KVENNEBERGA KAPELL

Allmän karaktär
Kvenneberga kyrkogård är av medeltida ursprung och tidigare låg här en medeltida träkyrka vilken revs
i samband med att man lät uppföra en ny gemensam stenkyrka för Kvenneberga och Hjortberga församlingar
i Hjortsberga på 1830-talet. Det kapell som idag står på den gamla kyrkans grund uppfördes i
början på 1980-talet. Kyrkogården ligger på ett markerat höjdläge i landskapet och omges av åker- och
betesmarker. Kyrkogårdens fyra gravkvarter fördelar sig på de smala gräsytor som omger kapellet. Den
huvudsakliga utbredningen är koncentrerad till kyrkogårdens södra sida.

Omgärdning
Kyrkogården omgärdas av en kallmurad och mycket vällagd naturstenmur. Muren är uppförd med två
skalmurar där mellanrummet fyllts ut med skolsten. Muren är kraftig med en bredd på närmare 2 meter
och en höjd av ca 1,5 meter. Ovansidan av muren är bevuxen med mossa. Muren var föremål för en
omläggning på 1860-talet. Vid samma tillfälle tillkom de smidda grindarna vid västra entrén.

Ingångar
Kyrkogården har två ingångar där huvudingången är placerad i västra murens norra hörn. En mindre
ingång är belägen i den östra murens norra hörn. Dessa sammanbinds av en bred grusad gång, på norra
sidan flankerad av planterade almträd. Den västra ingångens dubbla smidesgrindar bär texten GOB 1877
UFB. Grindarna flankeras inte av några huggna stenstolpar utan är upphängda på smidda tappar vilka
fästs direkt i murverket. Den östra ingången, vilken vetter ut mot den utanförliggande betesmarken, är
försedd med en enkel smidesgrind.

Vegetation
Växtligheten på Kvenneberga kyrkogård är riklig och skänker sina besökare en lummig känsla. Innanför
den omgivande muren står en blandad trädkrans huvudsakligen av bok och lönn med inslag av lind.
Utmed den grusade gång vilken förbinder de båda ingångarna med varandra har man på den norra
sidan planterat en jämn rad med almträd.

Gångsystem
Frånsett den uppgrusade ytan framför kapellets entré i anslutning till västra gaveln utgörs kyrkogårdens
gångsystem endast av den breda grusade gång vilken löper i öst-västlig riktning tvärs över kyrkogården
och sammanbinder de båda ingångarna.

Urnlund
Någon regelrätt anlagd urnlund finns inte på Kvenneberga kyrkogård däremot har man låtit samla ett
antal urngravar under den stora boken som växer på kyrkogårdens norra sida i kvarter A. Troligtvis
kommer hela kvarter A att användas för urngravsättningar, då det visat sig att det inte går att anlägga
kistgravar utan sprängning.

Gravvårdstyper
De äldsta bevarade gravvårdarna på kyrkogården är från 1700-talet och utgörs av enkla naturformade
stenar med inristade initialer och årtal. Kyrkogården uppvisar en tydlig blandning av stenar från 1700-
talets slut fram till idag. Dominerar gör stenar av typen låga rektangulära från 1900-talets senare hälft.
Bland de äldre gravvårdarna på kyrkogården finns ett antal gjutjärnsvårdar bevarade. Av de tre bevarade
järnkorsen står två på kyrkoherde Barcks familjegrav och det tredje på makarna Jonas Petterssons och
Sara Ericsdotters gravplats. Bland de yngre vårdarna finner man dessutom två trävårdar.
Vid omgrävningen vilken utfördes i samband med kapellbygget påträffades flertalet senmedeltida gravar.
Lämningarna från dessa samlade man ihop och de placerades sedan under en gemensam sten invid
vapenhusets södra sida.

Byggnader
På kyrkogården finns idag ett kapell uppfört i trä vilket till utformning och material nära ansluter sig till
det medeltida trätempel som tidigare stod på kyrkogården. Väggarna är klädda med tjärad locklistpanel
och spån på gavelröstena. Taket är täckt med brunlackerad plåt.
I kyrkogårdens sydvästra hörn står en klockstapel av klockbockstyp med tjärat spåntak och tjärade
ben vilka klätts in med tjärade bräder. Ovansidan av de underliggande syllarna har man täckt med
kopparplåt.
Utanför muren i kyrkogårdens sydvästra hörn ligger ett mindre uthus med brunmålad locklistpanel
och sinuskorrugerat plåttak.

Beskrivning av enskilda kvarter
Kvarter A
Allmän karaktär
Kvarter A utgörs av det långsmala rektangulära område som är beläget norr om kyrkogårdens grusade
gång. Det stora flertalet av kvarterets gravar finns i anslutning till kyrkogårdsmuren i områdets östra
del. Hela kvarterets yta är gräsbevuxen och ramas in av den grönska som trädkransen och almallén
skänker.

Karaktären på kvarterets gravvårdar är skiftande med allt från mindre naturstenar till modernare låga
rektangulära vårdar av yngre datum samt några liggande hällar. I kvarterets finns även ett gjutjärnskors
från 1800-talets slut samt en modern trävård. Den åldersmässiga spridningen inom kvarteret är således
stor. Gravarna fördelar sig från 1800-talets slut fram till 2000-talet med en tydlig övervikt på vårdar från
decennierna strax före och efter sekelskiftet 2000.
Orts- och gårdsnamn förekommer på en del av kvarterets vårdar emedan psalmhänvisningar endast
förekommer sparsamt. Exempel på förekommande ortsnamn är Elofstorp, Sköldsta och Uråsa. På stenen
rest över Henning Kvennedeldt finner man ett citat på latin Esta fidelis usque ad mortem et dabo fibi
coronam vitae.
Kvarterets äldsta vård är ett gjutjärnskors rest över Jonas Pettersson 1796-1885 från Sköldsta Söragård
och hans hustru Sara Ericsdotter 1800-1888. I kvarteret finns även en modern trävård i form av ett
ekkors rest över Åke Kvennefeldt 1946-1992

Kvarter B
Allmän karaktär
Området utgörs av det smala gräsbevuxna rektangulära området som är beläget direkt söder om den
västra ingången. Kvarteret omfattar endast fem gravvårdar hållna i en låg skala utförda i diabas och röd
granit. Stenarna står på en rät nord-sydlig linje utmed kyrkogårdsmuren.

