SKELLEFTEÅ LANDSFÖRSAMLINGS KYRKA (LANDSKYRKAN)

Skellefteå landsförsamlings kyrka, Landskyrkan, är belägen nära älven i en rik jordbrukstrakt, numera tätbebyggd. Öster om kyrkan ligger en gammal kyrkstad med övernattningsstugor för gudstjänstbesökare under äldre tider.

På platsen fanns en stenkyrka från senmedeltiden som till största delen revs när nuvarande kyrkan uppfördes omkring 1800 efter ritningar av Jakob Rijf. Genom sin välbevarade exteriör utgör kyrkan är ett av de främsta exemplen på nyklassicistisk sakral arkitektur i Sverige. Den erhöll från början korsformad plan med centraltorn av trä och hade ursprungligen karaktär av centralkyrka med kor i korsmitten. Orgeln stod på östläktaren. Från gamla kyrkan har bevarats den vidbyggda sakristian i vinkeln mellan östra och norra korsarmarna samt murverk i östra och västra korsarmarna. Centraltornet av trä står på smäckra pelare. Korsarmarnas gavlar är utförda med doriska kolonnportiker under triangulära fält. Läktaren i väster byggdes 1878.1915-1916 omgestaltades interiören under ledning av Fredrik Falkenberg. Arbetet innebar främst att koret flyttades till östra korsarmen, rik stuckdekor tillkom och läktaren erhöll en orgel. 1964 utfördes en ny omgestaltning av fr a koret efter ritningar av Rolf Bergh. Arbetet innebar bl a att ett sanktuarium inrättades. Här utställs medeltida skulpturer. En glasmålning av Britta Reich-Eriksson insattes i ett rundfönster. Samtidigt tillkom läktarunderbyggnaden i väster.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1994-1999

Begravningsplatsen består av sex områden och cirka 7000 gravplatser:

A) Gamla kyrkogården omkring kyrkan är omgiven av en stenmur med stigportar från 1799 mot väster och norr, samt från 1930-talet mot öster Trädvegetationen består av björkar intill muren och en björkallé mot östra stigporten Under 1686 anges att kyrko-gården är liksidig. År 1758 utvidgades kyrkogården åt öster och väster och en ny mur uppfördes. Ytterligare en utvidgning skedde 18181827 och ny mur samt grindar byggdes mot norr (muren omlagd 1932) och öster 1842. Kyrkogården utvidgades alltmer mot söder och öster under senare delen av 1800-talet. Särskilt intressant är att det vid sidan om grindstolparna fortfarande finns kvar plansteg i granit som leder över muren. Nordost om kyrkan finns också en del som kallades Ogärningsron där de som tagit sitt eget liv begravdes utan kista och svepning. Öster om kyrkan finns en likbod från 1840-talet. Den är länets äldsta likbod. Byggnaden är rektangulär med flackt sadeltak i tegel. Fasaden har en slät vitmålad panel och profilerade hörnpilastrar som bär ett entablement. I gavelfältet ovanför dubbeldörren finns en snidad dödskalle och benknotor. I likbodens källarvåning förvarades liken sommartid. Tidigt i lands-församlingens historia begravdes kyrkoherdar och militärer under hällar i kyrkans kor. Kvarvarande hällar är utflyttade och ligger numera utanför kyrkans sydöstra hörn. Bland andra gravvårdar märks exempelvis Johan Sandströms gjutjärnsgravvård, utformad som ett tabernakel i gotisk stil, som är den ståtligaste i sitt slag i länet. Familjer vars historia hänger ihop med Skellefteå kommuns och stads utbyggnad har begravts här och lämnat efter sig monumentala gravar inramade med smides- eller gjutjärnsstaket eller kätting. Bland annat kan man nämna Markstedtska familjegraven, där flera mäktiga män ur familjen Markstedt ligger, tillsammans med fruar och barn. Några av de titlar som förekom inom familjen Markstedt var rådman, handlare, vice konsul, riksdagsman, stadsfullmäktiges ordförande och sågverksägare. Arkitektoniskt uppbyggda stenvårdar, obelisker och även järnkors präglar äldsta kyrkogården. Två stora fält mot nordost som tidigare var allmänfält togs under senare delen av 1900-talet i bruk för urngravar, med förhållandevis tätt placerade ljusa och oregelbundna gravstenar.

