RIKSANTIKVARIEÄMBETET

Kvarteret
Byggnadsminnet som omfattar hela kvarteret Krubban är av nationellt intresse. Kvarteret
speglar Stockholms utveckling från 1600-talet fram till 1930-talet, de olika tidslagren är till
stora delar bevarade och avläsbara vilket är av stort kulturhistoriskt och arkitektoniskt värde.
Kvarteret är dessutom ett av de få kvarteren i Stockholms innerstad med delar av det
ursprungliga skärgårdslandskapet bevarat. Området utgör således ett komplext, sammansatt,
grönt och lummigt kvarter som distinkt skiljer från den omgivande och mer förtätade
stadsstrukturen, vilket utgör ett stort värde i sig. Kvarteret berättar om hur utkantsområdet
Ladugårdslandet såsom ett tidigt militärt övningsområde och genom det statliga ägandet
utvecklades till ett centrum för landets krigsmakt och senare statliga museer och landets
centrala kulturarvsmyndighet.

Kvarteret speglar samtidigt den inledningsvis under 1600-1700-talet parallella utvecklingen
där adeln och det välbärgade borgerskapet som kompensation för nackdelar av regleringar i
stadens centrum tilldelades malmgårdar. Dessa kunde bidra till försörjningen av ett större
hushåll inne i staden. Vid den bevarade malmgård som finns inom byggnadsminnet har bland
annat säd malts och rep slagits. Repslageriet som var i drift från 1770-talet till första halvan av
1800-talet torde ha haft en fördel av närheten till det privata skeppsvarvet - Grillska varvet/
Terra Nova som från och med 1715 till tidigt 1800-tal låg rakt nedanför kvarteret vid
nuvarande Strandvägen. Miljön speglar därmed underleverantörsleden till bland annat 1700-
1800-talens varvsnäring liksom 1800-talets utrikeshandel och sjöfart. Kvarvarande uttryck för
värden kopplade till detta specifika tidsskede är Roseliuska bostadshuset och Grev
Magnigatans förlängning in på området där detta hus utgör fond.

Kvarterets form och bebyggelsestruktur speglar två gaturegleringar under för staden viktiga
expansionsskeden. Byggnaderna utmed Styrmansgatan, Storgatan samt Grev Magnigatans
förlängning in i kvarteret markerar 1600-talets gaturegleringar. Regleringen var en följd av
befolkningsökningen som kom av att den statliga förvaltningen centraliserades till Stockholm.
Denna för sin tid moderna stadsplan är ett därigenom ett direkt uttryck för statsförvaltningens
centralisering under 1600-talet. År 1866 lades den så kallade Lindhagenplanen, där ett
esplanadsystem genomkorsade det befintliga rätvinkliga gatunätet. Planens syfte var att styra
den stora byggnadsexpansion som skedde i spåren av Stockholms industriella expansion.
Exponent för denna plan är där Narvavägen korsar Banérgatans sträckning invid Östra stallet.
Kvarnberget är en av få synliga rester av Östermalms ursprungliga kuperade topografi, som i
övrigt har utjämnats genom sprängningar och utfyllnader vid utbyggnad av staden. Spår av
tidigare topografi finns även i form av bortsprängt berg, synligt under grundläggningen av
framför allt Östra stallet och malmgårdens södra flygel. Kvarteret bevarar på detta sätt rester
av ett försvunnet skärgårdslandskap.

Kaserngårdens bevarade yta är visar den militära anläggningens centrala funktion.
Kanslikasernen, Östra och Västra stallen och mellanliggande kaserngård är okränkbara
komponenter i den arkitektoniska helhet som arkitekten Fredrik Blom ritade. Delarna
förutsätter varandra i den avskalade monumentala verkan anläggningen har. Den intakta
gårdsplanen och bevarade fasader och fasadspår från kringgärdande byggnader samverkar för
att skapa kulturhistorisk förståelse för platsens tidigare funktion och verksamhet.
Byggnader, platsbildningar och vegetativ struktur representerar tre olika tidsskeden.
Malmgårdens bevarade flyglar och vegetation beskriver ladugårdslandets utkantsbebyggelse
och adelns utgårdssystem. Den militära bebyggelsen representerar en parallell utveckling i
området med rötter i 1600-talets övningsområden på Ladugårdslandet och 1930-talets
omdaning och tillbyggnad av militäranläggningen representerar 1900-talets
institutionsbyggande och myndighetsorganisering.

