ROSENGÅRD

De grundläggande riktlinjerna för Örtagård (Rosengård sydväst) utstakades redan 1963 av Gabriel Winge och kom sedan att följas i stort sett utan ändringar. Huvuddelen av planen bestod av bostadsbebyggelse i hus om tre eller åtta våningar. Därtill kom viss offentlig service som skola och barndaghem. All kommersiell service förlades till Rosengårds centrumanläggning. 1967 påbörjades byggandet i området med MKB som byggherre.

BOSTÄDER OCH BOENDE
Det byggdes från början cirka 1 600 lägenheter, ett antal som minskat till omkring 1450, beroende på lägenhetssammanslagningar samt att en del lägenheter byggts om för annan verksamhet. Det finns en klar tyngdpunkt på trerummare vilka utgör ungefär 50 %. Befolkningen uppgick vid slutet av 1960-talet till omkring 5 200, en siffra som senare sjönk till drygt 3 000 under 1970- och 80-talen. Under 1990-talet ökade befolkningstalen åter och uppgick 1998 till närmare 4 700.

ARKITEKTER OCH BYGGHERRAR
Samtliga bostadshus uppfördes av MKB. Merparten av husen ritades av Fritz Jaenecke & Sten Samuelson arkitektkontor genom Richard Weichselbaumer. Husen i kvarteren Länsassessorn och Länsnotarien ritades av Allbetonghus/ Skånska Cementgjuteriet genom H. Olsson.

TRAFIK
Med bil når man Örtagård via två säckgator, Bennets väg och Hårds väg vilka leds in i området från Västra Kattarpsvägen samt via von Rosens väg från Rosengårds centrum. Hårds väg sträcker sig långt in i området och avslutas i en angöringsplats vid Örtagårdsskolan. Ett flertal gång- och cykelbanor leder sedan vidare från gatorna in i området men också till och från andra delar av Rosengård. Örtagård är trafikseparerat och parkering är anordnad i underjordiska garage samt kantstensparkering.

SERVICE
Den kommersiella servicen var från början obefintlig i området eftersom all handel förlades till Rosengårds centrum. På senare år har det, på tillskyndan av MKB, etablerats flera mindre butiker i ombyggda lägenheter i bostadshusens gavlar.
I anslutning till bostadsområdet ligger sportanläggningar, förskolor och en grundskola, Örtagårdsskolan. Den uppfördes 1970 och genomgick under år 2000 omfattande om- och tillbyggnader.

BEBYGGELSEKARAKTÄR
Örtagård fick en tydligt sammanhållen gestaltning. Återkommande materialval som till exempel det mörka teglet men även utemiljöns utformning skapar en miljö som trots skillnader i skala och disposition ger ett stilmässigt komplett intryck.
Det går dock att urskilja tre huvudsakliga bebyggelsemiljöer. I norra delen av Örtagård ligger ett område med trevåningshus grupperade kring fyra gårdar. Husen är alla uppförda med rödbrunt tegel i fasaderna och försedda med flacka, pappklädda pulpettak. Balkongerna är delvis indragna i fasaden och ett flertal har glasats in. De ursprungliga balkongfronterna är av betong. Fasadernas utsmyckning är mycket sparsam och inskränker sig till fönsterbröstningar i vitmålad betong och enstaka murade tegelgaller framför toalettfönster på gavlarna. Byggnaderna som vetter mot Amiralsgatan blev av bullerskäl uppförda som loftgångshus men avviker i övrigt inte mycket från de andra husen.
Gårdsmiljön präglas av låga buskage, rabattbänkar och gräsytor medan de hårdgjorda delarna av gården består av asfalt och betongplattor. Den sparsamma växtligheten kommer sig främst av att gårdarna är underbyggda med garage.
Direkt söder om lamellhusen ligger elva skivhus i åtta våningar grupperade kring en oval i öst-västlig sträckning. Husen ramar in en gemensam grönyta genomkorsad av gångbanor och uppbrutet med en mängd smärre platsbildningar i form av lekplatser, tennisbanor med mera. Vegetationen är ganska uppvuxen med en del större träd samt rikligt med buskage och gräsytor. Mellan skivhusen, som står i stort sett i nord-sydlig riktning, finns gårdsbildningar med nedfarter till underjordiska garage.
Byggnadernas fasader åt väster har via ombyggnader i samband med balkonginglasningar erhållit stora utkragade balkongpartier i glas och skivmaterial. Från början hade västfasaderna stora fönsterytor som tillsammans med balkongerna skapade horisontalitet. I fasaderna mot öster placerades balkonger delvis indragna i fasaden med partier av tegel mellan. Fönstren fick bröstningar i vitmålad betong vilket tillsammans gav en stående form. Tillsammans med balkongpartierna bildade de vertikala inslag vilket gav huskropparna ett dynamiskt spel mellan horisontaler och vertikaler.
Entréerna, som vänts mot varandra, skiljer sig också något åt. I öster ligger de indragna innanför fasadlivet medan de mot väster har försetts med utskjutande entrépartier i tegel. Byggnaderna har platta tak med stora fläktrumsöverbyggnader.
Det tredje området, söder om skivhusen, består av trevåningshus som med avseende på dispositionen påminner om husen i norr. Även här är finns fyra gårdsgrupperingar. Husens fasader är klädda med rödbrunt tegel men byggnaderna har till skillnad mot det förra området flacka, valmade sadeltak. Balkongerna är delvis utanpåliggande med skärmar och fronter av betong. Såväl skärmar och fronter som balkongens fondvägg är målade i omväxlande ljusblått och gult. Utemiljön är liksom i de övriga områdena avhängigt att gårdarna är underbyggda med garage. Även här är grönskan relativt småskalig och begränsas huvudsakligen till gräsmattor och buskar.
Örtagård präglas dels av den öppna och relativt glesa husgrupperingen i mitten. Mot denna kontrasterar de mer slutna gårdarna, där särskilt de i söder är påtaglig inåtvända.

FÖRÄNDRINGAR, FÖRNYELSE, FÖRTÄTNING
Inte minst Örtagård och bebyggelsen utmed Hårds väg stod i fokus för kritiken mot Rosengård. Den var inriktad på att Örtagård var ett område hårt drabbat av social otrygghet och kriminalitet. Flera försök att komma tillrätta med problemen gjordes och den fysiska miljön har varit föremål för ett flertal förändringsprojekt. Hela Örtagårds byggnadsbestånd har genomgått renoveringar och ombyggnader men har trots detta bevarat ett stort mått av ursprunglighet. Det största förändringarna ligger i omvandlingen av skivhusens fasader med inglasade balkongpartier. De största satsningarna kom omfatta de upprustningar av gårdsmiljöerna som skett i etapper under 1970- och 80-talen. Örtagård är ett tidigt exempel på ett bostadsområde där förändringsarbetena skett i samverkan mellan fastighetsägare, boende och myndigheter. En viktig förändring är etableringen av små butiker vilket bidragit till att skapa ett gatuliv.