LJUSETS KAPELL

Begravningsplatsen har en mycket samlad, nästan rund form. Området längst i öster, som är skogsbevuxet och ej nyttjas till begravningar, sluttar ned mot väster med en markerande nivåskillnad i gränsen mellan 1887 och 1946 års delar. I övrigt ligger platsen plant. I norr och öster omges kyrkogården av väg och bebyggelse, i söder av väg och i väster av ett park- och skogsområde. En stenmur inhägnar den i öster, söder och nordöst och en hagtornshäck resten av dess nordsida. I nordväst ligger en parkeringsplats inom området.
Träden är av varierande slag. Lind dominerar bl a i flera stora alléer. En ekrad och en thujahäck står i äldsta delens östra gräns mot skogspartiet och i dess västgräns växer lönn. Lönnar finns även på ett område längst i nordväst. Krematoriet omges av tallar. I övrigt förekommer ornäsbjörk, alm, ask, avenbok och rönn. Kvartershäckarna utgörs på den äldre delen av måbär och oxbär och på nyare delen i väster av övervägande hagtorn.
Huvudingångarna är asfalterade medan de övriga är grusbelagda. På den plana ytan är de raka och i skogspartiet svängda. Från portarna i norr och öster leder centrala gångar fram till kapellkrematoriet i söder och till minneslunden i väster.
Kyrkogårdens olika delar avspeglar sina tiders smak i gravvårdarnas varierande storlek, utformning, färg och material. Samtidigt kan samhällets sociala skiktning avläsas alltifrån monumentala gravvårdar övre högreståndspersoner, kommunalt verksamma administratörer och industrimän till små enkla gravvårdar över mindre bemedlade.
Grusgravarna upptar nära hälften av kyrkogårdens yta och ligger i största mängd i öster på den gamla delen. Gravvårdarna uppvisar här en större variationsrikedom än de på begravningsplatsens yngre delar. Grusgravarna - många osedvanligt stora - omges av häckar eller stenramar, ofta av betydande dimensioner. Ett 10-tal gravar är hägnade med järnstaket eller kätting.
Allmänningarna ligger spritt runt om på kyrkogården. De upphörde att brukas för sitt ursprungliga ändamål 1955. Med undantag av den äldsta från 1920 i nordöst har de kvar sitt karakteristiska utseende. Det största urngravsområdet ligger på 1946 års utvidgning. Längst i väster står ett stort kors på en plats som först var avsedd för jordfästningar utomhus men som 1971 gjordes om till minneslund.
Närmast Ljusets kapellet breder större partier med gräsytor ut sig. I anslutning till kapellets huvudentré finns en låg mur som utgör gräns mot kyrkogården i öster. Vid huvudentrén och vid ingångarna till ekonomiutrymmena har marken belagts med asfalt. Mot Artillerivägen finns en naturstensklädd mur och ett antal glest stående tallar.

Begravningsplatsen har en mycket samlad, nästan rund form. Området längst i öster, som är skogsbevuxet och ej nyttjas till begravningar, sluttar ned mot väster med en markerande nivåskillnad i gränsen mellan 1887 och 1946 års delar. I övrigt ligger platsen plant. I norr och öster omges kyrkogården av väg och bebyggelse, i söder av väg och i väster av ett park- och skogsområde. En stenmur inhägnar den i öster, söder och nordöst och en hagtornshäck resten av dess nordsida. I nordväst ligger en parkeringsplats inom området.
Träden är av varierande slag. Lind dominerar bl a i flera stora alléer. En ekrad och en thujahäck står i äldsta delens östra gräns mot skogspartiet och i dess västgräns växer lönn. Lönnar finns även på ett område längst i nordväst. Krematoriet omges av tallar. I övrigt förekommer ornäsbjörk, alm, ask, avenbok och rönn. Kvartershäckarna utgörs på den äldre delen av måbär och oxbär och på nyare delen i väster av övervägande hagtorn.
Huvudingångarna är asfalterade medan de övriga är grusbelagda. På den plana ytan är de raka och i skogspartiet svängda. Från portarna i norr och öster leder centrala gångar fram till kapellkrematoriet i söder och till minneslunden i väster.
Kyrkogårdens olika delar avspeglar sina tiders smak i gravvårdarnas varierande storlek, utformning, färg och material. Samtidigt kan samhällets sociala skiktning avläsas alltifrån monumentala gravvårdar övre högreståndspersoner, kommunalt verksamma administratörer och industrimän till små enkla gravvårdar över mindre bemedlade.
Grusgravarna upptar nära hälften av kyrkogårdens yta och ligger i största mängd i öster på den gamla delen. Gravvårdarna uppvisar här en större variationsrikedom än de på begravningsplatsens yngre delar. Grusgravarna - många osedvanligt stora - omges av häckar eller stenramar, ofta av betydande dimensioner. Ett 10-tal gravar är hägnade med järnstaket eller kätting.
Allmänningarna ligger spritt runt om på kyrkogården. De upphörde att brukas för sitt ursprungliga ändamål 1955. Med undantag av den äldsta från 1920 i nordöst har de kvar sitt karakteristiska utseende. Det största urngravsområdet ligger på 1946 års utvidgning. Längst i väster står ett stort kors på en plats som först var avsedd för jordfästningar utomhus men som 1971 gjordes om till minneslund.
Närmast Ljusets kapellet breder större partier med gräsytor ut sig. I anslutning till kapellets huvudentré finns en låg mur som utgör gräns mot kyrkogården i öster. Vid huvudentrén och vid ingångarna till ekonomiutrymmena har marken belagts med asfalt. Mot Artillerivägen finns en naturstensklädd mur och ett antal glest stående tallar.

