RÅDHUSTORGET, RÅDHUSET

SÖDERHAMN 1870-1890 - Under 1800-talets andra hälft utvecklades Söderhamnsregionen som aldrig förr. Med industrialismen kom en ny tid och industrialismen förvandlade staden. Med ångkraften skapades en ny varvsindustri. Nya kommunikationer och marknader skapades genom järnvägens tillkomst. En ny industriell struktur utvecklades, nya yrken som ingenjörer och tekniker gav upphov till nya samhällsskikt som i sin tur förändrade den sociala strukturen. Skråväsendet upphörde och trafikfrågorna blev en nu ingrediens i planeringen. Söderhamn blev vid denna tid centrum för industriell expansion, ett av de främsta i landet och befolkningsökningen har aldrig, varken före eller efter varit så kraftig som på 1870-80-talet.

Med industrins uppblomstring var det optimism och framtidstro som präglade stadsbyggandet. Järnvägen var intimt sammanknippad med periodens framtidstro. Järnvägen var pulsådern som präglade staden och knöt den samman med de livsviktiga delarna hamnen och industrierna.

P G Sundius upprättade ett förslag till ny stadsplan för Söderhamns centrum 1875. Han hade också gjort förslag till planer för det branddrabbade Gävle vilka blev kända och uppskattade även om Nils Ericson slutligen fick uppdraget där. För Söderhamn lät Sundius området kring kyrkan och rådhuset behålla sin tidigare indelning men skapade ett prakttorg på båda sidor ån i sitt stadsplaneförslag.

Ett år senare, 1876, kom den stora stadsbranden, brandkatastrofen som startade vid rådhuset. Brandens totala ödeläggelse möjliggjorde en nydaning av staden. Förslaget till stadsplan reviderades snabbt varvid bl a järnvägen flyttades till ett nytt läge söder om ån. Detta hade varit på förslag också tidigare men antagligen rönt ett så starkt motstånd att det inte fanns med i första förslaget till stadsplan. Denna del av plane kom till utförande 1886. Järnvägen lyftes därmed bort från centrum och gick i utkanten av stadskärnan men korsade paradtorget vid rådhuset.

RÅDHUSTORGET - Efter branden 1876 fanns vid Rådhustorget kvar ett stenhus i kvarteret Elefanten, gamla järnvägsstationen och rådhusets murar. Vid en brand 1860 hade rådhuset också förstörts och Gävles stadsbyggmästare Runer ritad ett nytt. Denna byggnadskropp blev nu kvar och byggdes om i en ny stil som kan betecknas som holländsk renässans av stockholmsarkitekten E A Jacobsson.

Runt torget byggdes stadens mest förnäma byggnader, i sten eller reveterade, till skillnad från det mesta i övrigt i staden som byggdes i trä med träpaneler. Rådhusmiljön var i stort sett utbyggd 1890. Byggnaderna i rådhusets omedelbara närhet byggdes upp först efter branden, därefter tillkom husen söder om ån och sist några av husen i områdets norra del.

I samband med en stadsbrand 1835 utvidgades det gamla salutorget framför rådhuset. Ån rätades och grävdes om och försågs med strandskoningar och trappor. Samtidigt började man bredda de längsgående gatorna Kyrkogatan och Rådhusgatan, vilket sedan kunde genomföras efter stadsbranden 1876.

Rådhustorget fungerade som stadens salutorg fram till 1876 då torghandeln flyttade längre österut enligt den nya stadsplanen till Köpmantorget. Rådhusparken skapades vid samma tillfälle vilket öppnade ett siktstråk och ett samband mellan kyrkan och rådhuset. Tanken på ett paradtorg realiserades helt. Obelisken som placerades 1899 framför rådhuset är ett minnesmärke över stadens grundare, Gustav II Adolf.

Gustaf Hultqvist, stadsingenjören som var en mångsysslare, ritade många av husen i Söderhamn vid uppbyggnaden efter branden, mest privata bostadshus. Vid Rådhustorget har han ritat det s k Sidenhuset som byggdes 1879. C Dahlgren var också flitigt anlitad, han ritade mycket av den för Söderhamn så typiska panelarkitekturen med rika utsnyckningar med klassiserande element.

