talets tillbyggda långhus. Klocköppningarna har tidigare varit spetsbågiga. Det syns även på en ritning av kyrkan före ombyggnaden på 1700-talet. Öppningarna täcks idag av brunmålade tornluckor i trä. Ett fotografi från 1960 visar luckor med liggande spjälor. I tornets norra sidobyggnad har det funnits en öppning med ungefär samma karaktär som dagens sydportal. Den sattes delvis igen 1962 och här sitter nu ett kopplat fönster med diagonal blyspröjs. I den södra sidobyggnaden, sakristian, finns ett gjutjärnsfönster med diagonal spröjs. Huvudingången är i tornet i väster. Den stickbågiga portalen har en enkel, slätputsat omfattning som kröns av ett kors. Porten har en profilerad panel i diagonalt mönster och ett litet ovalt överljus med dekorativ omfattning. På södra sidan, i en enkel djup korgbågformad portal mellan långhuset och koret finns en dörr med profilerad panel i diagonalt mönster.

Historiken kompletterad vid inventeringen 2004:

KYRKOBYGGNADEN
De äldsta delarna av Viby kyrka tillhör den medeltida kyrka som troligen uppfördes någon gång under andra delen av 1100-talet. Kyrkan byggdes i kalksten och bestod av långhus med smalare kor med grund och bred absid. Ett torn i väster nåddes direkt från långhuset. Detta kan man se i torntrappans nedre del i en skarv, som troligen är övergången från torn till långhus. Tornet var krönt med en stenhuv, liknande den huv som finns på äldre teckningar av Heda kyrka. Taket bars upp av en valvartad konstruktion, som fortfarande finns kvar i tornets klockvåning. Kyrkans sockeln var enkel och skråkantad. Arkeologiska undersökningar har visat att det äldsta funna golvet var av trä och över detta låg ett kalkstensgolv. En ritning från 1700-talet signerad P Kihlström visar en sakristia rätt långt åt väster på långhusets norra sida och ett vapenhus vid en sydportal. Både sakristian och vapenhuset kan vara uppförda under medeltid. Sakristians nordvägg kom att ingå i 1700-talets långhus och dess sockel syns i kyrkans norra vägg. Under senare delen av medeltiden revs det gamla koret och ett nytt kor byggdes med samma bredd som långhuset. Antingen fick det nya koret redan från början den storlek det kom att ha fram till 1770-talet, eller också förstorades det under 1500- eller 1600-talen. Bengt Cnattingius menar att hela ombyggnaden ägde rum först under 1500- eller 1600-talen. Då ska en ny triumfbåge ha byggts vid den gamla absidens plats och koret förlängts ca sex meter. Under 1300- eller 1400-talen valvslogs kyrkan. Långhuset fick två rektangulära valv och koret ett mindre, fyrkantigt valv.

Kyrkan lär ha bränts 1567-68 av danskarna under det nordiska sjuårskriget. Det är inte känt i vilken omfattning kyrkan i så fall skadades. År 1567 byggdes en klockstapel på kyrkogården och först 1730 flyttades klockorna in i kyrkan. Under 1600-talet tillkom kyrkans dopfunt och en predikstol. Dopfunten tillverkades 1659 i kalksten, troligen i Michael Hackes verkstad i Skänninge. Den har högt, smalt skaft och en åttkantig cuppa. I dekoren märks bl a växter och olika djur. Hackes verkstad var en av två verkstäder i västra Östergötland som tillverkade denna typ av dopfunt. Den andra fanns i Vadstena och leddes av Johan Andersson Silfverling. Enligt sockenhandlingar betalade man år 1695 för en predikstol. Sockenhandlingarna har täta uppgifter om spåntäckning av torn och tak. Så fick tornet t ex ny spåntäckning efter ett åsknedslag kring sekelskiftet 1700 och vid någon av dessa spåntäckningar kan dagens mönsterläggning ha kommit till.

Kihlströms ritning från 1700-talet visar "kyrkiobodar" sammanbyggda med sakristian. Den västligaste delen av dessa bodar är idag den lilla byggnad som flankerar tornet i norr. Det är oklart när bodarna byggdes. En murverksdokumentation från 1957 visar att den västra delen byggts till åt norr och höjts, bl a med hjälp av delar av gravstenar/hällar. Öster om vapenhuset uppfördes ett gravkor åt kommendören Johan Alexander Götherhielm till Uljeberg. Han avled 1764. Övre delen av gravkoret bildade en korsarm till kyrkan. Troligen uppfördes korsarmen tidigare under 1700-talet, då man i sockenhandlingarna talar om en läktare i nykyrkan och nytt fönster under läktaren. Ett fönster syns även på Kihlströms ritning. Ritningen visar kyrkans södra fasad och en plan över kyrkan. Det är en långsträckt kyrka med en hög korsarm. Intill korsarmen finns ett lägre vapenhus med portal och i långhuset, öster om korsarmen, finns två högt placerade fönster och en korportal. Taket är ett spåntäckt sadeltak. I det höga och smala tornet syns en liten glugg, högre upp ett fönster och en spetsbågig öppning. Samtliga dessa öppningar finns kvar. Planritningen visar två bänkkvarter i korsarmen, två bänkkvarter i tornet och i långhuset fram till korportalen. Dessutom finns det korbänkar. Predikstolen är placerad öster om ingången till sakristian.

