RYSTADS KYRKA

Historiken kompletterad vid inventeringen 2006:

Kyrkobyggnaden
Den äldsta kända kyrkan på platsen var uppförd av sten sannolikt under 1100-talet. Dess ursprungliga utformning är inte känd. Huruvida kyrkan från början uppfördes med torn eller om tornet tillbyggdes i efterhand är även oklart. Vid omputsningar av fasaden 1936 och 1961 kunde man konstatera att det fanns medeltida murar bevarade på södra och norra sidan. På södra sidan fann man även en igenmurad sydportal. Om de medeltida murarna kvarstår från den ursprungliga kyrkan är oklart och skulle även innebära att den var ovanligt bred. Det finns uppgifter som antyder att kyrkan utvidgades till sin dubbla storlek på 1580-talet, vilket skulle innebära att delar av de medeltida murarna återanvändes vid ombyggnaden. Under 1600-talet försågs kyrkan med predikstol och orgel, vilka skänktes av friherre Carl Mörner på Tuna. Mörner lät även under 1600-talets första hälft uppföra ett gravkor på kyrkans norra sida, vilket revs 1780. Under 1600- och 1700-talet renoverades och förbättrades kyrkan, men ansågs i mitten av1700-talet för liten för den växande församlingen. År 1780 hade man beslutat om att uppföra en ny kyrka. Samtidigt togs ett kungligt beslut om att den lilla grannsocknen Näsby skulle slås samman med Rystad. Näsby kyrka revs och en del inventarier överflyttades till den nya kyrkan i Rystad.

Den nya kyrkan uppfördes efter ritningar utförda av arkitekten Olof Tempelman. Tempelman (1745-1816) var anställd vid Överintendentsämbetet och var professor i arkitektur vid Konstakademien. Han var uppvuxen i Östergötland och engagerade sig i flera kyrkobyggen i länet. Byggnadsarbetena, som utfördes av murmästaren Måns Månsson Lindgren och byggmästaren Peter Lindstrand i Linköping, var avslutade 1783. Taket försågs ovanligt nog med tegel, vilket levererades från friherrinnan Leijonhielm på Boo gård i Västra Hargs socken. Kyrkan rappades och blev målad av en mäster Söderberg i Linköping. Tornet skulle vara gult, vilket sannolikt avsåg lanterninen. Kyrkan kunde dock inte invigas förrän 1796, då även predikstol och altartavla var på plats. Redan från början hade man problem med svampangrepp och kyrkans golv fick bytas ut redan 1793.

Kyrkan fick ett för tiden typiskt utseende med ett ljust och luftigt kyrkorum med trätunnvalv. Orgeln tillverkades av orgelbyggare Per Schiörlin i Linköping. Schiörlin (1736-1815) var lärljunge till Linköpings stifts förste orgelbyggare Jonas Wistenius. Schiörlin övertog hans verkstad 1777 och har tillverkat ett 70-tal orglar i länet. Fasaden ritades av arkitekt Olof Tempelman och dekorationerna tillverkades av bildhuggare Carl Fredrik Beurling. Beurling tillverkade även predikstolen och altaruppställningen. Beurling (1755-1853) var verksam i Norrköping och har tillverkat ett 10-tal predikstolar i länet. Han anlitades även till andra inredningsarbeten i kyrkorna. Altartavlan målades av Pehr Hörberg. Målaren, tecknaren, grafikern och skulptören Pehr Hörberg (1746-1816) var sin tids mest anlitade kyrkomålare. Han har målat 87 altartavlor varav 57 i Östergötland. Några år senare målades läktarbarriären med fantasifulla framställningar av Davids orkester. Hörberg hade målat samma motiv i S:t Lars kyrka i Linköping 1799. Målningarna i Rystad kyrka tillskrivs dock en målare vid namn Hultgren.

Under hela 1800-talet skedde mindre renoveringar, då bl a takets tegel utbyttes mot skiffer och problemen med svampangrepp fortsatte. År 1903 utfördes den första mer omfattande renoveringen. Då utbyttes enligt de nya idealen de slutna bänkarna mot öppna bänkar och tunnvalvet inkläddes med pärlspontpanel. Nästa större renovering utfördes 1936 efter ritningar utförda av arkitekt Johannes Dahl i Tranås. Då avlägsnades mycket av de tillägg och förändringar som tillkommit 1903. Färgsättningen i vitt och guld från 1903 ersattes av en gråare färgskala och inredningens ursprungliga färger framtogs av konservator Sven Sundbaum i Linköping. I samband med renoveringen skänktes en dopfunt till kyrkan. Den hade hemförts från Italien av kapten Henning Ridderstad, då bosatt på Näsby gård och via kyrkoherden i Rystad hamnade den så småningom i kyrkan. Exteriört nedknackades spritputsen och kyrkan omputsades med slätputs och korfönstren igenmurades. Vid nästa utvändiga renovering 1961 knackades putsen åter ner och en mer grundlig byggnadshistorisk undersökning av murarna kunde utföras. Då påträffades även en inmurad runsten på sakristians norra mur. År 1981 omputsades kyrkan på nytt, denna gång skedde renoveringen under ledning av ingenjör Ture Jangvik i Linköping. Ture Jangvik skriver i sin utredning inför renoveringen att "De åtgärder som planeras bli utförda i kyrkan bör hållas måttfulla. Förutom bänkinredningen, som föreslås bli helt ny, är arbetena att betrakta som underhållsarbeten." Arbetena blev mer omfattande och kyrkorummet försågs förutom ny bänkinredning med ny bröstningspanel utmed väggarna, kalkstensgolv samt en spiraltrappa till orgelläktaren.