HELGUMS KYRKA

HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Under början av 1780-talet fattades beslut att bygga ny kyrka, då den gamla, troligen senmedeltida, var både för trång och och i dåligt skick. Ritningar till ny kyrka uppgjordes 1782 av byggmästare Eric Svedberg från Härnösand. Byggmaterial anskaffades, men byggmästaren satte aldrig igång arbetet, varför han avskedades. Istället vände man sig till den kände byggmästaren Pål Pehrsson i Stugun i Jämtland, som byggde kyrkan 1786-90 efter reviderad ritning från ÖIÄ. Detta är Pehrssons enda stenkyrka, vackert belägen vid Helgumssjöns strand. Endast tre av fyra fönsteraxlar byggdes, och tornet slopades. Det uppfördes 1854 av byggmästare J. A. Åkerlund efter ritning av N. H. W. af Trolle, med förlängning med en travé. Samtidigt revs klockstapeln, som var byggd 1772. Till kyrkogården leder två portar med murade kraftiga stolpar.

PLAN OCH MATERIAL - Rektangulärt kyrkorum med kor och sakristia i öster, torn i väster. Huvudingång i väster och på sydsidan, den ingång som var mitt på fasaden innan kyrkan utökades åt väster 1854.
Byggd i sten. Vitputsade fasader. Sockeln ljust grå. Takbeklädnad kopparplåt, ursprungligen spån. Lanterninen av trä, vitmålad.

EXTERIÖR - Ytterväggarna artikulerade av kraftiga lisener mellan fönstren. Ursprungligen eller senast fr. o. m. 1828 var murarna putsade och avfärgade i två nyanser rött, med vita lisener. Resligt torn med höga rundbågiga ljudöppningar, karnissvängt tak med urtavlor samt hög öppen lanternin av trä. Profilerad taklist som fortsätter runt tornkroppen.

INTERIÖR - Ljust målade väggar med låg bröstpanel av spontade bräder, tunnvälvt trätak. Altaruppställning från 1843 med kolonner som bär fronton. Altarväggen bemålad 1844 av Jonas Byström med draperier i rött, hållna av putti. Mot kortaket molnformationer med flygande änglar. Altartavla målad 1815 av Gustav Erik Hasselgren med motivet "Kristi uppståndelse", inköpt 1840-41 från Jakobs kyrka i Stockholm. T.v. om altaret dörr till sakristian, den högra skendörr. Den rikt ornerade predikstolen, utförd 1806 av Nils Dahlqvist, var fram till 1840-talet uppsatt ovanför altaret. De första åren satt predikstolen från den gamla kyrkan där.
Bänkinredningen sluten i tre kvarter, målad i beigebrun marmorering. Orgel byggd 1882 av Åkerman & Lund, verket ersatt 1963-64. Läktarunderbyggnad.

Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860, Del 4 Härjedalen, Jämtland, Medelpad och Ångermanland. Stockholm 1997

FÖRSAMLING 1995 - HELGUM

BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 735, år 1900: 2968, år 1995: 1003

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken, omtalad 1535 (Styffe).

LÄGE OCH OMGIVNING - Socknen ligger i Faxälvens dalgång och omfattar marken på båda sidor om älven. Området är höglänt med odlingsmarken på terrassplan mellan älven med sina branta sidor och de skogklädda bergssluttningarna bakom. Kyrkan ligger för sig, centralt i den odlade bygden, högt i en sluttning ovanför älven som här vidgar sig till en sjö, Helgumsjön. Tätorten Helgum vid Inlandsbanan ligger drygt en mil söderut. Vid kyrkan finns ett församlingshem.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: Sannolikt medeltida träkyrka, enligt uppgift ”förruttnad” år 1575. Riven.

II: Stenkyrka från 1559 med måtten 24 x 15 1/4 alnar, cirka 14 x 9 meter, som 1730 fick nya stenvalv. Riven.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - III: Stenkyrka från 1786-90, byggd av byggmästare Pål Pehrsson i Stugun i Jämtland, som var den enda han byggt i sten, efter ritningar av byggmästare Eric Svedberg från Härnösand, reviderade av ÖIÄ. Rektangulärt kyrkorum med sakristia i en smalare utbyggnad öster om koret. 1700-talskyrkan förlängdes 1854 med en fönsteraxel mot väster och försågs med torn av byggmästare J A Åkerlund efter ritningar av N H V af Trolle.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkans fasader livas av kraftiga lisener mellan fönstren och är vitputsade. Den karnisformade tornhuven kröns av en öppen lanternin av trä. Ingångar i väster och söder. Kyrkorummet täcks av ett trätunnvalv. Runt altaruppställningen finns en draperimålning av Jonas Byström från 1844. Vid en restaurering 1903-05 av arkitekterna Fritz Eckert, Stockholm och L N Wahrgren, Sollefteå försågs kyrkorummet med dekormålning med fältindelning och bladornament och nya bänkar gjordes. Vid arkitekt Erik Fants restaurering 1939 togs denna dekor bort och en sluten bänkinredning installerades. Inredningen konserverades och en läktarunderbyggnad sattes in 1980 efter ritningar av arkitekt Hans Jäderberg. Orgelläktaren härrör från 1802-09. Predikstolen från 1806, som under 1800-talets förra hälft satt över altaret, har tillverkats av Nils Dahlqvist från Nora. Altartavlan från 1815 är målad av Gustav Erik Hasselgren och inköptes från Jakobs kyrka i Stockholm 1840-41. Den sitter i en altaruppställning från 1843. Orgelfasaden är från 1881-82, då kyrkan fick ny orgel.

