GÅRDBY KYRKA

Platsen där man valde att bygga Gårdbys nya kyrka var en gammal centralplats i området.
Söder om kyrkan finns två gravfält från järnåldern. Länge fanns också två runstenar på
kyrkogården. Av dessa finns idag endast en kvar. Den bevarade stenen har en text som lyder:
Härtrud reste denna sten efter sin son Smed, en god man, Halboren, hans broder sitter i
Gårdarike. Brandr högg rätt, därför kan man tyda. Kanske är runstenen ett tecken på att det
redan under 1000-talet fanns en träkyrka i socknen. På 1200-talet byggdes en stenkyrka på
den plats där kyrkan i Gårdby ligger idag. Vid denna tid bör även en kyrkogård ha anlagts.
Hur den såg ut vet vi idag inte.

Den första kända avbildningen av kyrkogården är en lantmäterikarta över Gårdby by från
1726. Kartan visar en rektangulär kyrkogård som omger kyrkan i alla väderstreck, men mest
plats finns det söder om kyrkan. I öster och väster finns ingångar som troligen är försedda
med någon form av stiglucka.

En noggrannare avbildning finns från 1749. Den är gjord av Petrus Frigelius. Han har avbildat
kyrkan och kyrkogården både från norr och söder. Hans bilder visar att kyrkogården hade en
mur. Man kan också se de båda ingångarna i öster och väster. Söder om kyrkan finns på
teckningen ett stort träd. I kyrkogårdens sydöstra hörn står en rest sten som kan vara en av
runstenarna. Samma utseende har kyrkogården på N I Löfgrens avbildning från 1818. Denna
visar kyrkan från öster. Ingången i öster förefaller nu har fått en mer påkostad stiglucka med
ett tak krönt av ett kors och fiskbensmönstrade portar. Väster och norr om kyrkan finns flera
träd. Kanske har man försökt att anlägga en trädkrans runt kyrkogården. I början av 1800-talet
blev det populärt att plantera träd på kyrkogårdarna. Man trodde att dessa kunde hjälpa till
och rena luften och marken. Arbetet med att plantera ålades församlingsborna. Varje gård
eller by skulle skaffa fram ett antal plantor av lövträdssorter som var fanns i trakten.
Omtyckta träd var lind, ask och oxel. Om man gjorde så i Gårdby är dock inte känt.

År 1841 byggdes den kyrka som idag finns på platsen. Arbetet med kyrkan påverkade
naturligtvis också kyrkogården. Under en tid kom denna att fungera som byggarbetsplats där
material förvarades m.m. Den nya kyrkan förefaller ha blivit ungefär lika stor som den gamla
troligen användes delar av de medeltida murarna i den nya kyrkan. Kyrkans läge på
kyrkogården har därmed inte ändrats. En del av de gamla gravhällarna som ingen gjorde
anspråk på användes också i kyrkbygget. I den södra ingångens portal kan man se delar av en
stor häll. Det ligger även gravhällar som trappflisor både vid södra och västra ingången. När
den nya kyrkan byggdes flyttades den medeltida dopfunten ut på kyrkogården och användes
som solvisare. Dopfunten är idag åter placerad i kyrkorummet och används som dopfunt. Vid
inventeringstillfället fanns solvisarens fundament kvar och tavlan återfanns uppställd mot
kyrkans vägg.

I Kalmar läns museums samlingar finns flera äldre fotografier som visar Gårdby kyrka och
delar av kyrkogården. Samtliga bilder är tagna från söder. Tyvärr är inte bilderna daterade
men de förefaller vara från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Genom att titta på
när träd och gravvårdar dyker upp i bilderna går det dock att något sånär ordna dem
kronologiskt. Det som förefaller vara den äldsta bilden är tagen från sydväst. Man kan ana
flera träd runt omkring kyrkogården. Området framför kyrkan är sandigt men gräset är på väg
att breda ut sig. Ett fåtal gravvårdar och två staket av smide eller gjutjärn syns. Ett av staketen
står i vinkeln mellan tornet och långhuset. Man kan också se en del buskar och flera
gravkullar överväxta med murgröna. De andra bilderna är tagna från sydost på olika avstånd
från kyrkan. Gräsmattan, eller snarare ängen, framför kyrkan blir allt tätare. Nya gravvårdar
tillkommer men antalet gravvårdar är under hela perioden litet. Den största skillnaden är att
man planterar fler och fler buskar och träd. Träden förefaller att planteras utmed gången söder
om kyrkan samt den gång som går söderut från kyrkan.

