BURS PRÄSTGÅRD

Burs prästgårds byggnader bildar en sluten enhet med tätt placerade hus. Huvudbyggnaden i sten uppfördes i två etapper under 1700-talet, troligen på medeltida grund. Vid 1800-talets mitt försågs huset med en hög salsvåning med dubbla vindar under tegeltak. Den södra flygeln av sten under tegeltak med både gavel- och långsidesingång tillkom troligen i början av 1800-talet.
Den norra flygeln, ett högt reveterat bulhus, uppfördes i Lau under 1700-talets senare del och flyttades till sitt nuvarande läge 1824 av dåvarande prosten Laurin.
Bakom norra flygeln står ett hemlighus i sten under tegeltak från 1800-talet. På tomtens norra del står ett stort brygghus, även detta från 1800-talet.
Lillgårdens byggnader ligger i en vacker kuperad trädgård med köks- och fruktträdgård som bl.a. hyser stora valnötsträd. Lillgården är omgiven av staket och gårdsmurar med vackra trädgrindar.
Storgårdens byggnader med slutna vitkalkade stenväggar och stora spåntak bildar en förtätad atmosfär. Byggnaderna är ungefär jämnåriga och härstammar troligen alla från 1700-talet. De är mycket stabilt uppförda och har kraftiga dragband med ankarträn samt ålderdomliga vindögon, vilket skänker en speciell karaktär. De ursprungliga agtaken ersattes med spåntak vid 1800-talets slut, då även väggarna höjdes något till dagens nivå. I alla husen finns stympade mitt- och sidsulekonstruktioner bevarade, vilka numera bildar bärande element i mellanväggar av bulkonstruktion.
Strax öster om södra ladugårdslängan finns en ålderdomlig, sluten vagnbod med brant faltak.
Byggnaderna utgör tillsammans en enhetlig bebyggelsemiljö enligt 1700- och 1800-talens bebyggelseideal.

KÄLLOR: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen Gotlands län, 1997-04-01. Dnr 221-1005-92
Länsstyrelsen på Gotlands hemsida 2004, www.i.lst.se

Ur Linnés resedagbok över Öland och Gotland 1741
6 juli (17 juli) Vid Burs växte i ängarna ymnogt den muscus-luktande Monorchis (myskdoftande honungsblomster) (...) Linet stod överhopat av vildlin eller Myagro (lindådra). Vi sågo en hel åker allt över gul utav Rapistro (åkersenap); hade trott att det ock varit sått över hela åkern om folket ej sagt oss annat. Kornet var av denna vildsenap så förtryckt att det ej kommit till 1 kvarters längd. Vi persuaderade alltså pastorn att han endast skulle göra sig fröen av vildsenapen till nytta, låta hämta honom då han blir mogen och förrän kornet mognar som dock ej kan göra honom glad, förmenades att samma kunde ernås av detta frö som av Kohlsad (rapsfrö) i Brabant, varmed hela åkerfälten stå besådde för oljans skull. Vi lärde honom ock härav pressa olja, det han lovade sig att efterkomma.

Måtte intet vildlinet även på samma sätt skulle tjäna till olja så väl hos oss som utländningarna (...)

Vi blevo persuaderade av herr pastorn Mathias Lutteman att hos honom spisa middag; sedan besågo vi de allra torraste och magraste backar, på vilket ingenting växa kunde; dock hade desse sterile backar sina egna örter som föga på andra förekomma kunna; E.g. Hernaria, Serpyllum, Acinos, Lagopus, Galuim lateum, Quinquefolium argenteum (knytling, backtimjan, harmynta, harklöver, gulmåra, femfingerört).

Herr pastorn beledsagade oss efter middagen till häst till sin annex;som låg liten ½ mil härifrån i väster. Vi besågo kyrkan och ängarna. Gramen spica lavendulae (blåtåtel) var en Aira med en liten styl mellan bägge blommorna dock ej capitatus (knappförsedd) såsom på Melica (bergslok). Herr pastorn obligerade oss bliva hos sig över natten, där vi voro mycket väl emottagne. Strax före solens nedergång gingo vi ut på ängen (...)

