SKEPPSÅS KYRKA

Exteriör beskrivning
Skeppsås kyrka består av ett rektangulärt långhus med ett smalare rakslutet kor i öster, sakristia i norr, en rymlig korsarm i söder samt en takryttare över långhusets västra del. Kyrkan är uppförd av kalksten och gråsten och de vita fasaderna är spritputsade med omfattningar i slätputs. Koret är försett med korta och kraftiga strävpelare i öster, söder och norr. På den östra muren finns ett kors i slätputs. Långhuset har en utskjutande gråmålad grund. Samtliga tak är spåntäckta sadeltak, vilket är valmat över korsarmens södra del. Takryttaren är sexkantig och helt spåntäckt. Fönsteröppningarna är stickbågiga med vitmålade småspröjsade träbågar utan karm med en dekorativ avslutning uppåt. Fönsterbleck av gråmålad galvaniserad skivtäckt plåt. Ingångar finns i väster och på korsarmens södra sida. Koret har en igenmurad rundbågig korportal. En äldre järnbeslagen dörr, som sannolikt suttit i portalen förvaras i koret. Den västra porten är förskjuten något åt söder och dörrbladet är försett med en äldre profilerad svartmålad fiskbenspanel. Porten i korsarmen är en äldre dubbeldörr med kvadratiska speglar med en dekorativ utformning omgiven av en slätputsad omfattning. Sakristian har en dörr på västra sidan med svartmålad liggande panel.

Historiken kompletterad vid inventeringen 2005:
KYRKOBYGGNADEN
Kyrkans medeltida byggnadshistoria och dess ursprungliga planform är inte helt klarlagd. Vid en byggnadsarkeologisk undersökning som utfördes i samband med att korgolvet lades om 1969 framkom grunderna till en halvrund absid. Det antyder att den ursprungliga kyrkan hade en traditionell form med rektangulärt långhus med ett smalare absidkor. Kyrkan är uppförd av kalksten och gråsten och sannolikt härstammar de äldsta delarna från 1100-talet. Carl Fredrik Broocman skriver 1760 i sin beskrivning över Östergötland att kyrkan var helgad åt S:t Jacob "som tycks kunna slutas theraf, at hans bild, i stor kropps gestalt, warit målad på kyrkans gamla kyrko-dörr." Kyrkan tycks tidigt ha haft en dopfunt. En romansk dopfuntscuppa påträffades vid rivningen av kyrkobodens gamla murar.

Ett torn, varav de nedre delarna är bevarade, tillhörde antingen den ursprungliga anläggningen eller tillbyggdes kort därefter. Senare under medeltiden förlängdes koret och fick sin nuvarande form och kyrkan valvslogs. I tornets norra mur, som är betydligt kraftigare än de övriga murarna, finns en del av den medeltida torntrappan bevarad mellan dagens läktare och långhusvind. Det är inte känt när tornet revs, men sannolikt skedde det under 1600-talet eller 1700-talets början. Ett årtal, 1652, finns inristat i tornets bottenvåning, vilket kan indikera att en större ombyggnad inträffade det året. Tornets bottenvåning har senare inkorporerats i kyrkorummet genom att muren huggits upp till långhuset. När västportalen togs upp, så avskildes tornets bottenvåning från långhuset genom en mellanvägg och utrymmet fick funktion som vapenhus. Genom att den norra muren är betydligt tjockare än södra hamnade västportalen förskjuten åt söder på den västra fasaden.
Vid 1700-talets mitt blev socknen för liten för den växande befolkningen och det beslöts att utvidga kyrkan. Kyrkoherde Johan Redelii var den drivande kraften bakom nybyggnadsplanerna. Kyrkan tillbyggdes med en korsarm eller nykyrka på södra sidan. Långhusets medeltida valv revs och långhuset och korsarmen försågs med ett gemensamt trätak. Ett nytt altare placerades vid långhusets norra vägg och kyrkorummet fick därigenom en ny orientering. Sannolikt uppfördes även en läktare i väster vid samma tillfälle och predikstolen från 1667 ommålades för att passa in i det omgjorda kyrkorummet. En äldre, sannolikt medeltida sakristia, ersattes av en ny och större sakristia på samma plats. Det ska ha utförts 1748, enligt en inskription i väggen. Den nuvarande takryttaren tillkom sannolikt även i mitten av 1700-talet.
Nästa stora förändring som präglat kyrkan utfördes på 1860-talet. Altaret återfick sin traditionella plats i koret och kyrkorummet försågs med ny predikstol, altarring, altaruppsats, dopfunt och läktarbarriär. Dessa är tillverkade "af döfstumme artisten" Carl Gustaf Westell. Han fick sin utbildning på Manilla dövstumskola på Djurgården och arbetade sedan åt byggmästarna Nyström mellan åren 1841 och 1885. Westell var son till klockaren i Fornåsa och han har tillverkat liknade dopfuntar till såväl Fornåsa som Lönsås. Det finns dock inga källuppgifter som tyder på att byggmästarbröderna Nyström varit inblandade i renoveringen av Skeppsås kyrka. Det är möjligt att även den öppna bänkinredningen tillkom vid detta tillfälle och är i sådana fall ett i Östergötland tidigt exempel på öppna bänkar. Kyrkan försågs med en orgel 1866, som byggdes av orgelbyggaren August Rosenborg i Vadstena. I samband med det byggdes sannolikt läktaren om med en ny läktarbarriär av Westell. Det finns uppgifter på att en exteriör renovering utfördes 1870 och att kyrkan då försågs med spritputs. Eventuellt tillkom då även de nuvarande fönsterbågarna och dörrarna till ingången på korsarmens södra sida.
I samband med att kyrkboden skulle byggas om till klockbod på 1910-talet utförde arkitekt Axel Lindegren även förslag till renovering av kyrkobyggnaden. Det visade sig att trägolvet från mitten av 1800-talet var angripet av svamp och mittgångarna lades därför om med hyvlad kalksten. Orgeln från 1866 byggdes om av orgelbyggarfirman Åkerman & Lund och orgelläktaren utvidgades åt öster. År 1929 konserverades det medeltida altarskåpet och placerades sedan åter i koret. Westells altaruppsats från slutet av 1800-talet flyttades ut i klockboden.
Byggnadsingenjör Ture Jangvik i Linköping fick i slutet av 1960-talet i uppdrag att ge kyrkans vapenhus "ett värdigare utseende". Den äldre mellanväggen av pärlspont ersattes av en tidstypisk vägg av stående furupanel, som laserades i vitt. Den södra ingången försågs med ett vindfång med samma utformning och material. Koret omdisponerades med nytt murat altare och den gamla altarringen, som tillverkats av Westell togs bort. Därefter har i stort sett, med undantag av installation av WC i vapenhuset 1979, endast utförts vård- och underhållsåtgärder.