Dopfunten av ljus sandsten med årtalet 1940 är ritad av Erik Fant. Inga medeltida skulpturer finns bevarade.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 1998.

Kyrkotomten inramad av en låg bogårdsmur i natursten. På denna står ett äldre tjärat pinnstaket med pilformiga spetsar. Segmenten hålls samman av fyrkantiga hörnstolpar på tvärstöd, krönta av lökformiga knoppar. Strax utanför tomten i nordväst, alldeles intill västra entrén, finns en kistförvaring från 1939-40 med gräsbevuxen yta över.

Murade och slätputsade stigportar i väster och söder, båda paren uppförda 1933, kopior av de äldre, röd granitsockel, krönlistprofilering, tälttaksformiga avslut med täckplåt i falsad koppar. Krön med förgyllda kulor. Mellan stolparna sitter smidesgrindar och ett fast överstycke i väster med Oscar I:s förgyllda initialer och årtalet 1855.

Tomten sluttar starkt mot vattnet i norr. Den är utvidgad i etapper, bl.a. 1935, mot norr och nordväst med separat gravplats, väg mellan ytorna ned till vattnet. Utvidgningen avgränsas med tät häck, dock staket i nordöstra delen. Även mot öster finns en häck.

Ytorna gräsbevuxna, interfolierade av grusgångar och tydliga gravkvarter. Då kyrkobyggnaden ligger längst i söder på tomten finns de flesta gravarna mot norr. Några kvarter avgränsas med ölandstok. En kraftig rönn i sydväst, annars rader av uppvuxna björkar utmed grusgångarna. Svartmålade belysningsstolpar i stål, opaka glober. Minneslund i norr nere vid vattnet.

Från väster en grusgång med tre skifferstråk mot entrén. På ömsesidor rosenbuskar.

Kyrkobyggnaden uppfördes 1786-90 av byggmästaren Pål Pehrsson i Stugun, Jämtland, efter ritningar 1782 av byggmästaren Eric Svedberg från Härnösand, men därefter reviderade av ÖIA.
Initialt byggdes kyrkan med tre fönsteraxlar och utan västtorn. Vid en tillbyggnad 1854 av byggmästaren J.A. Åkerlund efter ritningar av N.H.W. af Trolle, uppfördes tornet i väster och ytterligare en fönsteraxel.

Kyrkan är sedan dess en traditionell långkyrka murad i natursten och putsade fasader med västtorn och lägre och smalare, utskjutande sakristia i öster. Långhuset har sadeltak, valmat i öster, belagt med falsad kopparplåt 1990-92, detsamma gäller sakristians tak, även detta valmat i öster.

Se även tidigare inventeringar.

KYRKOMILJÖN -

Helgums kyrka ligger naturskönt intill Faxälvens södra strand en dryg mil från stationssamhället Helgum. Hela södra älvdalen är befolkad med många byar och namnet Helgum anger ålderdomlig hävd. En grusväg leder ned mot kyrkotomten. Strax intill denna i nordväst finns ett putsat församlingshem i två plan och sadeltak med lertegel, uppfört omkring 1940 som Helgums kommunalhus.

Kyrkotomten
Kyrkotomten inramad av en låg bogårdsmur i natursten. På denna står ett äldre tjärat pinnstaket med pilformiga spetsar. Segmenten hålls samman av fyrkantiga hörnstolpar på tvärstöd, krönta av lökformiga knoppar. Strax utanför tomten i nordväst, alldeles intill västra entrén, finns en kistförvaring från 1939-40 med gräsbevuxen yta över.

Murade och slätputsade stigportar i väster och söder, båda paren uppförda 1933, kopior av de äldre, röd granitsockel, krönlistprofilering, tälttaksformiga avslut med täckplåt i falsad koppar. Krön med förgyllda kulor. Mellan stolparna sitter smidesgrindar och ett fast överstycke i väster med Oscar I:s förgyllda initialer och årtalet 1855.