KÄLLA: Jonsson, Marita. Linne på Gotland, från dagboken i Linnean Society i London till våra dagars Gotland. 2007, Gotlandsboken AB ISBN: 91-976508-0-3

Burs prästgårds byggnader bildar en sluten enhet med tätt placerade hus. Huvudbyggnaden i sten uppfördes i två etapper under 1700-talet, troligen på medeltida grund. Vid 1800-talets mitt försågs huset med en hög salsvåning med dubbla vindar under tegeltak. Den södra flygeln av sten under tegeltak med både gavel- och långsidesingång tillkom troligen i början av 1800-talet.
Den norra flygeln, ett högt reveterat bulhus, uppfördes i Lau under 1700-talets senare del och flyttades till sitt nuvarande läge 1824 av dåvarande prosten Laurin.
Bakom norra flygeln står ett hemlighus i sten under tegeltak från 1800-talet. På tomtens norra del står ett stort brygghus, även detta från 1800-talet.
Lillgårdens byggnader ligger i en vacker kuperad trädgård med köks- och fruktträdgård som bl.a. hyser stora valnötsträd. Lillgården är omgiven av staket och gårdsmurar med vackra trädgrindar.
Storgårdens byggnader med slutna vitkalkade stenväggar och stora spåntak bildar en förtätad atmosfär. Byggnaderna är ungefär jämnåriga och härstammar troligen alla från 1700-talet. De är mycket stabilt uppförda och har kraftiga dragband med ankarträn samt ålderdomliga vindögon, vilket skänker en speciell karaktär. De ursprungliga agtaken ersattes med spåntak vid 1800-talets slut, då även väggarna höjdes något till dagens nivå. I alla husen finns stympade mitt- och sidsulekonstruktioner bevarade, vilka numera bildar bärande element i mellanväggar av bulkonstruktion.
Strax öster om södra ladugårdslängan finns en ålderdomlig, sluten vagnbod med brant faltak.
Byggnaderna utgör tillsammans en enhetlig bebyggelsemiljö enligt 1700- och 1800-talens bebyggelseideal.

KÄLLOR: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen Gotlands län, 1997-04-01. Dnr 221-1005-92
Länsstyrelsen på Gotlands hemsida 2004, www.i.lst.se

Ur Linnés resedagbok över Öland och Gotland 1741
6 juli (17 juli) Vid Burs växte i ängarna ymnogt den muscus-luktande Monorchis (myskdoftande honungsblomster) (...) Linet stod överhopat av vildlin eller Myagro (lindådra). Vi sågo en hel åker allt över gul utav Rapistro (åkersenap); hade trott att det ock varit sått över hela åkern om folket ej sagt oss annat. Kornet var av denna vildsenap så förtryckt att det ej kommit till 1 kvarters längd. Vi persuaderade alltså pastorn att han endast skulle göra sig fröen av vildsenapen till nytta, låta hämta honom då han blir mogen och förrän kornet mognar som dock ej kan göra honom glad, förmenades att samma kunde ernås av detta frö som av Kohlsad (rapsfrö) i Brabant, varmed hela åkerfälten stå besådde för oljans skull. Vi lärde honom ock härav pressa olja, det han lovade sig att efterkomma.

Måtte intet vildlinet även på samma sätt skulle tjäna till olja så väl hos oss som utländningarna (...)

Vi blevo persuaderade av herr pastorn Mathias Lutteman att hos honom spisa middag; sedan besågo vi de allra torraste och magraste backar, på vilket ingenting växa kunde; dock hade desse sterile backar sina egna örter som föga på andra förekomma kunna; E.g. Hernaria, Serpyllum, Acinos, Lagopus, Galuim lateum, Quinquefolium argenteum (knytling, backtimjan, harmynta, harklöver, gulmåra, femfingerört).

Herr pastorn beledsagade oss efter middagen till häst till sin annex;som låg liten ½ mil härifrån i väster. Vi besågo kyrkan och ängarna. Gramen spica lavendulae (blåtåtel) var en Aira med en liten styl mellan bägge blommorna dock ej capitatus (knappförsedd) såsom på Melica (bergslok). Herr pastorn obligerade oss bliva hos sig över natten, där vi voro mycket väl emottagne. Strax före solens nedergång gingo vi ut på ängen (...)