Under 1930-talet togs såväl runstenen som solvisaren, d.v.s. den medeltida dopfunten om
hand. Den sistnämnda konserverades 1939 av konservator Sven Wahlgren. Från 1935 finns
ytterligare ett fotografi över kyrkogården. Det är ett flygfotot som visar kyrkan och
kyrkogården från söder. Den gång som går från kyrkogårdens ingång i söder fram till kyrkans
ingång i söder kantas nu av en allé av lövträd. Flera träd växer också i kyrkogårdens nordöstra
hörn medan det utmed den västra gränsen bara finns ett större träd. Kyrkogården har
fortfarande ängskaraktär. I gräset ligger gravplatserna i oregelbundna rader. Flera kan
urskiljas som är omgärdade av låga häckar och belagda med grus. Vid enstaka kan man också
se en gravvård, men vanligare är fortfarande de murgrönsklädda gravkullarna utan egentlig
gravvård.

Under 1900-talets andra hälft har Gårdby kyrkogård genomgått samma förändringar som de
flesta av våra kyrkogårdar såväl på Öland som på fastlandet har gjort. Gravplatsomgärdningar
har tagits bort, gravkullar har jämnats av och hela kyrkogården har sått in med gräs.
Förändringen var ett led i den ökade mekaniseringen. Nya gräsklippare rationaliserade
skötseln av kyrkogårdarna i en tid när antalet anställda började att minska. När denna
förändring påbörjades på Gårdby kyrkogård är dock inte känt.

År 1989 gjordes en arkeologisk undersökning på kyrkogården i samband med att man skulle
installera toalett i kyrkan. På kyrkogårdsområdet hittades då resterna av två härdar och ett
stolphål.

Utanför kyrkogårdsmuren i nordost låg tidigare en byggnad som rymde toaletter. Denna fick
församlingen tillstånd att riva 2003 eftersom man behövde mer plats för komposter.
Byggnaden var uppförd i lättbetong och hade ett tak av svart korrugerade plåt. Troligen hade
den uppförts på 1930-talet.

ARKIV OCH LITTERATUR
Antikvariskt Topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet
Kalmar läns museums topografiska arkiv
Bogårdinventeringen, Linköpings stift
Lantmäteriet
Bucht, Eivor (red), Kyrkogårdens gröna kulturarv, Klippan 1992
Hammarskiöld, Hans mfl, Minnets stigar en resa bland svenska kyrkogårdar. Stockholm
2001
Hammarskjöld, Britt-Marie, Ett läns utveckling-Kulturminnesvårdsprogram för Kalmar län.
Etapp 1, Översikt. Kalmar 1985
Håkansson, Gunnar, Öländska personminnen, Göteborg 1942
Rahmqvist, Sigurd (red), Det medeltida Sverige, Bd 4, Småland 4, Stockholm 1999
Sandby-Gårdby hembygdsförening, En bok om Sandby-Gårdby, Kalmar 1972
Ullén, Marian, Medeltida träkyrkor, 1 Småland samt Ydre och Kinda härader i Östergötland.
Stockholm 1983
Muntliga uppgifter kyrkvaktmästare Stefan West

Beskrivning av kyrkogården

Allmän karaktär
Gårdby kyrkogård är idag rektangulär till formen. Ytor för gravplatser finns i alla väderstreck
utom väster. De största ytorna finns söder om kyrkan. Idag har kyrkogården en komplicerad
kvartersindelning där i det närmaste varje rad med gravvårdar utgör ett kvarter. För att
underlätta såväl för författaren av denna rapport som för läsaren har ett förenklat system
använts. Kyrkogården har delats i tre områden kallade A, B och C. Område A ligger sydväst
om kyrkan, område B sydost om kyrkan och C öster och norr om kyrkan.

Omgärdning
Hela kyrkogården omgärdas av en kalkstensmur. Innanför denna är en häck av oxel planterad.

Ingångar
I söder finns ingång med dubbla smidesgrindar mellan putsade stolpar som avfärgats i vitt.
Grindarna är av en typ som är mycket vanlig på Öland. De är troligen tillverkade av en smed
på Öland vid tiden för den stora ombyggnaden av kyrkan. Ytterligare en ingång finns i öster.
Även här finns putsade, vita stolpar. Grinden, vilken är lik den i söder, har flyttats längre
österut i liv med den mur som omger församlingshemmet. Från grinden fram till
kyrkogårdens portstolpar finns en gång med häckar av oxel på båda sidor.