AVGRÄNSNING AV BYGGNADSMINNET - Byggnadsminnet bör omfatta samtliga fastigheter inom det avgränsade bebyggelseområdet enligt situationsplanen. Skyddsbestämmelser bör gälla exteriörer för samtliga byggnader med kulturhistoriskt värde. För de helt moderna byggnaderna i området, Lejonet 1 och 2 samt Elefanten 3, bör hänsyn enligt bestämmelserna för skyddsområdet gälla.

Interiörer bör skyddas i två fall, stora salen i övervåningen på Elefanten 4 samt vissa delar av Rådhusets interiörer. Särskilda skyddsbestämmelser upprättas för varje fastighet var för sig.

KOMMENTARER - Målet med byggnadsminnesförklaringen är att bevara hela torgmiljön och bebyggelseområdet som en helhet. De enskilda byggnaderna är idag inte alltid av byggnadsminnesklass. Med begränsade åtgärder kan dock många av de mindre lyckade ingrepp som gjorts i fasaderna återställas. Färgsättningen kan t ex återställas till den ursprungliga vilket har skett på en fastighet. Fönsterbyten kan återställas på många byggnader vilket skulle ha stor påverkan på miljön.

Inga bidrag är direkt kopplade till en byggnadsminnesförklaring men ett mål för länets kulturmiljövård är dels att prioritera bidrag till byggnadsminnen, dels att prioritera en del av de medel som står till förfogande för byggnadsvård till större insatser i hela miljöer. Rådhustorget i Söderhamn är en sådan prioriterad miljö.

Söderhamns stadsbebyggelse - historik och bevarandeplan gavs ut 1985 och är en omfattande beskrivning av kulturmiljöerna i Söderhamn. Torgmiljöns utveckling och historia beskrivs och dess stora kulturhistoriska värde understryks.

Bevarandeprogrammet utpekar hela torgmiljön som särskilt bevarandevärd och där ett skydd måste tillskapas. Det ger vidare råd och anvisningar om hur de skyddsvärda byggnaderna bör hanteras för att det kulturhistoriska värdet skall bevaras.

Fastigheten Rådhuset 1, Byggt 1869 av G N Runer, ombyggt 1878 av E A Jacobsson.

KÄLLA: Rådhustorget i Söderhamn. Byggnadsminnesförklaring och kulturhistorisk värdering. Länsstyrelsen Gävleborg. u å

SÖDERHAMN 1870-1890 - Under 1800-talets andra hälft utvecklades Söderhamnsregionen som aldrig förr. Med industrialismen kom en ny tid och industrialismen förvandlade staden. Med ångkraften skapades en ny varvsindustri. Nya kommunikationer och marknader skapades genom järnvägens tillkomst. En ny industriell struktur utvecklades, nya yrken som ingenjörer och tekniker gav upphov till nya samhällsskikt som i sin tur förändrade den sociala strukturen. Skråväsendet upphörde och trafikfrågorna blev en nu ingrediens i planeringen. Söderhamn blev vid denna tid centrum för industriell expansion, ett av de främsta i landet och befolkningsökningen har aldrig, varken före eller efter varit så kraftig som på 1870-80-talet.

Med industrins uppblomstring var det optimism och framtidstro som präglade stadsbyggandet. Järnvägen var intimt sammanknippad med periodens framtidstro. Järnvägen var pulsådern som präglade staden och knöt den samman med de livsviktiga delarna hamnen och industrierna.

P G Sundius upprättade ett förslag till ny stadsplan för Söderhamns centrum 1875. Han hade också gjort förslag till planer för det branddrabbade Gävle vilka blev kända och uppskattade även om Nils Ericson slutligen fick uppdraget där. För Söderhamn lät Sundius området kring kyrkan och rådhuset behålla sin tidigare indelning men skapade ett prakttorg på båda sidor ån i sitt stadsplaneförslag.

