SVENSGÅRD

Bebyggelsen i Jättendalsbygden är i huvudsak lokaliserad till åsar och höjdryggar i landskapet. Den bondebebyggelse vi ser idag tillhör främst det senare 1800-talet och påfallande många gårdar har moderniserats med nya mangårdsbyggnader under 1860, -70 och -80-tal. Husen är typiska för Jättendal och har många likheter med varandra. Husen är parstugor i en och en halv våning med uppbrutet tak i frontespis ovan entrén. Husen saknar brokvistar, men har istället utsirade pardörrar i pilasteromfattning i likhet med socknarna kring Hudiksvall. Byggnadstypen finns med små variationer representerad i alla byarna i Jättendal. I byn Dvärsta finns på en gård en dubblerad variant av samma typ, d.v.s. två sådana hus som byggts samman på längden.
Å bys ursprungliga byläge är en höjd där dagens Västergården, Svensgård och Östergården ligger. Av äldre karteringar finns skifteskartor från 1761 och 1831. Byn växte under dessa år från fyra skattlagda hemman till sju, varav två fick flytta ut i samband med laga skiftet 1831. Västergården och Svensgården uppvisar mycket stora likheter i mangårdarna. På båda gårdarna ligger de äldre boningshusen parallellt med vägen, båda uppförda på 1870-talet av samme byggmästare Hast från Hassela. Vinkelställt mot de äldre mangårdsbyggnaderna ligger på vardera gården ett yngre bostadshus från 1900-talets början.
Svensgården ligger mitt i byn på en smal gårdstomt med mangårdsbyggnaderna och ladugården på södra sidan byvägen samt loge, härbren och andra ekonomibyggnader på norra sidan vägen. Den äldre mangårdsbyggnaden, uppförd kring 1870 sluter mangården mot norr och vägen och intill denna på östra sidan gårdstunet finns den yngre mangårdsbyggnaden från 1911 sammanbyggd med ladugård, stall och loge från 1870-talet. I åkerkanten nedanför ladugården finns en stor friliggande jordkällare. På norra sidan vägen finns sex rödmålade ekonomibyggnader grupperade i en halvcirkel kring ett gräsbevuxet tun. Från väster ser vi en vedbod, två härbren, en äldre ladugård som återanvänts som vagnslider, en stor tröskloge samt en bagarstuga.
Både mangårdens byggnader och ekonomibyggnaderna är i huvudsak välbevarade såväl ut- som invändigt. Den äldre mangårdsbyggnaden är på ursprungligt vis endast inredd i bottenvåningen och uppvisar en provkarta av tapeter, målade ytor och linoleummattor från byggnadstiden och fram till 1930-tal. Det yngre bostadshuset representerar en modernare bebyggelse i tidens villastil. Särskilt trapphuset i två våningar är här välbevarat med snickerier och ytskikt från tiden. Det är också intressant att notera att man på typiskt hälsingevis byggde samman det nya boningshuset med den äldre ladugården och stallet så sent som 1911.

Källa: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Gävleborgs län, 2006-12-19, Dnr 432-14495-06

Bebyggelsen i Jättendalsbygden är i huvudsak lokaliserad till åsar och höjdryggar i landskapet. Den bondebebyggelse vi ser idag tillhör främst det senare 1800-talet och påfallande många gårdar har moderniserats med nya mangårdsbyggnader under 1860, -70 och -80-tal. Husen är typiska för Jättendal och har många likheter med varandra. Husen är parstugor i en och en halv våning med uppbrutet tak i frontespis ovan entrén. Husen saknar brokvistar, men har istället utsirade pardörrar i pilasteromfattning i likhet med socknarna kring Hudiksvall. Byggnadstypen finns med små variationer representerad i alla byarna i Jättendal. I byn Dvärsta finns på en gård en dubblerad variant av samma typ, d.v.s. två sådana hus som byggts samman på längden.
Å bys ursprungliga byläge är en höjd där dagens Västergården, Svensgård och Östergården ligger. Av äldre karteringar finns skifteskartor från 1761 och 1831. Byn växte under dessa år från fyra skattlagda hemman till sju, varav två fick flytta ut i samband med laga skiftet 1831. Västergården och Svensgården uppvisar mycket stora likheter i mangårdarna. På båda gårdarna ligger de äldre boningshusen parallellt med vägen, båda uppförda på 1870-talet av samme byggmästare Hast från Hassela. Vinkelställt mot de äldre mangårdsbyggnaderna ligger på vardera gården ett yngre bostadshus från 1900-talets början.
Svensgården ligger mitt i byn på en smal gårdstomt med mangårdsbyggnaderna och ladugården på södra sidan byvägen samt loge, härbren och andra ekonomibyggnader på norra sidan vägen. Den äldre mangårdsbyggnaden, uppförd kring 1870 sluter mangården mot norr och vägen och intill denna på östra sidan gårdstunet finns den yngre mangårdsbyggnaden från 1911 sammanbyggd med ladugård, stall och loge från 1870-talet. I åkerkanten nedanför ladugården finns en stor friliggande jordkällare. På norra sidan vägen finns sex rödmålade ekonomibyggnader grupperade i en halvcirkel kring ett gräsbevuxet tun. Från väster ser vi en vedbod, två härbren, en äldre ladugård som återanvänts som vagnslider, en stor tröskloge samt en bagarstuga.
Både mangårdens byggnader och ekonomibyggnaderna är i huvudsak välbevarade såväl ut- som invändigt. Den äldre mangårdsbyggnaden är på ursprungligt vis endast inredd i bottenvåningen och uppvisar en provkarta av tapeter, målade ytor och linoleummattor från byggnadstiden och fram till 1930-tal. Det yngre bostadshuset representerar en modernare bebyggelse i tidens villastil. Särskilt trapphuset i två våningar är här välbevarat med snickerier och ytskikt från tiden. Det är också intressant att notera att man på typiskt hälsingevis byggde samman det nya boningshuset med den äldre ladugården och stallet så sent som 1911.

Källa: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Gävleborgs län, 2006-12-19, Dnr 432-14495-06