SLAKA KYRKA (SOFIA ALBERTINA KYRKA)

Historiken kompletterad vid inventeringen 2006:

Den äldsta kända kyrkan på platsen uppfördes av sten sannolikt i slutet av 1100-talet. Den bestod troligen av ett rektangulärt långhus med smalare kor med absid. Ett torn av kalksten uppfördes därefter vid kyrkans västra gavel. Tornet, som fortfarande är bevarat, har en bredare bottenvåning med s k höfter. De nedre höfterna har sannolikt anslutit till den gamla kyrkans långhustak. Tornets bottenvåning har invändigt en ovanlig anordning med kraftiga tunnvälvda nischer. Det har spekulerats i huruvida tornets bottenvåning är samtida med den äldre stenkyrkan. Tornet har senare under medeltiden byggt på. Kyrkobyggnaden har sedan under senare delen av medeltiden byggts om så att den ficks salskyrkans plan. Enligt anteckningar utförda av den i socknen födde riksantikvarien Johan Hadorph, skulle kyrkan 1470 ha försetts med ett nytt korparti och samtidigt blivit valvslagen och försedd med kalkmålningar. Sannolikt anskaffades samtidigt ett nytt altarskåp, vilket är utfört i en verkstad i Lübeck. En sakristia tillbyggdes även under medeltiden. För att erhålla mer bänkplatser utvidgades kyrkan åt söder 1689. Riksantikvarie Hadorph motsatte sig det i hans tycke grova ingreppet i medeltidskyrkan. Tack vare en bevarad plan över kyrkan kan man få en uppfattning av dess utformning innan den omfattande ombyggnaden 1781. Kyrkan hade då troligen kvar sin utformning efter 1689 års utvidgning. De östra murarna är på planritningen stöttade med strävpelare eller stödmurar.

I mitten av 1700-talet påbyggdes tornet med en för byggmästare Petter Frimodig typisk hög spira. Frimodig (d. 1766) var byggmästare från Linköping och ofta anlitad i samband med kyrkobyggen. Karakteristiskt för hans kyrkor är just de höga tornspirorna, som även finns på t ex på Horns kyrka. Redan 1775 måste den dock tas av ca 18 meter eftersom den övre delen var alltför instabil. Arbetet utfördes av byggmästare Peter Andersson och murmästare Måns Månsson i Linköping. Redan i mitten av 1700-talet hade församlingen påbörjat diskussioner om att uppföra en ny kyrka. Först 1781 fick samma bygg- och murmästare i uppdrag att uppföra ett nytt långhus intill det medeltida tornet. Vid en murverksdokumentation som utfördes i samband med putslagningar 1999 kunde antikvarie Jan Eriksson på Länsstyrelsen i Östergötland konstatera att långhusets murverk i sin helhelt är uppfört 1781. Murverket består delvis av återanvänd medeltida kalksten. I murverket påträffades även stenar från en portalomfattning, sannolikt den medeltida kyrkans sydportal.

Kyrkan fick ett för tiden ganska traditionellt utförande med ett ljust och luftigt kyrkorum med trätunnvalv. Kyrkorummet försågs med ny inredning i tidens gustavianska stil. Arkitekt Olof Tempelman uppgjorde ritningar till altaruppsatsen och orgelfasaden. De tillverkades av bildhuggaren Jonas Berggren, som även målade altartavlan. Berggren (1715-1800) var både bildhuggare och målare och utbildad i såväl Kalmar som Stockholm och har utfört arbeten i flera kyrkor i stiftet. Den ersattes 1801 av en ny altartavla, som är målad av Pehr Hörberg. Målaren, tecknaren, grafikern och skulptören Pehr Hörberg (1746-1816) var sin tids mest anlitade kyrkomålare. Han har målat 87 altartavlor varav 57 i Östergötland. Orgeln byggdes av orgelbyggare Per Schiörlin. Schiörlin (1736-1815) var lärljunge till Linköpings stifts förste orgelbyggare Jonas Wistenius. Schiörlin övertog hans verkstad 1777 och har tillverkat ett 70-tal orglar i länet. Kyrkan invigdes den 3 augusti 1783 i närvaro av prinsessan Sophia Albertina, varvid kyrkan blev uppkallad efter henne. I samband med invigningen skänkte prinsessan en rad vackra textilier till kyrkan.

Sannolikt fortsatte problemen med tornspiran för 1855 fick byggmästare Jonas Jonsson i Linköping i uppdrag att bygga om tornavslutningen. Den ritning som visar ombyggnadsförslaget visar en kyrkobyggnad med brutet tak. Huruvida kyrkan ursprungligen hade ett brutet tak som nu ersattes av ett sadeltak är oklart. Tornet försågs dock med den nuvarande åttkantiga lanterninen och spiran. I interiören ersattes de ursprungliga bänkarna med nya bänkar och i bänkkvarter lades golv av sexkantigt tegel.

I slutet av 1930-talet blev det aktuellt att renovera kyrkan och arkitekt Johannes Dahl i Tranås gjorde ett ombyggnadsförslag. En av de största förändringarna var att flytta uppgången till tornet från vapenhuset till en ny muröppning från orgelläktaren. Vidare så upptogs en ny ingång till sakristian på den västra muren. Bänkinredningen moderniserades och gjordes mer bekväm och bänkarna på läktarens norra sida togs bort för att ge plats för kören. Kyrkorummet fick även en ny färgsättning som återgick till den ursprungliga färgsättningen.

Vid nästa ombyggnad, som utfördes 1980 under ledning av ingenjör Ture Jangvik i Linköping, var målsättningen att bereda mer plats i koret för kören samt tillgodose speciella utrymmen för söndagsskola i samband med gudstjänst. "Församlingen anser att behovet av att taga hand om barn under gudstjänst kommer att öka vid utbyggnad av Lambohovs bostadsområde som ligger inom Slaka församling". Därefter har kyrkobyggnaden framför allt varit föremål för exteriöra vård- och underhållsinsatser.