Begravningsplatsen har en mycket samlad, nästan rund form. Området längst i öster, som är skogsbevuxet och ej nyttjas till begravningar, sluttar ned mot väster med en markerande nivåskillnad i gränsen mellan 1887 och 1946 års delar. I övrigt ligger platsen plant. I norr och öster omges kyrkogården av väg och bebyggelse, i söder av väg och i väster av ett park- och skogsområde. En stenmur inhägnar den i öster, söder och nordöst och en hagtornshäck resten av dess nordsida. I nordväst ligger en parkeringsplats inom området.
Träden är av varierande slag. Lind dominerar bl a i flera stora alléer. En ekrad och en thujahäck står i äldsta delens östra gräns mot skogspartiet och i dess västgräns växer lönn. Lönnar finns även på ett område längst i nordväst. Krematoriet omges av tallar. I övrigt förekommer ornäsbjörk, alm, ask, avenbok och rönn. Kvartershäckarna utgörs på den äldre delen av måbär och oxbär och på nyare delen i väster av övervägande hagtorn.
Huvudingångarna är asfalterade medan de övriga är grusbelagda. På den plana ytan är de raka och i skogspartiet svängda. Från portarna i norr och öster leder centrala gångar fram till kapellkrematoriet i söder och till minneslunden i väster.
Kyrkogårdens olika delar avspeglar sina tiders smak i gravvårdarnas varierande storlek, utformning, färg och material. Samtidigt kan samhällets sociala skiktning avläsas alltifrån monumentala gravvårdar övre högreståndspersoner, kommunalt verksamma administratörer och industrimän till små enkla gravvårdar över mindre bemedlade.
Grusgravarna upptar nära hälften av kyrkogårdens yta och ligger i största mängd i öster på den gamla delen. Gravvårdarna uppvisar här en större variationsrikedom än de på begravningsplatsens yngre delar. Grusgravarna - många osedvanligt stora - omges av häckar eller stenramar, ofta av betydande dimensioner. Ett 10-tal gravar är hägnade med järnstaket eller kätting.
Allmänningarna ligger spritt runt om på kyrkogården. De upphörde att brukas för sitt ursprungliga ändamål 1955. Med undantag av den äldsta från 1920 i nordöst har de kvar sitt karakteristiska utseende. Det största urngravsområdet ligger på 1946 års utvidgning. Längst i väster står ett stort kors på en plats som först var avsedd för jordfästningar utomhus men som 1971 gjordes om till minneslund.
Närmast Ljusets kapellet breder större partier med gräsytor ut sig. I anslutning till kapellets huvudentré finns en låg mur som utgör gräns mot kyrkogården i öster. Vid huvudentrén och vid ingångarna till ekonomiutrymmena har marken belagts med asfalt. Mot Artillerivägen finns en naturstensklädd mur och ett antal glest stående tallar.

