KUNGLIGA HOVSTALLET

BEBYGGELSEHISTORISK BESKRIVNING - Hovstallet instiftades 1535 av Gustav Vasa och ansvarade redan från början för Kungens och hovets transportmedel. Den första stallbyggnaden uppfördes på Helgeandsholmen
I samband med att det nya riksdagshuset skulle uppföras på Helgeandsholmen beslutades det år 1888 att hovstallet skulle flytta till sin nuvarande plats. Kvarteret mellan Artillerigatan, Riddargatan, Sibyllegatan och Väpnargatan hette då Artilleriplan och sträckte sig ända fram till Nybroviken. För nybyggnationen avsattes det drygt en miljon kronor. Platsen valdes delvis för sin närhet till Djurgården där hästarna dagligen kunde motioneras.
Arkitektuppdraget gick till Ernst Jacobsson som i sin tur anlitade arkitekt Fritz Eckert att utforma fasader och ornamentik. Själv skall Jacobsson ha ritat planerna. Eckert var en tid intendent på Överintendentsämbetet och restaurerade då bl.a. ett flertal kyrkor. Han ritade under sin tid som arkitekt både sakrala och profana byggnader, t.ex. "Curmanska villan"vid Floragatan 3, Stockholm. Nuvarande hovstall uppfördes mellan åren 1890-1894 och kom att kritiseras till en början. Kritiken bestod bland annat av att fasaderna inte redovisade funktionen samt att det arkitektoniska uttrycket var romantiserande. I ett återkommande citat beskriver Verner von Heidenstam det nya hovstallet som: "ett tegelröse [som] har formen av en röd, fruktansvärd byggnad, hvars ändamål ej ens den fyndigaste kan läsa i utstyrseln". Heidenstams uppfattning speglar den reaktion mot stileklekticismen som senare kom att utmynna i nyklassicismen och modernismen. Stileklekticismens ideal byggde på uppfattningen om att konstruktionen eller det naturliga tillståndet, skulle döljas bakom en fasad på ett närmast klichéartat manér. På många håll kom också denna syn på arkitekturen att sammanfalla med de nationsbyggen som präglade Europa under 1800- 1900-talen, vilket också kan avläsas i hovstallets arkitektur som anspelar på dåtidens uppfattning av det fornnordiska och "äkta" svenska.
Hovstallet var först planerat att omfatta hela kvarteret Kusen 2, dvs. även den del av kvarteret där Kronobageriet (nuvarande Musikmuséet) idag är lokaliserat. Emellertid kom den sydvästra flygeln aldrig att byggas, trots att den var projekterad och att det fanns fullständiga ritningar över den. Detta har resulterat i att hovstallet idag inte har den symmetriska utformning som det var tänkt. Kvarteret är också i stort sett slutet och ogenomsiktligt. Byggnaderna är sammanbyggda så att de tillsammans skapar en mur kring kvarteret som endast bryts av enstaka portar eller fönsteröppningar, en byggnadsstruktur som var vanlig bland 1800-talets militära anläggningar och som var ett resultat av organisatoriska krav på funktionalitet och ordning. De ornamenterade och romantiserande fasaderna står i kontrast till arkitektens användning av moderna material och konstruktioner i interiören. Fullmurade tegelväggar med inmurade järnbalkar och fackverk i takkonstruktioner, radiatorer samt gjutjärnstrappor är exempel på detta.
Bostadshuset (1), med entré mot Väpnargatan utgjorde fond till Artilleriplan och dominerade stadsbilden ett par år tills dess att kvarteret Bodarne uppfördes framför hovstallet. Hovstallets bostadshus fungerade både som tjänstebostäder och kontor samt enklare personalbostäder. De olika funktionerna kan utläsas i fasadutformningen. Bostadshusets fasader är mer dekorerade och ornamenterade än övriga byggnader, framför allt med sin markerade mittdel med torn med tureller och kransgesimser. Kontoren och de ståndsmässiga bostäderna var placerade i mittdelen medan övriga lägenheter och utrymmen var mer perifera och mindre dekorerade. En ståndsmässig lägenhet avsedd för hovstallmästaren kunde inrymma 16 rum och en enklare personalbostad för en familj om fem personer, två rum.
Övriga byggnader är också de rikt ornamenterade även om formspråket förenklas ju mer perifert byggnaden är lokaliserad i förhållande till huvudfasaden. Tillsammans omgärdar stallarna, vagnshallen och ridhuset den rektangulära gårdsplanen, där två anlagda gräs- och trädbevuxna fyrkanter är det dominerande inslaget.
Den västra flygeln (2), är vagnhall i två plan. En stor vagnshiss som bör vara en av Sveriges första hissar används än idag för att flytta vagnarna mellan de två våningsplanen.
Som en pendang till vagnhallen ligger det östra stallet (7). Exteriören är i stort densamma som vagnhallen med undantaget att istället för portar domineras fasaden av rundbågade fönstervalv med gjutjärnsfönsterbågar. Interiören är utformad precis som övriga stallbyggnader med ornamenterade gjutjärnspelare och marmorplattor i boxarna samt synliga betongbjälklag.
Ridhuset (4) är markerat med ett utskjutande mittparti, även det med torn, utkragningar och profilerat tegel och utgör fond till den stora gårdsplanen. Interiört är takets fackverkskonstruktion helt exponerad medan övrig interiör anknyter till stileklekticismens ideal bl. a. genom romanska rundbågevalv, kolonetter och kapitäl.
Andra ekonomi- och servicebyggnader som smedja och selkammare följer samma arkitektoniska stilideal som övrig bebyggelse i kvarteret. Pannhuset utmärker sig dock genom sin mönstermurade skorsten i gult tegel.

