KUMLA KYRKA

Exteriör beskrivning
Kyrkan är byggd i sten och ligger i öst-västlig riktning. Den har rektangulärt långhus med smalare absidkor samt sakristia vid norra korväggen. Det nedmonterade tornet har samma takfall som långhuset. Fasaderna är slätputsade med tunnt slevdragen puts och är avfärgade i vitt. Även sockeln är putsad. Två smidda ankarslut är synliga på västgaveln. Taken utgörs av spånklädda, branta sadeltak. Stuprör och takrännor är av koppar. Solbänkarna är plåtklädda. Huvudingången är placerad i torndelen i väster och utgörs av en rak dubbeldörr klädd med grönsvart panel. En kalkstenshäll bildar trappsteg. Ovan porten finns årtalet 1832 målat samt ett lunettfönster med grönsvarta snickerier. Sakristian har en rak dörr med falsad plåtbeklädnad vänd mot öster. På korets sydsida ser man kalkstensomfattningen till en igensatt korportal. Fönstren är stickbågiga med svartmålat spröjsverk i trä. Sakristian har ett litet rektangulärt fönster och i absidväggen finns ett igenmurat korsformat fönster, synligt endast utifrån.

Historiken kompletterad vid inventeringen 2005:

KYRKOBYGGNADEN
Kumla kyrka upfördes under 1100-talet med rektangulärt långhus och smalare absidkor under branta sadeltak. Kyrkorummet har från början haft blottad takstol eller ett platt innertak av trä. Den romanska takstolen finns bevarad och delar av undertaket är sannolikt medeltida. På vinden har också fragment av medeltida kalkmålningar påträffats. Koret har haft en egen portal vars stenomfattning har synliggjorts, och i absidväggen finns ett ursprungligt, korsformigt fönster.Under 1400-talet slogs kryssvalv i långhuset. Ett torn av långhusets bredd uppfördes i väster under medeltidens senare del, enligt uppgift av samma utseende som Herrestads kyrka. På tecknaren Elias Brenners avbildning från 1669-70 visar ett torn försett med trappstegsgavlar och på långhusets södra sida finns ett vapenhus av trä. Korportalen och ett litet, högt placerat fönster är synligt på södra korväggen. Bevarade medeltida inslag i kyrkorummet finns idag i form av en rikt ornerad piscina på absidväggen intill altaret och en dopfuntsfot i kalksten som bildar fundament till predikstolen.

1696 skedde stora förändringar då den befintliga sakristian byggdes, triumfbågen revs och fönstren förstorades. Vid 1700-talets början skänker moderförsamlingen i Svanshals det altarskåp från 1400-talet tillverkat i Lübeck som än idag pryder altaret. Det ersatte en altarprydnad från 1600-talet som fortfarande finns i kyrkan. Kyrkorummet vitkalkades i mitten av 1700-talet . Det tillbyggda tornet orsakade problem med sprickor i tornmurar och valv, vilket fick till följd att kyrkan knappt kunde användas i slutet av 1700-talet. 1806 revs därför de senmedeltida valven och ersattes med trätunnvalv. Några år senare, 1818 eller 1828, ansåg man sig nödsakad att även riva tornets överdel. Den nedre delen, vapenhuset, lades under samma takfall som långhuset. Klockorna hade redan 1807 flyttats till en nybyggd klockbod på kyrkans norrsida. I samband med rivningen borttogs vapenhuset på södra långhusväggen, och ingången förlades till västgaveln. Under 1800-talet tillkom stora delar av den inredning som ännu idag brukas, såsom den öppna bänkinredningen och predikstolen från 1877. Orgeln byggdes 1864-66 av August Rosenborg, orgelbyggare bosatt i Vadstena och fasaden ritades av Ludvig Hawerman, förste arkitekt vid överintendentsämbetet. Det är en av fyra bevarade orglar av Rosenborg, och bortsett från ett par stämmor är den bevarad i praktiskt taget ursprungligt skick.

Arkitekten Johannes Dahl ansvarade för en renovering som utfördes 1934, främst omfattande invändig ommålning. Bland annat målades bänkar, altarskrank och läktarbröst i grågrönt och läktarpelarnas marmorering framtogs. De insatser som gjorts under senare tid har framförallt handlat om vård och underhåll, till exempel omputsning av fasaden 1996, takarbete 2001, inre renovering och konserveringsåtgärder 2003.