Begravningsplatsen har en mycket samlad, nästan rund form. Området längst i öster, som är skogsbevuxet och ej nyttjas till begravningar, sluttar ned mot väster med en markerande nivåskillnad i gränsen mellan 1887 och 1946 års delar. I övrigt ligger platsen plant. I norr och öster omges kyrkogården av väg och bebyggelse, i söder av väg och i väster av ett park- och skogsområde. En stenmur inhägnar den i öster, söder och nordöst och en hagtornshäck resten av dess nordsida. I nordväst ligger en parkeringsplats inom området.
Träden är av varierande slag. Lind dominerar bl a i flera stora alléer. En ekrad och en thujahäck står i äldsta delens östra gräns mot skogspartiet och i dess västgräns växer lönn. Lönnar finns även på ett område längst i nordväst. Krematoriet omges av tallar. I övrigt förekommer ornäsbjörk, alm, ask, avenbok och rönn. Kvartershäckarna utgörs på den äldre delen av måbär och oxbär och på nyare delen i väster av övervägande hagtorn.
Huvudingångarna är asfalterade medan de övriga är grusbelagda. På den plana ytan är de raka och i skogspartiet svängda. Från portarna i norr och öster leder centrala gångar fram till kapellkrematoriet i söder och till minneslunden i väster.
Kyrkogårdens olika delar avspeglar sina tiders smak i gravvårdarnas varierande storlek, utformning, färg och material. Samtidigt kan samhällets sociala skiktning avläsas alltifrån monumentala gravvårdar övre högreståndspersoner, kommunalt verksamma administratörer och industrimän till små enkla gravvårdar över mindre bemedlade.
Grusgravarna upptar nära hälften av kyrkogårdens yta och ligger i största mängd i öster på den gamla delen. Gravvårdarna uppvisar här en större variationsrikedom än de på begravningsplatsens yngre delar. Grusgravarna - många osedvanligt stora - omges av häckar eller stenramar, ofta av betydande dimensioner. Ett 10-tal gravar är hägnade med järnstaket eller kätting.
Allmänningarna ligger spritt runt om på kyrkogården. De upphörde att brukas för sitt ursprungliga ändamål 1955. Med undantag av den äldsta från 1920 i nordöst har de kvar sitt karakteristiska utseende. Det största urngravsområdet ligger på 1946 års utvidgning. Längst i väster står ett stort kors på en plats som först var avsedd för jordfästningar utomhus men som 1971 gjordes om till minneslund.
Närmast Ljusets kapellet breder större partier med gräsytor ut sig. I anslutning till kapellets huvudentré finns en låg mur som utgör gräns mot kyrkogården i öster. Vid huvudentrén och vid ingångarna till ekonomiutrymmena har marken belagts med asfalt. Mot Artillerivägen finns en naturstensklädd mur och ett antal glest stående tallar.

Begravningsplatsen har en mycket samlad, nästan rund form. Området längst i öster, som är skogsbevuxet och ej nyttjas till begravningar, sluttar ned mot väster med en markerande nivåskillnad i gränsen mellan 1887 och 1946 års delar. I övrigt ligger platsen plant. I norr och öster omges kyrkogården av väg och bebyggelse, i söder av väg och i väster av ett park- och skogsområde. En stenmur inhägnar den i öster, söder och nordöst och en hagtornshäck resten av dess nordsida. I nordväst ligger en parkeringsplats inom området.
Träden är av varierande slag. Lind dominerar bl a i flera stora alléer. En ekrad och en thujahäck står i äldsta delens östra gräns mot skogspartiet och i dess västgräns växer lönn. Lönnar finns även på ett område längst i nordväst. Krematoriet omges av tallar. I övrigt förekommer ornäsbjörk, alm, ask, avenbok och rönn. Kvartershäckarna utgörs på den äldre delen av måbär och oxbär och på nyare delen i väster av övervägande hagtorn.
Huvudingångarna är asfalterade medan de övriga är grusbelagda. På den plana ytan är de raka och i skogspartiet svängda. Från portarna i norr och öster leder centrala gångar fram till kapellkrematoriet i söder och till minneslunden i väster.
Kyrkogårdens olika delar avspeglar sina tiders smak i gravvårdarnas varierande storlek, utformning, färg och material. Samtidigt kan samhällets sociala skiktning avläsas alltifrån monumentala gravvårdar övre högreståndspersoner, kommunalt verksamma administratörer och industimän till små enkla gravvårdar över mindre bemedlade.
Grusgravarna upptar nära hälften av kyrkogårdens yta och ligger i största mängd i öster på den gamla delen. Gravvårdarna uppvisar här en större variationsrikedom än de på begravningsplatsens yngre delar. Grusgravarna - många osedvanligt stora - omges av häckar eller stenramar, ofta av betydande dimensioner. Ett 10-tal gravar är hägnade med järnstaket eller kätting.
Allmänningarna ligger spritt runt om på kyrkogården. De upphörde att brukas för sitt ursprungliga ändamål 1955. Med undantag av den äldsta från 1920 i nordöst har de kvar sitt karakteristiska utseende. Det största urngravsområdet ligger på 1946 års utvidgning. Längst i väster står ett stort kors på en plats som först var avsedd för jordfästningar utomhus men som 1971 gjordes om till minneslund.
Närmast Ljusets kapellet breder större partier med gräsytor ut sig. I anslutning till kapellets huvudentré finns en låg mur som utgör gräns mot kyrkogården i öster. Vid huvudentrén och vid ingångarna till ekonomiutrymmena har marken belagts med asfalt. Mot Artillerivägen finns en naturstensklädd mur och ett antal glest stående tallar.