På 1600- och 1700-talen anlades malmgårdar runt Stockholm. De ägdes av adelsmän och välsituerade borgare som sökte en lantlig miljö i närheten av staden.
I det nuvarande kvarteret Krubban fanns på 1600-talet två malmgårdar. Den ena ägdes av Magnus Gabriel de la Gardie. I samband med gaturegleringen enligt stadsplanen 1640 tvingades Gabriel Gabrielsson Oxenstierna att avträda sin tomt vid Stora Nygatan i Gamla stan och fick istället tomten intill de la Gardies. Där uppförde han en mindre gård. Gabriel Gabrielsson Oxenstierna var gift med Brita Kurck, som utvecklade gården genom att bl.a. bygga en kvarn på det berg, som man fortfarande kan se rester av intill malmgården.
1733 köptes den oxenstiernska malmgårdstomten av Carl Gustaf Spens. De i dag bevarade byggnaderna på malmgården uppfördes troligen under hans tid.
På 1770-talet köpte repslagare Olof Roselius den oxenstiernska tomten, som då kallades Terra Nova mindre. På 1780-talet uppförde Roselius efter egna ritningar tegelhus, som placerades mellan malmgårdens huvudbyggnad och norra flygel.
Efter en förfallsperiod ägdes egendomen av ännu en repslagare, Peter Sjöstedt.
Den de la Gardieska trädgården inköptes av kronan 1804 för att där uppföra landets första regemente. Arbetena inleddes med omfattande markarbeten.
Mellan åren 1805 och 1817 uppfördes kasernetablissemanget för Konungens Livgardet till häst efter ritningar av Fredrik Blom. Kasernen med flyglar var Fredrik Bloms första stora byggnadsprojekt. Den monumentala kanslikasernen var den första i sitt slag och utvecklades vidare i 1800-talets regementsanläggningar. År 1807 flyttade livgardet in i västra kasernflygeln.
Under kriget med Ryssland 1808-1809 låg byggnadsarbetena nere. År 1817 kunde anläggningen i sin helhet tas i bruk. Kasernen blev stadens största byggnad näst efter slottet och dominerande inslag i stadsbilden. Anläggningen syntes över vattnet från många håll i staden men kom vid 1800-talets slut att delvis skymmas av bostadsbebyggelsen längs Strandvägen.
Det centrala utskjutande mittpartiet i kanslikasernen innehöll tjänstelokaler för administration och officerare samt vaktrum med arrester. Flyglarna var uppdelade i sex avdelningar med separata trapphus och varje avdelning innehöll logement, rustkammare och expeditioner. Stallen hade motsvarande indelning med separata portar, men med inre förbindelse. Planlösningen avspeglar regementets organisation om sex skvadroner, som var och en tilldelades sin del av kasernflyglarna och stallen. Skvadronerna var uppdelade i korpralskap om 20 man och en korpral, som inrymdes i ett logement. För underofficerarna fanns lägenheter om ett rum och kök inom varje sektion. Kanslikasernens plan avspeglar den strikta uppdelningen mellan manskap, underofficerare och officerare.
Sedan ett nytt friliggande ridhus år 1817 stod klart norr om kanslikasernen byggdes det ursprungliga ridhuset i östra stallet om till stall med ett avskilt sjukstall.
Ett nytt ridhus uppfördes 1849 troligtvis efter ritningar av Fredrik Blom. Ridhuset hade en polonceautakstol - den första i Sverige. Järndelarna tillverkades av bröderna Bolinders mekaniska verkstad. I samband med en ombyggnad 1923 revs takstolen och ersattes med fackverkstakstolar i stål.
År 1897 flyttar livgardet till nya lokaler i nuvarande K1 vid Lidingövägen och lokalerna övertogs av Andra Svea artilleriregemente och Vaxholms grenadjärer.
Sedan artilleriregementet flyttat till Uppsala hotades byggnaderna av rivning. Men åren 1903-27 användes anläggningen av Positionsartilleriet.
År 1929 övertog Byggnadsstyrelsen kvarteret Krubban för att där genom om- och tillbyggnader tillhandahålla lokaler för Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museer.
Inom kvarteret har flertalet av de militära byggnaderna byggts om till kontor. Ett mindre antal byggnader har rivits.
RIKSANTIKVARIEÄMBETET OCH STATENS HISTORISKA MUSEER - år 1923 utsågs Sigurd Curman till riksantikvarie. Han arbetade för att lösa frågan om Riksantikvarieämbetets och Statens historiska museers lokalproblem och föreslog kasernbyggnaden för detta ändamål.
En total invändig ombyggnad genomfördes för att omvandla kanslikasernen till kontor. I enlighet med tävlingsprogrammet las nya bjälklag av betong in av brandsäkerhetsskäl. Mittdelens norra sida byggdes ut med ett halvrunt trapphus med hiss.
I samband med omputsningen av stallflyglarna 1937 förstorades fönstren för att i en framtid kunna användas som arbetslokaler för museet. Fönstren fick samma storlek som de ursprungliga i Östra stallets ridhusdel mot Banérgatan. Gården stensattes i rutmönster och uppfartsrampen byggdes.
Militären stannade kvar i kanslikasernens bottenvåning fram till 1960-talet.
År 1939 stod museibyggnaden klar. Den invigdes 1943 med utställningen 10 000 år i Sverige.

