GRÅBRÖDRAKLOSTRET

Gråbrödraklostret i Ystad är, näst Vadstena, Sveriges bäst bevarade medeltida klosteranläggning och den mest omfattande i Skåne. Klosterbyggnaderna i Ystad är stora och mäktiga, uppförda av rött stortegel och med tegelklädda tak. Väsentliga delar av klosteranläggningen står välbevarade kvar, östra längan och den åt Petrus helgade klosterkyrkan. Ystads klosters grundläggning dateras till år 1267. Denna datering bygger på en inskription, målad på en brädpanel, som tidigare var uppsatt i kyrkans kor. Texten lyder i utdrag och i översättning från latin: "Herrens år 1267 grundades detta hus av välborne herren herr Holmger, riddare och hans hustru, fru Katarina, &..". Inskriptionstavlan finns numera på Historiska museet i Lund. Kyrkans väst- och nordfasader ger idag en god bild av den ursprungliga exteriören. Under 1300-talets första hälft tillfogades det stora, tresidigt avslutade koret. En rad målningar med heraldiska vapen på korets väggar berättar att bygget bekostades av adeln. Omkring 1430 uppfördes södra sidoskeppet i kyrkan. Senare under 1400-talet uppfördes klocktornet vid södra kyrkomuren samt praktgaveln i väster. Mot slutet av 1300-talet började brödernas mest omfattande byggnadsföretag. Kring klostergården, norr om kyrkan, uppfördes tre tegellängor, av vilka den östra ännu står kvar. I norr och öster byggdes längor i två våningar, i väster en länga bestående endast av korsgången och vid kyrkans nordvästra hörn det lilla porthuset. Hela den kringbyggda anläggningen, ca 40 x 50 meter, stod färdig i början av 1400-talet. Trapphuset, delvis i korsvirke, vid östra längans norra fasad, tillkom sannolikt i slutet av 1400-talet. Efter reformationen överfördes franciskanernas byggnader till Ystadborgarna. Klosterkyrkan blev församlingskyrka och i östra längan inrättade kung Fredrik I år 1532 hospital. Norra och västra längorna revs omkring 1600. Kyrkan vitmenades för att passa en luthersk församling. År 1777 förvandlades hospitalet till kronobränneri och 1791 till spannmålsmagasin. Kyrkogården användes fram till 1820. Efter sammanslagning av Maria och Petri församlingar förföll kyrkan alltmer. 1876 inköptes den kvarstående och halvt ruinerade östlängan av staden. 22 juli 1887 beslutade stadsfullmäktige att byggnaderna skulle rivas. Efter en riksomfattande debatt ändrades så småningom beslutet. 1909-12 restaurerades klostret under ledning av domkyrkoarkitekt Theodor Wåhlin. Den stora och vackra salen i östlängans andra våning är bevarad från Wåhlins restaurering. Klosteranläggningen, förutom kyrkan, är idag museum. 1961 överlämnades klosterkyrkan till staden. Inför 700-årsjubileet restaurerades kyrkan. Klosterkyrkan används fortfarande som gudstjänstlokal, men även för utställningar och konserter. I samband med restaureringsarbeten 1967 under ledning av domkyrkoarkitekt Eiler Græbe genomfördes en byggnadsarkeologisk undersökning av hela klosteranläggningen.

KÄLLA: beslut om byggnadsminne, 1996-12-09.