B) Södra kyrkogården, nedanför kyrkan, togs i bruk 1940 och omges av en stenmur. Gravområdet ligger naturskönt nära även och utmärks av tidstypisk rosbuskvegetation, plattläggning och klippta häckar. Ett antal grus- och sandgravar finns bevarade. Förutom björk förekommer pelarasp. På västra sidan finns en stigport av betong med årtalet 1937. Väster om och utanför Södra kyrkogården finns två större timrade sockenmagasin och en kyrkogårdsförvaltningsbyggnad från 1987.

C) Västra kyrkogården (den s.k. Kläppen) vid gravkapellet invigdes år 1900 och omges av en häck. Norra allén började planteras omkring 1894. Många grus- eller sandgravar med gedigna gravstenar finns inom Västra kyrkogården särskilt längst mot väster och här vidmakthålls kyrkogårdens äldre mönsterkrattning som skötselstandard. Området har utvidgats mot öster 1920 och 1929. Nordost och sydost om kapellet finns ett större, ej omgrävt område med allmängravar och barngravar. Många av de avlidna dog i spanska sjukan 1918. I allmängravar begravdes gemene man som inte hade råd att skaffa sig en individuell grav eller familjegrav. De döda gravlades relativt tätt i rad allteftersom de avled och som minnesvård användes ett träkors eller enkel natursten. Här är en stor del av gravarna försedda med enkla träkors, vilket är ett försvinnande drag på länets kyrkogårdar ofta har allmängravar grävts om och delats in i individuella gravplatser. I mitten av området finns allé med cembratallar. Allégången går mellan f.d. kyrkoherdebostället och gravkapellet. Det senare uppfördes i tegel och puts med klassicerande stil år 1898. Gravkapellets arkitekt är okänd. År 1974 tillbyggdes en lägre del inrymmande bisättningsrum och sakristia, efter ritningar av Bengt Lidström VAB. 1958 tillfogades vapenhus och orgelläktare i vitkalkad ek.

D) Västra nedre kyrkogården togs i bruk 1953. Det ligger öppet i en södersluttning och präglas av långa svagt böjda gravrader med jämnstora stenvårdar. Rygghäck-planteringarna ger området massverkan.

E) Klostergärdan togs i bruk 1963 och omges av ett trästaket. I områdets mitt står ett stort kors som fondmotiv. Enhetliga gravrader i gräsmatta och klippta rygghäckar ger området en fast struktur.

F) Söder om älven ligger Lunds kyrkogård från 1988. Urngravsområdet i nedre delen representerar det sena 1900-talets trädgårdsideal med organiska former, gatsten, perenner och krukor samt träd av gulbarkig hägg. I övrigt utgörs gravplatsen av äldre åkerlandskap med diagonalställda balkmonterade gravar och varierad trädvegetation. På den övre delen av Lund finns en minneslund intill en cirkulär vattenanläggning.

Skellefteå socken bildades under 1320-talet. Ungefär samtidigt bildades Skellefteå landsförsamling som en utbrytning ur Bygdeå församling. Socknen var stor och innefattade från början även Piteå, Lövånger, Burträsk och Norsjö. Kyrkan sägs fortfarande vara en av landets största landskyrkor. Övriga kyrkor i Skellefteå lands-församling är Anderstorps kyrka, Sjungande Dalens kyrka och Sunnanå kyrka vilka alla är stadsdelskyrkor. Inom landsförsamlingen finns också Mobackenkyrkan och Sörböle kyrka som är samarbetskyrkor med Evangeliska Fosterlandsstiftelsen (EFS).

Den första träkyrkan vid platsen uppfördes troligen på 1330-talet och ersattes 1386 av en större. 1485 lades grunden till en ny stenkyrka, som invigdes 1507. Denna byggdes om efter ritningar från år 1793 av den österbottniske byggmästaren Jacob Rijf och invigdes år 1800. I praktiken innebar detta uppförandet av en ny kyrka med sakristian och merparten av det medeltida murverket i östpartiet och delar av västra korsarmen bevarat. Kyrkan, som vilar på en rustbädd av timmer, har en korsformig plan med östra armen kortare än de övriga och ingångar från alla fyra håll. Sakristian är utbyggd norr om östra korsarmen.