KÄLLA: Kv. Krubban AB 56 Vårdprogram, Statens fastighetsverk

Kvarteret Krubban finns också beskrivet i FMIS, Information om landets fornminnen, med RAÄ-nr: Stockholm 73:1. Klicka på länken http://www.kms.raa.se/cocoon/kmsgen/visa?kontext=FMI&objektid=10009100730001

Kvarteret består av tre delar som representerar tre olika tidsskeden. Oxenstiernska
malmgården med rötter i 1600-talet och bevarad arkitektur och vegetationsstruktur från 1700-
talet representerar en tid då Ladugårdsgärdet fortfarande var det nära omlandet till staden,
men som började användas av stadsborna. Kaserner, stall och övriga funktionsbyggnader för
Kungl. Livgardet till häst utgör nästföljande tidsskikt. De centrala delarna stod färdiga 1817
och representerar en utveckling sedan 1600-talet där Ladugårdsgärdet använts för militära
ändamål.

När kvarteret var fullt utbyggt flankerades exercisplan av Roseliuska bostadshusets västra
fasad, exercishuset, ridhuset, officerarnas stall och stallet som var inrymt i resterna av det
gamla repslageriet. Under 1900-talet har exercisplanen förändrats vid flera tillfällen. Stallet
som var inrymt i en del av repslageriet revs och ersattes med en bensinstation under en period.
Från 1930-talets omdaning av området till central myndighet och centralt museum hör
granittrappan med räcke i rörkonstruktion vid Östra stallets norra gavel samt angränsande
plantering med låg terrassering mot Narvavägen samt den halvrunda terrasseringen mellan
Östra och Västra stallet. Från denna tid är även granitpollarna med smidda länkar som
avgränsar terrassen åt söder samt åt nordost.

Det sena 1900-talets ombyggnad av Östra stallet med arkivlokaler under kaserngården visar
sig i gårdsmiljön genom två ventilationsskorstenar åt nordost, en markbeläggning bestående
av gatsten, finkornigt grus och granithällar samt stolpbelysning och markfasta sittbänkar med
postmodern utformning. En lönn flankerar ventilationsskorstenarna åt nordost och bidrar till
att göra denna underordnad på avsett sätt. Gräsytor med fruktträd och prydnadsträd finns vid
terrassens nordöstra del, liksom där gården gränsar till malmgården åt norr.