KV S:TA KATARINA 4

KVARTERET S:TA KATARINA - Kvarteret S:ta Katarina är centralt beläget i Visby innerstads medeltida stadskärna. Kvarteret har fått sitt namn efter klosterkyrkan S:ta Katarina, vars ruin ligger i kvarterets norra del. Kvarteret är oregelbundet till formen och avgränsas av Stora Torget i norr, Södra Kyrkogatan i öster, Klosterbrunnsgatan i söder samt S:t Hansgatan och S:ta Katarinagatan i väster. Före den nu rådande fastighetsindelningen tillhörde S:ta Katarina S:t Hansrotens andra och tredje kvarter med tomtnumren 16-17 respektive 15-16.
Bebyggelsen i kvarteret dominerades från 1200-talet av franciskanerordens klosteranläggning, där ruinerna av klosterkyrkan S:ta Katarina, en klosterlänga och andra murrester ännu finns kvar. Fastigheterna söder om kyrkan ligger till stor del på klostrets område och är bebyggda med hus från 1600-talet till 1900-talets början. Endast i kvarterets västra och östra del stod under medeltiden ett antal profana stenhus. I flera fall ingår medeltida byggnader och byggnadsdelar i kvarterets synbarligen yngre hus. Norr om kvarteret anlades Stora Torget på 1300-talet. Fram till mitten av 1800-talet var torget smalare och kvarteret sträckte sig ytterligare norrut. Ett rådhus tillkom runt år 1400 i detta område, men raserades sedan under 1600-talets andra hälft. Söder om kvarteret, området där Klosterbrunnsgatan idag sträcker sig, är ett av de mest vattenrika i hela staden. Redan under medeltiden var denna gränd försedd med en och senare flera vattenbrunnar.
Under 1700- och 1800-talet hade kvarteret en blandad befolkning bestående av borgare, handelsmän och hantverkare. I kvarterets västra del låg en större borgargård, medan den östra delen var uppdelad på flera mindre fastigheter. Utöver S:ta Katarinas kyrkoruin är kvarteret idag indelat i fem fastigheter, vars bebyggelse rymmer en varierad verksamhet. Här finns kommunförvaltning, restaurang, utställningslokal/museum, butiker och bostäder.
S:TA KATARINA 4 - Fastigheten S:ta Katarina 4 är belägen i den mellersta delen på kvarterets södra sida, gränsande till Klosterbrunnsgatan i söder och till S:ta Katarina kyrkoruin i norr. Två medeltida stenhus har indikerats på fastigheten, dels i den nu stående byggnaden och dels i den södra gårdsmuren. Även grundmurar till klostrets korsgång har påträffats under mark.
Enligt 1697 års karta motsvarade fastigheten den östra delen av tomt 160 samt den västra delen av 102, där ett hus av sten och trä var beläget, vilket sannolikt ingår i dagens byggnad. Fastigheten ingick sedan fram till och med 1870-talet i en större borgargård, vilken var belägen i kvarterets västra del och motsvarade nuvarande S:ta Katarina 4, 6 och 7. Vid 1785 års husklassifikation fanns på denna större tomt ett stenhus i två våningsplan, ett kök av trä, ett brygghus av sten och trä, en bagarstuga av trä och en lada och ett stall av sten.
Fram till 1844 fanns ett hus av medeltida karaktär på platsen för den nuvarande huvudbyggnaden, ett kalkstenshus i två våningar under tegeltak, vilken är belägen i det sydöstra hörnet av fastigheten ut mot Klosterbrunnsgatan i söder. Strax därefter, vid 1800-talets mitt, byggdes huset om och fick nuvarande volym och karaktär. Det är dock okänt hur mycket som tillvaratogs av den äldre byggnaden. Omkring 1947 gjordes ytterligare en omfattande ombyggnad som helt präglar byggnadens nuvarande utformning och planlösning.
Fastighetens gårdsrum är slutet ut mot Klosterbrunnsgatan av en kalkstensmur, som delvis är en del av ett medeltida hus med gatuvalv och som troligen revs under 1800-talets första hälft. Mot öster finns ytterligare en hög kalkstensmur. I norr och väster angränsar fastigheten till S:ta Katarinas kyrkoruin respektive klosterlänga. Fastigheten har en väl uppvuxen och lummig trädgård, delvis belagd med kalkstensflis och grus.

KÄLLA: Visby innerstad - en bebyggelseinventering. Del 1. (2002). Huvudred. Hansson, Joakim. C O Ekblad & Co, Västervik. ISBN: 91-88036-48-0