VINGA FYR

På 1530-talet omnämns tre stenkummel på Vinga, vilket underlättade angöring av farleden in till Nya Lödöse. I samband med Göteborgs stads anläggande i början av 1600-talet uppfördes en spirbåk på platsen. På 1720-talet byggdes en pyramidliknande båk av trä som brann ner efter åsknedslag 1856. År 1857 uppfördes den nuvarande båken, cirka 24 meter hög med en spira och ett kopparklätt klot i toppen.

År 1838 inkom Handelssocieteten i Göteborg till Förvaltningen av sjöärendena med en begäran om tre nya fyrar i inloppet till Göteborg; på Vinga, Buskär och Böttö.
En fyr på Vinga hade diskuterats redan tidigare. Fyrkonstruktören C. Wallenstrand reste till Göteborg och besiktigade de föreslagna platserna. varefter han uppgjorde ritningar och kostnadsförslag för alla tre fyrplatserna. Ett byggnadskontrakt för dessa upprättades med handlaren O. Hellström i Söderhamn. Hellström dog redan året efter, varför ett nytt kontrakt upprättades med byggmästaren Jonas Jonsson. Jonsson kom under 1840-talet att ta hem de flesta fyrbyggnadskontrakten i Sverige och blev med tiden en van fyrbyggare.
Åren 1840-1841 uppfördes ett litet cylinderformat fyrtorn av gråsten, vitputsat, med en linsapparat av tredje ordningen (visande fast vitt sken) med tillhörande lanternin. Fyrapparaten och lanterninen tillverkades av firman Henri Lepaute i Paris. Dessutom byggdes ett bostadshus, ett uthus, ett dass och en båtbrygga. Fyren tändes hösten 1841.

På grund av den allt intensivare trafiken i dessa farvatten med allt större fartyg med värdefulla laster krävdes under 1880-talet en ljusstarkare fyr. År 1899 föreslog lotsstyrelsen Kungl. Maj.t att en ny fyr med en första ordningens lins skulle byggas på Vinga. Den nya fyren, som ritades av Emil Karlsson, uppfördes åren 1889-90. Fyren utgjordes av ett 29 meter högt stentorn med en omgående linsapparat av första ordningen. Samma år som den nya fyren stod klar släcktes fyren från 1841 samt en ytterligare fyr som uppförts 1854. Den senare revs också men fyren från 1841 fick stå kvar.

1904 försågs fyrplatsen med en mistkanon med kanonhus som tidigare stått på Paternoster

1907 Installerades luxljus i stora fyren

1927 Installerades centralvärmeledning i fyren och mistmaskinhuset. Vidare genomfördes ombyggnadsarbeten avseende fyrtornets altan.

1948 Elektrifierades fyren, varvid ljusstyrkan ökade kraftigt. Mistsirenen ersattes av en nautofon med ett nytt mistmaskineri. Fyren automatiserades 1975.

KÄLLA: Sveriges fyrplatser en bebyggelsehistorisk dokumentation av f.d. bemannade fyrplatser anlagda under Lotsverkets tid. Thunman, Dan. Sjöfartsverket, Riksantikvarieämbetet, (Norrköping :Sjöfartsverkets tryckeri) 2000. ISBN: 91-86502-19-0

På 1530-talet omnämns tre stenkummel på Vinga, vilket underlättade angöring av farleden in till Nya Lödöse. I samband med Göteborgs stads anläggande i början av 1600-talet uppfördes en spirbåk på platsen. På 1720-talet byggdes en pyramidliknande båk av trä som brann ner efter åsknedslag 1856. År 1857 uppfördes den nuvarande båken, cirka 24 meter hög med en spira och ett kopparklätt klot i toppen.