Ett år senare, 1876, kom den stora stadsbranden, brandkatastrofen som startade vid rådhuset. Brandens totala ödeläggelse möjliggjorde en nydaning av staden. Förslaget till stadsplan reviderades snabbt varvid bl a järnvägen flyttades till ett nytt läge söder om ån. Detta hade varit på förslag också tidigare men antagligen rönt ett så starkt motstånd att det inte fanns med i första förslaget till stadsplan. Denna del av plane kom till utförande 1886. Järnvägen lyftes därmed bort från centrum och gick i utkanten av stadskärnan men korsade paradtorget vid rådhuset.

RÅDHUSTORGET - Efter branden 1876 fanns vid Rådhustorget kvar ett stenhus i kvarteret Elefanten, gamla järnvägsstationen och rådhusets murar. Vid en brand 1860 hade rådhuset också förstörts och Gävles stadsbyggmästare Runer ritad ett nytt. Denna byggnadskropp blev nu kvar och byggdes om i en ny stil som kan betecknas som holländsk renässans av stockholmsarkitekten E A Jacobsson.

Runt torget byggdes stadens mest förnäma byggnader, i sten eller reveterade, till skillnad från det mesta i övrigt i staden som byggdes i trä med träpaneler. Rådhusmiljön var i stort sett utbyggd 1890. Byggnaderna i rådhusets omedelbara närhet byggdes upp först efter branden, därefter tillkom husen söder om ån och sist några av husen i områdets norra del.

I samband med en stadsbrand 1835 utvidgades det gamla salutorget framför rådhuset. Ån rätades och grävdes om och försågs med strandskoningar och trappor. Samtidigt började man bredda de längsgående gatorna Kyrkogatan och Rådhusgatan, vilket sedan kunde genomföras efter stadsbranden 1876.

Rådhustorget fungerade som stadens salutorg fram till 1876 då torghandeln flyttade längre österut enligt den nya stadsplanen till Köpmantorget. Rådhusparken skapades vid samma tillfälle vilket öppnade ett siktstråk och ett samband mellan kyrkan och rådhuset. Tanken på ett paradtorg realiserades helt. Obelisken som placerades 1899 framför rådhuset är ett minnesmärke över stadens grundare, Gustav II Adolf.

Gustaf Hultqvist, stadsingenjören som var en mångsysslare, ritade många av husen i Söderhamn vid uppbyggnaden efter branden, mest privata bostadshus. Vid Rådhustorget har han ritat det s k Sidenhuset som byggdes 1879. C Dahlgren var också flitigt anlitad, han ritade mycket av den för Söderhamn så typiska panelarkitekturen med rika utsnyckningar med klassiserande element.

AVGRÄNSNING AV BYGGNADSMINNET - Byggnadsminnet bör omfatta samtliga fastigheter inom det avgränsade bebyggelseområdet enligt situationsplanen. Skyddsbestämmelser bör gälla exteriörer för samtliga byggnader med kulturhistoriskt värde. För de helt moderna byggnaderna i området, Lejonet 1 och 2 samt Elefanten 3, bör hänsyn enligt bestämmelserna för skyddsområdet gälla.

Interiörer bör skyddas i två fall, stora salen i övervåningen på Elefanten 4 samt vissa delar av Rådhusets interiörer. Särskilda skyddsbestämmelser upprättas för varje fastighet var för sig.

KOMMENTARER - Målet med byggnadsminnesförklaringen är att bevara hela torgmiljön och bebyggelseområdet som en helhet. De enskilda byggnaderna är idag inte alltid av byggnadsminnesklass. Med begränsade åtgärder kan dock många av de mindre lyckade ingrepp som gjorts i fasaderna återställas. Färgsättningen kan t ex återställas till den ursprungliga vilket har skett på en fastighet. Fönsterbyten kan återställas på många byggnader vilket skulle ha stor påverkan på miljön.

Inga bidrag är direkt kopplade till en byggnadsminnesförklaring men ett mål för länets kulturmiljövård är dels att prioritera bidrag till byggnadsminnen, dels att prioritera en del av de medel som står till förfogande för byggnadsvård till större insatser i hela miljöer. Rådhustorget i Söderhamn är en sådan prioriterad miljö.