Vegetation
Hela kyrkogården omges av häck av oxel. Utmed den gång som går från kyrkogårdens ingång
i söder fram till kyrkan växer lindar och lönnar. Ett mindre antal lönnar växer också utmed
gången från den östra ingången. I södra delen av område A växer unga oxlar. Framför kyrkans
ingång i söder är två rabatter anlagda med bl a idegran, krypen och ölandstok.

Gångsystem
En grusgång går från kyrkogårdens ingång i söder fram till kyrkan och vidare till
kyrkogårdens västra ingång.

Gravvårdstyper
Vid Gårdby kyrka finns ett antal äldre gravhällar bevarade. På kyrkogården är de äldsta
vårdarna från 1800-talet. Enstaka vårdar är från tidigt 1800-tal men det är från slutet av
århundradet och fram till idag som de flesta gravvårdar är daterade. Bland de äldsta
gravvårdarna från slutet av 1800-talet finns flera i form av ett kors på ett dekorerat postament.
Materialet är kalksten. De mest iögonfallande vårdarna är även de från slutet av 1800-talet.
Det är de höga stående gravvårdarna. Deras utformning hämtar inspiration från
nationalromantiken och klassicismen. Från nationalromantiken kommer de oslipade
stenytorna och osymmetriska formerna. Avsikten är att föra tankarna till förhistoriska
gravmonument. De klassicistiska dragen går i motsatt riktning. Dessa vårdar är slipade och
symmetriskt uppbyggda. Vanliga dekorelement är girlanger, kvistar och brinnande
oljelampor. Under 1930-40-talen införde många kyrkogårdar restriktioner när det gällde
gravvårdarnas höjd. Det finns ingen uppgift om att man införde sådana regler på Gårdby
kyrkogård, men man har följt det rådande modet. Gravstenarna blir under dessa årtionden
lägre och de har ofta en rektangulär uppbyggnad. De nationalromantiska dragen försvinner
medan de klassicistiska bli än mera framträdande. Typiska är de parställda kolonnerna.
Gravvårdarna har under 1900-talets andra hälft fortsatt att vara låga och rektangulära. Det
sistnämnda draget blir alltmer utpräglat under 1960-70-talen. Vanliga dekorelement är kors
och blommor. Under 1970-talet blir talldungen populär som dekor. Idag kan man se en trend
mot alltmer individuellt utformade vårdar. Förr var det vanligt att man på gravvården angav
den dödes yrkestitel. Titlarna försvann under 1900-talets andra hälft men idag kan vi se dem
komma tillbaka i form av dekor som visar på ett yrke eller ett personligt intresse. På
gravvårdarna på Gårdby kyrkogård är det också relativt vanligt att man anger från vilken by
eller gård den döde kommer.

Minneslund
Minneslunden är placerad i södra delen av område A. Den är öppen mot norr och avskärmas i
söder av en tujahäck, planterad i en båge. Utmed häcken står en bänk. Minneslunden markeras
av ett träkors. Omkring detta finns en rabatt med en kant av kalksten omkring. I rabatten
växer bl a krypen och rosor. Det finns också ett ställ för vaser. I tujahäckens båda ändar står
fågelbad av sten.

Byggnader
Öster om kyrkogården står en byggnad som rymmer förråd och verkstad. Den har vitmålade
väggar i betong utom i gavelrösten som har rödmålad stående brädpanel. Taket är belagt med
rött tegel och snickerierna är vitmålade.

Övrigt
Gravvårdar som plockats bort från kyrkogården står uppställda utmed kyrkogårdsmuren i
söder. En mindre samling står också utmed muren söder om ingången i öster.

Beskrivning av kyrkogårdens olika områden

Område A-C
Allmän karaktär
Samtliga tre områden har en likvärdig karaktär. De har någon gång, när är inte känt,
genomgått en uppordning. Som ett resultat av denna har gravplatserna lagts i rader i nordsydlig
riktning. Det finns dock enstaka äldre vårdar som inte står exakt i raderna vilket visar
på en äldre struktur. Raderna med gravvårdar ibland ryggställda vilket gör att gravvårdarna
antingen är vända mot öster eller väster. I samtliga tre områden finns flera lediga gravplatser.