År 1838 inkom Handelssocieteten i Göteborg till Förvaltningen av sjöärendena med en begäran om tre nya fyrar i inloppet till Göteborg; på Vinga, Buskär och Böttö.
En fyr på Vinga hade diskuterats redan tidigare. Fyrkonstruktören C. Wallenstrand reste till Göteborg och besiktigade de föreslagna platserna. varefter han uppgjorde ritningar och kostnadsförslag för alla tre fyrplatserna. Ett byggnadskontrakt för dessa upprättades med handlaren O. Hellström i Söderhamn. Hellström dog redan året efter, varför ett nytt kontrakt upprättades med byggmästaren Jonas Jonsson. Jonsson kom under 1840-talet att ta hem de flesta fyrbyggnadskontrakten i Sverige och blev med tiden en van fyrbyggare.
Åren 1840-1841 uppfördes ett litet cylinderformat fyrtorn av gråsten, vitputsat, med en linsapparat av tredje ordningen (visande fast vitt sken) med tillhörande lanternin. Fyrapparaten och lanterninen tillverkades av firman Henri Lepaute i Paris. Dessutom byggdes ett bostadshus, ett uthus, ett dass och en båtbrygga. Fyren tändes hösten 1841.

På grund av den allt intensivare trafiken i dessa farvatten med allt större fartyg med värdefulla laster krävdes under 1880-talet en ljusstarkare fyr. År 1899 föreslog lotsstyrelsen Kungl. Maj.t att en ny fyr med en första ordningens lins skulle byggas på Vinga. Den nya fyren, som ritades av Emil Karlsson, uppfördes åren 1889-90. Fyren utgjordes av ett 29 meter högt stentorn med en omgående linsapparat av första ordningen. Samma år som den nya fyren stod klar släcktes fyren från 1841 samt en ytterligare fyr som uppförts 1854. Den senare revs också men fyren från 1841 fick stå kvar.

1904 försågs fyrplatsen med en mistkanon med kanonhus som tidigare stått på Paternoster

1907 Installerades luxljus i stora fyren

1927 Installerades centralvärmeledning i fyren och mistmaskinhuset. Vidare genomfördes ombyggnadsarbeten avseende fyrtornets altan.

1948 Elektrifierades fyren, varvid ljusstyrkan ökade kraftigt. Mistsirenen ersattes av en nautofon med ett nytt mistmaskineri. Fyren automatiserades 1975.

KÄLLA: Sveriges fyrplatser en bebyggelsehistorisk dokumentation av f.d. bemannade fyrplatser anlagda under Lotsverkets tid. Thunman, Dan. Sjöfartsverket, Riksantikvarieämbetet, (Norrköping :Sjöfartsverkets tryckeri) 2000. ISBN: 91-86502-19-0

På 1530-talet omnämns tre stenkummel på Vinga, vilket underlättade angöring av farleden in till Nya Lödöse. I samband med Göteborgs stads anläggande i början av 1600-talet uppfördes en spirbåk på platsen. På 1720-talet byggdes en pyramidliknande båk av trä som brann ner efter åsknedslag 1856. År 1857 uppfördes den nuvarande båken, cirka 24 meter hög med en spira och ett kopparklätt klot i toppen.

År 1838 inkom Handelssocieteten i Göteborg till Förvaltningen av sjöärendena med en begäran om tre nya fyrar i inloppet till Göteborg; på Vinga, Buskär och Böttö.
En fyr på Vinga hade diskuterats redan tidigare. Fyrkonstruktören C. Wallenstrand reste till Göteborg och besiktigade de föreslagna platserna. varefter han uppgjorde ritningar och kostnadsförslag för alla tre fyrplatserna. Ett byggnadskontrakt för dessa upprättades med handlaren O. Hellström i Söderhamn. Hellström dog redan året efter, varför ett nytt kontrakt upprättades med byggmästaren Jonas Jonsson. Jonsson kom under 1840-talet att ta hem de flesta fyrbyggnadskontrakten i Sverige och blev med tiden en van fyrbyggare.
Åren 1840-1841 uppfördes ett litet cylinderformat fyrtorn av gråsten, vitputsat, med en linsapparat av tredje ordningen (visande fast vitt sken) med tillhörande lanternin. Fyrapparaten och lanterninen tillverkades av firman Henri Lepaute i Paris. Dessutom byggdes ett bostadshus, ett uthus, ett dass och en båtbrygga. Fyren tändes hösten 1841.

På grund av den allt intensivare trafiken i dessa farvatten med allt större fartyg med värdefulla laster krävdes under 1880-talet en ljusstarkare fyr. År 1899 föreslog lotsstyrelsen Kungl. Maj.t att en ny fyr med en första ordningens lins skulle byggas på Vinga. Den nya fyren, som ritades av Emil Karlsson, uppfördes åren 1889-90. Fyren utgjordes av ett 29 meter högt stentorn med en omgående linsapparat av första ordningen. Samma år som den nya fyren stod klar släcktes fyren från 1841 samt en ytterligare fyr som uppförts 1854. Den senare revs också men fyren från 1841 fick stå kvar.

