KARLSBORGS FÄSTNING

Sverige förlorade Finland 1808 och avträdde Pommern 1814. Den svenska försvarsdebatten förändrade karaktär. Baltzar von Platen m.fl. förespråkade centralförsvarsprinciper med en långt tillbakadragen fästning dit fienden skulle nå först efter försvagade dagsmarscher från landstigningen på östkusten. Fästningen borde också förläggas intill den 1809 beslutade Göta kanal, med vars hjälp en undsättande skärgårdsflotta raskt skulle transportera från och till kusterna.
Fästningen började anläggas 1819 på Vanäs udde efter Carnots principer och förslag av E. Franc-Sparre. Den fick namnet Karlsborg 1832 då Karl XIV Johan lade grundstenen till poternen "Götiska valvet". Karlsborg byggdes ut efter ständigt förbättrade planer (L. Ståhl, 1831, Johan Kleen 1835 o.s.v.) och kunde från mitten av 1800-talet fungera som svenska härens huvudförrådsinrättning där inte bara militära reservförråd skulle finnas utan även dit statens och riksbankens dyrbarheter skulle föras vid krigsrisk. Så skedde även under andra världskriget.
Karlsborgs fästning består av ett stadsplanerat område, som omges av 20 m höga befästa skyddsvallar. Den mest imponerande byggnaden är det 678 meter långa Slutvärnet med kanonkasematter åt yttersidan och logement åt insidan. Garnisonskyrkan är inrymd i slutvärnets mitt. Slutvärnet byggdes 1844-1866 efter ritningar av J. Kleen.
Tyghuset byggdes 1832-42.
Kommendanthuset byggdes i början av 1830-talet efter ritningar av J. Kleen och var ursprungligen konvalescenthus.
Befälsmässen uppfördes 1872 som post, telegraf och apotek efter ritningar av J. F. Åbom.
Garnisonshotellet färdigställdes 1884.
Proviantmagasinet och mellersta persedelförrådet är två imponerande tegelbyggnader, som uppfördes 1869-74.
Utanför fästningsvallarna ligger på norra sidan Stenbryggan och Verkstadsområdet där byggnadsmaterial för fästningen togs iland och bearbetades i samband med fästningsbygget.
På udden utanför vallarna ligger också Garnisonssjukhuset, som byggdes 1879 enligt paviljongsystemet och efter ritningar av J. F. Åbom.
Tyghuset och dess södra flygel renoverades invändigt 1961 och 1964. Norra huvudvallen genombröts 1964 för att ordna tillfart för stora motorfordon.
Kommendantshuset restaurerades 1969 utvändigt.
Kyrkan i Slutvärnet restaurerades 1968-69. Övriga delar av slutvärnet är sedan 1974 under etappvis renovering.

KÄLLA: Förteckning över byggnadsminnesmärken som tillhör staten eller står under statsmyndighets eller statsinstitutions omedelbara inseende. Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, 1976. ISBN: 91-38-02814-X
------------------------------------------------------------------

FÖRSAMLING 1995 - KARLSBORG

BEFOLKNINGSTAL -1805: -, 1900: 1760, 1995: 3519

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Karlsborg utbröts som egen församling ur Mölltorp (och Undenäs) 1885 och upptar Karlsborgs fästnings område och delar av landtungan mellan Bottensjön och Vättern. 1950 införlivades Karlsborgs (urspr. Vanäs) Garnisonsförsamling, inrättad 1831 som en delvis icke-territoriell militärförsamling för fästningens personal.

LÄGE OCH OMGIVNING - Garnisonskyrkan i Karlsborg utgör tillsammans med den 1820-1909 uppförda fästningen en fortifikatorisk miljö av unikt slag. Den avsevärda anläggningen är belägen på den i Vättern utskjutande Vanäs udde. Slutvärnet, en av huvudvallen oberoende och sammanhängande inre befästning med försvarstorn, batterigalleri, logement och ett monumentalt mittparti med kyrka, uppfördes 1844-66. Anläggningen är byggnadsminne och ingår i Karlsborgs riksintressemiljö. Garnisonskyrkan uppfördes för Garnisonsförsamlingens behov men fungerade från 1885 som gemensam kyrka för såväl Garnisonsförsamlingen som Karlsborg. Efter församlingssammanslagningen utgjorde Garnisonskyrkan församlingskyrka till 1991, då denna funktion överfördes på Tacksägelsekyrkan, byggd efter arkitekt Rolf Berghs ritningar 1983-84. Den uppfördes på församlingens kyrkogård i Norra Skogen några km nordväst om fästningen. Garnisonskyrkan, som ägs av staten, används av församlingen vid större kyrkliga högtider samt av regementet vid korum, minnesstunder och andra högtider.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Garnisonskyrkan, en trappa upp i slutvärnets mittparti, uppfördes 1854-60 efter ritningar av Johan af Kleen och invigdes 1869.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Garnisonskyrkan markeras i exteriören av kyrkvåningens höga fönster samt av byggnadens torn, placerat i fästningsanläggningens mittaxel. Fasaderna i kalksten i olikfärgade skift accentueras av rundbågsfriser, kopplade rundbågsfönster och hörnrisaliter. Tornet kröns av en låg pyramidhuv. Ritningen avsåg en hög spetsig spira, samt spiror även på hörnrisaliterna. Kyrkorummet upptar byggnadens övervåning. Det tvärställda rummet är fem travéer långt och tre skepp brett och helt vitputsat. Rummet täcks av kryssvalv, vilande på profilerade gördelbågar som bärs av åttkantiga pelare. Altaret är placerat mitt på norra långsidan i ett polygonalt utskjutande altarrum, inrymt i kyrktornet. Huvudingångar mitt på södra långsidan. Av den ursprungliga inredningen återstår bl.a. predikstolen, som fick sin nuvarande placering vid en genomgripande restaurering 1969. Då tillkom altaruppsatsen, ett kors av glas utfört av konstnären Erik Höglund. Den stora ljuskronan uppsattes under 1870-talet och är uppbyggd av bajonetter.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.