År 1774 upprättades ritningar till en ny kyrka av byggmästare Petter Andersson och murmästare Måns Månsson. Kyrkan byggdes 1776-77 och man lät det medeltida tornet stå kvar och i den norra muren ingår även den gamla sakristians nordmur och "kyrkiobodarna". Även tornets norra tillbyggnad hör till den gamla kyrkan. Den nya kyrkan byggdes som en salkyrka i gråsten. Korets nord- och sydsida vinklades och gav koret en säregen form. Det valmade och brutna taket blev mycket högrest och var ursprungligen rödfärgat. Den nya kyrkan påminner i hög grad om kyrkan i grannförsamlingen Sya, som uppförts av Petter Andersson och Måns Månsson samma år som de gjorde ritningarna till Viby kyrka. 1781 höjer man upp predikstolen, eventuellt byggs en helt ny predikstol. (1783 års inventarieförteckning nämner nämligen en annan predikstol.) 1781 påbörjas troligen bygget av orgelläktaren. Orgeln tillkommer 1783 och byggdes av Lars Strömblad i Ödeshög. Först 1807 fick den sin dekor. Lars Strömblad var organist i Ödeshög och hade privilegium som orgelbyggare. Vid tiden för Vibyorgeln hade han sin verkstad i Väversunda. 1778 diskuterade man att bygga en sakristia och då tillkom troligen tornets södra tillbyggnad, som även idag används som sakristia. På 1780-talet lades korgolvet om med kalksten (täljsten). Ett första förslag hade varit att använda tegel. I en förteckning från 1829 står det att korgolvet är av tegelsten, två trappor högt. År 1877 beslutade man att sätta in de nuvarande fönstren, järnfönster som beställdes från Linköpings Gjuteribolag. Året efter målades kyrkan invändigt. Inredningen målades i vitt med guldgula eller guldinslag. Man beslutade även att alla bänkar skulle göras lika och att golvet och bänkarna skulle upphöjas. En värmeugn installerades 1897 och järnkamin 1905. På 1930-talet, i samband med en större renovering tillkom elektrisk uppvärmning och elektrisk belysning.

1934-36 genomfördes en större invändig renovering. Ett par decennier tidigare hade man gjort en mindre förändring då dörröppningen mellan vapenhuset och kyrkorummet vidgades och fick nya dörrar. Nu blev det mer genomgripande åtgärder. Golvets bjälklag med trossbottnar och fyllning byttes och kyrkorummet och sakristian fick nya golv. Även vapenhuset fick ett nytt golv. Varannan takstol förstärktes och valvet isolerades. En mer synlig förändring var att de båda östra korfönstren murades igen och troligen satte man in antikglas i de andra två korfönstren. Ett slagur som tidigare hade hört till altaruppsatsen flyttades nu till västväggen. Uret är tillverkat av Petter Larsson (1771-1833) i Viby och är ett s k predikstolsur. De var arvtagare till timglasen. Genom bl a Petter Larsson blev Viby centrum för urtillverkning och här byggdes ett stort antal golv-, vägg- och bordsur. Predikstolen fick en ny trappa med dörr mot koret och dopfunten ställdes på ett podium. Korets kalkstensgolv kompletterades och man lade ett nytt golv ovanpå det gamla i bänkkvarteren. Bänkarna ändrades med användande av de gamla bänkdörrarna. Bänkkvarteren avslutades i väster med två snidade pyramider. Korbänkarna togs bort och nya bänkar tillverkades till läktaren. Nya trappor byggdes till orgelläktaren och ett arkivrum inrättades över sakristian. Kyrkorummet fick en ny färgsättning. I samband med golvarbeten utfördes en arkeologisk undersökning av den medeltida kyrkans grundmurar. Renoveringsarbetet leddes av stadsarkitekten i Norrköping, Kurt von Schmalensee, som under en period i det närmaste dominerade arbetet med renovering och ombyggnad av de östgötska kyrkorna.

År 1950 fick orgeln ett nytt orgelverk, tillverkat av Nils Hammarberg. Senare under 50-talet fick kyrkan problem med sprickbildning och grundsättning, bl a blev det två stora sprickor i koret. 1957 gjordes en byggnadsarkeologisk undersökning i samband med att man sedan rappade kyrkans murar. Tornets spritputs ersattes då av en tunn puts det slätputsade långhuset fick en slevstruken yta, torntaket lades om och alla tak tjärades.

År 1962 var det dags för nästa större renovering, även då under ledning av Kurt von Schmalensee, men även byggnadsingenjör Ture Jangvik. De korfönster som sattes igen på 1930-talet togs återigen upp och man satte in innanfönster. Koret utvidgades och en bänkrad togs bort. Även i väster förkortades bänkkvarteren med en rad. Öppningen mellan vapenhus och kyrkorum fick nya moderna glasdörrar. Dörrpartiet, som hade avslutat predikstolstrappan togs bort. Rummet norr om tornet hade tidigare fungerat som transformatorrum, men nu när elanläggningen förnyades kunde rummet istället göras om till brudkammare och man tog upp ett dörrhål till kyrkorummet. Det fanns en dörr i rummets västfasad som man nu satte igen och ersatte med ett fönster. P g a svampangrepp lades kyrkans golv om och en betongplatta göts. I samband med detta gjordes nya arkeologiska undersökningar. En runsten togs fram och restes på kyrkogården.

En ny byggnadsarkeologisk undersökning gjordes 1988 i samband med omputsning av fasaderna. 1990 målades interiören om; både väggar, tak, bänkinredning, övriga snickerier och orgeln med en färgsättning som anknöt till den tidigare. Vid samma tillfälle byttes elinstallationerna ut. 1996 installerades en kororgel, byggde speciellt för Viby kyrka av Johannes Metzels Orgelbyggeri AB.