MALMÖ STADSTEATER

Malmö stadsteater invigdes den 23 september 1944 sedan frågan om en ny teater diskuterats i nästan 40 år. Malmö stadsteater betecknades vid denna tid som en av Europas modernaste. Teatern är unik och en av Skånes främsta exponenter för den tidiga modernismen. Invigningen blev en nationell angelägenhet där representanter för både kungahus och regering var närvarande vid den glansfulla premiären. Arkitekt Sigurd Lewerentz anlitades i mitten på 1920-talet för att utarbeta program för en gemensam teater- och konsertbyggnad. Han presenterade sitt förslag 1927 som kom att utgöra underlag för den kommande arkitekttävlingen. 1933 utlystes en allmän tävling om en byggnad för Malmös stadsteater till vilken 72 förslag inlämnades. Första pris tilldelades Lewerentz och andra pris arkitektteamet Lallerstedt-Helldén. Eftersom tävlingsförslaget inte bedömdes som tillräckligt uttömmande utlystes en omtävling två år senare. Motiveringen till omtävlingen var: "En definitiv lösning av Malmö teaterbyggnadsfråga har inte genom tävlingen framkommit. Däremot har ett mycket värdefullt underlag för frågans vidare utveckling skapats". Liksom vid den första tävlingen segrade även denna gång Lewerentz förslag och Lallerstedt-Helldéns gemensamma förslag tilldelades ånyo andraplatsen. Hösten 1936 gav byggnadskommittén Lewerentz i uppdrag att, tillsammans med andrapristagarna Lallerstedt-Helldén, utarbeta ritningar för Malmö Stadsteater och konserthus. Skillnaderna mellan de tre arkitekternas förslag var emellertid så olika att man beslutade ta fram ett nytt förslag. Till grund för arbetet låg förutom erfarenheterna från de två tävlingarna också ingående studier av bl.a. teatern i Charkow och Walter Gropius totalteater. Ambitionen var att frigöra sig från den nationella tittskåpsteatern och skapa en teaterform där kontakten mellan publik och skådespelare stärktes. En viktig förutsättning var också att teatern på ett smidigt sätt skulle kunna anpassas efter olika behov och fungera för allt ifrån intima kammarspel till mastodontuppsättningar och konserter för stor symfoniorkester. Teatern uppfördes med en stor och en liten scen med tillhörande foajéutrymmen. Lilla scenen, Intiman, har separat ingång. De båda scenerna sammanbinds av byggnadsdelar för loger och administration. Exteriören på Malmö stadsteaters huvudscen kan karaktäriseras av lysande, vit marmor, de stora glaspartierna, scenhusets vita korrugerade eternit, samt av gult tegel som använts på övriga byggnadsdelar. Några av fönstren och yttre dörrpartier levererades av Lewerentz egen firma Idesta.

KÄLLA: Beslut – Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Malmöhus län, 1994-12-13, Dnr 221-6429/94

Malmö stadsteater invigdes den 23 september 1944 sedan frågan om en ny teater diskuterats i nästan 40 år. Malmö stadsteater betecknades vid denna tid som en av Europas modernaste. Teatern är unik och en av Skånes främsta exponenter för den tidiga modernismen. Invigningen blev en nationell angelägenhet där representanter för både kungahus och regering var närvarande vid den glansfulla premiären. Arkitekt Sigurd Lewerentz anlitades i mitten på 1920-talet för att utarbeta program för en gemensam teater- och konsertbyggnad. Han presenterade sitt förslag 1927 som kom att utgöra underlag för den kommande arkitekttävlingen. 1933 utlystes en allmän tävling om en byggnad för Malmös stadsteater till vilken 72 förslag inlämnades. Första pris tilldelades Lewerentz och andra pris arkitektteamet Lallerstedt-Helldén. Eftersom tävlingsförslaget inte bedömdes som tillräckligt uttömmande utlystes en omtävling två år senare. Motiveringen till omtävlingen var: "En definitiv lösning av Malmö teaterbyggnadsfråga har inte genom tävlingen framkommit. Däremot har ett mycket värdefullt underlag för frågans vidare utveckling skapats". Liksom vid den första tävlingen segrade även denna gång Lewerentz förslag och Lallerstedt-Helldéns gemensamma förslag tilldelades ånyo andraplatsen. Hösten 1936 gav byggnadskommittén Lewerentz i uppdrag att, tillsammans med andrapristagarna Lallerstedt-Helldén, utarbeta ritningar för Malmö Stadsteater och konserthus. Skillnaderna mellan de tre arkitekternas förslag var emellertid så olika att man beslutade ta fram ett nytt förslag. Till grund för arbetet låg förutom erfarenheterna från de två tävlingarna också ingående studier av bl.a. teatern i Charkow och Walter Gropius totalteater. Ambitionen var att frigöra sig från den nationella tittskåpsteatern och skapa en teaterform där kontakten mellan publik och skådespelare stärktes. En viktig förutsättning var också att teatern på ett smidigt sätt skulle kunna anpassas efter olika behov och fungera för allt ifrån intima kammarspel till mastodontuppsättningar och konserter för stor symfoniorkester. Teatern uppfördes med en stor och en liten scen med tillhörande foajéutrymmen. Lilla scenen, Intiman, har separat ingång. De båda scenerna sammanbinds av byggnadsdelar för loger och administration. Exteriören på Malmö stadsteaters huvudscen kan karaktäriseras av lysande, vit marmor, de stora glaspartierna, scenhusets vita korrugerade eternit, samt av gult tegel som använts på övriga byggnadsdelar. Några av fönstren och yttre dörrpartier levererades av Lewerentz egen firma Idesta.

KÄLLA: Beslut – Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Malmöhus län, 1994-12-13, Dnr 221-6429/94