Skåne är rikt på lämningar från förhistorisk tid, många boplatser från stenåldern återfinns i
synnerhet utmed Skånes kuster. När människans främsta födokälla förändrade inriktning från
fiske, jakt och insamling av växter till att börja odla och hålla boskap blev man också mer
bofast. De tidiga jordbrukarna bosatte sig i ett variationsrikt landskap som innehöll flera olika
typer av förutsättningar till försörjning. På Hjälmshult kungsgård har arkeologiska
undersökningar visat fynd från en stenåldersboplats.
Ändelsen i namnet Hjälmshult syftar till skog, jämför med tyskans holz trä. Flertalet
ortsnamn som slutar på hult är medeltida och avser i stor utsträckning nybyggen i
skogsmarker.
Den danska befolkningen växte stadigt från vikingatiden och in på 1300-talet. I de skånska
skogstrakterna, som tillhörde Danmark, röjdes flertalet marker för att ge plats åt nya odlingar.
Uppskattningsvis anlades kring 2000 byar i Skåne under den här tiden. Kyrkan i det
närbelägna Allerum uppfördes under slutet av 1100-talet, sannolikt är Allerums by anlagd
något tidigare. Hjälmshults by bestod av kungsgården samt ytterligare ett antal ensamgårdar.
Gården omnämns i skrift första gången 1422, men sannolikt är gården äldre än så,
uppskattningsvis samtida med Allerum.
I början av 1100-talet fanns ännu ingen utvecklad maktorganisation i det danska kungariket.
De medeltida kungsgårdarna, även kallade kongelev, fungerade som uppehälle för kungen och
hans följe då de reste runt genom riket. Under 1200-talet bestod kronogodsen dels av
kongelevet och dels av patrimoniet som utgjordes av kungens privata gods. Kongelevet
fungerade som kronans försörjning innan införandet av fasta skatter till kronan. Det är inte
fastlagt när Hjälmshult blev kongelev, men kungsgården tros vara från 1100-talet. Vid samma
tid uppfördes en dansk riksborg i Helsingborg. Gissningsvis upprättades även Hjälmshults
kungsgård då som en del av förvaltningssystemet.
År 1313 ersattes delar i den danska riksborgen av tornborgen Kärnan uppe på landborgen i
Helsingborg. Kärnan blev en mycket viktig administrativ knutpunkt i det danska riket, inte
minst för att den tillsammans med Kronborg i Helsingör kunde reglera tullen för fartyg som
färdades genom Öresund. Under Kärnan lades slottslänet Helsingborg.
Vid sidan om de större slottslänen fanns mindre så kallade smålän. Hjälmshults kungsgård
utgjorde huvudgård i det danska smålänet Hjälmshults län. Det är inte fastlagt när länet
bildades eller under vilka villkor, men år 1536 nämns en Jörgen Jensen (Jenssen) som
innehavare av Hielmsholtz Lehn. Flera länsreformer genomfördes under de kommande åren
med syfte att få ökad makt över länen och deras inkomster. Kring år 1570 infogas Hjälmshults
län, tillsammans med de övriga smålänen i Kullabygden, under det större länet Helsingborg.
Hjälmshults kungsgård fortsatte en tid in på 1600-talet att vara ett eget förvaltningsområde
under Helsingborgs län. Jordeböcker från tidigt 1600-tal redovisar att 11 hemman, 1 kvarn,
Hielmsholt mölle och ett par mindre åkerstycken vid tiden lydde under Hilmshollte gods. År
1636 lydde 19 hela gårdar och 11 halva gårdar till Hjälmshults kungsgård.
Åtgången på virke var mycket stor under 1500- och 1600-talet. Efterfrågan på bränsle,
byggnadstimmer och virke till slöjdändamål gjorde att skogarna ofta utsattes för en
hänsynslös uthuggning. På Hjälmshult även producerades stora mängder träkol. Träkolen
framställdes i kolmilor där veden sakta pyrde under ett lager ris och däröver sand, jord eller
torv. På Hjälmshults västra åkrar, i den tidigare omnämnda kohagen, har man påträffat
kolbottnar, rester av kolmilor.