Tomten sluttar starkt mot vattnet i norr. Den är utvidgad i etapper, bl.a. 1935, mot norr och nordväst med separat gravplats, väg mellan ytorna ned till vattnet. Utvidgningen avgränsas med tät häck, dock staket i nordöstra delen. Även mot öster finns en häck.

Ytorna gräsbevuxna, interfolierade av grusgångar och tydliga gravkvarter. Då kyrkobyggnaden ligger längst i söder på tomten finns de flesta gravarna mot norr. Några kvarter avgränsas med ölandstok. En kraftig rönn i sydväst, annars rader av uppvuxna björkar utmed grusgångarna. Svartmålade belysningsstolpar i stål, opaka glober. Minneslund i norr nere vid vattnet.

Från väster en grusgång med tre skifferstråk mot entrén. På ömsesidor rosenbuskar.

Kyrkobyggnaden
Kyrkobyggnaden uppfördes 1786-90 av byggmästaren Pål Pehrsson i Stugun, Jämtland, efter ritningar 1782 av byggmästaren Eric Svedberg från Härnösand, men därefter reviderade av ÖIA.
Initialt byggdes kyrkan med tre fönsteraxlar och utan västtorn. Vid en tillbyggnad 1854 av byggmästaren J.A. Åkerlund efter ritningar av N.H.W. af Trolle, uppfördes tornet i väster och ytterligare en fönsteraxel.

Kyrkan är sedan dess en traditionell långkyrka murad i natursten och putsade fasader med västtorn och lägre och smalare, utskjutande sakristia i öster. Långhuset har sadeltak, valmat i öster, belagt med falsad kopparplåt 1990-92, detsamma gäller sakristians tak, även detta valmat i öster.

Det närmast kvadratiska tornet är högt och smalt med karnissvängd huv med tornur och uppskjutande öppen lanternin i trä och krönande förgyllt kors på klot. Dess tak är belagt med falsad kopparplåt. Trapporna är därför smala och branta hela vägen upp i lanterinen. Rundbågiga höga ljudöppningar i alla väderstreck med förkroppade omfattningar i puts. Understycken stödda på konsoler. Dubbla luckor med rundbågiga avslut, liggande bred panelning, svart målning utsidan, omålade insidor. Lanterninen helt klädd i träpanel, på utsidan dubbelfasspåntad, stående, vit målning; insidan klädd i slät spåntad panel, även i tak, vit målning. Golv, yttersidor i barockhuven falsad kopparplåt. Lanterninen med fyra höga rundbågiga öppningar, snedställda insidor med sittbrädor. Yttre svart smidesräcke med dekor.

Putsad sockel med grå målning. Slätputsade och vitmålade fasader med förenklad klassicism genom artikulerade kraftiga lisener mellan fönstren, bärande en förkroppad takfot i enkel profilering. Takfoten fortsätter runt kyrkan och även runt tornet, som avgränsande listverk. Mellan lisenerna finns en svag fördjupning i putsen så att fyllningar bildas genom en barocksvängd profilering. Förkroppad omfattning kring de bågformade fönstren. Ursprungligen eller senast från 1828 var murarna putsade och avfärgade i två nyanser rött med vita lisener.

Fyra djupa fönsterhål i muren med trekantavslutade fönster. Ej kopplade bågar. Utsidan med tolv lufter, blyspröjsat antikglas från restaureringen 1939 efter program av arkitekt Erik Fant, Stockholm, rödbrun målning utsida. Andra murhålet österifrån mot söder delat för entré, därav mindre fönster.

Södra entrén med granithällar i mark på utsidan. Förkroppad omfattning med två låga doriska pilastrar bärande en kornisch med plåttäckning. Över denna ristat i sten "Gustav III 1790". Låg bågsegmentformad ytterdörr, ersatte 1939 den föregående vid restaureringen, en pardörr klädd med kopparplåt på utsidan, tre fyllningar insida var blad.

Västra entrén med trappa i röd granit, tre plansteg. Ramp från söder i samma material monterad 1980. Räcke med fyrkantstål och handledare i brunmålat trä. Portik med förkroppad omfattning, nedtrappad profilering inåt. Ovan omfattningen en murad kornisch med täckning av kopparplåt. I fyllningen under kornischen en lykta i smide, klarglas.

Dubbeldörr i trä, utsida klädd med kopparplåt, liggande skivor. Insidor med tre fyllningar, grågrönt ramverk, dito marmorerade fyllningar, mörkt grön list kring fyllningar. Inmurade gångjärn.