TORSLANDA

OMRÅDE
Centrala Torslanda har två stora trafikleder, Kongahällavägen och Domarringsgatan, som möts i ett liggande "V" i öst. Här ligger dessa 142 atriumhus, uppdelade i två grupperingar vid var sin väg. Längs dessa är garagelängor också är förlagda, 13 vid Domarringsgatan i norr och 8 vid Kongahällavägen i söder. Husen är mycket slutna och strikt placerade i parvisa rader utefter smala gångvägar, med rektangulära öppna platsbildningar här och var med lekplatser. Södra gruppen har en rak genomfartsgata mellan garagen och husen, Bildstensgatan och norra gruppen har i öst Gånggriftsgatan. Mellan de två husgrupperingarna reser sig en mindre bergkulle och gräsytor med bollplan. En fornlämning i form av en omkring två meter hög rest sten, kallad Höge sten, står vid en av de asfalterade gångstigarna. Den har fått ge namn åt bostadsrättsföreningen. Andra indikationer på att området bebotts i årtusenden är ett fynd av ett fragment av ett flathugget redskap. I vägkorsningen finns ett mindre område med huvudsakligen tegelvillor från 1960-talet. I västra ändan av södra området ligger äldre gårdar, liksom på höjden intill.

I södra området finns en nyare liten träpaviljong vid foten av kullen åt öst och i norra området finns två mindre fristående byggnader från uppförandet; en före detta panncentral i nordöst och en tidigare "undercentral och mangelbod". Båda har en våning.

Längs gångarna står barrväxter, somliga kantade av brunlaserade slipers. Enligt ursprungliga markplaneritningar skulle det vara häckoxbär och i övrigt mycket lönn och rönn i området. Runt fornlämningen skulle en rund stengärdsgård 80 cm hög göras, men av det syns inget idag. Vid garagegavlarna blommar krokus i olika färger så här i mars.

BYGGNADER
Atriumhusen är så slutna att de ter sig närmast fientliga mot omvärlden. Ingen insyn är möjliggjord. Grundformen är ett vinkelhus som adderas till varandra i varierande mängd på längden och parvis på bredden, utom i ytterkanterna, så att små slutna gårdar bildas. Somliga har alltså entré från den lilla gården och somliga från långsidan. Mellan de fönsterlösa husgavlarna löper lägre vita trästaket. Motstående hus har indragen entré och ett fönster i den släta fasaden.

Våningar: 1
Stomme/konstruktion: spiklimmad plywood på reglar på långsidan, prefabricerade element med frilagd ballast på kortsidorna
Fasad: stående spontad träpanel på långsidor, frilagd engelsk marinsingel gavlarna
Fasadfärg: vit, varma stentoner i vitcement
Takform: pulpettak
Takmaterial: papp
Utvändiga detaljer: djupt indragna entréer med trappsteg, kort utskjutande tak över entré, brun sarg under takfoten

Taken är närmast i liv med fasaden och en mörkbrun "sarg" av stående, smal brun träpanel löper runtom över den vita panelen. Entrédörren har mörkbrun smal panel, två stående sidoljus och ett liggande upptill, samt infälld armatur i taket, som skjuter utanför fasaden en liten bit med den raka tjocka kanten klädd med samma panel som sargen. Den privata zonen förstärks av att ytan i entréschaktet är upphöjt ca 15-20 cm. Trappstegen varierar, men ursprungligen skulle det vara "gallerdurk" av järn och sådana finns kvar i området. Många husägare har bytt till vita "romantiserande" dörrar och somliga har även flyttat ut dörren i fasadliv. Fönstren har en luft och är huvudsakligen av trä och brunfärgade. Fönsterbänkarna skulle enligt den tekniska beskrivningen vara något så ovanligt som polerad eternit.

Panncentralen med två byggnadsvolymer är klädd med stående vit träpanel med bruna fönster. Byggnaden är kraftigt ombyggd. Fönster har satts igen och skorstenen rivits. Den gamla mangelboden är däremot närmast intakt med bibehållen fönstersättning och entréplacering. Pulpettaket rymmer parabolantenner. Garagen har pulpettak, gavlar av betongelement med frilagd ballast, vit sarg och vita lyftportar.

KOMMENTAR
Området har en stark karaktär som man inte kan vara likgiltig inför. Slutenheten kan föra tankarna till ointaglig anstalt av något slag. Möjligen kan idéerna inom modernismen om att ta upp medelhavsländernas byggformationer med repetitiva, låga, ljusa byggnadsvolymer i grändsystem, vara en grundtanke. De trånga gränderna bör orsaka mörka bostäder. Den stora öppna ytan och paviljongen är inslag som lättar upp områdets atmosfär. Fasadmaterialen och utformningen är mycket tidstypisk, och området har definitivt kvar sin ursprungskaraktär, trots att man även här kan se hur invånarna gärna vill "mjuka upp" det strama med exempelvis trappräcken av utsirat trä och dörrar med listverk och spröjsat glas.