SKAGA KAPELL

Kapellet ligger med koret åt norr på en låg kulle och har en närmast triangulär kyrkogård inhägnad av en låg kallmur av gråsten. Denna har två öppningar, en i öster och en i söder. Den förra har ett par stolpar av grovt bearbetade granithällar. Dessa bär upp en smidd pargrind från 1919 med ornament inspirerade av det första kapellet. Muren kantas på utsidan av gamla björkar. Från öppningarna leder grusgångar fram till kapellets port. På och utanför kyrkogården är några få lyktstolpar med stolpar av trä och lyktor av glas och plåt. Nedanför kyrkbacken är i kyrkogårdens västra hörn en offerkälla. Nordost om kapellet är en minnessten. Klockstapeln är belägen i tomtens sydöstra hörn. Inga gravstenar finns bevarade, men flera skelettfynd gjordes i samband med undersökningar som företogs inför byggandet av det förra kapellet år 1960. Kyrkogårdens användande hade upphört långt innan det ursprungliga kapellet revs 1825, man utnyttjade sedan länge kyrkogården i Undenäs. Kyrkogården rustades upp år 1900 då kallmuren iståndsattes och utvidgades så att offerkällan inlemmades.
OFFERKÄLLA - Den halvt utsinade källan har i sitt södra hörn en välväxt gammal björk och omgärdas av ett trästaket. I kallmuren är en rest sten med "Skaga offerkälla" inhugget. Sannolikt har källan nyttjats redan under förhistorisk tid, vilket föranlett lokaliseringen av en kyrka hit. 1919 rensades den igenstenade källan och nämnda sten restes. Myntfynd - som nu förvaras i Undenäs kyrka - visar att det offrats i denna in på 1800-talet.
MINNESSTEN - Minnesstenen bär följande inskription: "Här stod Skaga kapell intill år 1825. Allt är förgängligt. Sök det ovantill är! Församlingen reste vården 1919."
ÄLDRE KYRKOR - Det ursprungliga kapellets tillkomst och utseende är omvärvt av sägner och motsägelser. Sägnen gör gällande att "jättedottern" Skaga sattes ut i skogen för att hon var för klen. Storbonden Ramunder fann henne och tog henne till sin gård. På gården fanns en utländsk munk som blev tillfångatagen vid ett vikingatåg. Denna döpte Skaga i hemlighet och när hon sedermera tog över gården lät hon resa en kyrka. Det förefaller dock inte osannolikt att kapellet byggdes som gårdskyrka. Det är heller ej ovanligt att kyrkor byggdes i anslutning till äldre kultplatser. De stavar som bevarats (i klockstapeln och i Undenäs kyrka) är dendrokronologiskt daterade till 1137 och kan med stor säkerhet härledas till kapellet. I källorna finns inga indicier på att det kan ha rört sig om en sockenkyrka. Sockenbildningen var sen i dessa bygder där marken ofta bröts först under medeltiden. Vanligast torde ha varit att sockenbildning och kyrkobygge gick hand i hand. Den nu rivna timmerkyrkan i Undenäs anses ha rests först under 1300-talet, men verkar ha haft en föregångare av resvirke. Med tanke på terräng och avstånd så var det ett besvärligt företag att bege sig till denna sockenkyrka regelbundet. På 1400-talet utfärdade biskopen till och med avlat för alla som vissa dagar tog sig dit. Ännu en sägen gör enligt klassiskt mönster gällande att Skaga kapell tillsammans med bygden blev lagd öde i samband med digerdöden. Flera versioner finns av hur den återfanns. Vad som är belagt är i alla fall att kapellet var en betydelsefull offerkyrka, en av de få kända i landet. Glansperioden i senare tid var 1700-talets förra hälft då kapellets inkomster var mångdubbelt större än moderkyrkans i Undenäs. Offergåvorna till "den helige i Skagen" kunde vara pengar eller värdesaker som lades i offerstocken, kläder från sjuka som stoppades i grunden eller föremål som auktionerades ut. Vissa gåvor var votivgåvor som skänktes kapellet som tack för räddning i faror. Biskoparnas inställning till offerbruket varierade från Jesper Swedbergs praktiska accepterande till ett idealistiskt fördömande i upplysningstidens anda. År 1779 förordnades förbud mot vidare gudstjänster i Skaga, men till följd av det långa avståndet kom det att brukas ytterligare en tid. Fornforskaren och göticisten Pehr Tham bodde tidvis på godset Sannum. Denne fattade intresse för kapellet och lät 1786 rusta upp detsamma. När Tham dött 1820 saknades dock beskyddare. 1825 revs kapellet och gick året därpå under klubban. Den mest tillförlitliga beskrivningen av kapellet ges i prosten Ådahls beskrivning av Undenäs församling 1786: "&väggarna bestå av (oläsligt) eller upp- och nedstående sammanfogade furuplankor, hvilkas ändar hvila och äro bundna ofvan och nedan uti urgropade stockar, som på gaflarna och tvärs öfver vid koret äro vid ändarne nedhuggna uti och binda hvarandra. Resningen ofvanpå är ganska hög till kroppåsen, hvarför ock taket är mycket stört och brant. Sjelfa kyrkan innehåller uti längd 9 ½ aln samt i bredd 9 ¼ d:o; koret utgör i längden 5 1/8 aln, i bredd 4 7/8 d:o. Intill kyrkan är bygdt ett litet vapenhus mot vestra gafveln på södra sidan, tvenne små fönstergluggar, deraf den ena i kyrkan, den andra i koret, gifva kyrkan allt ljus hon eger. Med brädfodring har hon varit öfver allt utantill förvarad och inuti på väggarna hvitmålad. Dess prydnader äro annars obetydliga. /&/ Stapel med en liten klocka utan all inskription är nybyggd straxt utanför vapenhuset." Redan under 1800-talet växte en önskan fram hos Skaga rote att få ett nytt kapell. När detta ej vann gehör hos Undenäs församling lät man istället 1919 rusta upp kyrkplatsen och frilägga grunden till kapellet. En offerstock uppsattes för insamlande av pengar till ett nybygge. Friluftsgudstjänster började firas och pengar drogs in på kyrkkaffe. På 1940-talet började församlingen avsätta medel och på initiativ av fil. dr. Erik Salvén bildades Stiftelsen Skaga kyrka år 1955. Fem år senare stod en hypotetisk rekonstruktion färdig efter ritningar av stavkyrkoexperten professor Erik Lundberg. Denna som uppfördes av bygdens egna timmer och virke hade samma utseende som den nuvarande, med undantag av vapenhuset. År 2000 förstördes rekonstruktionen i en brand.