Gravvårdstyper
Frånsett en smal högrest diabassten utgörs kvarterets vårdar av låga rektangulära stenar i diabas eller
röd granit.
Den åldersmässiga spridning på kvarterets vårdar är stor där den äldsta stenen härrör från 1800-talets
sista decennium och den yngsta från 1990-talet.
Förekomsten av titlar, ortsnamn och psalmhänvisningar är begränsad. Exempel på titel är
hemmansägare.
Kvarterets äldsta vård, en smal halvhög diabassten, är rest över f.d. hemmansägare Anders Magnusson
1799-1892, Klinten.

Kvarter C
Allmän karaktär
Kvarter C är kyrkogårdens största både med avseende på yta och antal gravvårdar. Området breder ut
sig på kapellets södra och östra sida och är helt bevuxet med gräs frånsett en bevarad grusgrav, belägen
direkt öster om kapellet. I kvarterets sydvästra hörn står en klockstapel av klockbockstyp. Gravstenarna
är placerade i enkla nord-sydliga rader frånsett kvarterets mittersta rad där stenarna står ryggställda mot
varandra. I kvarteret finner man flertalet prästgravar.

Gravvårdstyper
Kvarterets vårdar har en stor spridning både med avseende på ålder och utseende. Åldersspridningen i
kvarteret sträcker sig från 1700-talets mitt fram till 2000-talet. Utseendet på kvarterets vårdar varierar
kraftigt från några resta naturstenar med en enkel inskription till ett par gjutjärnskors, liggande hällar
samt flertalet låga rektangulära vårdar av modern typ. De yngre vårdarna är huvudsakligen utförda i grå
eller röd granit utan påkostade dekorationer. I kvarteret finns även en modern trävård.
Mot ett av klockstapelns stödben står en gravsten från 1700-talet lutad. Stenen vilken utgörs av en
tunn naturstensskiva har följande inskription Här vilar K.P.D. född 1740 från sköldstad.död 1799.
Bruket att skriva ut titlar på gravstenarna är begränsat emedan ortsnamn förekommer i en större
omfattning. Titlar som förekommer är naturvårdare och folkskollärare. Exempel på ortsnamn utgör
Sköldsta, Esperyd och Uråsa.
Utmärker sig gör den enda återstående grusgraven med buxbomshäck och två gjutjärnskors på stenfundament
resta över kyrkoherde G. O. Barck 1804-1885 och hans fru Ulrika Fredrika Barck född
Lindqvist 1797-1877. I anslutning till denna grav finner man även två liggande naturstenshällar över
kyrkoherde Johannes Theorin 1765-1820 samt kyrkoherden Magister Laurentius Kiellman 1702-1767
båda med kortare inskriptioner på latin.
I kvarterets finner man även folkskollärare Elias Fribergs låga breda diabasvård. Folksollärare Friberg
var en av dem som tog initiativ till byggandet av klockstapeln. Placeringen av stapeln var på samma
plats i kyrkogårdens sydvästra hörn där den gamla klockstapeln en gång stått.

Efter rivningen av Kvenneberga kyrka kom kyrkogården att falla i glömska. År 1860 blev komministern
Gustaf Olof Barck vald till kyrkoherde i Hjortsberga pastorat. Prästbostället i Kvenneberga fungerade
som bostad i pastoratet åt kyrkoherden ända fram till 1925. Barck satte under sina första år i Kvenneberga
igång med att på egen bekostnad få den gamla kyrkogården i ett värdigt skick. Hela ringmuren
lades om och utökades till en bredd av nästan 2 meter. En minnesplatta med texten G.O.B. BÖRJADES
24 OKT. 1865 SLUTADES 18 juni 1866 finns uppsatt på muren. Han lät även plantera ett flertal träd på
kyrkogården. Till följd av sina idoga arbeten på Kvenneberga kyrkogård kom Barck att hamna i konflikt
med hjortsbergaborna varvid han skall ha sagt Varken som levande eller död skall jag mer komma inom
Hjortsberga sockengränser ett ord han kom att hålla. Utöver iståndsättningen bekostade Barck även de
nya järngrindarna vid kyrkogårdens huvudentré. Gustaf Olof Barck avled den 27 juni 1885 och vilar
därefter, tillsammans med sin fru Ulrika Fredrika, på den ligusteromringade gravplatsen i kyrkogårdens
östra del.
Henning Kvennefeldt var den drivande kraften och största donatorn till byggandet av Kvenneberga
kapell, vilket redan förts på tal i samband med uppförandet av kyrkogårdens klockstapel. Kapellbygget
kom igång under början av 1980-talet och uppfördes på samma grund som den gamla medeltidskyrkan.
Måtten på kapellet blev således desamma som det gamla trätemplets. 1983 stod kapellet klart och invigningen
ägde rum på Annandag Pingst och förrättades av dåvarande biskopen Sven Lindegård. Henning
Kvennefeldt avled den 6 mars 1999 och vilar nu tillsammans med sina syskon Hugo, Agnes och Bertil
på kyrkogården.