LUNDS BOTANISKA TRÄDGÅRD MED AGARDHIANUM, KOLHUSET, ORANGERIET, BOTANISKA MUSEET OCH INSTITUTIONEN FÖR SYSTEMATISK BOTANIK

Botaniska trädgårdens historia i Lund går tillbaka till årtiondena omkring sekelskiftet 1700, då den första trädgården anlades. Den låg i den gamla ärkebiskopsborgens fruktträdgård, på platsen för nuvarande Universitetsplatsen, och var en av många botaniska trädgårdar som anlades vid de europeiska universiteten under 1500- och 1600-talet. På 1740-talet satsade universitetet på att sätta trädgården i stånd och överintendenten Carl Hårleman anlitades för planläggningen. År 1745 presenterade han sin generalplan för området, som sträckte sig från nuvarande Lundagård, söder om Kungshuset, över nuvarande Universitetsplatsen till Paradislyckan.

Trädgården anlades i stort sett efter Hårlemans plan, men på 1850-talet började föreståndaren Jacob Georg Agardh planera för en ny botanisk trädgård som bättre skulle motsvara den då moderna vetenskapen. Botaniken hade fått ett uppsving när ämnet skildes från zoologin på 1820-talet, och det så kallade naturliga systemet för växternas indelning som klassificerade växter utifrån fröernas storlek och form utvecklades vid sidan av Linnés sexualsystem.
Riksdagen godkände förslaget till Lunds nya botaniska trädgård 1859 och den anlades på Tornalyckan 18621867. När Agardh planerade trädgården stod han i nära kontakt med europeiska kolleger, och i dagboksanteckningar från olika studieresor kan förebilder till anläggningens utformning spåras. Byggnadsritningarna gjorde Agardh i samarbete med byggmästaren Peder Christian Sörensen.

När anläggningen var färdig bestod den av den korsformade institutionsbyggnaden vid nordvästra entrén Agardhianum och den stora växthusanläggningen med samma placering som den nuvarande. Norr om växthusen byggdes samtidigt en liten kolkällare. År 1891 kompletterades byggnaderna med Laboratoriebyggnaden/Gula villan i sydvästra hörnet och 1913 invigdes Botaniska museet väster om växthusanläggningen.

Trädgården karaktäriserades i främst de yttre delarna av slingrande gångar i en romantisk parkstil. De inre partierna fick en mer formell och symmetrisk utformning med en stor mittrundel söder om växthusen. Agardh lät också anlägga tre dammar: en långsmal och rundad norr om växthusen, en njurformad i sydöstra delen och en oval mot väster. Jordmassorna från grävningen för dammarna användes till att skapa olika terrängformer, bland annat runt den stora dammen.

Växterna ordnades efter Agardhs eget naturliga system och utifrån vilka växtfamiljer han ansåg vara mest fullkomliga. Dessa placerades centralt med den stora rundeln som centrum. De mer primitiva, bland annat träd och buskar, fick sin plats i ytterkanterna av trädgården. Träden längs kanterna fungerade dessutom som inhägnad och skydd för övriga växter. Även gångsystemet följde Agardhs schema genom att de koncentriska gångarna omkring rundeln avgränsade växtfamiljernas utvecklingsstadier medan de radiella gångarna som strålade ut från rundeln skilde huvudtyperna åt.

Botaniska trädgården utvidgades ett antal gånger och fick sina nuvarande gränser 1927. Den största utvidgningen skedde 1888 då Östra promenaden söder om trädgården införlivades med området. Här fanns redan en trädplantering med slingrande gångar och området var i princip oförändrat fram till 1900-talets första år, då ett arboretum började anläggas.

Sedan 1860-talet har det skett kontinuerliga förändringar av kvartersformer, kvartersstruktur, vegetation och gångsystem. Insatserna har många gånger gått ut på att få en mer lättskött anläggning med rakare gångar och mer hanterliga gräsplaner.