I de blöta områdena kring Hjälmshult återfanns myrmalm. På Hjälmshults kungsgård ska det
ha funnits ett järnbruk och man har funnit spår av myrmalm i bearbetad form. Förutom
kolbottnar har även järnslagg påträffats i den gamla kohagen.
Mitten av 1600-talet präglades av stridigheter mellan Danmark och Sverige. Efter freden i
Roskilde år 1658 blev Skånelandskapen en del av Sverige och Hjälmshults kungsgård
hamnade i den svenska kronans ägo. Skriftliga källor visar att Hjälmshult hade en ny
arrendator redan 1658. Arrendet fortlöpte dock endast under några år. Under kriget hade
många officerare bistått kronan med lån. När kriget var slut krävdes dessa tillbaka och kronan
som led brist på likvida medel löste det istället med att lämna tidigare danska kronogods som
säkerhet. På så vis erhöll överste Johan Benedikt Schönleben Hjälmshult med dess fjorton
underlydande hemman år 1661.
Schönleben ägde i hög grad regeringens och den svenska kungen Karl XI:s förtroende. Trots
detta beslöt kronan år 1679 att dra tillbaka Hjälmshults kungsgård för att upplåta gården som
löneboställe till majoren vid Norra Skånska Kavalleriregementet. Efter det skånska kriget
mellan åren 1676 och 1679 inledde Karl XI arbetet med indelningsverket, ett administrativt
system för hantering av statens in- och utgifter inom den svenska
förvaltningen. Befälhavare inom militären tilldelades ett boställe samt avkastningen från
detsamma som lön. Under de följande 200 åren huserade en lång rad indelningshavare på
Hjälmshult.
I november 1709 gjorde danskarna ett sista försök att återta Skåne. Under de stridigheter som
följde lämnades nerbrända gårdar och byar i ett härjat landskap. Driften av Hjälmshults
kungsgård stod lamslagen och gården var tidvis obebodd. Slutligen vann svenskarna striden
genom slaget i Helsingborg 1710 under ledning av fältmarskalk Magnus Stenbock (d.ä.).
Såväl byggnader som mark var i mycket dåligt skick när major och greve Fredrik Magnus
Stenbock (d.y.) tillträdde på Hjälmshults kungsgård år 1734. Huvudbyggnaden var så
förfallen att Stenbock såg sig tvingad att uppföra ett provisoriskt boningshus i väntan på att
beslut skulle fattas avseende gårdens framtid. Under 1741 lär taket på den gamla
huvudbyggnaden ha blåst av, ungefär samtidigt ska det provisoriska boningshuset ha brunnit
ner. Först därefter beslöts att en ny manbyggnad skulle uppföras på platsen för den gamla
bostadslängan. Då man vid tiden led brist på virke uppfördes ett grundmurat stenhus i två
våningar efter Johan Eberhard Carlbergs typritning till Ryttmästare och Capiteins Caracters
Byggning. Huset stod klart 1743 och är det hus som återfinns idag.
Under greve Fredrik Magnus Stenbocks tid på Hjälmshult uppfördes även den så kallade
Stenbockens hus. Sägnen säger att huset fungerade som högkvarter för fadern, fältmarskalk
Magnus Stenbock, under belägringen av Helsingborg 1710. Det berättas om ett förhöjt tak i
ett av rummen för att den reslige Magnus Stenbock skulle kunna gå upprätt. Man kan dock
följa Stenbocks (d.ä.) förehavande under krigshändelserna tämligen noggrant, och där finns
inget som medger en längre tids vistelse på Hjälmshult. Magnus Stenbock var heller inte
speciellt reslig. Senare efterforskningar pekar istället på att Stenbocksstugan med stor
sannolikhet uppfördes efter 1710 av sonen greve Fredrik Magnus Stenbock, vilket även stödjs
av kartorna från 1718 där huset ännu inte finns med.
En karta från 1744 beskriver gårdsmiljön. Såväl huvudbyggnaden som Stenbocksstugan stod
då klara. Dessutom hade en ny ladugårdsbyggnad uppförts i öst och åtminstone en av de
befintliga ladugårdarna byggts om. Den äldre gården som syns på kartorna från 1718 var
disponerad kring två gårdar. De nya byggnaderna bildade istället ett enda stort gårdsrum.