KÄLLA: Jonsson, Marita. Linne på Gotland, från dagboken i Linnean Society i London till våra dagars Gotland. 2007, Gotlandsboken AB ISBN: 91-976508-0-3

Burs prästgårds byggnader bildar en sluten enhet med tätt placerade hus. Huvudbyggnaden i sten uppfördes i två etapper under 1700-talet, troligen på medeltida grund. Vid 1800-talets mitt försågs huset med en hög salsvåning med dubbla vindar under tegeltak. Den södra flygeln av sten under tegeltak med både gavel- och långsidesingång tillkom troligen i början av 1800-talet.
Den norra flygeln, ett högt reveterat bulhus, uppfördes i Lau under 1700-talets senare del och flyttades till sitt nuvarande läge 1824 av dåvarande prosten Laurin.
Bakom norra flygeln står ett hemlighus i sten under tegeltak från 1800-talet. På tomtens norra del står ett stort brygghus, även detta från 1800-talet.
Lillgårdens byggnader ligger i en vacker kuperad trädgård med köks- och fruktträdgård som bl.a. hyser stora valnötsträd. Lillgården är omgiven av staket och gårdsmurar med vackra trädgrindar.
Storgårdens byggnader med slutna vitkalkade stenväggar och stora spåntak bildar en förtätad atmosfär. Byggnaderna är ungefär jämnåriga och härstammar troligen alla från 1700-talet. De är mycket stabilt uppförda och har kraftiga dragband med ankarträn samt ålderdomliga vindögon, vilket skänker en speciell karaktär. De ursprungliga agtaken ersattes med spåntak vid 1800-talets slut, då även väggarna höjdes något till dagens nivå. I alla husen finns stympade mitt- och sidsulekonstruktioner bevarade, vilka numera bildar bärande element i mellanväggar av bulkonstruktion.
Strax öster om södra ladugårdslängan finns en ålderdomlig, sluten vagnbod med brant faltak.
Byggnaderna utgör tillsammans en enhetlig bebyggelsemiljö enligt 1700- och 1800-talens bebyggelseideal.

KÄLLOR: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen Gotlands län, 1997-04-01. Dnr 221-1005-92
Länsstyrelsen på Gotlands hemsida 2004, www.i.lst.se

Ur Linnés resedagbok över Öland och Gotland 1741
6 juli (17 juli) Vid Burs växte i ängarna ymnogt den muscus-luktande Monorchis (myskdoftande honungsblomster) (...) Linet stod överhopat av vildlin eller Myagro (lindådra). Vi sågo en hel åker allt över gul utav Rapistro (åkersenap); hade trott att det ock varit sått över hela åkern om folket ej sagt oss annat. Kornet var av denna vildsenap så förtryckt att det ej kommit till 1 kvarters längd. Vi persuaderade alltså pastorn att han endast skulle göra sig fröen av vildsenapen till nytta, låta hämta honom då han blir mogen och förrän kornet mognar som dock ej kan göra honom glad, förmenades att samma kunde ernås av detta frö som av Kohlsad (rapsfrö) i Brabant, varmed hela åkerfälten stå besådde för oljans skull. Vi lärde honom ock härav pressa olja, det han lovade sig att efterkomma.

Måtte intet vildlinet även på samma sätt skulle tjäna till olja så väl hos oss som utländningarna (...)

Vi blevo persuaderade av herr pastorn Mathias Lutteman att hos honom spisa middag; sedan besågo vi de allra torraste och magraste backar, på vilket ingenting växa kunde; dock hade desse sterile backar sina egna örter som föga på andra förekomma kunna; E.g. Hernaria, Serpyllum, Acinos, Lagopus, Galuim lateum, Quinquefolium argenteum (knytling, backtimjan, harmynta, harklöver, gulmåra, femfingerört).

Herr pastorn beledsagade oss efter middagen till häst till sin annex;som låg liten ½ mil härifrån i väster. Vi besågo kyrkan och ängarna. Gramen spica lavendulae (blåtåtel) var en Aira med en liten styl mellan bägge blommorna dock ej capitatus (knappförsedd) såsom på Melica (bergslok). Herr pastorn obligerade oss bliva hos sig över natten, där vi voro mycket väl emottagne. Strax före solens nedergång gingo vi ut på ängen (...)