Söderhamns stadsbebyggelse - historik och bevarandeplan gavs ut 1985 och är en omfattande beskrivning av kulturmiljöerna i Söderhamn. Torgmiljöns utveckling och historia beskrivs och dess stora kulturhistoriska värde understryks.

Bevarandeprogrammet utpekar hela torgmiljön som särskilt bevarandevärd och där ett skydd måste tillskapas. Det ger vidare råd och anvisningar om hur de skyddsvärda byggnaderna bör hanteras för att det kulturhistoriska värdet skall bevaras.

Fastigheten Rådhuset 1, Byggt 1869 av G N Runer, ombyggt 1878 av E A Jacobsson.

KÄLLA: Rådhustorget i Söderhamn. Byggnadsminnesförklaring och kulturhistorisk värdering. Länsstyrelsen Gävleborg. u å

TINGS- OCH RÅDHUSINVENTERINGEN, ANLÄGGNINGSHISTORIK OCH BESKRIVNING - Söderhamn blev stad 1620 och sedan dess har det vid Rådhustorget funnits fyra rådhus varav det fjärde ligger där idag. Det första rådhuset byggdes 1621 och var med dagens mått mätt en oansenlig byggnad. 1675 brann det ner i en stadsbrand och 1683 stod det andra rådhuset färdigt. Detta var placerat vid torgets västra sida mitt emot den gamla rådhustomten, och byggdes större än det gamla huset. Knappt 40 år senare, 1721, härjade ryssarna i staden och rådhuset brändes. Det nya rådhuset, som uppfördes 1724 av byggmästaren Jonas Granlund, låg vid torgets norra sida och säteritak, taktorn och tornur. Denna byggnad slutligen, brann till grunden 1860.

Stadsbyggmästaren G N Runér fick då i uppdrag att ta fram ett förslag på nytt rådhus. Huset kom att byggas av tegel och bestod av en tornförsedd huvudlänga och två flyglar. Den rymde förutom rådhusrätt och magistrat också fiskalkontor, polis, telegraf och auktionskammare.

1876 brann staden igen och denna gång fick huvudlängans tak med tornbyggnaden stora skador medan själva byggnadskroppen klarade sig. Renoveringen, som leddes av slottsarkitekten E A Jacobsson, innebar att huset fick ett nytt yttertak och torn. Fasaden gjordes om i tidsenlig holländsk renässansstil. 1878 kunde huset kunde tas i bruk igen. Sedan dess har det restaurerats vid flera tillfällen. Exteriören har i stort sett kvar sitt ursprungliga uttryck medan interiören har genomgått omfattande förändringar i samband med att funktioner har försvunnit och tillkommit. Idag inryms delar av den kommunala förvaltningen i rådhuset.

För ytterligare information om domsagans historik, se under Dokument.
För utförlig beskrivning av rådhuset, se byggnad - under rubriken historik.

KÄLLA: ”Söderhamns rådhus. Kulturhistorisk miljö i modern funktion” (broschyr utgiven av Söderhamns kommun 1988, Karlström Ture "Stadsbild i förvandling", Söderhamn 1970, Tings- och rådhusinventeringen 1999-09-28

SÖDERHAMN 1870-1890 - Under 1800-talets andra hälft utvecklades Söderhamnsregionen som aldrig förr. Med industrialismen kom en ny tid och industrialismen förvandlade staden. Med ångkraften skapades en ny varvsindustri. Nya kommunikationer och marknader skapades genom järnvägens tillkomst. En ny industriell struktur utvecklades, nya yrken som ingenjörer och tekniker gav upphov till nya samhällsskikt som i sin tur förändrade den sociala strukturen. Skråväsendet upphörde och trafikfrågorna blev en nu ingrediens i planeringen. Söderhamn blev vid denna tid centrum för industriell expansion, ett av de främsta i landet och befolkningsökningen har aldrig, varken före eller efter varit så kraftig som på 1870-80-talet.