Även omgivningarna har likheter med idag. De öppna vångarna namnges som Norrevång,
Södrevång och Östrevång. De bägge dammarna utmed vägen benämns som fiskdammar och
hade enligt beskrivningar utplanterad fisk till boställets förmån men användes även som
vattningsställen för den lösgående boskapen. Den tredje dammen, den enda som idag tydligt
återstår, omnämns som kvarndamm.
Till Hjälmshult hörde en så kallad strandmal, en klapperstenstrand eller strand med grovt
grus, med ovanförliggande ängar mellan Vikens fiskeläge och Grå läge. Stranden innebar
tillgång till fiske och utgjorde ett viktigt vinterbete för djuren. Det är inte helt säkert hur länge
fiskeläget ska ha funnits under Hjälmshult, men den näraliggande strandmalen hörde
fortfarande till gården under 1960-talet. Idag utgör området naturreservat.
I slutet av 1700-talet var gården åter i ett mycket dåligt skick med flera förfallna byggnader
och eftersatta ängs- och åkermarker. År 1799 tilldelades major Joachim Stael von Holstein
Hjälmshults gård. Holstein hade en bakgrund som företagare och industriman, och såg mycket
rationellt på driften av gården. Under hans korta tid på Hjälmshult genomfördes flera
moderniseringar och upprustningar. Bland annat reparerades flera byggnader och nya torp
anlades.
Under indelningshavare A. Isaac Ståles tid på Hjälmshult mellan 1849 och 1869,
moderniserades gården ytterligare, och flera nya byggnader tillkom på Hjälmshult. År 1855
uppfördes den västra flygeln, även kallad Brygghuset, på platsen för den äldre
flygelbyggnaden.
1862 byggdes den västra flygeln till med den mejeribyggnad vi idag finner på platsen.
Mejeriet på Hjälmshult drevs fram till slutet av 1800-talet och producerade stora kvantiteter
mjölk för ost- och smörtillverkning.
1864 uppfördes nya ladugårdsbyggnader och gårdsformationen fick sin nuvarande form. De
gamla ladugårdslängorna som låg strax nedanför kvarndammen revs sannolikt och istället
uppfördes två nya parallellt liggande byggnader väster och något norr om kvarndammen.
Därmed försköts gårdsrummet och splittrades i två skilda rum. Ett som inkluderade
huvudbyggnaden med dess flyglar, och ett som omgärdades av ladugårdsbyggnaderna.
Dessutom fanns vid den här tiden flera byggnader ovanför Mejeriet som bildade ytterligare
rum.
Även huvudbyggnaden genomgick en omfattande översyn. Möjligen var det vid samma tid
som huvudbyggnaden försågs med en veranda. Äldre bilder visar en med snickarglädje utsirad
farstu framför entrén och två mindre sidofönster. Vid den här tiden försågs även
huvudbyggnaden med en tillbyggnad på samma plats som vi idag finner köksbyggnaden.
1887 är denna tillbyggnad markerad på en karta.
Under 1800-talet fasades indelningsverket succesivt ut och det blev allt vanligare att
kungsgårdar drogs in till staten för att istället arrenderades ut till privata intressenter.
Detta gällde även de gårdar som upplåtits som militära bostället i likhet med Hjälmshult. År
1869 togs arrendet på Hjälmshults kungsgård över av Johannes Jönsson, en lantbrukare från
bygden. Jönsson var en mycket trädgårdsintresserad man. Under hans tid på gården anlades
parken framför huvudbyggnaden i romantisk stil med dungar av träd på böljande gräsytor.
Genom anläggandet av parken förändrades gårdens karaktär drastiskt. Den äldre och tidigare
hårdgjorda gårdsplanen avgränsades visuellt av byggnadslängorna. Det monumentala
uttrycket speglade anläggningens status som kungsgård och militärt boställe. Genom parkens
tillblivelse fick platsen istället en nära naturkaraktär. Sannolikt anlade Johannes Jönsson även
gårdsplanens planteringar, troligen som en del av den stora parken.
Vid samma tid drogs även vägarna om. Genom parken löpte den representativa vägen upp till
huvudbyggnaden och dess flyglar. För att nå gårdens ekonomibyggnader ledde en separat väg
upp ovanför ladugårdarna och vidare ut på åkrarna.
