VIKINGSTADS KYRKA

Historiken kompletterad vid inventeringen 2005:

KYRKOBYGGNADEN
Den nuvarande kyrkan i Vikingstad föregicks av en medeltida stenkyrka av osäker utformning. Enligt äldre beskrivningar erinrade den om kyrkorna i Lillkyrka och Björkeberg vilka tillkom under 1200-talet. 1745 ersattes den gamla klockstapeln med ett torn i väster byggt av Gabriel Bragner. Med anledning av den allmänna befolkningstillväxten började kyrkan bli för trång och dessutom hade byggnaden stora brister. På grund av närheten till kyrkan i den tynande annexförsamlingen Rakered, kom församlingsborna i Vikingstad och Rakered överens om att gå samman för att bygga en ny kyrka. Sockensammanslagningen skedde 1768. Även Rakered hade en medeltida stenkyrka, dock i gott skick, som revs tillsammans med Vikingstads kyrka för att lämna material till den nya kyrkan. Rakered överlämnade sina inventarier och kassor, i övrigt fick Vikingstad bekosta bygget. En ruinkulle och en ödekyrkogård vittnar om den rivna medeltidskyrkan i Rakered.

Den nya kyrkan förlades 30 meter nordost om Vikingstad gamla kyrka och uppfördes 1765 av den byggnadskunnige klockaren Anders Hansson i Kärna på endast 61 dagar. Murarbetet fick emellertid göras om och 1768 stod kyrkan färdig. Byggmästarens död och ekonomiska problem gjorde att färdigställandet av inredningen uppsköts till 1783. Kyrkan byggdes av sten med ett rektangulärt långhus med rakslutet kor i öster samt torn med ingång i väster. Ritningen, som saknar underskrift, överenstämmer i flera avseenden inte med den befintliga kyrkobyggnaden som blev mer traditionell i sin utformning, t ex vad gäller korets utformning, tornhuvens utseende, sakristians placering. Vid en fasadomputsning 1963 konstaterades att putsen ursprungligen hade haft en ljust rödrosa ton som det fanns planer på att återställa. Den fick ett för rokokotiden typiskt högt, brutet och valmat takfall, som ursprungligen var spåntäckt. Tornavslutningen/krönet återgår på ett äldre lokalt utförande som tycks påverkat av en lokal byggmästare vid namn Petter Frimodig, främst känd för sina tornspiror.

Interiören är ljus och rymlig med trätunnvalv avvalmat i öster. Läktaren tillkom 1766 men fick sänkas 1785 för att inrymma orgeln. Altarringen har stora likheter med läktarbarriären och är troligen tillverkad samma år som denna, 1766. Altarringen liksom predikstolen är ritade och skänkta av överstelöjtnant Magnus Gabriel Tengmark som ledde bygget. Predikstolen liknar en av Carl Fredrik Beurling tillverkad predikstol i Vårdsnäs kyrka, och det var inte ovanligt att man använde en modell eller ritning från en annan kyrka, något som gällde all inredning. Predikstolens ornament fanns redan 1772 men själva predikstolen stod färdig först 1785. Kammarherre Mattias Odencrantz skänkte altartavlan som är målad 1783 av målarmästaren Adam Falk från Askersund som även står för den blå taklisten dekorerad med urnor. Friherre Israel Lagerfelt som var en stor orgelkännare, hjälpte till vid inskaffandet av en orgel. Valet föll på Pehr Schiörlin (1736-1815), som var en av tidens främsta orgelbyggare med verkstad i Linköping. Orgeln stod färdig 1785 och var Schiörlins första större arbete. Det var också den första orgeln han byggde med fristående spelbord, vilket dock gjorde den alltför tungspelad. Fasadprydnaderna tillverkades av den småländske bildhuggaren Jonas Berggren (1715-1800) som var en mycket skicklig skulptör och hade en omfattande produktion av främst predikstolar, men även altaruppsatser. På orgelns framsida finns en inskrift som berättar att orgelverket bekostades av rusthållerskan Chatarina Hansdotter. Bänkinredningen är ursprunglig om än moderniserad. Dopfunten av trä är tillverkad under 1600-talets senare del av den Wernerska verkstaden i Östra Tollstad, och kommer sannolikt från någon av de äldre kyrkorna, likaså gravhällarna i korgolvet.

En större renovering skedde 1851-52 då spåntaket ersattes av skiffer på samtliga takfall utom tornet. De kannelerade joniska pilastrarna på var sida om altartavlan tillkom, och dekormåleriet övermålades i samband med interiörens ommålning. På 1870-talet fick fotografen och skarpskytten S L Rydholm i uppdrag att renovera den fuktskadade altartavlan, men passade även på att omdana den utmärglade och lidande Kristusfiguren till en segrande och muskulös Kristus och lade dessutom till en sörjande Maria Magdalena. Dessa tillägg avlägsnades vid 1963-64 års restaurering. 1885 byggdes ett vapenhus framför sydportalen och sannolikt tillkom även kyrkans gjutjärnsfönster med målat glas i överdelen.

Erik Fant (1889-1954) var en av sin tids ledande restaureringsarkitekter och han ansvarade för en omfattande yttre och inre restaurering 1923-25 då sakristian omdanades, korets östfönster murades igen invändigt och fönstrens färgade glasrutorna avlägsnades. Bänkarna moderniserades, interiören ommålades med halvlaserande färger och taklisten med dess dekormålade urnor togs fram samt kompletterades med pilastrar och en bred fris. Troligen fick också läktarunderbyggnaden från 1892 det utseende den har idag med vitputsade väggar. Nästa större restaurering genomfördes 1963-64 under ingenjören Ture Jangviks ledning. Takens skifferplattor ersattes av kopparplåt, fasadputsen avfärgades med KC-färg och inredningen målades om i vitt och grått med återställande av den dekormålade taklisten i ursprungligt skick. Till de senaste årens större förändringar hör inredning av WC och väntrum i läktarunderbyggnaden, avlägsnande av sittbänkarna i södra korbänkskvarteren och tillkomsten av en ny kororgel byggd av Smedmans orgelbyggeri.