På 1950-talet skedde flera betydande förändringar. Dragningen av gångarna vid Agardhianum förenklades samtidigt som nya gångar kom till och andra lades igen omkring den stora rundeln. Området omkring sydvästra dammen anlades troligen samtidigt, liksom kompostplatsen i sydost. Omkring 1960 drogs den centrala mittgången från anläggningstiden ända ner till gatan vid södra gränsen och en ny entré från Östervångsvägen öppnades. I början av 1970-talet fortsatte rationaliseringen med minskade odlingsytor och samtidigt en mer pedagogisk presentation av växter. Igenläggning gjordes särskilt av de systematiskt ordnade fälten och bänkgårdarna. Sedan byggnadsminnesförklaringen 1974 har dock förhållandevis få förändringar av trädgården gjorts.

Botaniska trädgården anlades 1862-67 under ledning av professor Jakob Georg Agardh. Då uppfördes efter ritningar av byggmästaren P. C. Sörensen: Agardhianum, som vaktmästarbostad och botaniskt museum, Orangeriet, bestående av sju sammanbyggda växthus, Kolhuset med sina krenelerade murar, samt Agardhska dammen för orangeriets vattenförsörjning. 1888 ställde Lunds stad mark till förfogande för en utvidgning av trädgården på vilkor att densamma hölls öppen för allmänheten. Institutionen för systematisk botanik byggdes då på den tillkomna delen 1889-91 efter ritningar av H. T. Holmgren. Ytterligare några tomter införlivades med trädgården omkring 1910. På dessa tomter byggdes Botaniska museet 1911-13 efter ritningar av Th. Wåhlin.

KÄLLA: Förteckning över byggnadsminnesmärken som tillhör staten eller står under statsmyndighets eller statsinstitutions omedelbara inseende. Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, 1976. ISBN: 91-38-02814-X

Den nuvarande botaniska trädgården i Lund anlades på den så kallade Tornalyckan under mitten av 1860-talet på initiativ av föreståndaren Jacob Georg Agardh. Bevarade element i de formellt präglade delarna från Agardhs tid är den centrala rundeln och de intilliggande växthusen med koncentriska respektive radiellt utsträckta gångar. Hit hör även de två huvudaxlarna som sträcker sig ut till trädgårdens entréer samt den stora vallomgärdade absidformade spegeldammen norr om växthusen. Gångarnas dragningar har i vissa fall ändrats men karaktären är fortfarande formell. Den romantiska stilen från samma tid framträder exempelvis i resterna av det mjukt slingrande gångsystemet i trädgårdens yttre delar och den organiska formen på de två mindre dammarna. Agardhs indelning med de ömtåligare örtartade växterna i de öppna inre delarna av trädgården och de robustare vedartade växterna (träd och buskar) i den omgärdande och skyddande yttre zonen är fortfarande delvis bevarad. Flera av träden härrör från Agardhs tid. I den södra delen, som införlivades 1888, har gångarna successivt rätats ut fram till 1960-talet, men flera av träden i den barrträdsplantering som gjordes utmed södra gränsen 1915 finns kvar. Trädgårdens samtliga gångar är fortfarande grusbelagda.

Från tiden före Tornalyckans omvandling till botanisk trädgård finns i dag två synliga rester. Den ena är de låga jordvallarna i norr och öster som en gång omgärdade åkern. Den andra är en kvarvarande högstubbe med ett utskjutande ungskott på toppen. Den östra vallen har möjligen en bakgrund som ägogräns från 1600-talet. Högstubben är en rest av de två stora vitpilar som kantade infarten till dåvarande Tornalyckan.

Botaniska trädgården anlades 1862-67 under ledning av professor Jakob Georg Agardh. Då uppfördes efter ritningar av byggmästaren P. C. Sörensen: Agardhianum, som vaktmästarbostad och botaniskt museum, Orangeriet, bestående av sju sammanbyggda växthus, Kolhuset med sina krenelerade murar, samt Agardhska dammen för orangeriets vattenförsörjning. 1888 ställde Lunds stad mark till förfogande för en utvidgning av trädgården på vilkor att densamma hölls öppen för allmänheten. Institutionen för systematisk botanik byggdes då på den tillkomna delen 1889-91 efter ritningar av H. T. Holmgren. Ytterligare några tomter införlivades med trädgården omkring 1910. På dessa tomter byggdes Botaniska museet 1911-13 efter ritningar av Th. Wåhlin.

KÄLLA: Förteckning över byggnadsminnesmärken som tillhör staten eller står under statsmyndighets eller statsinstitutions omedelbara inseende. Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, 1976. ISBN: 91-38-02814-X