Jönsson genomförde även stora jordförbättringar av gårdens åkermark genom tillförsel av
kalk. Under 1800-talet utvanns kalk ur märgel. Genom kalkning av åkrarna kunde man
reglera jordens PH och därigenom förbättra växtförutsättningarna på platsen. Märgeln grävdes
på åkrarna. På Hjälmshult finns ett flertal märgelgravar bevarade. De idag vattenfyllda
märgelgravarna är trädbevuxna i kanterna och avtecknar sig som träddungar på den öppna
åkermarken.
På en karta från 1887 syns nya utdikningar på Hjälmshults marker. De öppna dikena är idag
nedgrävda. Ägorna på Hjälmshult ter sig annars till stora delar som idag. På åkrarna syns de
vattenfyllda märgelgravarna. Ekhagens avgränsning överensstämmer med dagens
disponering. Flera gårdar med tillhörande marker låg då fortfarande under Hjälmshult.
Skiftesreformerna under 1800-talet innebar att de flesta svenska byar splittrades när gårdar
flyttade ut till de skiftade markerna. Hjälmshults ägor påverkades dock inte i lika hög grad. År
1867 genomfördes en första klyvning av gårdens marker och 1909 sker en slutlig delning av
markerna. Gården styckas då upp i flera nya fastigheter, som bestod av flera tomter utmed
landsvägen i byn samt Horsahagen och Myren. Idag omfattar gården förutom markerna kring
huvudbyggnaden en liten tomt med hagmark på andra sidan landsvägen.
Under 1800-talet uppfördes flera arbetarbostäder på gården. Utmed vägen fram mot gården
tillkom först den rödmålade träbyggnad som idag återfinns på platsen. I anslutning till
arbetarbostaden uppfördes ett uthus i trä, troligen kort efter att arbetarbostaden uppförts.
Något senare, sannolikt kring sekelskiftet, uppfördes den putsade vita tegelbyggnaden intill.
Byggnaden rymmer tre lägenheter och har en bevarad rumsindelning.
Under 1900-talet moderniserades gården ytterligare. Införandet av konstgödsel, nya
odlingsmetoder, grödor och jordbruksmaskiner som traktorn innebar ett ännu effektivare bruk
av markerna. År 1905 uppfördes de logbyggnader som vi idag finner på platsen. Delar av de
äldre ladugårdarna behölls, en bit av den östra längan infogades till den nya och hela den
västra logen bevarades. Idag återstår endast de två längorna som uppfördes 1905.
Kring 1960 genomfördes flera stora moderniseringar av Hjälmshults kungsgård. Vid
huvudbyggnadens nordöstra gavel uppfördes den tillbyggnad som idag återfinns på platsen.
Möjligen bevarades delar av den äldre tillbyggnaden vid uppförandet av den nya
tillbyggnaden. Byggnaderna har liknande utsträckning. Vid samma tid byggdes en pool på
gräsmattan söder om huvudbyggnaden. Poolen har under många år varit övertäckt, men har nu
grävts fram för att åter sättas i skick.
Under 1960-talet revs även den äldre västra flygeln och ersattes av en ny garagebyggnad på
samma plats som sammanbyggdes med Mejeriet. Intill Mejeriet återfinns grunder till flera
äldre byggnader. Husen finns med på ritningar fram till mitten av 1900-talet då de sannolikt
revs. Utmed stenmuren i väst finns även rester av en trädgårdsplantering med buxbom,
sannolikt tillhörande en av de idag rivna byggnaderna. Under 1960-talet etablerades också en
så kallad lärkfröplantage som återfinns på delar av den gamla östrevång. Domänverket upplät
marken för detta syfte.
Hjälmshults kungsgård har i likhet med många andra anläggningar förändrats genom årens
lopp. Stora delar av landskapet inom dagens ägogränser är dock bevarat. Landskapet känns
igen när man studerar den första kända kartan från 1718. Infartsvägen, kvarndammens
placering, gården läge med gårdsplanen och den nedanförliggande trädgården är liksom
markanvändningsgränser och landskapstyper i princip helt bevarade.
Delar av Hjälmshults kungsgård blev byggnadsminnesmärke (numera statligt
byggnadsminne) 1935. Sedan 1993 förvaltas kungsgården av Statens fastighetsverk. Hela
gården har grundligt rustats upp under åren 2016-2019.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