Med industrins uppblomstring var det optimism och framtidstro som präglade stadsbyggandet. Järnvägen var intimt sammanknippad med periodens framtidstro. Järnvägen var pulsådern som präglade staden och knöt den samman med de livsviktiga delarna hamnen och industrierna.

P G Sundius upprättade ett förslag till ny stadsplan för Söderhamns centrum 1875. Han hade också gjort förslag till planer för det branddrabbade Gävle vilka blev kända och uppskattade även om Nils Ericson slutligen fick uppdraget där. För Söderhamn lät Sundius området kring kyrkan och rådhuset behålla sin tidigare indelning men skapade ett prakttorg på båda sidor ån i sitt stadsplaneförslag.

Ett år senare, 1876, kom den stora stadsbranden, brandkatastrofen som startade vid rådhuset. Brandens totala ödeläggelse möjliggjorde en nydaning av staden. Förslaget till stadsplan reviderades snabbt varvid bl a järnvägen flyttades till ett nytt läge söder om ån. Detta hade varit på förslag också tidigare men antagligen rönt ett så starkt motstånd att det inte fanns med i första förslaget till stadsplan. Denna del av plane kom till utförande 1886. Järnvägen lyftes därmed bort från centrum och gick i utkanten av stadskärnan men korsade paradtorget vid rådhuset.

RÅDHUSTORGET - Efter branden 1876 fanns vid Rådhustorget kvar ett stenhus i kvarteret Elefanten, gamla järnvägsstationen och rådhusets murar. Vid en brand 1860 hade rådhuset också förstörts och Gävles stadsbyggmästare Runer ritad ett nytt. Denna byggnadskropp blev nu kvar och byggdes om i en ny stil som kan betecknas som holländsk renässans av stockholmsarkitekten E A Jacobsson.

Runt torget byggdes stadens mest förnäma byggnader, i sten eller reveterade, till skillnad från det mesta i övrigt i staden som byggdes i trä med träpaneler. Rådhusmiljön var i stort sett utbyggd 1890. Byggnaderna i rådhusets omedelbara närhet byggdes upp först efter branden, därefter tillkom husen söder om ån och sist några av husen i områdets norra del.

I samband med en stadsbrand 1835 utvidgades det gamla salutorget framför rådhuset. Ån rätades och grävdes om och försågs med strandskoningar och trappor. Samtidigt började man bredda de längsgående gatorna Kyrkogatan och Rådhusgatan, vilket sedan kunde genomföras efter stadsbranden 1876.

Rådhustorget fungerade som stadens salutorg fram till 1876 då torghandeln flyttade längre österut enligt den nya stadsplanen till Köpmantorget. Rådhusparken skapades vid samma tillfälle vilket öppnade ett siktstråk och ett samband mellan kyrkan och rådhuset. Tanken på ett paradtorg realiserades helt. Obelisken som placerades 1899 framför rådhuset är ett minnesmärke över stadens grundare, Gustav II Adolf.

Gustaf Hultqvist, stadsingenjören som var en mångsysslare, ritade många av husen i Söderhamn vid uppbyggnaden efter branden, mest privata bostadshus. Vid Rådhustorget har han ritat det s k Sidenhuset som byggdes 1879. C Dahlgren var också flitigt anlitad, han ritade mycket av den för Söderhamn så typiska panelarkitekturen med rika utsnyckningar med klassiserande element.

AVGRÄNSNING AV BYGGNADSMINNET - Byggnadsminnet bör omfatta samtliga fastigheter inom det avgränsade bebyggelseområdet enligt situationsplanen. Skyddsbestämmelser bör gälla exteriörer för samtliga byggnader med kulturhistoriskt värde. För de helt moderna byggnaderna i området, Lejonet 1 och 2 samt Elefanten 3, bör hänsyn enligt bestämmelserna för skyddsområdet gälla.

Interiörer bör skyddas i två fall, stora salen i övervåningen på Elefanten 4 samt vissa delar av Rådhusets interiörer. Särskilda skyddsbestämmelser upprättas för varje fastighet var för sig.