1904 försågs fyrplatsen med en mistkanon med kanonhus som tidigare stått på Paternoster

1907 Installerades luxljus i stora fyren

1927 Installerades centralvärmeledning i fyren och mistmaskinhuset. Vidare genomfördes ombyggnadsarbeten avseende fyrtornets altan.

1948 Elektrifierades fyren, varvid ljusstyrkan ökade kraftigt. Mistsirenen ersattes av en nautofon med ett nytt mistmaskineri. Fyren automatiserades 1975.

KÄLLA: Sveriges fyrplatser en bebyggelsehistorisk dokumentation av f.d. bemannade fyrplatser anlagda under Lotsverkets tid. Thunman, Dan. Sjöfartsverket, Riksantikvarieämbetet, (Norrköping :Sjöfartsverkets tryckeri) 2000. ISBN: 91-86502-19-0

På 1530-talet omnämns tre stenkummel på Vinga, vilket underlättade angöring av farleden in till Nya Lödöse. I samband med Göteborgs stads anläggande i början av 1600-talet uppfördes en spirbåk på platsen. På 1720-talet byggdes en pyramidliknande båk av trä som brann ner efter åsknedslag 1856. År 1857 uppfördes den nuvarande båken, cirka 24 meter hög med en spira och ett kopparklätt klot i toppen.

År 1838 inkom Handelssocieteten i Göteborg till Förvaltningen av sjöärendena med en begäran om tre nya fyrar i inloppet till Göteborg; på Vinga, Buskär och Böttö.
En fyr på Vinga hade diskuterats redan tidigare. Fyrkonstruktören C. Wallenstrand reste till Göteborg och besiktigade de föreslagna platserna. varefter han uppgjorde ritningar och kostnadsförslag för alla tre fyrplatserna. Ett byggnadskontrakt för dessa upprättades med handlaren O. Hellström i Söderhamn. Hellström dog redan året efter, varför ett nytt kontrakt upprättades med byggmästaren Jonas Jonsson. Jonsson kom under 1840-talet att ta hem de flesta fyrbyggnadskontrakten i Sverige och blev med tiden en van fyrbyggare.
Åren 1840-1841 uppfördes ett litet cylinderformat fyrtorn av gråsten, vitputsat, med en linsapparat av tredje ordningen (visande fast vitt sken) med tillhörande lanternin. Fyrapparaten och lanterninen tillverkades av firman Henri Lepaute i Paris. Dessutom byggdes ett bostadshus, ett uthus, ett dass och en båtbrygga. Fyren tändes hösten 1841.

På grund av den allt intensivare trafiken i dessa farvatten med allt större fartyg med värdefulla laster krävdes under 1880-talet en ljusstarkare fyr. År 1899 föreslog lotsstyrelsen Kungl. Maj.t att en ny fyr med en första ordningens lins skulle byggas på Vinga. Den nya fyren, som ritades av Emil Karlsson, uppfördes åren 1889-90. Fyren utgjordes av ett 29 meter högt stentorn med en omgående linsapparat av första ordningen. Samma år som den nya fyren stod klar släcktes fyren från 1841 samt en ytterligare fyr som uppförts 1854. Den senare revs också men fyren från 1841 fick stå kvar.

1904 försågs fyrplatsen med en mistkanon med kanonhus som tidigare stått på Paternoster

1907 Installerades luxljus i stora fyren

1927 Installerades centralvärmeledning i fyren och mistmaskinhuset. Vidare genomfördes ombyggnadsarbeten avseende fyrtornets altan.

1948 Elektrifierades fyren, varvid ljusstyrkan ökade kraftigt. Mistsirenen ersattes av en nautofon med ett nytt mistmaskineri. Fyren automatiserades 1975.

KÄLLA: Sveriges fyrplatser en bebyggelsehistorisk dokumentation av f.d. bemannade fyrplatser anlagda under Lotsverkets tid. Thunman, Dan. Sjöfartsverket, Riksantikvarieämbetet, (Norrköping :Sjöfartsverkets tryckeri) 2000. ISBN: 91-86502-19-0