KÄLLA: Jonsson, Marita. Linne på Gotland, från dagboken i Linnean Society i London till våra dagars Gotland. 2007, Gotlandsboken AB ISBN: 91-976508-0-3

Burs prästgårds byggnader bildar en sluten enhet med tätt placerade hus. Huvudbyggnaden i sten uppfördes i två etapper under 1700-talet, troligen på medeltida grund. Vid 1800-talets mitt försågs huset med en hög salsvåning med dubbla vindar under tegeltak. Den södra flygeln av sten under tegeltak med både gavel- och långsidesingång tillkom troligen i början av 1800-talet.
Den norra flygeln, ett högt reveterat bulhus, uppfördes i Lau under 1700-talets senare del och flyttades till sitt nuvarande läge 1824 av dåvarande prosten Laurin.
Bakom norra flygeln står ett hemlighus i sten under tegeltak från 1800-talet. På tomtens norra del står ett stort brygghus, även detta från 1800-talet.
Lillgårdens byggnader ligger i en vacker kuperad trädgård med köks- och fruktträdgård som bl.a. hyser stora valnötsträd. Lillgården är omgiven av staket och gårdsmurar med vackra trädgrindar.
Storgårdens byggnader med slutna vitkalkade stenväggar och stora spåntak bildar en förtätad atmosfär. Byggnaderna är ungefär jämnåriga och härstammar troligen alla från 1700-talet. De är mycket stabilt uppförda och har kraftiga dragband med ankarträn samt ålderdomliga vindögon, vilket skänker en speciell karaktär. De ursprungliga agtaken ersattes med spåntak vid 1800-talets slut, då även väggarna höjdes något till dagens nivå. I alla husen finns stympade mitt- och sidsulekonstruktioner bevarade, vilka numera bildar bärande element i mellanväggar av bulkonstruktion.
Strax öster om södra ladugårdslängan finns en ålderdomlig, sluten vagnbod med brant faltak.
Byggnaderna utgör tillsammans en enhetlig bebyggelsemiljö enligt 1700- och 1800-talens bebyggelseideal.

KÄLLOR: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen Gotlands län, 1997-04-01. Dnr 221-1005-92
Länsstyrelsen på Gotlands hemsida 2004, www.i.lst.se

Ur Linnés resedagbok över Öland och Gotland 1741
6 juli (17 juli) Vid Burs växte i ängarna ymnogt den muscus-luktande Monorchis (myskdoftande honungsblomster) (...) Linet stod överhopat av vildlin eller Myagro (lindådra). Vi sågo en hel åker allt över gul utav Rapistro (åkersenap); hade trott att det ock varit sått över hela åkern om folket ej sagt oss annat. Kornet var av denna vildsenap så förtryckt att det ej kommit till 1 kvarters längd. Vi persuaderade alltså pastorn att han endast skulle göra sig fröen av vildsenapen till nytta, låta hämta honom då han blir mogen och förrän kornet mognar som dock ej kan göra honom glad, förmenades att samma kunde ernås av detta frö som av Kohlsad (rapsfrö) i Brabant, varmed hela åkerfälten stå besådde för oljans skull. Vi lärde honom ock härav pressa olja, det han lovade sig att efterkomma.

Måtte intet vildlinet även på samma sätt skulle tjäna till olja så väl hos oss som utländningarna (...)

Vi blevo persuaderade av herr pastorn Mathias Lutteman att hos honom spisa middag; sedan besågo vi de allra torraste och magraste backar, på vilket ingenting växa kunde; dock hade desse sterile backar sina egna örter som föga på andra förekomma kunna; E.g. Hernaria, Serpyllum, Acinos, Lagopus, Galuim lateum, Quinquefolium argenteum (knytling, backtimjan, harmynta, harklöver, gulmåra, femfingerört).

Herr pastorn beledsagade oss efter middagen till häst till sin annex;som låg liten ½ mil härifrån i väster. Vi besågo kyrkan och ängarna. Gramen spica lavendulae (blåtåtel) var en Aira med en liten styl mellan bägge blommorna dock ej capitatus (knappförsedd) såsom på Melica (bergslok). Herr pastorn obligerade oss bliva hos sig över natten, där vi voro mycket väl emottagne. Strax före solens nedergång gingo vi ut på ängen (...)

KÄLLA: Jonsson, Marita. Linne på Gotland, från dagboken i Linnean Society i London till våra dagars Gotland. 2007, Gotlandsboken AB ISBN: 91-976508-0-3