SENARE BYGGNADSFÖRÄNDRINGAR - År 1899 införskaffades den första bilen till hovstallet. Det dröjde dock fram till 1908 innan bilen mer och mer tog över de kungliga transporterna. Det var också först då som nya krav kom att ställas på hovstallets verksamhet. Under första delen av 1900-talet gjordes en del stallar om till garage och i takt med att bilparken utökades så byggdes ytterligare delar om till garage- eller verkstadsplats.
Från 1950-talet och framåt har kontinuerliga reparations- och underhållsarbeten i samtliga byggnader gjorts. Taken har lagts om och interiöra ytskikt har förnyats. Under 1960-talet byttes en del exteriöra fönsterbänkar i skiffer på selkammaren (6) och ridhuset ut mot målad plåt.
År 1978 gjordes förändringar av fasaden i garage- och verkstadsbyggnaden (3) i samband med att Dramatens verkstad flyttade in i den västra delen av byggnaden. Nya håltagningar för lastintag gjordes samtidigt som omklädningsrum och personalutrymmen skapades interiört. Ingreppet har halverat takhöjden och förändrat planlösningen. Samtidigt gjordes då ingrepp i bottenbjälklaget då två rader av stickvalv och stålbalkar närmast den södra fasaden lyftes bort för att skapa dubbel takhöjd. Då denna ombyggnad minskade antalet garageplatser byggdes samtidigt ett skärmtak intill stall- och garagebyggnaden och portlidret i vagnhallen byggdes in.
Ytskikten i bostadshusets (1) centrala trapphus rekonstruerades under 1990-talet och ett ursprungligt ytskikt på den östra väggen i bottenplanet togs fram. Efter det att en färgundersökning gjorts marmorerades väggarna lika det ursprungliga ytskiktet. Interiören i ridhuset var under 1990-talet i så dåligt skick att det revs och sedan rekonstruerades. Samtidigt gjordes även här en färgundersökning på väggytorna och ridhuset (4) har nu i stort den kulör och det utseende som det ursprungligen hade.
Under 1990-talet gjordes en ny dörröppning i vagnshuset (2), plan 1. Då installerades även sprinklersystem och brandsäkert glas monterades.

En ny paddock byggdes år 2000 på gårdsplanen då också arkeologiska utgrävningar genomfördes av Stockholms stadsmuseum utan att något av arkeologiskt intresse påträffades. Paddockens nuvarande utformning förtar en del av ridhusets fondverkan.
Sammanfattningsvis har det utöver det regelbundna underhållet inte skett några större förändringar vare sig av hovstallets planmässiga eller arkitektoniska utformning. Funktionen som hovstall lever kvar och vissa lägenheter är också fortfarande tjänste- och personalbostäder. Gårdsplanen samt övriga innergårdar har kvar sin huvudsakliga struktur som fanns skisserad redan från byggstarten.

KÄLLA: Förslag till skyddsföreskrifter, Riksantikvarieämbetet, 2005-02-07, Beteckning 311-3800-2004