LILLKYRKA KYRKA

Kyrkobyggnaden
Troligt är att den första kyrkan i Lillkyrka var en träkyrka som uppfördes i tidigkristen tid. Enligt Erik Lundberg, professor i arkitekturhistoria, kan Lillkyrka ha varit centrum för den kristna missionen i dessa trakter. Den första stenkyrkan uppfördes i slutet av 1100-talet eller i början av 1200-talet, varav hela långhuset samt norra korväggen återstår. Den tillhörde den vanligaste typen av romanska kyrkor i Östergötland med rektangulärt långhus och smalare absidkor med sydportal och ett litet högt placerat fönster i söder. En bevarad skulpterad nockbjälke visar att takstolen ursprungligen var öppen. I början av 1300-talet försågs kyrkan med ett plant innertak av brädor och vid denna tid dekorerades också koret och långhusets östvägg med kalkmåleri. Östväggens målningar var ägnade passionshistorien vilket man ännu kan se spår av på vinden, den del av väggen som finns ovan valven. Kring 1400-talets mitt slogs valv i långhuset och samtidigt dekorerades valven med kalkmåleri i form av vegetativa och geometriska ornament som ännu är synliga. Kring 1500 förstorades koret genom att det förlängdes i öster och att sydväggen flyttades ut i liv med långhusmuren. Triumfbågen förstorades och gjordes spetsbågig och en koringång öppnades upp. I samband med detta försågs koret med ett inhemskt tillverkat altarskåp. Vid samma tid byggdes vid korets nordsida en sakristia med stjärnvalv dekorerat med stiliserade vegetativa ornament. Koret fick nytt bemålat valv 1620. Under 1600-talets senare del tillkom den bänkinredning som ännu finns kvar, dock ombyggd i flera omgångar.

Under 1700-talet genomfördes flera stora arbeten. År 1727 påbyggdes korets murar så att de fick samma höjd som långhuset. På 1740-talet byggdes ett timrat vapenhus framför västgaveln, korportalen sattes igen, sydfönstren utvidgades, fönster i norr togs upp och grunden under sydmuren förstärktes. En 1600-talspredikstol från Grensholms slottskapell skänktes till kyrkan 1741. År 1745 byggde byggmästaren Petter Frimodig en spånklädd takryttare över kyrkans västra del efter att ha tagit ned den gamla klockstapeln. Vapenhuset fick nybyggas 1793 och dess övervåning inreddes till sockenmagasin. Kring år 1800 ersattes altarskåpet av en altartavla föreställande korsfästelsen som altarprydnad. En större renovering genomfördes 1864-67 då alla fönster nygjordes, sydportalen ersattes med ett fönster, vapenhuset reveterades, hela kyrkan spritputsades och en läktare uppfördes i väster för att bereda plats för en nyinköpt orgel från 1700-talets början från Gistads kyrka. Den ersattes av en ny orgel från orgelfirman H Nordfors & Co 1943. Den gamla orgeln inköptes av Östergötlands länsmuseum. År 1928 hade en del av kortaket rasat in varför en grundförstärkning gjordes. Vid detta arbete frilades också korets kalkmålningar. Den under senare år mest omfattande restaureringen genomfördes 1960-63 av arkitekten Kurt von Schmalensee och byggmästaren Nils Ahlvar. Taken och takstolarna reparerades och förstärktes, taktegel pålades, ett nytt vapenhus uppfördes, nordfönstren murades igen och korfönstret minskades. I interiören förminskades triumfbågen för att förstärka murarna, de medeltida putsytorna frilades i långhuset, predikstolen flyttades från korets södra sida till långhusets norra sida, altarskåpet fick åter plats på altaret, korbänkarna avlägsnades och inredningen återfick 1740-talets färgsättning. Inför dessa arbeten gjordes en byggnadsarkeologisk undersökning varvid grundmurarna till den ursprungliga södra kormuren och absiden frilades.