KOMMENTARER - Målet med byggnadsminnesförklaringen är att bevara hela torgmiljön och bebyggelseområdet som en helhet. De enskilda byggnaderna är idag inte alltid av byggnadsminnesklass. Med begränsade åtgärder kan dock många av de mindre lyckade ingrepp som gjorts i fasaderna återställas. Färgsättningen kan t ex återställas till den ursprungliga vilket har skett på en fastighet. Fönsterbyten kan återställas på många byggnader vilket skulle ha stor påverkan på miljön.

Inga bidrag är direkt kopplade till en byggnadsminnesförklaring men ett mål för länets kulturmiljövård är dels att prioritera bidrag till byggnadsminnen, dels att prioritera en del av de medel som står till förfogande för byggnadsvård till större insatser i hela miljöer. Rådhustorget i Söderhamn är en sådan prioriterad miljö.

Söderhamns stadsbebyggelse - historik och bevarandeplan gavs ut 1985 och är en omfattande beskrivning av kulturmiljöerna i Söderhamn. Torgmiljöns utveckling och historia beskrivs och dess stora kulturhistoriska värde understryks.

Bevarandeprogrammet utpekar hela torgmiljön som särskilt bevarandevärd och där ett skydd måste tillskapas. Det ger vidare råd och anvisningar om hur de skyddsvärda byggnaderna bör hanteras för att det kulturhistoriska värdet skall bevaras.

Fastigheten Rådhuset 1, Byggt 1869 av G N Runer, ombyggt 1878 av E A Jacobsson.

KÄLLA: Rådhustorget i Söderhamn. Byggnadsminnesförklaring och kulturhistorisk värdering. Länsstyrelsen Gävleborg. u å

TINGS- OCH RÅDHUSINVENTERINGEN, ANLÄGGNINGSHISTORIK OCH BESKRIVNING - Söderhamn blev stad 1620 och sedan dess har det vid Rådhustorget funnits fyra rådhus varav det fjärde ligger där idag. Det första rådhuset byggdes 1621 och var med dagens mått mätt en oansenlig byggnad. 1675 brann det ner i en stadsbrand och 1683 stod det andra rådhuset färdigt. Detta var placerat vid torgets västra sida mitt emot den gamla rådhustomten, och byggdes större än det gamla huset. Knappt 40 år senare, 1721, härjade ryssarna i staden och rådhuset brändes. Det nya rådhuset, som uppfördes 1724 av byggmästaren Jonas Granlund, låg vid torgets norra sida och säteritak, taktorn och tornur. Denna byggnad slutligen, brann till grunden 1860.

Stadsbyggmästaren G N Runér fick då i uppdrag att ta fram ett förslag på nytt rådhus. Huset kom att byggas av tegel och bestod av en tornförsedd huvudlänga och två flyglar. Den rymde förutom rådhusrätt och magistrat också fiskalkontor, polis, telegraf och auktionskammare.

1876 brann staden igen och denna gång fick huvudlängans tak med tornbyggnaden stora skador medan själva byggnadskroppen klarade sig. Renoveringen, som leddes av slottsarkitekten E A Jacobsson, innebar att huset fick ett nytt yttertak och torn. Fasaden gjordes om i tidsenlig holländsk renässansstil. 1878 kunde huset kunde tas i bruk igen. Sedan dess har det restaurerats vid flera tillfällen. Exteriören har i stort sett kvar sitt ursprungliga uttryck medan interiören har genomgått omfattande förändringar i samband med att funktioner har försvunnit och tillkommit. Idag inryms delar av den kommunala förvaltningen i rådhuset.

För ytterligare information om domsagans historik, se under Dokument.
För utförlig beskrivning av rådhuset, se byggnad - under rubriken historik.

KÄLLA: ”Söderhamns rådhus. Kulturhistorisk miljö i modern funktion” (broschyr utgiven av Söderhamns kommun 1988, Karlström Ture "Stadsbild i förvandling", Söderhamn 1970, Tings- och rådhusinventeringen 1999-09-28