Gråbrödraklostret i Ystad är, näst Vadstena, Sveriges bäst bevarade medeltida klosteranläggning och den mest omfattande i Skåne. Klosterbyggnaderna i Ystad är stora och mäktiga, uppförda av rött stortegel och med tegelklädda tak. Väsentliga delar av klosteranläggningen står välbevarade kvar, östra längan och den åt Petrus helgade klosterkyrkan. Ystads klosters grundläggning dateras till år 1267. Denna datering bygger på en inskription, målad på en brädpanel, som tidigare var uppsatt i kyrkans kor. Texten lyder i utdrag och i översättning från latin: "Herrens år 1267 grundades detta hus av välborne herren herr Holmger, riddare och hans hustru, fru Katarina, &..". Inskriptionstavlan finns numera på Historiska museet i Lund. Kyrkans väst- och nordfasader ger idag en god bild av den ursprungliga exteriören. Under 1300-talets första hälft tillfogades det stora, tresidigt avslutade koret. En rad målningar med heraldiska vapen på korets väggar berättar att bygget bekostades av adeln. Omkring 1430 uppfördes södra sidoskeppet i kyrkan. Senare under 1400-talet uppfördes klocktornet vid södra kyrkomuren samt praktgaveln i väster. Mot slutet av 1300-talet började brödernas mest omfattande byggnadsföretag. Kring klostergården, norr om kyrkan, uppfördes tre tegellängor, av vilka den östra ännu står kvar. I norr och öster byggdes längor i två våningar, i väster en länga bestående endast av korsgången och vid kyrkans nordvästra hörn det lilla porthuset. Hela den kringbyggda anläggningen, ca 40 x 50 meter, stod färdig i början av 1400-talet. Trapphuset, delvis i korsvirke, vid östra längans norra fasad, tillkom sannolikt i slutet av 1400-talet. Efter reformationen överfördes franciskanernas byggnader till Ystadborgarna. Klosterkyrkan blev församlingskyrka och i östra längan inrättade kung Fredrik I år 1532 hospital. Norra och västra längorna revs omkring 1600. Kyrkan vitmenades för att passa en luthersk församling. År 1777 förvandlades hospitalet till kronobränneri och 1791 till spannmålsmagasin. Kyrkogården användes fram till 1820. Efter sammanslagning av Maria och Petri församlingar förföll kyrkan alltmer. 1876 inköptes den kvarstående och halvt ruinerade östlängan av staden. 22 juli 1887 beslutade stadsfullmäktige att byggnaderna skulle rivas. Efter en riksomfattande debatt ändrades så småningom beslutet. 1909-12 restaurerades klostret under ledning av domkyrkoarkitekt Theodor Wåhlin. Den stora och vackra salen i östlängans andra våning är bevarad från Wåhlins restaurering. Klosteranläggningen, förutom kyrkan, är idag museum. 1961 överlämnades klosterkyrkan till staden. Inför 700-årsjubileet restaurerades kyrkan. Klosterkyrkan används fortfarande som gudstjänstlokal, men även för utställningar och konserter. I samband med restaureringsarbeten 1967 under ledning av domkyrkoarkitekt Eiler Græbe genomfördes en byggnadsarkeologisk undersökning av hela klosteranläggningen.

KÄLLA: beslut om byggnadsminne, 1996-12-09.

Gråbrödraklostret i Ystad är, näst Vadstena, Sveriges bäst bevarade medeltida klosteranläggning och den mest omfattande i Skåne. Klosterbyggnaderna i Ystad är stora och mäktiga, uppförda av rött stortegel och med tegelklädda tak. Väsentliga delar av klosteranläggningen står välbevarade kvar, östra längan och den åt Petrus helgade klosterkyrkan. Ystads klosters grundläggning dateras till år 1267. Denna datering bygger på en inskription, målad på en brädpanel, som tidigare var uppsatt i kyrkans kor. Texten lyder i utdrag och i översättning från latin: "Herrens år 1267 grundades detta hus av välborne herren herr Holmger, riddare och hans hustru, fru Katarina, &..". Inskriptionstavlan finns numera på Historiska museet i Lund. Kyrkans väst- och nordfasader ger idag en god bild av den ursprungliga exteriören. Under 1300-talets första hälft tillfogades det stora, tresidigt avslutade koret. En rad målningar med heraldiska vapen på korets väggar berättar att bygget bekostades av adeln. Omkring 1430 uppfördes södra sidoskeppet i kyrkan. Senare under 1400-talet uppfördes klocktornet vid södra kyrkomuren samt praktgaveln i väster. Mot slutet av 1300-talet började brödernas mest omfattande byggnadsföretag. Kring klostergården, norr om kyrkan, uppfördes tre tegellängor, av vilka den östra ännu står kvar. I norr och öster byggdes längor i två våningar, i väster en länga bestående endast av korsgången och vid kyrkans nordvästra hörn det lilla porthuset. Hela den kringbyggda anläggningen, ca 40 x 50 meter, stod färdig i början av 1400-talet. Trapphuset, delvis i korsvirke, vid östra längans norra fasad, tillkom sannolikt i slutet av 1400-talet. Efter reformationen överfördes franciskanernas byggnader till Ystadborgarna. Klosterkyrkan blev församlingskyrka och i östra längan inrättade kung Fredrik I år 1532 hospital. Norra och västra längorna revs omkring 1600. Kyrkan vitmenades för att passa en luthersk församling. År 1777 förvandlades hospitalet till kronobränneri och 1791 till spannmålsmagasin. Kyrkogården användes fram till 1820. Efter sammanslagning av Maria och Petri församlingar förföll kyrkan alltmer. 1876 inköptes den kvarstående och halvt ruinerade östlängan av staden. 22 juli 1887 beslutade stadsfullmäktige att byggnaderna skulle rivas. Efter en riksomfattande debatt ändrades så småningom beslutet. 1909-12 restaurerades klostret under ledning av domkyrkoarkitekt Theodor Wåhlin. Den stora och vackra salen i östlängans andra våning är bevarad från Wåhlins restaurering. Klosteranläggningen, förutom kyrkan, är idag museum. 1961 överlämnades klosterkyrkan till staden. Inför 700-årsjubileet restaurerades kyrkan. Klosterkyrkan används fortfarande som gudstjänstlokal, men även för utställningar och konserter. I samband med restaureringsarbeten 1967 under ledning av domkyrkoarkitekt Eiler Græbe genomfördes en byggnadsarkeologisk undersökning av hela klosteranläggningen.