Gravvårdstyper
Samtliga tre områden har brukats kontinuerligt från 1800-talet fram till idag. Flest vårdar
finns idag i område B. Här finns också kyrkogårdens äldsta på plats bevarade gravvård. Det är
kronolänsmannen, hovrättsascultanten och vice kronofogden Johan Gustaf Linds
kalkstensvård från 1838. I samtliga områden finns dock gravvårdar från slutet av 1800-talet.
De är de för tiden typiska höga vårdarna varav flera är av svart granit. Den vanligaste typen
av gravvård på kyrkogården är dock låga rektangulära vårdar från olika perioder av 1900-
talet. Materialet är främst grå och svart granit men även röd förekommer. Det är också mycket
vanligt med gravvårdar av kalksten. Några av dessa är de ålderdomliga korsen som står på
dekorerade postament. Dessa finns i område B och C. I område A finns ett modernt kors av
metall och i område B två ålderdomliga kors av gjutjärn. Här finns också en urna i gjutjärn på
en hög stenpelare. Urnan är dock mycket skadad. En av gravvårdarna av granit i område B har
formen av en liten kista. Tidigare fanns flera omgärdade gravplatser på kyrkogården men
dessa är idag, med två undantag, borta. I område B finns ett smidesstaket bevarat och i
område A en gravplats som omgärdas av buxbomshäck. Denna gravplats saknar gravvård men
har en hög formklippt tuja inom häcken. Att ange den dödes yrkestitel är mycket vanligt De
vanligaste titlarna är hemmansägare och lantbrukare. Till de mera ovanliga titlarna hör
journalist, arbetare, handelsidkerska, sportjournalist, hemmadottern och kustvakten. På drygt
hälften av gravvårdarna är den gård eller by den döde kom ifrån angivet.

Övrigt
I norra delen av område B står en runsten med en informationstavla.

HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Genom beslut av K Majt 1839 erhöll församlingen rätten att bygga en egen kyrka istället för sammanbyggnad med Sandby, såsom föreslagits av biskopen. Grunden lades 1840 efter Nils Isak Löfgrens ritning från samma år. Kyrkobyggnaden uppfördes 1841 av byggmästaren Peter Isberg och anpassades till de ritningar av Theodor Edberg, som utförts vid ÖIÄ. Kyrkan ersatte en medeltida kyrka på samma plats. Invigningen förrättades 3 oktober 1841 av prosten Pehr Dahlström.

PLAN OCH MATERIAL - Rektangulärt kyrkorum med kor i öster, sakristia i norr och torn i väster. Ingång genom tornet och mittportal på sydsidan. Separat ingång till sakristian från väster. Spritputsade kalkstensmurar, avfärgade i vitt. I portalomfattningen kring sydingången ingår fragment av äldre gravstenar. Slätputsade omfattningar och lister. Tegeltak.

EXTERIÖR - Utförd enligt 1841 års ritning. Avviker något beträffande sydportalen och fönstersättningen på tornet. Lanterninens utformning är vidare något förenklad.

INTERIÖR - Interiören är delvis förändrad, ett resultat av 1860 års renovering, då nuvarande altaruppställning, altarring och predikstol tillkom. Altaruppsatsens ramverk är ritat av Per Ulric Stenhammar och kopierar det som Johan Fredric Åbom ritat för Köpings kyrka. Träarbetet utfördes av snickaren Olof Jacobsson från Mortorp. Altartavlan, "Nattvardens instiftande", är målad 1859 av Sven Gustaf Lindblom från Kalmar efter altartavlan i Växjö domkyrka. Jacobsson är även mästare till predikstolen, ritad av Ludwig Hawerman 1858. Den äldre altaruppsatsen utgjordes av en altartavla, "Kristus på korset", utförd av Anders G Wadsten 1777 för den gamla kyrkan. Lammet på boken med de sju inseglen över sakristiedörren härstammar från denna altaruppsats, som nu är placerad vid korets sydvägg tilllsammans med den äldre predikstolskorgen, utförd av Anders Colleur 1702 och 1777 omgjord av Wadsten. Såväl altaruppsats som predikstol blev restaurerade av Isberg innan de insattes i den nya kyrkan. Delar av den äldre kyrkans läktarbarriär med av Wadsten 1777 målade apostlabilder är infogade i bänkskärmarna kring korbänkarna. Orgeln, med fasad ritad av Theodor Edberg, samt läktaren är samtida med kyrkan.

Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2, Småland och Öland. 1993