KÄLLA: beslut om byggnadsminne, 1996-12-09.

Gråbrödraklostret i Ystad är, näst Vadstena, Sveriges bäst bevarade medeltida klosteranläggning och den mest omfattande i Skåne. Klosterbyggnaderna i Ystad är stora och mäktiga, uppförda av rött stortegel och med tegelklädda tak. Väsentliga delar av klosteranläggningen står välbevarade kvar, östra längan och den åt Petrus helgade klosterkyrkan. Ystads klosters grundläggning dateras till år 1267. Denna datering bygger på en inskription, målad på en brädpanel, som tidigare var uppsatt i kyrkans kor. Texten lyder i utdrag och i översättning från latin: "Herrens år 1267 grundades detta hus av välborne herren herr Holmger, riddare och hans hustru, fru Katarina, &..". Inskriptionstavlan finns numera på Historiska museet i Lund. Kyrkans väst- och nordfasader ger idag en god bild av den ursprungliga exteriören. Under 1300-talets första hälft tillfogades det stora, tresidigt avslutade koret. En rad målningar med heraldiska vapen på korets väggar berättar att bygget bekostades av adeln. Omkring 1430 uppfördes södra sidoskeppet i kyrkan. Senare under 1400-talet uppfördes klocktornet vid södra kyrkomuren samt praktgaveln i väster. Mot slutet av 1300-talet började brödernas mest omfattande byggnadsföretag. Kring klostergården, norr om kyrkan, uppfördes tre tegellängor, av vilka den östra ännu står kvar. I norr och öster byggdes längor i två våningar, i väster en länga bestående endast av korsgången och vid kyrkans nordvästra hörn det lilla porthuset. Hela den kringbyggda anläggningen, ca 40 x 50 meter, stod färdig i början av 1400-talet. Trapphuset, delvis i korsvirke, vid östra längans norra fasad, tillkom sannolikt i slutet av 1400-talet. Efter reformationen överfördes franciskanernas byggnader till Ystadborgarna. Klosterkyrkan blev församlingskyrka och i östra längan inrättade kung Fredrik I år 1532 hospital. Norra och västra längorna revs omkring 1600. Kyrkan vitmenades för att passa en luthersk församling. År 1777 förvandlades hospitalet till kronobränneri och 1791 till spannmålsmagasin. Kyrkogården användes fram till 1820. Efter sammanslagning av Maria och Petri församlingar förföll kyrkan alltmer. 1876 inköptes den kvarstående och halvt ruinerade östlängan av staden. 22 juli 1887 beslutade stadsfullmäktige att byggnaderna skulle rivas. Efter en riksomfattande debatt ändrades så småningom beslutet. 1909-12 restaurerades klostret under ledning av domkyrkoarkitekt Theodor Wåhlin. Den stora och vackra salen i östlängans andra våning är bevarad från Wåhlins restaurering. Klosteranläggningen, förutom kyrkan, är idag museum. 1961 överlämnades klosterkyrkan till staden. Inför 700-årsjubileet restaurerades kyrkan. Klosterkyrkan används fortfarande som gudstjänstlokal, men även för utställningar och konserter. I samband med restaureringsarbeten 1967 under ledning av domkyrkoarkitekt Eiler Græbe genomfördes en byggnadsarkeologisk undersökning av hela klosteranläggningen.

KÄLLA: beslut om byggnadsminne, 1996-12-09.